Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Månad: mars 2017 (sida 1 av 2)

Till Kung Bhumibols ära, del 2.

Ni som följer min blogg kunde se hur statyer av den döde kungen  i lera växte fram i Laem Mae Phim. Nu två veckor senare är det nästan klart för invigning av en festival ” Sandfestivalen” som ska vara mellan 31 mars och sluta 2 april. Hela helgen är alltså vikt åt festivalen.

Besökarna kommer att mötas av en krabba modell större. Idag var området avspärrat, men som vanligt var thailändarna förstående och vinkade in mig på området.  Det skulle vara i Sverige….

Det är en mäktig syn som möter när man kommer in på området. Tänk att allt är i lera…..

En sköldpadda håller vakt, fast den har nog svårt att komma utanför sitt staket.


Allt har med Thailand att göra. Det är ett otroligt arbete man har lagt ner på alla figurer.

Det är bara några timmar kvar till invigningen och alla ser till att det ska bli färdigt!


Över alltihopa vaktar kungen.

En durian får också vara med. Vissa säger att frukten är god, men inte jag. Den är förbjuden på hotell, i flygplan, bussar, tåg osv.. Den luktar nämligen inte särskilt gott!

Det kommer att bli en fantastisk festival. Synd om dom som inte har vägarna förbi. Jag ska i alla fall in en kväll och se hur det ser ut när det är upplyst.

Jag är djupt imponerad, men har hört att det bara ska stå några månader. Jag hoppas som vanligt att jag har fel.

Den som vill se det förra inlägget kan gå in HÄR

En liten gjutning à la Thai

Ibland har vi första parkett från vår balkong.  Vi satt som vanligt med vår frukost när dagens arbete för några thaiare skulle förberedas.

Den lilla bungalowen på grannens tomt skulle få tak. Det gäller att inspektera lite innan betongbilen kommer.

Klart för start! Betongen har kommit.

Precision mina herrar. Lägg nu inte allt på backen!

Det gick bra. Nu är det bara finliret kvar. Notera ställningen och flipflopsen på fötterna.

Lite cirkusövningar hör till också.  Ingen skulle få mig att jobba så. Sitta på huk i ett hörn med några centimeter kvar.Han fixade det galant och blev färdig innan regnet kom.

 

 

Jag gjorde det igen….

När jag är i Thailand, frossar jag i färsk frukt. Helt nyplockad och lagom mogen. Jag brukar köpa av frukttanten, men ibland sviker jag och köper i en fruktvagn.

Där skär dom upp frukten i lagom bitar och lägger i en plastpåse, med en pinne att sticka i frukten så man kan äta med en gång.

Allt låter väl hur bra som helst? Ta en extra titt på gröningarna nere till vänster. Det är ena riktiga luringar. Guava. Det finns kärnor i fruktköttet som nästan inte syns, men är hårda och förrädiska när man biter i dom.

Det fick jag bittert erfara förra året. Jag bet så hårt att en framtand gick sönder på tvären, nere vid roten. Den gick inte att rädda, utan fick dras, vilket innebär att jag fick en brygga eller bro som dom säger nu. Det blev ett rejält hål i plånboken vill jag lova. Jag som normalt är försäkrad upp till tänderna har ingen tandvårdsförsäkring.  Jag har kikat på  att försäkra hos Allra, men jag är nog  både för gammal och har för dålig tandstatus.

Nu har jag gjort om bravaden när jag bet i ett grönt äpple. En bit av en kindtand har lossnat. Skadan är inte lika stor som sist, men det måste åtgärdas.

Om min tandläkare läser detta så vet hon att hennes plånbok  kommer att bli välfylld  om några veckor.

Ska jag sluta äta frukt??

Vägen till Ban Phe

Vi bor i den lilla byn Phlong Sawai, lite mitt ute i ingenstans. När vi bunkrar eller storhandlar är det Ban Phe som gäller.

Vår lilla by är inte stor, men trevlig och skönt befriad från turisthorderna. Mitt i byn svänger vi höger och åker innervägen, eller second road som den också kallas. Det gäller bara dagtid. När det är mörkt tar vi den lite längre vägen.

Det är mycket mindre trafik och mycket mer att se på second road. De blå tunnorna är till för att kasta sopor i. Dom står överallt utmed vägarna.

