Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Kategori: Resor (sida 1 av 72)

Järnporten

En heldag på Donau är inte helt fel. 30 grader varmt och otroligt fina vyer passerade medan vi satt på soldäck.

Till att börja med såg vi lite byar, men det skulle snart ändra sig.

Järnporten i sikte.  Donau är en naturlig gräns mellan flera länder på sin väg genom Europa. Järnporten har inget med järnridån att göra. Det är helt enkelt ett vattenkraftverk som ligger på gränsen mellan Rumänien och Serbien och är det femte största i världen. När dammen byggdes försvann staden Orsova + 5 byar och ön Ada Kaleh. För att komma vidare måste man slussas. Inte en utan två gånger.

Slussen var öppen och det var bara att köra in.

Slussarna består av en dubbelkammare som är 340 meter lång, 34 meter bred och  en fallhöjd av 2×16 meter. Det tar en stund att slussas genom två kammare. Portas ska öppnas och stängas eller höjas och sänkas så att vattnet är där det ska vara.

Vi var genom slussarna och vi passerade en liten båt. Vilket är bak och vilket är fram?

Det här är inga nya konstverk precis.  Tabula Trairana är från år 101 e. Kr. Den markerar var den romerska truppen drog fram. Vattennivån i Donau har stigit med åren och 1972 flyttades tavlan upp 35 meter.

Den här gossen hette Decebalus. En krigarkung som förlorade slaget mot Trajanus år 106 e.Kr

Ansiktet är 40 m högt och 25 m brett. 12 skulptörer gjorde ansiktet på uppdrag av en rumänsk affärsman och en historiker vid namn Dragan. Prislappen var bara på 1 miljon dollar. Vansinne om ni frågar mig.

Vi skulle vidare, passerade ett kloster och åkte in i den berömda ravinen Stora Kazan.

Den smalaste delen av Donau är enligt uppgift 150 bred och 80 meter djup. Det var otroligt vackra vyer som vi fick se när vi gled fram på Donau till……

Vidin vid Donau

Jag hade aldrig hört talas om lilla Vidin innan jag kom dit, men det var en trevlig bekantskap.

Enligt legenden regerade en bulgarisk Tsar över området. Han hade tre döttrar och regerade i Vidin. Döttrarna hette Wida, Kula och Gamza. Vid hans död delades hans rike mellan döttrarna- Två döttrar gifte sig, medan Wida förblev singel och lät bygga fästningen.

Wida står i ett rosenhav och hälsar välkommen till fästningen, Baba Vida!

Baba Vida.byggdes på 900-talet. Bra byggarbetare på den tiden

Två glada grabbar som ville vara med på bild.

Den ortodoxa kyrkan i Vidin.

Högsta hönset dvs Patriarken måste bo ståndsmässigt! Fint ska det va’

Som kontrast till kyrkorna finns det nästan alltid ett frihetsmonument som påminner om sovjettiden! Hur fria dom var vet ingen.

Den vackra synagogan i totalt förfall. Under kommunismen gjordes absolut ingenting och nu saknas det pengar.

Färgglatt och kreativt! Läckert tycker jag.

Naturligtvis tog vi en promenad på stan innan vi gick tillbaka till  båten.

Det är med fara för eget liv som man går ut på den här balkongen.

Vidin ligger i Bulgarien precis mitt emot Calafat i Rumänien och Donaus längsta bro förbinder de båda länderna.

Vi gick ombord på vår båt och seglade mot nya mål!

 

En rundtur i Bukarest

Det fick bli en rundtur i Bukarest innan vi åkte vidare genom en del av Rumänien.

De flesta i Rumänien är rumänsk-ortodoxa och det finns helgedomar nästan överallt. Den här kyrkan ligger centralt i Bukarest och heter Kretzulescu Church. Den byggdes i början av 1700-talet, men skadades i en jordbävning 1940. Reparationen var sedan klar 1943. En ovanlig arkitektur för en kyrka tycker jag.

CEC Palace  är numera huvudkontor för en bank. Byggdes 1900 och är en av alla ståtliga byggnader i Bukarest.

Dom flesta städer ligger vid en flod och Bukarest är inget undantag. Dambovitafloden rinner genom stan!

