Res med mig genom livet

White Pass & Yukon Route

Vårt nästa stopp blev Skagway, en liten sömnig stad som kom till under guldruschen i slutet på 1800-talet. Numera bor bara ca 1000 människor där. Skriet från vildmarken spelades till viss del in i Skagway.

Några människor hittade lite guldflingor i området och det spred sig snabbt. Folk kom från alla håll för att leta guld. Man gick upp till White Pass och in i Kanada, men det var alldeles för besvärligt, milt sagt. Folk dog på vägen upp. Man skulle upp med packning och mat till 3000 meters höjd.

1896 kom man på att bygga en smalspårig järnväg. Det var brant, kurvigt och svår terräng. 1900 var järnvägen färdig.

Drömmen om guld blev aldrig sann i Skagwayområdet och järnvägen övergavs. Järnvägen är idag renoverad och tågen går exakt samma rutt som en gång guldletarna åkte.

Naturligtvis hoppade vi på det tåget!

Det var lite spännande att vakna upp och kolla om vädergudarna hade övergivit oss. Vi var beroende av bra sikt när vi skulle 3000 meter upp och njuta av utsikten. Gudarna var på gott humör den här dagen också.

Loket med oändligt många vagnar väntade på oss.

Klara, färdiga, gå!

Väldigt sakta började vi stiga. Smältvattnet rann förbi i ganska strida strömmar.

Tåget slingrade sig utmed berget och vi kunde njuta av det vi såg. Inget för höjdrädda vill jag lova!

Två tunnlar finns på väg upp. På väg ner också förresten! Vi sitter i några vagnar bakom loket. Kurvan är skarp och bron ett plockepinn.

Vi fick verkligen lön för mödan, men jag tror inte att de fattiga guldletarna uppskattade utsikten lika mycket. Dessutom blev det inget guld i detta området!

Blunda om ni tycker det ser för högt ut. Ni kan se järnvägsspåren utmed bergssidan till vänster långt ner i bild.

Gränsen mellan USA och Kanada. Ingen gränskontroll här. Kommer nog lite längre fram!

Vi vände ner igen. Ån eller floden rinner neråt med fart.

Vi mötte ett tåg som var på väg upp. Det kryper väldigt nära berget. Tur att det inte var vinter.

Vi var i stort sett nere igen och hade ”fast mark” under oss. Det är otroligt hur man kunde bygga en järnväg som detta. 20 miles lång och en stigning på 3000 meter.

Allt för att guldfebern tog tag i människorna. Dessutom blev det inget i dessa trakter. Både människor och djur hade svåra umbäranden och dog under byggandet av White Pass Railway!