Vi börjar närma oss huvudvägen (den är inte särskilt stor heller), men man ser att trafiken har ökat en del.

Vissa kör med långtidsparkering.  Inga böter såvitt jag kan se.

En av alla verkstäder som finns. Den här dagen var det tydligen sarengernas dag. Vår sareng behövde ingen översyn, så vi åkte vidare mot Ban Phe.

Det är lag i Thailand att alla förare av motorcyklar och sarenger ska ha hjälm. Det är inte många som har hjälm. Om en förare har hjälm brukar både fru och barn vara utan! Hur tänker dom där??

När vi börjar köra utmed havet är det bara några kilometer kvar. Hela sträckan är ca 1.3 mil. En av de vackraste sträckorna jag vet.

Ju närmare Ban Phe man kommer desto fler små kiosker och matställen finns det. Det är viktigt att alla har hjul så man kan flytta om det behövs, men ofta ställer man bara hjulen vid sidan av sin bod, utan axlar och annat som gör att det är möjligt att flytta. Det finns alltid vägar att kringgå regler i det här landet!

Någon som behöver en ny sopborste??

Den vackra pinjeallén på väg in till Ban Phe. Den skiftar beroende på hur solens strålar träffa grenar och ger dessutom lite svalka om det är extremt varmt!

Det är kanske lite långt från oss för att fylla på förråden, men jag njuter lika mycket varje gång vi åker den här vägen.

 

 

Allt kostar 20 THB = 5 kronor

Vi har fått en ny butik till byn. En ”tjugobattare.”   Buddha tycker nog om det, för butiken ligger nästan vid det Vita Templet.

Vi som bor lite på vischan, tycker att det är roligt med lite nya butiker på nära avstånd. Rent snyggt och fräscht.

Inget kostar alltså mer än 5 svenska kronor. Har ni vägarna förbi så kom in på en kopp Gevalia. Riktmärke ca 6 km från Mae Phim.

Betala måste man även om det är billigt. Skorna tar man av sig utanför, vilket är mycket vanligt i Thailand. Golven är rena så några smutsiga fötter blir det inte.

Tanken är att det ska bli ordning och reda i badrumsskåpen. 20 svenska kronor är det helt klart värt!

 

Mat till andarna

Det gäller att hålla sig väl med andarna, ha en ceremoni och bjuda på lite mat! Det är viktigt att dom håller ordning på vårt ställe och ser till att  allt är bra för alla. Hittills har andarna skött sitt jobb, men det gäller att dom fortsätter så.

Det var mycket frukt och mat. Våra vänner thailändarna bad något innan det kunde börja.

Vi satte rökelse i maten och alla andar skulle äta först.  9 är lyckotalet i Thailand och det var noga med att vi skulle ha 9 rökelsestickor var!Mr Shalong visade hur man skulle göra. Det är fantastiskt att få inblick i annan kultur.

Ingen får röra maten innan rökelsen har brunnit ner. Den här gången var det hungriga andar för det tog lång tid!

Det var rena lyxmaten som serverades och nu måste andarna vara mycket nöjda och se efter vårt ställe, Palm Leaf, ett helt år till!

Vi hoppas i alla fall på det!

Till Kung Bhumibols ära

Thailands kung Rama IX dog 13 oktober 2016 efter att ha suttit på tronen i 70 år. Ett svårslaget rekord.

Han blev mycket älskad av folket och många kallade honom för ”Dad” eller My King. Det är ett års landssorg i Thailand och kronprins Vajiralongkorn kommer inte att tillträda som kung förrän sorgeåret är slut!

På en lite större öppen plats i Laem Mae Phim utmed Beachroad håller man på att bygga ett monument i lera till den döde kungens ära.

Jag trodde att det skulle bli en liten park för att påminna om kungen, men det verkar som att monumentet bara ska stå i några månader.

Kung Bhumibol var en duktig fotograf och jazzmusiker. Här lägger man mest vikt vid kameran.

En liten närbild av konstverket. Jag blir djupt imponerad.

Det är synd att allt arbete snart kommer att försvinna och ätas upp av väder och vind. Jag hoppas att jag är felinformerad!

Dom duktiga konstnärerna som arbetar i hettan ville gärna vara med på bild!

