Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Kategori: Okategoriserade (sida 1 av 13)

Allt kostar 20 THB = 5 kronor

Vi har fått en ny butik till byn. En ”tjugobattare.”   Buddha tycker nog om det, för butiken ligger nästan vid det Vita Templet.

Vi som bor lite på vischan, tycker att det är roligt med lite nya butiker på nära avstånd. Rent snyggt och fräscht.

Inget kostar alltså mer än 5 svenska kronor. Har ni vägarna förbi så kom in på en kopp Gevalia. Riktmärke ca 6 km från Mae Phim.

Betala måste man även om det är billigt. Skorna tar man av sig utanför, vilket är mycket vanligt i Thailand. Golven är rena så några smutsiga fötter blir det inte.

Tanken är att det ska bli ordning och reda i badrumsskåpen. 20 svenska kronor är det helt klart värt!

 

Restaurang i Stockholm

Mat är viktigt.  När man kommer till nya städer och byar kan det vara bra om man vet vart man ska gå och fylla magen. Inte bara ”bukafylla” utan det ska vara gott också. Stockholm står ständigt på listan över städer jag vill besöka i Sverige, men det kommer annat emellan hela tiden.

Senast jag var där gick jag in på närmsta restaurang och beställde mat. Det var OK, men inte mer. Jag har till och med förträngt vad restaurangen heter. Någonstans i centrum var det. Inget jag egentligen vill komma tillbaka till.

Jag gnällde lite för någon som ofta är i Stockholm och jobbar. Hon gav mig ett tips om  Ballbreakers restaurang i Stockholm. Det verkar vara ett ”alltiettställe” med en massa aktiviteter.

Bild lånad från nätet.

Är det någon av mina läsare som varit där? Det ligger på Kungsholmen om jag har fattat det rätt. Mitt i stan om jag är rätt ute.

Det är nästan så jag skäms, men det är inte många gånger jag har besökt vår huvudstad, fast den har så mycket att erbjuda. Lathet kanske…

Ni får gärna komma med tips om ställen som är väl värda ett besök för någon som kommer från Västkusten. Gärna saker som inte alla turister gör. Gamla Stan utgår eftersom jag har varit där tillsammans med tusentals andra från olika länder. En riktig turistfälla enligt mig!

Stockholm, here I come – förhoppningsvis till hösten.

 

Mindre administration…

….. går det?

Jag har jobbat länge inom förskolevärlden och det blev hela tiden mer administrativa  uppgifter för pedagogerna, vilket innebar mindre tid i barngrupp. Varje chef kom med något nytt.  Man satt i olika grupper, träffades över gränserna och bytte erfarenheter. Vi blev färre som skulle göra samma jobb plus allt annat som tillkom. Det var ren stöld av tid från barnen, enligt mig.

Jag drar en parallell med sjukvården. Kan det vara likadant där? En massa pappersjobb istället för vård av patienter? Väntetiden är i alla fall lång om man behöver komma till en läkare.  Läkare och vårdpersonal måste naturligtvis dokumentera vad dom gör, men måste dom göra allt själva?

För en månad sedan ungefär ramlade jag på en trottoarkant i Pattaya och fick ett stort fult sår på knät.

Jag gick sedan varje dag och la om såret på en liten vårdcentral i vår lilla by Phlong Sawai. Väntetid några minuter varje gång. Snabbt och lätt. En dam skötte pappren och de andra patienterna.

Det måste gå att göra det effektivare i Sverige också!

Mer tid för patienter och barn, tack!

Tur i spel?

När dottern och barnbarnet var här på besök så spelade vi tärning en stund varje kväll. Enkelt och med en massa tur för den som vann. Jag tillhör inte turgummorna, men det är roligt att vara med.

Ett rätt bra slag. Ettorna räknas som 100p och femmorna för 50p. Lite fler regler är det men det är lätt som bara den.  Det finns krångligare spel, men då gäller det att läsa regler så att alla är överens om vad som gäller!

De enda vinster jag har fått är på Bingolotto. När Loket var programledare vann jag en telefonsvarare. Lite senare fick jag några tusen som en presentcheck, men annars har det varit tunt!

Jag har spelat Bingolotto lite då och då. Jag tycker om idén att man stöder ungdomsidrotten och ett man kan hålla nere kostnaderna med några kronor då och då.

Senaste gången jag spelade var på uppesittarkvällen och det var hur roligt som helst. För tillfället är det lite svårare att följa programmet eftersom vi inte ser på svensk TV där jag är nu, men när jag kommer hem igen kommer jag att sjunka ner i soffan, ta fram min duttpenna och hoppas att just mina siffror kommer upp.

Troligen inte, men programmet är ju ett rent underhållningsprogram med bra artister också.