Den här lilla stugan även kallad Folkets Hus är egentligen Parlamentspalatset och är världens näst största byggnad. Bara Pentagon i USA är större. Efter en jordbävning ville Ceausescu bygga en stad med Pyongyang som förebild.  Byggnaden, som började uppföras 1984, är 240 meter bred, 270 meter lång, och reser sig 86 meter över och 92 meter ner under gatunivå. Under byggnaden finns ett omfattande tunnelsystem, vilket bland annat inkluderar en flyktväg för diktatorn genom att ansluta till tunnelbanan. ”Stugan” innehåller bara 1100 rum.

Det behövdes mycket mark så innan byggarbetet påbörjades förstördes stora delar av det historiska Bukarest: 19 ortodoxa kyrkor, 6 judiska synagogor, 3 protestantiska kyrkor och 30.000 bostadshus.

Typiskt en diktator med storhetsvansinne.

Bukarest kallas lilla Paris och naturligtvis skulle man ha en paradgata. Det skulle vara större och bredare än Champs Elysées. 1 meter bredare räckte gott och väl för att bräcka fransmännen. Sa jag storhetsvansinne?

Lilla Paris måste naturligtvis ha en triumfbåge också.  Den restes som ett minnesmärke över soldaterna i första världskriget och landets återförening 1918. Triumfbågen byggdes först i trä år 1922 men slutfördes i granit år 1936.

Kontrasterna kan vara stora mellan offentliga byggnader och där vanligt folk bor.

Jag blev lite förvånad över hur många parker och grönområden som finns.

Titta noga på balkongen. Det var här Ceausescu höll sitt allra sista tal  21 december 1989 till dom uppretade massorna. Han och hans fru fick ta sig in i byggnaden, blev jagade upp på taket, flydde i helikopter, blev sedan infångade och makarna avrättades redan 25 december. Tyvärr blev det en blodig historia och många dödades i den här revolutionen. Ni kan se Diktatorns sista tal sist i inlägget!

Den här lilla tjejen behöver inte leva under Ceausescus styre. Hennes land är med i EU och framtiden är hennes kan man hoppas.

Vi lämnade Bukarest för nya vyer och upplevelser och passerade en karpodling på vägen dit!

 

 

På väg till nya upplevelser

Resväskan var packad och planet stod och väntade på att att vi skulle gå ombord till en för oss helt ny destination.

Hoppsan det fanns spårvagnar där precis som hemma, men dom såg lite äldre ut.  En stad hade vi i alla fall kommit till.

En storstad var det med mycket trafik. En huvudstad till och med.

Tyvärr händer det tråkigheter i trafiken även i den här stan!

 

Incheckade på hotellet. Trötta efter  resan och sängen såg mycket inbjudande ut.

Tidig nästa morgon satt vi i bussen för en rundtur i Rumäniens huvudstad Bukarest, som egentligen inte var vårt huvudsakliga resmål, men väldigt trevligt ändå.

Rundturen kan börja. Följ gärna med på den i nästa inlägg!

Minitripp till Kiel

Vi brukar åka till Kiel med Stena någon gång per år för att bunkra lite och bryta vardagen några dagar.

Kiel är huvudstaden i delstaten Schleswig-Holstein och bombades rejält under andra världskriget, men är nu sedan länge uppbyggd igen. Kiel blev  en Hansastad 1283 men uteslöts 1518 efter anklagelser om sjöröveri. Det märker man inget av idag. Det är så fredligt och känns tryggt.

Det kändes nästan som i Göteborg. Halva innerstaden är uppgrävd. Det ska bli en liten kanal inne i Kiel när det är klart!

Vi är inga shoppingmänniskor, utan drog oss som vanligt till de små sjöarna mitt i stan. Kleiner Kiel närmare bestämt.

Man har ett rikt fågelliv runt de små sjöarna och små sothöneungar är redan i farten. Dom skyddas av en tunnel gjord av hönsnät.

En majestätisk fågel spatserade i sjön och hitta lite mat ibland.

Några ålekråkor (skrakar) luftade sina vingar en stund.

Jag tycker om röd kastanj fast den är inte så vanlig.

Många människor på det lilla torget. Jag tror det heter Klostertorget!

Tysk glass är smarrig i värmen

En liten sväng till shoppingstråket hann vi med innan vi skulle ombord och åka tillbaka till Sverige!

Alle man ombord och dags att kasta loss!