Det märks överallt att sorgeåret inte är över och vill man visa respekt försöker man undvika alltför grälla färger, mest då rött!

Jag åter kommer med bilder när allt är färdigt och vädrets makter får ta över.

 

 

Pölfiske

Vi var som vanligt ute med vår sareng och såg oss omkring i vårt område. Gubben min kör och jag ropar STOPP  när något intressant dyker upp.

Vi körde på ”inner road” när jag såg något och vi stannade. I varje lite större pöl, finns det fisk att dra upp. Det är bara att kliva i och hoppas på god fångst!

När jag stod med kameran i högsta hugg, kom en äldre man fram och ville titta. Vi ”talade” med varann och jag frågade om det var stora fiskar. ”Kung” (uttalas kong) sa han och hoppade upp och ner. Aha, räkor. Hur kunde det finnas i den här lilla pölen?

Han tyckte att jag var så intresserad och ville att jag skulle ta kameran med mig och gå ner till fiskargubbarna. Aldrig i livet. Det är ormland och det visade jag med en slingrande rörelse. Mannen höll på att skratta på sig. Dumma faranger (utlänningar)

När han såg att jag fortsatte att ta bilder pekade han på gubben min och tyckte att vi skulle köra ända ner till den stora pölen. Det är fortfarande ormland enligt oss så vi skakade på huvudet, vinkade åt mannen och körde vidare.

Tänk så härligt det är att få och ta kontakt med folk som bara visar vänlighet och värme. En av anledningarna till att jag trivs så gott på vår sida Thailand.

 

Restaurang i Stockholm

Mat är viktigt.  När man kommer till nya städer och byar kan det vara bra om man vet vart man ska gå och fylla magen. Inte bara ”bukafylla” utan det ska vara gott också. Stockholm står ständigt på listan över städer jag vill besöka i Sverige, men det kommer annat emellan hela tiden.

Senast jag var där gick jag in på närmsta restaurang och beställde mat. Det var OK, men inte mer. Jag har till och med förträngt vad restaurangen heter. Någonstans i centrum var det. Inget jag egentligen vill komma tillbaka till.

Jag gnällde lite för någon som ofta är i Stockholm och jobbar. Hon gav mig ett tips om  Ballbreakers restaurang i Stockholm. Det verkar vara ett ”alltiettställe” med en massa aktiviteter.

Bild lånad från nätet.

Är det någon av mina läsare som varit där? Det ligger på Kungsholmen om jag har fattat det rätt. Mitt i stan om jag är rätt ute.

Det är nästan så jag skäms, men det är inte många gånger jag har besökt vår huvudstad, fast den har så mycket att erbjuda. Lathet kanske…

Ni får gärna komma med tips om ställen som är väl värda ett besök för någon som kommer från Västkusten. Gärna saker som inte alla turister gör. Gamla Stan utgår eftersom jag har varit där tillsammans med tusentals andra från olika länder. En riktig turistfälla enligt mig!

Stockholm, here I come – förhoppningsvis till hösten.

 

Mindre administration…

….. går det?

Jag har jobbat länge inom förskolevärlden och det blev hela tiden mer administrativa  uppgifter för pedagogerna, vilket innebar mindre tid i barngrupp. Varje chef kom med något nytt.  Man satt i olika grupper, träffades över gränserna och bytte erfarenheter. Vi blev färre som skulle göra samma jobb plus allt annat som tillkom. Det var ren stöld av tid från barnen, enligt mig.

Jag drar en parallell med sjukvården. Kan det vara likadant där? En massa pappersjobb istället för vård av patienter? Väntetiden är i alla fall lång om man behöver komma till en läkare.  Läkare och vårdpersonal måste naturligtvis dokumentera vad dom gör, men måste dom göra allt själva?

För en månad sedan ungefär ramlade jag på en trottoarkant i Pattaya och fick ett stort fult sår på knät.

Jag gick sedan varje dag och la om såret på en liten vårdcentral i vår lilla by Phlong Sawai. Väntetid några minuter varje gång. Snabbt och lätt. En dam skötte pappren och de andra patienterna.

Det måste gå att göra det effektivare i Sverige också!

Mer tid för patienter och barn, tack!

© 2017 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.