 

Fullt upp…

…. hela tiden. Jag begriper inte hur jag hann jobba när det var aktuellt. 40 timmar per vecka i en massa år och sedan jag föll för åldersstrecket har det inte blivit många timmar där jag har rullat tummarna.

Det fanns en tid när man bara gick upp till ett företag man tyckte verkade bra, presenterade sig, berättade vad man kunde och vilken utbildning man hade. Ett tidigt CV kan man säga.

I nio fall av tio kom frågan: Kan du börja på måndag?

Inga konstigheter, man fick jobb på studs.

Tyvärr är det inte lika enkelt idag att få jobb. Man måste ha kontakter, anlita jobbcoacher på arbetsförmedlingen eller hitta lediga jobb på nätet.

Ofta är det tillfälligheter som avgör var man hamnar och vilket jobb man får.  Det gäller att ta vad som helst om man vill ha en inkomst. Är man kräsen går jobbet till någon annan.

Våra ungdomar har det inte lätt med all konkurrens om de jobben som finns. Jag läste någonstans att många inte vill jobba inom skola, vård och omsorg. Helst vill man bli chef någonstans.

Det gäller dessutom att skaffa sig en utbildning även om man är skoltrött. Det betalar sig i längden när man ska ut i arbetslivet.

Jag har mitt arbetsliv i backspegeln, men har nya saker på gång hela tiden. Jag har dessutom förmånen att välja det jag vill göra.

Redo för ett långt arbetsliv!

 

 

 

 

 

 

 

 

Shopping i Ban Phe

Det var lite småmulet igår, så det passade bra med en tur in till Ban Phe för lite shopping. Vi tog ”grisbilen” in eller Songtaew som den egentligen heter.

Vi samlade mod innan shoppingen med att gå ut på piren en liten stund och tittade på fiskebåtarna. Vissa behöver nog målas om.

Hej, var kommer ni ifrån? Ahhh, Sweden… välkomna till Thailand, hoppas att ni trivs här. Dessa underbara thaiare. Man kan inte annat än att tycka om folket i det här landet!

Äntligen dags för shopping, tyckte vissa. Det var rätt tidigt på förmiddagen och trafiken var fortfarande rätt lugn inne i Ban Phe.

Trupperna samlar sig, kollar in vad som finns och shoppingen är igång.

Storlekarna är inte alltid för västerlänningar! I alla fall inte för mig!

Lite ögongodis, men inte mer. Jag köpte ingenting, men ett antal saronger, barnkläder  och badbyxor fick följa med hem till Palm Leaf.

Vi ville ganska snart tillbaka och fick vänta på grisbilen en halvtimma i värmen.   Den var mer än välkommen. Fartvinden va så skön. Nästan så vi kunde betala för den.

Hållplatser existerar nästan inte. Det är bara att ringa på en knapp i taket, så stannar föraren. En tur med grisbilen kostar 20 baht. ca 6 kronor. Värt varenda baht.

Vi som bor på landet tycker att det är suveränt att åka ”kommunalt” när vi ska någonstans.

Inga översvämningar alls

Vi är inte på den sidan av Thailand där monsunregn och hårda vindar har gjort livet svårt för många thailändare och turister. Jag talade med en god vän igår som kommer från en Surat Thani och där står vattnet midjehögt. Hus och hem har lämnats och man vet inte när man kan komma tillbaka.

Regnet och åskan  hade den goda smaken att komma på natten när vi sov.  Bevisen kunde man se på morgonen.

Vågorna gick relativt höga. En sjörullad kokosnöt hade spolats upp på land.

Vi kunde inte låta bli, utan gick in till Ravadee och mindes. Här har vi tillbringat många veckor, ensamma eller med barn och barnbarn. Det är några år sedan. Här trivdes vi, men nu är det inte vad det var en gång, tyvärr.

En sista titt på området i värmen, innan vi gick därifrån. Jag ville i havet och slänga mig i vågorna.

Villa Villerkullabyn ligger alldeles intill Ravadee. Tyvärr Inte i bästa skick. helt enkelt mycket förfallet. Det är flera år sedan det bodde någon där.

Tråkigt att se hur man bara struntar i hur det ser ut och överger området. Det har bästa strandläget, men det spelar visst ingen roll.

Belöningen är nära! Härligt att kasta sig i de varma vågorna ca 29 grader….

Vi har det bra och klagar inte heller.

Oj, vad jag minns

Jag har gjort en djupdykning bland alla pappersbilder som sitter i album. Det kallas visst städning.

Året var 1988 och vi var på besök hos goda vänner i Arma di Taggia i Italien. Den lilla orten ligger på den Italienska Rivieran, ganska nära Monaco. Det passade precis för en utflykt.

Vi ville bland annat besöka det världsberömda  kasinot i Monte Carlo.

