Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Sida 2 av 304

Vägen till Ban Phe

Vi bor i den lilla byn Phlong Sawai, lite mitt ute i ingenstans. När vi bunkrar eller storhandlar är det Ban Phe som gäller.

Vår lilla by är inte stor, men trevlig och skönt befriad från turisthorderna. Mitt i byn svänger vi höger och åker innervägen, eller second road som den också kallas. Det gäller bara dagtid. När det är mörkt tar vi den lite längre vägen.

Det är mycket mindre trafik och mycket mer att se på second road. De blå tunnorna är till för att kasta sopor i. Dom står överallt utmed vägarna.

Vi börjar närma oss huvudvägen (den är inte särskilt stor heller), men man ser att trafiken har ökat en del.

Vissa kör med långtidsparkering.  Inga böter såvitt jag kan se.

En av alla verkstäder som finns. Den här dagen var det tydligen sarengernas dag. Vår sareng behövde ingen översyn, så vi åkte vidare mot Ban Phe.

Det är lag i Thailand att alla förare av motorcyklar och sarenger ska ha hjälm. Det är inte många som har hjälm. Om en förare har hjälm brukar både fru och barn vara utan! Hur tänker dom där??

När vi börjar köra utmed havet är det bara några kilometer kvar. Hela sträckan är ca 1.3 mil. En av de vackraste sträckorna jag vet.

Ju närmare Ban Phe man kommer desto fler små kiosker och matställen finns det. Det är viktigt att alla har hjul så man kan flytta om det behövs, men ofta ställer man bara hjulen vid sidan av sin bod, utan axlar och annat som gör att det är möjligt att flytta. Det finns alltid vägar att kringgå regler i det här landet!

Någon som behöver en ny sopborste??

Den vackra pinjeallén på väg in till Ban Phe. Den skiftar beroende på hur solens strålar träffa grenar och ger dessutom lite svalka om det är extremt varmt!

Det är kanske lite långt från oss för att fylla på förråden, men jag njuter lika mycket varje gång vi åker den här vägen.

 

 

Allt kostar 20 THB = 5 kronor

Vi har fått en ny butik till byn. En ”tjugobattare.”   Buddha tycker nog om det, för butiken ligger nästan vid det Vita Templet.

Vi som bor lite på vischan, tycker att det är roligt med lite nya butiker på nära avstånd. Rent snyggt och fräscht.

Inget kostar alltså mer än 5 svenska kronor. Har ni vägarna förbi så kom in på en kopp Gevalia. Riktmärke ca 6 km från Mae Phim.

Betala måste man även om det är billigt. Skorna tar man av sig utanför, vilket är mycket vanligt i Thailand. Golven är rena så några smutsiga fötter blir det inte.

Tanken är att det ska bli ordning och reda i badrumsskåpen. 20 svenska kronor är det helt klart värt!

 

Mat till andarna

Det gäller att hålla sig väl med andarna, ha en ceremoni och bjuda på lite mat! Det är viktigt att dom håller ordning på vårt ställe och ser till att  allt är bra för alla. Hittills har andarna skött sitt jobb, men det gäller att dom fortsätter så.

Det var mycket frukt och mat. Våra vänner thailändarna bad något innan det kunde börja.

Vi satte rökelse i maten och alla andar skulle äta först.  9 är lyckotalet i Thailand och det var noga med att vi skulle ha 9 rökelsestickor var!Mr Shalong visade hur man skulle göra. Det är fantastiskt att få inblick i annan kultur.

Ingen får röra maten innan rökelsen har brunnit ner. Den här gången var det hungriga andar för det tog lång tid!

Det var rena lyxmaten som serverades och nu måste andarna vara mycket nöjda och se efter vårt ställe, Palm Leaf, ett helt år till!

Vi hoppas i alla fall på det!

Till Kung Bhumibols ära

Thailands kung Rama IX dog 13 oktober 2016 efter att ha suttit på tronen i 70 år. Ett svårslaget rekord.

Han blev mycket älskad av folket och många kallade honom för ”Dad” eller My King. Det är ett års landssorg i Thailand och kronprins Vajiralongkorn kommer inte att tillträda som kung förrän sorgeåret är slut!

På en lite större öppen plats i Laem Mae Phim utmed Beachroad håller man på att bygga ett monument i lera till den döde kungens ära.

Jag trodde att det skulle bli en liten park för att påminna om kungen, men det verkar som att monumentet bara ska stå i några månader.

