Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Kategori: Resor (sida 1 av 72)

Runt Bohus Fästning

Jag får mina infall lika fort som en gris blinkar. Ett annat ord är impulsiv. Min bäste vän och man ser ofta till att jag sansar mig, men ibland kör vi båda två.

Vi bor ca 2.5 mil från Bohus Fästning i Kungälv, men har aldrig varit uppe i själva fästningen. Vi är ofta i Kungälv, men åker bara förbi på låg höjd.

Det är numera en ruin av fästningen som började byggas på 1300-talet. Fästningen har gett namn åt Bohuslän och har varit belägrad minst 14 gånger, men aldrig blivit erövrad i strid. Naturligtvis är den ett byggnadsminne.

Den här gången var vi för snabba med beslut. Fästningen var stängd. Suck. Det gäller att ta reda på ett och annat innan man åker.

Vi ville inte åka hem, så vi tog ett enhälligt beslut att promenera runt fästningen i alla fall. Det första är att gå genom grinden och den var i alla fall öppen. Undrar varför grinden finns.

Fästningen ligger vid Nordre älv som möter Göta älv här. Dotterdottern beundrar utsikten.

Fästningen ligger 40 meter ovanför vattenytan på Bagaholmen. Här har nog trupperna sprungit för att inta fästningen för mycket länge sedan. Fästningen har tillhört Norge, Danmark-Norge och Sverige.

Gissa bajset!!! Det låg spillning av något djur på gångstigen. Vilket?

Vi kom inte in på fästningsområdet, men fick en vacker promenad istället.

Ni som gissade på får, har helt rätt. Det finns en del frigående får här. Klart det måste finnas en grind då.

Vi har gått varvet runt och där ligger fästningen och är inte intagen den här gången heller, men vi kommer tillbaka. Det är ett som är säkert!

Vi hade i alla fall tur med vädret.

Det regnar visst! Det haglar också

Opslået af Solveig Solstråle på 15. september 2017

Dagen efter såg det ut så här i Göteborg med omnejd!

Fredrikshamn T&R

Igår var vi i Fredrikshamn med käre makens gamla arbetskamrater och bihangen fick följa med. Dvs hustrurna.

Vi var tidiga, men så tidiga att terminalen skulle vara tom, det trodde vi inte. visserligen blåste det rejält, men båten är stor och tål lite vind. Det blåste bara 12m/s. Har man anlag för sjösjuka kan man bli lite sjuk. Tack och lov har jag aldrig varit sjösjuk.

Det är alltid nästan lugnt inomskärs, men när man kommer ut på öppet vatten kan det ta i. När vi kom till Böttö fyr såg man att det blåste rejält. Det var här som fartygen gick på grund innan man breddade farleden, vilket är nu på 2000-talet.

Böttö fyr byggdes på ett litet skär som är cirka 40 meter brett och 100 meter långt. 1841 flyttade fyrvaktaren med familj in. 1964 flyttade den siste fyrvaktaren ut.  Det var säkert otroligt hårt att bo där när stormarna satte in.  Fyrvaktarhuset är målat rött mot land och vitt mot havet. Jag har ingen aning om varför.

Det blåste rejält ute på däck och jag var nästan ensam där.

Många passagerare var och kollade boardershopen. Där fanns en del att välja på för den som intresserade sig för det och var lite törstig.

Andra hade satt sig redo för underhållning, bingo och frågesporter.

Tiderna förändras. Det första man såg, när man hade passerat den långa gången från båten, var Damsgaard. En matbutik där vi handlade allt som var billigare i Danmark. Det var mycket. I takt med att den danska kronan blev allt starkare, var det liksom ingen idé längre att köpa kött, socker, smör och annat. Butiken slog igen och ersattes av en Irländsk pub!

Uppehållet med en dagstur är bara ca 1.5 timmar så det gäller att stå på.

Här står Tordenskjöld på Fisketorvet och vaktar. Han är en stor hjälte både i Norge och Danmark. Peter Tordenskjöld var viceamiral i flottan och skötte sig med den äran. Han intog Marstrand, men gick bet på Nya Älvsborgs fästning i början av 1700-talet.

