Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Sida 2 av 306

Lopp i lervälling

Vi hörde riktigt hög musik i morse och visste inte vad som var på G. Lika bra att gå ner på Kvibergs ängar och kolla. (Göteborg)

Det första vi såg var den här lilla tjejen i ett grävt lerdike fyllt med vatten. Vad höll dom på med?

Tack och lov så var hon inte ensam. Det var ett lopp som kallas ”Born to run” Ett lopp för familjer där man hjälps åt att fixa alla strapatser.

10 grader i luften och en snål vind, men alla verkade trivas i lervällingen. inget barn som var ledset – tvärt om. Alla var glada och fast beslutna att göra sitt bästa.

Klart, nu var det andra hinder som väntade.

Klättring i däck, men det var tomt där när vi gick förbi…

Dom här fyra kompisarna undrade säkert om människorna fått alla skruvar lösa den här dan.

Omvänd rutschkana. Man skulle klättra upp – inte åka ner.

Hjälp behövdes för barnen och fick det också.

Självklart måste alla värma upp innan start. Varje grupp hade sin egen tid för det!

Den som inte skulle springa eller redan var färdig kunde ”åka” boll, modell stor.

Ibland satt ungarna upp och ner och fick hjälpas på rätt köl. Den här grabben har inte kommit runt ännu.

Vi frös lite och drog oss hemåt, när vi såg att tävlingen gick i skogen också. Jag tror att detta var den första delen av loppet.

Jag är så tacksam att jag inte behöver ta hand om alla lerhögar som vi såg idag. det blir någon annans bekymmer!

 

Vilken fin present

Vi satt tillsammans med några härliga grannar och slöade vid poolen på Palm Leaf en av de sista dagarna innan vi åkte hem.

Plötsligt kom en av killarna som arbetade i trädgården fram till oss. Han hade något i handen som han överlämnade.

Inte visste vi att den här grabben hade konstnärliga anlag.

Han klippte visserligen gräsmattan, men det var inga som helst konstnärliga formationer eller mönster i den.

När han kom och överlämnade dessa gräshoppar trodde vi först att dom var levande, men såg sedan att han hade gjort dom av palmblad! Damerna, det var länge sedan jag blev kallad dam, fick var sin. Vi blev otroligt glada över omtänksamheten han visade.

Tyvärr så torkade dom små hopporna efter några dagar och föll sönder, men jag är verkligen imponerad över vilken skicklighet som ligger bakom.

OBS! Headern idag visar när samme kille  håller vårt papayaträd snyggt. Undrar om han inte fick med sig någon papaya också. Det var han väl värd!

Barnens hinderbana

Igår var det Barnens Hinderbana på Sernekes Arena i Kviberg.  Yngsta barnbarnet skulle vara med och självklart gick farmor och farfar med.

Gladiatorerna skulle vara med och det var stort för en 7-åring.

Lite spännande var det och det gällde att kolla läget innan start. Oj så mycket folk.

Gladiatorn Pansar hälsade välkommen och berättade vad som skulle hända och hur det gick till. Tyvärr fick föräldrarna vara med i startfållan, vilket gjorde att det blev trångt och flera barn hade svårt att se när övriga gladiatorer kom in.

Hero skriver autografer till barnen. Det gjorde de andra gladiatorerna också efter loppet.

Starten har gått och det första gänget är på väg utför det första hindret.

Äntligen kom han, våran kille. Full fart!

Mot klätterväggen! Det stod funktionärer överallt och hjälpte till om det blev för svårt.

Upp och över, men det blev lite trångt i bland.

Balansgången gick bra….

….armgången likaså. Det hade jag aldrig fixat!

I gatloppet stod dom alla och väntade på barnen.

Dags för en dust med Pansar….

Om man blev lite rädd eller ville ha en kram, skulle man bara sträcka ut sina armar! Härligt!

Ett diplom fick man när man kom i mål! Snyggt!

Jag undrar om inte detta blev dagens höjdpunkt! En Pansar som lyfter upp barnen och skriver autografer.

Evenemanget var mycket bra genomfört, men det blir ännu bättre när man håller undan föräldrarna vid start och vid autografskrivning.

Man kan undra vilka som är mest starstruck. Föräldrarna eller barnen?