Kung Bhumibol var en duktig fotograf och jazzmusiker. Här lägger man mest vikt vid kameran.

En liten närbild av konstverket. Jag blir djupt imponerad.

Det är synd att allt arbete snart kommer att försvinna och ätas upp av väder och vind. Jag hoppas att jag är felinformerad!

Dom duktiga konstnärerna som arbetar i hettan ville gärna vara med på bild!

Det märks överallt att sorgeåret inte är över och vill man visa respekt försöker man undvika alltför grälla färger, mest då rött!

Jag åter kommer med bilder när allt är färdigt och vädrets makter får ta över.

 

 

Pölfiske

Vi var som vanligt ute med vår sareng och såg oss omkring i vårt område. Gubben min kör och jag ropar STOPP  när något intressant dyker upp.

Vi körde på ”inner road” när jag såg något och vi stannade. I varje lite större pöl, finns det fisk att dra upp. Det är bara att kliva i och hoppas på god fångst!

När jag stod med kameran i högsta hugg, kom en äldre man fram och ville titta. Vi ”talade” med varann och jag frågade om det var stora fiskar. ”Kung” (uttalas kong) sa han och hoppade upp och ner. Aha, räkor. Hur kunde det finnas i den här lilla pölen?

Han tyckte att jag var så intresserad och ville att jag skulle ta kameran med mig och gå ner till fiskargubbarna. Aldrig i livet. Det är ormland och det visade jag med en slingrande rörelse. Mannen höll på att skratta på sig. Dumma faranger (utlänningar)

När han såg att jag fortsatte att ta bilder pekade han på gubben min och tyckte att vi skulle köra ända ner till den stora pölen. Det är fortfarande ormland enligt oss så vi skakade på huvudet, vinkade åt mannen och körde vidare.

Tänk så härligt det är att få och ta kontakt med folk som bara visar vänlighet och värme. En av anledningarna till att jag trivs så gott på vår sida Thailand.

 

Restaurang i Stockholm

Mat är viktigt.  När man kommer till nya städer och byar kan det vara bra om man vet vart man ska gå och fylla magen. Inte bara ”bukafylla” utan det ska vara gott också. Stockholm står ständigt på listan över städer jag vill besöka i Sverige, men det kommer annat emellan hela tiden.

Senast jag var där gick jag in på närmsta restaurang och beställde mat. Det var OK, men inte mer. Jag har till och med förträngt vad restaurangen heter. Någonstans i centrum var det. Inget jag egentligen vill komma tillbaka till.

Jag gnällde lite för någon som ofta är i Stockholm och jobbar. Hon gav mig ett tips om  Ballbreakers restaurang i Stockholm. Det verkar vara ett ”alltiettställe” med en massa aktiviteter.

Bild lånad från nätet.

Är det någon av mina läsare som varit där? Det ligger på Kungsholmen om jag har fattat det rätt. Mitt i stan om jag är rätt ute.

Det är nästan så jag skäms, men det är inte många gånger jag har besökt vår huvudstad, fast den har så mycket att erbjuda. Lathet kanske…

Ni får gärna komma med tips om ställen som är väl värda ett besök för någon som kommer från Västkusten. Gärna saker som inte alla turister gör. Gamla Stan utgår eftersom jag har varit där tillsammans med tusentals andra från olika länder. En riktig turistfälla enligt mig!

Stockholm, here I come – förhoppningsvis till hösten.

 

Mindre administration…

….. går det?

Jag har jobbat länge inom förskolevärlden och det blev hela tiden mer administrativa  uppgifter för pedagogerna, vilket innebar mindre tid i barngrupp. Varje chef kom med något nytt.  Man satt i olika grupper, träffades över gränserna och bytte erfarenheter. Vi blev färre som skulle göra samma jobb plus allt annat som tillkom. Det var ren stöld av tid från barnen, enligt mig.

Jag drar en parallell med sjukvården. Kan det vara likadant där? En massa pappersjobb istället för vård av patienter? Väntetiden är i alla fall lång om man behöver komma till en läkare.  Läkare och vårdpersonal måste naturligtvis dokumentera vad dom gör, men måste dom göra allt själva?

För en månad sedan ungefär ramlade jag på en trottoarkant i Pattaya och fick ett stort fult sår på knät.