Shoppingatan är sig lik, men några större fynd gör man inte längre här!

Bye, bye Fredrikshamn. Tre timmar kvar på turen till Göteborg.  Det känns som att vi snart ska tillbaka, men då hyr vi nog en lägenhet nära Skagen. Där är fint!

Trädgårdsföreningen är en genväg genom stan

Jag hade ett ärende in till stan och utgick från Centralstationen. Jag skulle till Avenyn. Vädret var fint så spårvagn var inte aktuellt. Istället tog jag vägen genom Trädgårdsföreningen, en av Europas bäst bevarade 1800-talsparker.

Ingången ligger nästan mitt emot centralstationen över vallgraven lite till vänster. Parken är ett byggnadsminne sedan 1992. Inträdet är gratis, vilket innebär att Trädgårdsföreningen är till för alla.

Det finns platser lite överallt där man kan sitta och njuta av det man ser. Rosencaféet är en perfekt plats för lunch när det är fint väder. Då sitter man naturligtvis ute. Visst finns det platser inne också, men då ser man ju inte allt det vackra!

Det märks att hösten har börjat sitt intåg när man ser att rosorna snart har gjort sitt för i år! När allt blommar som mest i Rosariet är det 1200 olika sorters rosor som tävlar i att visa upp sig. Du som vill uppleva rosornas fulla prakt bör komma dit i juli! Det är en av Norra Europas  främsta rosenträdgårdar. Bara så ni vet.

Höstblommorna gör allt för att visa upp sig nu!

Jag passerar Direktörsvillan på min väg genom parken. Där bodde trädgårdsmästarna med sina familjer. Villan stod färdig 1847. Idag är det kontor och föreningsverksamhet här.

Hela parken är verkligen en oas. Välskött och inbjudande.

Barnen är också välkomna och har en fin lekplats till sitt förfogande. Det är alltid mycket folk där.  För familjer som bor mitt i Göteborg är det toppen att komma hit. Stora ytor och dessutom en massa lekredskap.

Man kommer ut ur parken mitt emot Stora Teatern med Bältespännarparken framför.

Det finns mycket mer i Trädgårdsföreningen. Detta är bara ett smakprov. Jag återkommer vid ett senare tillfälle med inlägg därifrån!

Utflykt till Tjolöholms Slott

Äldsta barnbarnet Miss J, som snart själv ska bli mamma, kom till oss i veckan och vi hade bestämt att göra en utflykt. Alla hade idétorka, så vi skrev upp på en lapp vad vi kunde tänka oss.

Det blev Tjolöholms Slott några mil söder om Göteborg, i Kungsbacka kommun.

Det ser så pampigt och gammalt ut, men tillhör bebisarna när det gäller slott i Sverige. Det byggdes  i engelskinspirerad Tudorstil 1898–1904.

James och Blanche Dickson var  paret som ville ha en liten stuga på landet.  Tyvärr så dog James av blodförgiftning strax efter byggstart, så hustrun fick driva bygget vidare.

Hustrun dog redan 1908 av dysenteri ute på Indiska Oceanen.. Slottet ärvdes då av dottern och familjen ägde Tjolöholm tills Göteborg köpte det 1964. Det är numera en stiftelse och är byggnadsminne sedan 1987.

Självklart finns en jordkällare också. Bara lite finare än det som andra hade.

Det var fler än vi som hade sökt sig till Tjolöholm för en utflykt. Mat fanns också på plats.

Läget är helt perfekt vid Kungsbackafjorden. Läge för bad och picknick på varma dagar!

En ny generation som kan åka på utflykt hit, är på väg! Slottets utsikt mot havet är magnifik.

Hungern satte in så det fick bli en fika vid Storstugan. Mums!

Naturligtvis höll man sig med egen kyrka för arbetarna och familjen- Lika ståtlig som ”huset”

Vi gick inte in, utan beundrade blommorna istället.

Det byggdes en hel by som bostäder till de anställda på Slottet. Allmogebyn.