 

Min kraschade blogg

Jag, som är en duktig ”flicka” uppdaterar mina tillägg (plugins) alltefter som en uppdatering blir tillgänglig. Det har fungerat i flera år, men förra veckan gick det åt fanders. Tillägget löpte amok och stängde ner bloggen. Supporten gav mig en länk till till en återställningsguide.

Den var inte enkel och en varning följde med.

OBS! Om du gör fel kan det inte ändras och bloggen blir för evigt låst (kraschad) Egen reflektion!

Unge Herr son, nåja han är medelålders, fixade det mamman inte vågade eller kunde!

Nu är allt som vanligt igen – hoppas jag!

Veiken är på banan!

Tusen tack till den bästa av alla söner!

 

Sverige nästa

Nu är vi tillbaka i vårt andra hem och fryser. Solen skiner, men det blåser riktigt kallt. Alternativet var att stanna kvar och svettas halvt ihjäl. De sista dagarna var det riktigt varmt och fuktigt. 

Molnen låg långt under oss och vi kunde in se marken längre.  Det är inte klokt att sitta 12000 meter upp i luften medan man närmar sig sitt slutmål.

Det var många timmar kvar och det är lite roligt att kolla var man är och läsa namn på städer som man aldrig har hör talas om.

Det är synd att molnen låg tätt under oss. Kameran högt upp på stjärtfenan kan visa fina vyer.

Det underlättar om man har något att göra under resans gång. Jag läste nästan ut en bok och lyssnade på fin musik.

Vad ni inte kan se är att jag hade bra stödstrumpor på mig. Jag flyger aldrig utan dom där svarta snyggisarna.  De kan vara en god hjälp mot blodpropp när man sitter stilla länge med ett annat tryck än man är van vid. En bra försäkring!

Den här vyn lämnade jag kvar när vi åkte. Varje eftermiddag satt vi på vår loftgång med en kopp kaffe och en bok eller iPad. Det är ett ställe att längta efter!

Det finns en del att göra när man kommer hem. Jag hoppas att tvättmaskinen håller för all tvätt!  Jaja, något ska man göra, varför inte tvätta??

Det är tomt nu

De flesta turister har återvänt hem och lugnet råder . Ingen trängsel på restaurangerna och bättre service eftersom folk hinner med på ett annat sätt.  Vi tog en promenad utmed Chackpongstranden igår, 8 april och det såg ut så här:

Himlen mörknade på förmiddagen och vi förberedde oss på oväder, men än så länge är solen starkare och ”åt upp molnen” Vi är på väg, sakta men säkert, in i regnperioden.

När det hade klarnat upp gick vi promenaden. Här ser ni ett tomt och nästan öde Bee Happy, en av de populärare strandrestaurangerna.

Hos Phon fanns några soldyrkare. I högsäsong kan man hitta en och annan sk. kändis här.

Wong hade inga gäster vad jag kunde se.

Kens Restaurant var helt öde. De flesta stänger ner snart och väntar på nästa säsong då gästerna återvänder.

Kims Beach hade några eftersläntare som inte har åkt tillbaka till sina länder ännu. Några kanske bor året om och då är Kims öppet hela tiden!

Jag tycker att det är skönt att vara nästan själv på stranden. Det känns verkligen som Paradiset är nära trots allt elände runt om i världen.

                                                                                      Idag ber vi för Stockholm

       Flamma stolt mot dunkla skyar…… värm oss när det blåser kallt!

Sandfestivalen by night

Vi har ju följt arbetet i Laem Mae Phim med lerskulpturerna och när festivalen var åkte vi in för att se hur det såg ut på kvällen.

Sandfestivalen 2017 i Laem Mae Phim

Vi kom lite tidigt så det hade inte hunnit komma så mycket folk.

Vi började med att gå runt på området och titta på dom upplysta konstverken.

Under tiden som vi gick runt stod en grupp på scenen och underhöll med folkmusik. Inte min slags musik, men ändå rätt trevligt om volymen inte hade varit så hög.

Jag gillar trummor och det gäller att gå in för det man gör med hela sin själ!

Konstverken ser faktiskt lite annorlunda ut på kvällen med lite olika färgsättningar!

Precis när den här bilden togs släcktes ljuset ner på sköldpaddan. Lite typiskt Thailand. Elen lever sitt eget liv ibland.

