Res med mig genom livet

Fullt upp…

…. hela tiden. Jag begriper inte hur jag hann jobba när det var aktuellt. 40 timmar per vecka i en massa år och sedan jag föll för åldersstrecket har det inte blivit många timmar där jag har rullat tummarna.

Det fanns en tid när man bara gick upp till ett företag man tyckte verkade bra, presenterade sig, berättade vad man kunde och vilken utbildning man hade. Ett tidigt CV kan man säga.

I nio fall av tio kom frågan: Kan du börja på måndag?

Inga konstigheter, man fick jobb på studs.

Tyvärr är det inte lika enkelt idag att få jobb. Man måste ha kontakter, anlita jobbcoacher på arbetsförmedlingen eller hitta lediga jobb på nätet.

Ofta är det tillfälligheter som avgör var man hamnar och vilket jobb man får.  Det gäller att ta vad som helst om man vill ha en inkomst. Är man kräsen går jobbet till någon annan.

Våra ungdomar har det inte lätt med all konkurrens om de jobben som finns. Jag läste någonstans att många inte vill jobba inom skola, vård och omsorg. Helst vill man bli chef någonstans.

Det gäller dessutom att skaffa sig en utbildning även om man är skoltrött. Det betalar sig i längden när man ska ut i arbetslivet.

Jag har mitt arbetsliv i backspegeln, men har nya saker på gång hela tiden. Jag har dessutom förmånen att välja det jag vill göra.

Redo för ett långt arbetsliv!