Kielkanalen är helt fantastisk. Den är 10 km lång och började byggas 1887 och invigdes av Wilhelm II 1895. Ca 14 timmar senare var vi tillbaka i Göteborg igen. Tänk så fort tiden går.

PS. TIPS!

Vi växlade inte till euro i Sverige, utan gick in på en bankautomat i Kiel och tog ut valuta. Kursen blir mycket bättre än om man växlar i Sverige. Skillnaden är faktiskt ganska stor.

Inte bara musik ombord!

Man kan ju tro att vi bara njöt av musik om man läser det förra inlägget, men det fanns faktiskt tid till annat också!

Vi hade tur med vädret kan man säga. En fantastiskt fin och varm vårdag, som lockade oss upp på däck.

Vi var inte ensamma som njöt av värme och sol. Solsidan var full med folk som vände sina vinterbleka ansikten mot solen. Gott!

Jag älskar Västkusten, men uppskattar Stockholms skärgård också.

Vackert som bara den! Det är inte grönt ännu, men det gör liksom ingenting när det är så mycket vatten överallt.

Huvudgrejen på den här kryssen var trots allt musik!

Lyssna och njut till Callinaz när dom spelar Black Magic Woman

Det är inte riktigt vad man förväntar sig av ett dansband. Toppen tycker jag!

På en strand i Island

Vi gjorde en rundresa i Island i våras, som några kanske kommer ihåg. När jag nu tittar på bilderna kan jag dela med mig av stopp vi gjorde, som inte har setts i den här  bloggen ännu.

Direkt när jag satte min fot på stranden och kände lukten av salt hav och tång, kände jag mig som hemma.  Det kunde varit en lite kylig höstdag i Sverige, men ändå inte.’

Dimman låg rätt så tät på  lite längre håll. Om man har tur kan man finna någon sorts halvädelsten här.  Vi var ju inte dom första som sökte efter  en skatt, så chansen är väl ganska obefintlig att hitta något. Är det inte självaste Marresmams som står därborta?

Vissa började leta på en gång, medan jag blev fascinerad av färgerna på klippan i bakgrunden.

Jag tittade ner vid mina fötter och såg dessa ärgfärgade stenar som fick följa med hem.  Ingen visste namnet på stensorten, men att det är fullt med mineraler är det ingen som helst tvekan om. Jag gillar dom, men min man säger: Vad ska du ha dom till? För en gångs skull blir jag faktiskt svaret skyldig!

Runt Bohus Fästning

Jag får mina infall lika fort som en gris blinkar. Ett annat ord är impulsiv. Min bäste vän och man ser ofta till att jag sansar mig, men ibland kör vi båda två.

Vi bor ca 2.5 mil från Bohus Fästning i Kungälv, men har aldrig varit uppe i själva fästningen. Vi är ofta i Kungälv, men åker bara förbi på låg höjd.

Det är numera en ruin av fästningen som började byggas på 1300-talet. Fästningen har gett namn åt Bohuslän och har varit belägrad minst 14 gånger, men aldrig blivit erövrad i strid. Naturligtvis är den ett byggnadsminne.

Den här gången var vi för snabba med beslut. Fästningen var stängd. Suck. Det gäller att ta reda på ett och annat innan man åker.

Vi ville inte åka hem, så vi tog ett enhälligt beslut att promenera runt fästningen i alla fall. Det första är att gå genom grinden och den var i alla fall öppen. Undrar varför grinden finns.

Fästningen ligger vid Nordre älv som möter Göta älv här. Dotterdottern beundrar utsikten.

Fästningen ligger 40 meter ovanför vattenytan på Bagaholmen. Här har nog trupperna sprungit för att inta fästningen för mycket länge sedan. Fästningen har tillhört Norge, Danmark-Norge och Sverige.

Gissa bajset!!! Det låg spillning av något djur på gångstigen. Vilket?

Vi kom inte in på fästningsområdet, men fick en vacker promenad istället.

Ni som gissade på får, har helt rätt. Det finns en del frigående får här. Klart det måste finnas en grind då.

Vi har gått varvet runt och där ligger fästningen och är inte intagen den här gången heller, men vi kommer tillbaka. Det är ett som är säkert!

Vi hade i alla fall tur med vädret.

Det regnar visst! Det haglar också

Opslået af Solveig Solstråle på 15. september 2017

Dagen efter såg det ut så här i Göteborg med omnejd!