Jag gick sedan varje dag och la om såret på en liten vårdcentral i vår lilla by Phlong Sawai. Väntetid några minuter varje gång. Snabbt och lätt. En dam skötte pappren och de andra patienterna.

Det måste gå att göra det effektivare i Sverige också!

Mer tid för patienter och barn, tack!

Historien om Laem Mae Phim

Vi var ju i Ao Khai (se förra inlägget) och ville se vad som fanns längst ut på udden. Vi blev tvungna att åka runt och ut på Cape Mae Phim för att komma dit. Vägen tog slut, en liten grusväg tog vid och två öppna grindar hälsade oss välkomna.

Vi kom in till ett alldeles tomt område. Lugnt, rofyllt och vackert. I huset längst bort fanns några statyer av Buddha. Jag ville inte gå dit och störa, för en man sov alldeles intill statyerna. Säkert en sömn i trygghet!

Några små båtar låg förtöjda alldeles intill området.

Alldeles på kanten till havet finns en del figurer som vi lärt oss känna igen. Heliga och lyckobringande. Naturligtvis finns flera tuppar med. Jag har aldrig förstått varför tuppar är så viktiga i Thailand. Någon som vet?

Ormar och drakar tillhör också buddismen på ett eller annat sätt. Färgglada är dom också för det mesta!

Vi gick in i det lilla huset som visade sig vara ett minitempel, fyllt med heliga saker. Dörren var vidöppen så det var bara att kliva på. I det här landet visar man respekt för allt heligt! Ingen risk för vandalisering här.

Många buddhabilder fick plats på små hyllor i det lilla templet.

På många ställen var skyltar uppsatta på Thai, men till slut hittade jag den här på engelska.

Sagan om hur Laem Mae Phim kom till. Den är lite för lång för att jag vill översätta den, men ni får läsa själva och komma in i sagornas och myternas värld!

Mot Ao Khai

Vi har hört talas om en liten strand som heter Ao Khai, men aldrig varit där. I går bestämde vi oss för en utflyktsdag där bland annat Ao Khai var ett av målen.

Vägen dit har också mycket att titta på. Nu är det blomningstid för trillingblommorna eller bougainvillea som vi egentligen kallar den. Det är ingen hejd på hur stora de kan bli!

Mera ögongodis på väg mot Leam Mae Phim.

Det är skönt med en hängmatta i skuggan under de stora pinjeträden.  Lite lunch samtidigt är inte alls fel. Folk tar med sig matsäck och äter ute. Det är mycket vanligt!

Den här skrotnissen höll ögonen på vägen. Återvinning på hög nivå!

Vi var på landet och trafiken var i stort sett obefintlig! Strax framme!

Framme och vi valde att sitta under trädens skugga och njuta av utsikten innan det var dags för lunch.

Det stora bekymret var vad vi skulle äta till lunch. Det blev clubsandwich och vi satt en lång stund innan vi åkte vidare.

Den här gången gick vi inte ner på det fina lilla stranden, utan njöt av utsikten innan vi åkte vidare på vår utflyktsdag till huset som ligger längst ute på udden i slutet på Ao Khai. Verkligen ett intressant besök. Kommer i nästa inlägg!

 

Tur i spel?

När dottern och barnbarnet var här på besök så spelade vi tärning en stund varje kväll. Enkelt och med en massa tur för den som vann. Jag tillhör inte turgummorna, men det är roligt att vara med.

Ett rätt bra slag. Ettorna räknas som 100p och femmorna för 50p. Lite fler regler är det men det är lätt som bara den.  Det finns krångligare spel, men då gäller det att läsa regler så att alla är överens om vad som gäller!

De enda vinster jag har fått är på Bingolotto. När Loket var programledare vann jag en telefonsvarare. Lite senare fick jag några tusen som en presentcheck, men annars har det varit tunt!

Jag har spelat Bingolotto lite då och då. Jag tycker om idén att man stöder ungdomsidrotten och ett man kan hålla nere kostnaderna med några kronor då och då.

Senaste gången jag spelade var på uppesittarkvällen och det var hur roligt som helst. För tillfället är det lite svårare att följa programmet eftersom vi inte ser på svensk TV där jag är nu, men när jag kommer hem igen kommer jag att sjunka ner i soffan, ta fram min duttpenna och hoppas att just mina siffror kommer upp.

Troligen inte, men programmet är ju ett rent underhållningsprogram med bra artister också.

 

© 2017 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.