Det har hamrats och spikats i flera veckor av chalmerister som ska åka genom stan i cortége. Aktuella och lite äldre händelser dyker upp på lastbilsflaken den här dan.

Jag är urgöteborgare och har aldrig sett spektaklet. Det är nog den enda urinvånare i min ålder som har sett till att missa det varje år.

Jag brukar ha annat för mig som är mycket roligare än att trängas med folk och försöka få en glimt av alla vagnar.

Idag har jag njutit av:

Ett glittrande hav som jag älskar!

Fötterna har fått sitt premiärdopp. Ingen tryckande värme i vattnet precis.

Här är en kille som tänkt hålla sig på avstånd från det kalla vattnet.

Än så länge är stränderna ganska tomma. Snart finns där nästan inte ståplats, men det är underbart att ha hela härlighaten nästan för sig själv!

Havet och det vackra vädret lockade oss ner till Klippans reservat och strandpromenaden till Nya Varvet. Det som en gång var en stor militärförläggning.

[slideshow]

Det händer något hela tiden. Båtar kommer och går. Elida, segelskeppet som åker runt och ankrar upp i många hamnar på Bohuskusten när det är sommar, kom glidande förbi. Ombord på båten finns sångare, som sjunger kristna sånger. Det brukar vara välbesökta framträdanden.

Vem tycker inte om glädjen i pärleporten tex.

Vi avslutade promenaden med en glass och njöt av utsikten innan vi åkte hem.

I går träffades alla jobbarkompisar för att fira senaste 60-åringen i gänget!

Vi startade hemma hos K med lite bubbel, småplock och balkonghäng på Norra Älvstranden.

En kort promenad förbi Ostindiefararen Götheborg och vidare till Faro, som restaurangen heter.

Jag hade full koll hela kvällen på Götheborg och hon låg så fint vid kajen. Jag tror att hon var med och gratulerade!

Allt var så fint och fräscht, men kolla duken. Det var länge sedan den var i kontakt med mangel eller strykjärn! Dåligt Faro! Dukar ska vara släta på en restaurang av den här klassen!

Maten smakade toppenbra och som tur var dolde tallrikarna dom värsta skrynklorna.

Det var ingen i det här gänget som lät maten tysta munnen – jag lovar!

Medan vi satt på insidan fanns det faktiskt folk som håll ångan uppe, medan Älvsnabben la till.

Allt roligt tar slut och på lätta fötter åkte vi hem medan Göteborg gjorde sig färdig för natten!

I går träffades alla jobbarkompisar för att fira senaste 60-åringen i gänget!

Vi startade hemma hos K med lite bubbel, småplock och balkonghäng på Norra Älvstranden.

En kort promenad förbi Ostindiefararen Götheborg och vidare till Faro, som restaurangen heter.

Jag hade full koll hela kvällen på Götheborg och hon låg så fint vid kajen. Jag tror att hon var med och gratulerade!

Allt var så fint och fräscht, men kolla duken. Det var länge sedan den var i kontakt med mangel eller strykjärn! Dåligt Faro! Dukar ska vara släta på en restaurang av den här klassen!

Maten smakade toppenbra och som tur var dolde tallrikarna dom värsta skrynklorna.

Det var ingen i det här gänget som lät maten tysta munnen – jag lovar!

Medan vi satt på insidan fanns det faktiskt folk som håll ångan uppe, medan Älvsnabben la till.

Allt roligt tar slut och på lätta fötter åkte vi hem medan Göteborg gjorde sig färdig för natten!