Stugorna är renoverade och hyrs ut till turister året om. Allt är öppet och det är nästan alltid en utställning. Just nu är det:  Dräkter från Downtown Abbey, för den som är intresserad.

Vi gick inte på rundvandring inne i slottet för inträdet är 150:- per person. Lite väl mycket när man har varit där förut!

En utflykt från Göteborg när ni har tröttnat på stan!

 

 

Marinens Musikkår, Karlskrona

Vi lämnade Stumholmen och Marinmuseet ( föregående inlägg) bakom oss och gick sakta upp mot centrum av Karlskrona.

En blick tillbaka och sedan med näsan framåt mot centrum. Jag uppfattade trumvirvlar på långt håll och då fick jag fart under fötterna. En musikkår, underbart!

Där står dom ju! Marinens Musikkår, en av tre professionella musikkårer i Sverige. De övriga är Armens musikkår och Livgardets Dragonmusikkår.

Marinens musikkår har anor sedan 1680-talet och tillhör både försvarsmakten och statsmakten.

Jag älskar att lyssna på musikkårer. När jag var ung marscherade Spårvägens musikkår genom Göteborg Varje (?) lördag. Synd att dom slutade med det.  Jag är glad att jag löpte gatlopp (enligt maken som nästan inte hann med) Det var Usain Bolt varning på den!

Det blev en härlig avslutning på vår vistelse i Karlskrona.

Summasummarum: Karlskrona är en vacker stad med mycket historia. Åk dit och bilda er en egen uppfattning. Vi är helnöjda med vår tid där.

Det blir absolut inte sämre av att UNESCO har Karlskrona på sin världsarvslista!

Tack till Resfredag som gav mig en spark där bak så att vi kom till Karlskrona.

Lyssna, det är härligt!

Jag älskar’t!

Stumholmen i Karlskrona

Jag behöver väl inte påminna om att även Stumholmen ingår i UNESCOS världsarv?

Detta blir det näst sista inlägget från Karlskrona, sedan blir det helt andra inlägg.

Från 1683 till till och med 1970-talet var det en militär arbetsplats, men är numera civilt och alla har tillträde dit.

Här finns militära byggnader från 1700-talet och fram till 1950-talet, som allmänheten nu kan ta del av.

Man har till och med anlagt ett friluftsbad på ön mellan alla historiska hus.

Efter en promenad gick vi in på det Marina muséet. Där finns bland annat två av våra gamla u-båtar.  Den lilla röda är U-båten Hajen som sjösattes 1904 och var då den tidens high-tech.  Hon var 22 meter lång och saknade både toa och värmeanläggning. ca 10 man fick hålla sig så gott dom kunde under tiden som dom var under ytan!

Kolla minan som hänger mellan U-båtarna.

Den mörka till höger är Neptun, en av de båtarna som var med när den sovjetiska U-båten U 137 gick på grund i Karlskronas skärgård.

Nu kan man gå ombord och se hur manskapet hade det. HMS Neptun är 50 meter lång och det var 22 man ombord inklusive officerare. Jag är tacksam att den ligger över vattenytan numera. I alla fall om man ska gå ombord!

Här fanns toalett och man behövde nog gå på ständig diet för att kunna backa in.

Land i sikte eller snarare en vägg i utställningshallen!

Propellern skäms inte för sig. Den kunde nog skvalpa om rejält under ytan!

Titta gärna på filmen under. Då får ni veta mera och att man  byggde utställningshallen runt omkring de båda U-båtarna! Mycket intressant tycker jag!

Det marina museet visar så mycket mer. Det fanns ju andra båtar som aldrig gick under ytan om dom inte förliste förstås. Många arbetade så att skeppen kunde vara i stridsbart skick.

Det behövdes många män under däck för att ladda och avfyra kanonerna. Det luktade krut är väl ett som är säkert!

Vi kastade en sista blick på dom krigsfartyg som ligger vid kaj, intill museet innan vi gick vidare.

Utställningen är mycket större än det jag har visat. En för eller eftermiddag här rekommenderas.

PS Blir du hungrig finns det en liten servering!

