Res med mig genom livet

Gamla Ban Phe

Den 4 km långa byn Ban Phe är mest en knutpunkt för färjorna till Koh Samed. Det var backpackers som först upptäckte den lilla fiskebyn, men nu är det många turister, både thailändare och andra som passerar här.

Några stora supermarkets har byggts och vi brukar bunkra upp i någon av dom.

Delar av det gamla Ban Phe finns kvar och en gång om året vill jag gärna gå in där. Vi brukar vara de enda västerlänningarna. Kanske någon mer ibland.

Vi gick in i den gamla delen vid lunchtid.  Tyvärr hade många butiker stängt den här dagen av någon anledning som jag inte lyckats ta reda på.

En man drog sin kärra full med stolar i bambu. Det är bara att stanna honom om man vill köpa en stol. Man kan ofta se folk utmed vägarna som säljer allt möjligt från sina kärror.

Den här damen satt och rensade chili. Små som attan. Ett evighetsjobb om ni frågar mig. Hon satt utanför en matmarknad där chilin sedan skulle säljas.

Rent och snyggt ska det vara. Varje morgon ser man människor som är ute och sopar rent framför sina butiker och bostäder. Renare än i Sverige? Absolut!

Det är alltid mat på gång någonstans. Mat är socialt och viktigt!

Inte mycket trafik alls. Tack var att många butiker var stängda.

Gammalt och nytt möts. Det nya huset bakom till vänster visar att nya tider är på gång, även i den gamla delen av Ban Phe.

Lyfter man blicken lite kan man upptäcka de vackraste balkonger.

Det går små gränder från huvudgatan där man kan gå in och titta om man vill. Jag känner mig trygg här. Folk ler och nickar när man går förbi. Efter mörkrets inbrott blir jag nog försiktig och ger mig inte in i gränderna.

Notera den lilla vaggan, höger i bild. Mamman har en röd lina i händerna, som är fäst vid vaggan. Hon drar i tråden och vaggar på så sätt den lille som ligger i det lilla tygstycket. Vaggan gick fram och tillbaka medan vi gick förbi.

Hungern satte i så vi gick för att äta lunch.