En festival utan mat, massor av mat och lite klädförsäljning finns inte i den här delen av världen.

Geggigt och kleggigt på marken efter en rejäl regnskur tidigare på dagen.  Inte roligt alls att åka kana i den röda leran.

Bloggerskan i full aktion med kameran. Jag har inte tatuerat mig på bakbenen. Det är skuggor från staketet bakom mig! Bara så ni vet!

Hemma eller borta

Det finns mycket att tänka på när man ska i väg på en resa. Jag tillhör sorten: Det ordnar sig och brukar inte skriva ner vad jag måste tänka på innan jag stänger och låser dörren.

Hittills har det gått bra och alla punkter har fallit på plats. De gamla klyschorna fyra P:n.  Pass, pengar, pilett och p-piller är för många allt man behöver plus tandborste och tandkräm.

P-piller kan jag stryka direkt, för det är inte aktuellt i vårt hus, men ett giltigt pass, pengar och biljett (pilett) är prio ett.  Med det i handbagaget är  jag ganska lugn.  Om resväskorna skulle komma bort, hemska tanke, finns det alltid någon butik där jag kan shoppa loss och skaffa det jag behöver.

När förväntan är som störst och nyckeln sätts i låset är det väl bara att ge sig iväg och njuta av tillvaron?

Inte riktigt, har jag glömt att nämna något?

Objudna gäster är inte välkomna när man är borta. Det kan vara tomt  en kort stund bara när ”gästen” slår till.  Då gäller att man har ett larm på lägenheten, huset eller sommarstugan.

Jag vet att det sitter folk hela tiden på larmcentralen som är på alerten om något skulle hända! Tyvärr kan inte inbrott förhindras, men ett larm kan avskräcka någon för att ta sig in.

Goda grannar och grannsamverkan är också en del i tryggheten.

När allt har fallit på plats är det bara att göra det man ska. Resa, shoppa  eller bara ta en härlig promenad.

 

 

Ett litet poolhäng

Ibland vill man bara vara och göra ingenting. Ett poolhäng sitter bra då.

Nästan alla har åkt hem och det är skönt att vara ensam runt poolen.

Lilla Serena och hennes mamma var också där. Jag längtar efter mina barnbarn nu, men när lilla Serena kommer glömmer jag allt.

Little Shark anfaller, fast jag blev inte rädd.

Serena ville gärna hoppa, men tog en lite lättare väg och plumsade i.

Lite exercise är inte alls fel. Bilden tagen av Mabel Persson som också var och hälsade på. Trevligt!

Man blir hungrig efter lek i flera timmar bad och gympa. Vad vi åt?  Kuaj tiaw Moo, heter det! Jättegott. Tack Tim för en läcker lunch. Det är inte sista gången jag äter detta!

Till Kung Bhumibols ära, del 2.

Ni som följer min blogg kunde se hur statyer av den döde kungen  i lera växte fram i Laem Mae Phim. Nu två veckor senare är det nästan klart för invigning av en festival ” Sandfestivalen” som ska vara mellan 31 mars och sluta 2 april. Hela helgen är alltså vikt åt festivalen.

Besökarna kommer att mötas av en krabba modell större. Idag var området avspärrat, men som vanligt var thailändarna förstående och vinkade in mig på området.  Det skulle vara i Sverige….

Det är en mäktig syn som möter när man kommer in på området. Tänk att allt är i lera…..

En sköldpadda håller vakt, fast den har nog svårt att komma utanför sitt staket.


Allt har med Thailand att göra. Det är ett otroligt arbete man har lagt ner på alla figurer.

Det är bara några timmar kvar till invigningen och alla ser till att det ska bli färdigt!


Över alltihopa vaktar kungen.

En durian får också vara med. Vissa säger att frukten är god, men inte jag. Den är förbjuden på hotell, i flygplan, bussar, tåg osv.. Den luktar nämligen inte särskilt gott!

Det kommer att bli en fantastisk festival. Synd om dom som inte har vägarna förbi. Jag ska i alla fall in en kväll och se hur det ser ut när det är upplyst.

Jag är djupt imponerad, men har hört att det bara ska stå några månader. Jag hoppas som vanligt att jag har fel.

Den som vill se det förra inlägget kan gå in HÄR

© 2017 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.