 

Med bil runt Karlskrona

Vi hade bara 2 övernattningar i Karlskrona och tiden blev vår fiende. Det var så mycket vi ville göra på den korta tid vi hade på oss.

Sturkö och Tjurkö är öar man kan köra bil till, så vi valde att göra en utflykt dit. En snabbis fick det bli.

Jag blev lite förvånad när jag såg all ljung som växte överallt. Båda öarna var riktigt gröna. Man kunde tro att man var på fastlandet.

Vi körde till öarna dit där Tjurkö  och vägen tog slut vid Herrgårdsviken.

Vän av ordning ville orientera sig. Han ville veta var vi befann oss i förhållande till Karlskrona.

Jag brydde mig inte så mycket. Det var bara så stilla och rofyllt! Var fanns alla människor! Inte vid Herrgårdsviken i alla fall!

Jag satte mig ner och bara fanns till en stund. Jag kan sitta och meditera hur länge som helst vid hav och vatten. Är man uppvuxen (sommartid) vid hav, lite söder om Marstrand, så går ränderna aldrig ur!

Lite motvilligt åkte vi tillbaka mot Karlskrona. Här är bron från Tjurkö till Sturkö, som för övrigt är den största ön i Blekinge.

Broar är vackra. Innan vi åkte över till fastlandet gjorde vi ett stopp här! Fina promenadstigar under bron och en läcker rastplats.

Inte dumt alls att stanna här och ta en paus. Kanske en kopp kaffe också.

Nästan tillbaka i Karlskrona. Broar och viadukter som den här, kan jag inte låta bli att ta bilder på. Visst är det fint?!

Brändaholm, en idyll

När vi gick vår karlskronapromenad (se föregående inlägg) såg vi ett koloniområde tvärs över viken från Saltö.

Vi hade hört talas om Brändaholm. Det är dessutom känt ute i världen på vykort och annat. Vi skulle ändå ta ”svängen” om Dragsö så vi ville ta en titt där också.

Läget kan inte vara bättre. På en udde mitt i Karlskrona ligger detta koloniområde. 45 röda stugor ligger här och enligt ”lagen” ska det vara rött. Vi såg faktiskt en stuga som fuskade. Fyyy!

Tja det var ju bara att gå dit om vi var intresserade. Det är inte utan att man skulle vilja ha en av dom där små stugorna, max 32 m2.

Det är så vackert och välskött vid varenda stuga.

Det började med ett svartbygge på 1920-talet, men blev senare Brändaholms koloniområde efter en uppgörelse med Karlskorna kommun.

Om du är sugen på att köpa ett hus här, så är steg 1. att mantalsskriva sig i Karlskrona. Där faller det säkert för dom flesta från andra kommuner.

Utsikten från toppen på udden är fantastisk mot Karlskrona. Får man hemlängtan är det bara att spana in stan.

Steg 2. Om man vill köpa en stuga här är att utrusta sig med ett tålamod, modell stort! Det är ytterst sällan ett hus kommer ut på marknaden eftersom stugorna för det mesta ärvs och går inom familjen.

Steg 3. Se till att du har en tjock plånbok. Du lär få punga ut med 1.6 miljoner eller mer. det är trendigt att äga en stuga här.

För min del räcker det med att ströva omkring här och njuta av lugnet och känna hur allt det vackra lägger sig som balsam i själen.

Om du kommer till Karlskrona får du inte missa det här!!

 

Karlskrona med promenadskorna på

Vi startade att gå utmed havet, naturligtvis. Vi hade tänkt oss att gå från ö till ö.

Vi var på Trossö och tänkte gå till Saltö som ligger på andra sidan bukten.

På Fisktorget står gumman som har rott in för att sälja sin fisk. Idag sålde hon torsk. Det syns på det lilla skägget under hakan på fisken.

Hit till Fisktorget kom mat till karlskronaborna redan för 300 år sedan.

Vart man än väder sig ser man spår efter lämningar av en örlogsstad.

Nu är Saltön inom räckhåll, men först ska vi passera via Ekholmen.  Skärgårdsbebyggelsen är helt annorlunda än den man är van vid från Västkusten. Fint!