Fredrikshamn T&R

Igår var vi i Fredrikshamn med käre makens gamla arbetskamrater och bihangen fick följa med. Dvs hustrurna.

Vi var tidiga, men så tidiga att terminalen skulle vara tom, det trodde vi inte. visserligen blåste det rejält, men båten är stor och tål lite vind. Det blåste bara 12m/s. Har man anlag för sjösjuka kan man bli lite sjuk. Tack och lov har jag aldrig varit sjösjuk.

Det är alltid nästan lugnt inomskärs, men när man kommer ut på öppet vatten kan det ta i. När vi kom till Böttö fyr såg man att det blåste rejält. Det var här som fartygen gick på grund innan man breddade farleden, vilket är nu på 2000-talet.

Böttö fyr byggdes på ett litet skär som är cirka 40 meter brett och 100 meter långt. 1841 flyttade fyrvaktaren med familj in. 1964 flyttade den siste fyrvaktaren ut.  Det var säkert otroligt hårt att bo där när stormarna satte in.  Fyrvaktarhuset är målat rött mot land och vitt mot havet. Jag har ingen aning om varför.

Det blåste rejält ute på däck och jag var nästan ensam där.

Många passagerare var och kollade boardershopen. Där fanns en del att välja på för den som intresserade sig för det och var lite törstig.

Andra hade satt sig redo för underhållning, bingo och frågesporter.

Tiderna förändras. Det första man såg, när man hade passerat den långa gången från båten, var Damsgaard. En matbutik där vi handlade allt som var billigare i Danmark. Det var mycket. I takt med att den danska kronan blev allt starkare, var det liksom ingen idé längre att köpa kött, socker, smör och annat. Butiken slog igen och ersattes av en Irländsk pub!

Uppehållet med en dagstur är bara ca 1.5 timmar så det gäller att stå på.

Här står Tordenskjöld på Fisketorvet och vaktar. Han är en stor hjälte både i Norge och Danmark. Peter Tordenskjöld var viceamiral i flottan och skötte sig med den äran. Han intog Marstrand, men gick bet på Nya Älvsborgs fästning i början av 1700-talet.

Shoppingatan är sig lik, men några större fynd gör man inte längre här!

Bye, bye Fredrikshamn. Tre timmar kvar på turen till Göteborg.  Det känns som att vi snart ska tillbaka, men då hyr vi nog en lägenhet nära Skagen. Där är fint!

Trädgårdsföreningen är en genväg genom stan

Jag hade ett ärende in till stan och utgick från Centralstationen. Jag skulle till Avenyn. Vädret var fint så spårvagn var inte aktuellt. Istället tog jag vägen genom Trädgårdsföreningen, en av Europas bäst bevarade 1800-talsparker.

Ingången ligger nästan mitt emot centralstationen över vallgraven lite till vänster. Parken är ett byggnadsminne sedan 1992. Inträdet är gratis, vilket innebär att Trädgårdsföreningen är till för alla.

Det finns platser lite överallt där man kan sitta och njuta av det man ser. Rosencaféet är en perfekt plats för lunch när det är fint väder. Då sitter man naturligtvis ute. Visst finns det platser inne också, men då ser man ju inte allt det vackra!

Det märks att hösten har börjat sitt intåg när man ser att rosorna snart har gjort sitt för i år! När allt blommar som mest i Rosariet är det 1200 olika sorters rosor som tävlar i att visa upp sig. Du som vill uppleva rosornas fulla prakt bör komma dit i juli! Det är en av Norra Europas  främsta rosenträdgårdar. Bara så ni vet.

Höstblommorna gör allt för att visa upp sig nu!

Jag passerar Direktörsvillan på min väg genom parken. Där bodde trädgårdsmästarna med sina familjer. Villan stod färdig 1847. Idag är det kontor och föreningsverksamhet här.

Hela parken är verkligen en oas. Välskött och inbjudande.

Barnen är också välkomna och har en fin lekplats till sitt förfogande. Det är alltid mycket folk där.  För familjer som bor mitt i Göteborg är det toppen att komma hit. Stora ytor och dessutom en massa lekredskap.

Man kommer ut ur parken mitt emot Stora Teatern med Bältespännarparken framför.

Det finns mycket mer i Trädgårdsföreningen. Detta är bara ett smakprov. Jag återkommer vid ett senare tillfälle med inlägg därifrån!

© 2018 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.