Vi bestämde att 14 juli var en bra dag, men vi skulle få erfara något helt annat.

Om klockorna inte har börjat ringa hos någon, så kan jag berätta att det är Frankrikes nationaldag just den dagen. Monaco är mer eller mindre en del av Frankrike.

Jaha, än sen?

Det var innan eurons tid och valutan i Frankrike var franc. Vi hade bara växlat till lire för vistelsen i Italien. Tanken var att växla det vi behövde i Monaco.

Hungern ansatte oss  och allt var stängt. Vi kunde inte få tag i den minsta brödsmula.

Vi hann i alla fall se Casinot i Monte Carlo innan vi åkte tillbaka över gränsen för lite mat.

Ett hungrigt gäng på kasinots trappa.

Då hade vi ingen som helst aning om att man skulle kunna använda nätet för att gå på exempelvis spinson casino  eller få casinobonusar på spinit casino 

Nätet fanns överhuvudtaget inte vad vi visste. Det kom en del år senare. För mig gäller bara titta inte spela. Det kan gå illa annars.

På väg till Italien igen och vi lämnade Monte Carlos hamn som utsvultna vargar. Vi hade bara sett hamnen och Casinot.

Det var enda gången vi har besökt Monaco och det lär nog dröja innan vi kommer dit igen.

SOS-Förhandsbesked

Vi har haft en turbulent höst. Allt började med att ett blodprov visade att jag hade för många trombocyter.  Min nitiske läkare slog på stora trumman och remitterade mig för diverse utredningar.

Det kom absolut fel i tiden. Jag ställde in en resa till Karibien. Försäkringsbolaget betalade tillbaka varenda krona. Tack för det.

Nästa ”smäll” kom när vi skulle hem till Thailand. Utredningen var inte färdig, men jag kunde resa ”på egen risk”.

Vi avbokade avresedagen och mitt försäkringsbolag ville att jag skulle begära ett Förhandsbesked från SOS-International.

Sagt och gjort. Vad krävdes av mig?? Jo, jag skulle begära ut alla mina journaler tre månader tillbaka i tiden och mejla till SOS.

Inget har hittats på alla provtagningar och idag fick jag grönt ljus. Hela stolpen är grön.

Nu vet jag vad jag inte har och att SOS International anser att min reseförsäkring gäller fullt ut!

Tänk på att din hälsa är viktigare än din resa!

Tveka inte om du är osäker på om din försäkring gäller!

Se till att ha både hängslen och livrem!

Vad du än gör chansa inte!

 

 

Grattis Göteborg och Götheborg

Ostindiefararen Götheborg stannar i Sverige och Göteborg.  Ekonomiska problem har hängt som en skugga över projektet. Ovissheten om vad som skulle hända med skeppet som är en replik av Götheborg som förliste i  Göteborgs Hamn i september 1745.

När vi hörde nyheten i morse bestämde vi oss för att se henne där hon ligger i vinteride.

Vi åkte till Lilla Bommens hamn, utanför Operan för att åka vidare till Eriksberg där hon ligger. Det blev en fin tripp i Göteborgs Hamn innan vi var framme. Det är inte dumt med en kollektivtrafik på Göta Älv.

Vi var rätt hungriga när vi kom fram och bestämde oss för lunch innan vi gjorde något annat. Jag valde havets Wallenbergare i hummersås och L satsade på det säkra kortet Högrevsburgare. Vi blev nöjda båda två.

Götheborg ligger väl inpackad i sina vinterkläder och väntar på att bli förflyttad till Masthuggskajen där det ska byggas ett besökscenter så att alla kan komma ombord och se henne. Tyvärr får vi aldrig mer se henne segla, utan hon blir ett muséum om ingen kommer på andra tankar.

Det är otroligt mycket att hålla reda på när man seglar. Misstag undanbedes.Det lär inte bli så många misstag när Götheborg ska ligga stilla och bryggsegla resten av sitt liv.

Galjonsfiguren, ett Lejon, ska troligen symbolisera staden Göteborg. Göteborgs vapen har ett stort lejon i skölden.

Vi hade förmånen att kunna följa bygget av Götheborg från start till mål och var ombord kvällen innan hon for iväg till Kina. Det är otroligt intressant att höra guiderna prata om hur det var ombord på 1700-talet. Det var ett hårt liv och man anställde fler än man behövde eftersom man visste att många aldrig kom fram, utan dog på vägen till landet där porslin, thé, kryddor och siden skulle hämtas och skeppas tillbaka till Sverige.

Akterspegeln är så vacker. Nu är en saga över och en ny börjar, tack vare sponsorer. Götheborgs framtid är trygg i minst 10 år-

Tack för det!

Läs mer om Götheborg HÄR

© 2017 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.