Intresserad av en ny bostad? Någon?

Vi passerade det lilla varvet på Saltö

och det fanns faktiskt båtar som ännu inte kommit i sjön. Det är lite jobb kvar på den här båten innan det är dags för sjösättning!

Våra promenadskor var inte nöjda, utan förde oss över till nästa ö. Dragsö. Där låg en camping med härliga bad för den som ville. Vi tyckte det var alldeles för kallt och avstod!

Man kan hyra små stugor på campingen, vilket skulle passa mig. Jag tvärvägrar att ligga i tält, inte gärna i husvagn. Kanske i villavagn om det finns dusch och toalett inne. Borstskämd? Vem? Jag?

Det fanns fler än vi som hade kommit till Karlskrona. Den här skäggdoppingen trivdes alldeles utmärkt såg det ut som. Vi var nu tillbaka på Trossö och hade inte så långt kvar till hotellet.

Gamla hus möter nya. Det blir lite effektfullt med historia och nutid på samma bild.

Fötterna var trötta efter den långa promenaden, så det blev en bilutflykt på eftermiddagen.

I nästa inlägg från Karlskrona får ni följa med till den sötaste koloni jag har sett!

 

 

Vi åkte till: Karlskrona

Nu har jag öppnat min sista julklapp. Jag vann två övernattningar i Karlskrona hos Resfredag i hennes Adventskalender. Vilken lycka!

Jag har aldrig varit i Blekinge och därmed inte heller i Karlskrona. Kul!

Karlskrona är en gammal örlogsstad (det visste jag). Centrum ligger på ön Trossö och är ett av UNESCOS världsarv. Det är flera öar i Karlskrona som är världsarv, men vi började att utforska Trossö eftersom vi dessutom bodde där.

Vi slängde in väskorna på hotellet och gav oss ut på stan. Det värmer ett västkusthjärta när man ser hav direkt man kommer utanför dörrarna.

Vi gick lite på känn med en karta i handen och helt plötsligt stannade L (min man) och sa: Här är det! Han gjorde delvis lumpen i Karlskrona och kände igen sig direkt. Vi pratar om ”forntiden”

Därborta bodde jag, sa han och pekade. Med ett stort leende berättade han att på den här kaserngården lärde han sig att marschera och göra honnör. Hur svårt kan det vara??

Vi gick vidare och man ser överallt att staden en gång byggdes för att försvara Sverige. Rikets flotta skulle ligga här. Karl XI  grundade staden som fick sina stadsprivilegier 1680. Vi gick ner mot vattnet och såg Bastion Aurora som stod färdig omkring 1704.  Mäktig och nära havet vilken måste varit ett ypperligt läge om fienden skulle komma.

Inte långt därifrån hittade vi Amiralitetskyrkan, som egentligen heter Ulrica Pia och den invigdes 1685. Timret tog man från  Riga i Lettland. Det var tänkt att kyrkan skulle vara tillfällig och att en stenkyrka skulle ersätta den. Nu är det för sent. UNESCO- gänget skulle nog inte gilla att den här kyrkan revs.

Tjena grabben! Det var länge sedan! Närmare bestämt ca ett halvt sekel sedan. Du, Rosenbom, står kvar, men jag har rört på mig lite!

Texten på skylten är:

Ödmjukt jag Er ber

Fast rösten är nog matt

Kom lägg en penning ner

Men lyften uppå min hatt

Säll är den som låter sig Wårda om de fattige.

Vi var rätt nöjda efter att ha kört långt och klockan började dra sig mot mat! På väg till hotellet passerade vi  Amiralitetsklockstapeln  som uppfördes omkring år 1699. Klockstapeln var från början Karlskronavarvets vällingklocka, tänkt att effektivisera arbetet på varvet genom att ange tiden för arbetet. Den tidens stämpelklocka alltså!

Det finns mycket mer av historia och natur att upptäcka, så den som vill kan följa med på nästa etapp. Jag kan avslöja att det blev 20 000 steg på etapp 2.

© 2017 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.