Jag är en restokig mormor och farmor, som är glad för det mesta, ogillar orättvisor och har åsikter om allt och ingenting. Jag måste bli minst 200 år om jag ska hinna med allt jag vill göra. Vill inte dö nyfiken. Tycker om när folk har humor.
Någon julkänsla kan jag inte säga att jag har, men visst finns det en del som påminner om att det snart är dags för den skäggige mannen att träda fram med julklappar till den som varit snäll!
Utanför min dörr på loftgången står han i startgroparna så han ska hinna med alla.
Julblommorna, bougainvillorna, visar upp sitt bästa ansikte!
Julbananerna är ännu inte plockade, men bara hänger där och visar upp sig!
Mangon på vårt område är inte mogna. Dom får stå där och växa till sig lite till! En favorit.
Inte särskilt jullikt kan jag tycke. Men fint!
Grannen som kom igår fick feeling direkt! Tack för det!
Utsikten från vår balkong! Ingen snö där i alla fall!
Ingen julkänsla där heller, men så vackert att klockorna stannar!
Det blir jul i vilket fall som helst utan att jag har julkänsla – ännu!
Varje år i början av december kan man gå på festival i Ban Phe. Den är alltid i anslutning till den gamle kungens födelsedag som var 5 dec. Kung Bhumibol dog 13 oktober 2016. 5 december är fars dag i Thailand. Snacka om landsfader!
Jag är inte mycket för marknader, men festivalen besöker jag varje år.
Mat och kläder är liksom huvudnumret. Thaifolket kan äta precis när som helst. Jag hittade några bläckfiskar som såg lite oäkta ut.
Grillade eller rostade insekter kunde man köpa. Här var det kackerlackor! Tack, men jag avstod!
Naturligtvis fanns det massor för barnen också!
Grillade räkor är inte dumt. Blå räkor har jag aldrig sett förut. Visserligen var dom råa, men helt nytt för mig. Färdiggrillade blir dom som man är van vid.
Kläder till både stora och små. Det gäller att välja rätt.
”Äkta” adidas kunde man slå till på!
Kom och köp rostade kastanjer. Marknadsföringen var väl sådär!
Jag hittade det jag ville ha! Godis! Varma härliga som smälter i munnen. Det är till att ha dålig karaktär!
Mata en griskulting? Det gick alldeles utmärkt! Man kunde köpa en flaska välling till dom små grymtarna.
Jag som inte dricker öl, beställde en Chang. Det var väl chocken över allt oväsen. Varje stånd hade sin musik på det högsta plus att en rockgrupp tog över scenen på det stora området mot havet.
Det blev dags för de unga att ta över natten. Vi åkte hem och var nöjda med vår eftermiddag och kväll!
Vårt mål var HMTS Prasae, ett gammalt krigsfartyg som ligger som pensionär på land och njuter av tillvaron.
Hon byggdes i USA, närmare bestämt i Californien och sjösattes 18 augusti 1943 under namnet Gallup, New Mexico.
Senast vi var ombord på Prasae var hon i ett bedrövligt skick, men är numera renoverad.
Hon har bytt namn och ägare många gånger under och efter kriget.
Hon tjänstgjorde bland annat vid Filippinerna, Nya Guinea och Palauöarna. På väg hem till USA släppte hon av män i Pearl Habour, Hawaii och återvände till San Francisco 25 december 1944.
Förr var det allvar, numera är det lek för besökarna att känna på hur det var att stå där.
.Skynda dig att ta bilden, mamma. Det är tungt. Här stod alltså unga grabbar, kanske i hård sjö och skulle försvara sitt skepp.
Kapten på bryggan skulle hålla rätt kurs med dåtidens tekniska utrustning
Efter patrullering i Stilla Havet överläts hon till Sovjet och ingick i deras flotta. En förstärkning inför Sovjets medverkan i kriget mot Japan. Hon hette EK-22 när hon var i sovjetisk tjänst!
När den sovjetiska besättningen var färdigtränad så var det för sent att delta i kriget och hon blev istället patrullbåt i ryska farvatten i Fjärran Östern fram till i november 1949 då hon efter långa förhandlingar lämnades tillbaka till USA i Yokosuka, Japan.
Maken står och begrundar!
Livbåtar fanns ombord om något skulle hända. Vem vill sitta där i brinnande krig och guppa på stora vågor?
Ankarkättingarna är numera målade och befriade från rost. Varje märla är riktigt tung.
Det är nästan man kan höra rasslet från ankarkättingen när den går.
Historien slutar inte med att vi lämnade fartyget.
Gallup överfördes till den thailändska marinen kort efter hon återvänt till Japan. Enligt uppgift 29 oktober 1951 och fick då sitt nuvarande namn: HTMS Prasae. Hon var i tjänst för Thailand till 22 juni 2000 då hon avvecklades.
Prasae låg först som ett minnesmärke vid Sattahip Naval Base , men sedan bogserades hon till mynningen av Prasae floden i Rayong-provinsen 27 december 2003, enligt de närboendes önskan eftersom fregattens namn överensstämde med “deras” flods namn.
Ofta när vi är på väg någonstans hittar vi andra saker som vi tycker är intressant. Vi var på väg till ett speciellt mål när vi stannade för att ta bilder på annat!
Kuststräckan är lång och det innebär att det finns många fiskebyar där folk lever av och för fiske!
Man bor ofta tätt och taken ligger väldigt nära varandra.
Båtarna man går ut med för att fånga fisk är inte alltid stora.
Det är smidigt att ha sitt arbetsredskap (båten) invid huset där man bor.
Det spelar ingen roll om det är trångt.
Dagens fångst var redan bärgad, rensad och lagd på galler för soltorkning!
Tanten som fixade fisken tyckte vi skulle ta en fisk och smaka. Vi avböjde vänligt men bestämt! Rå fisk är inte min grej om det inte är sill.
Strandnära boende. Lite rankt kanske, men det funkar. Det ser riktigt fattigt ut.
Kanske inte ändå. En parabol finns, som ser rätt ny ut. Det spelar ingen roll hur man bor, bara man har lite pengar på banken, en TV och gärna en snygg bil!
Om någon undrar om vi missade vårt ursprungliga mål, kan jag berätta att vi så småningom kom dit vi först tänkte!
Vi var ett gäng som ville äta gott och njuta av solnedgången. Valet föll på Martique som är ganska nytt!
Efter en hissfärd till 4 våningen kunde vi nästan se till Ban Phe. Martique ligger precis i kurva där vägen möter stranden Suan Son mot den stora metropolen Ban Phe.
Utsikten är magisk åt alla håll!
Vi kan se långt in i den lilla floden!
Ett gäng förväntansfulla och hungriga. Maten är ok, men inte mer. Mitt råd är att undvika Ceasarsallad. Finns nästan bara salladsblad och några små bitar kyckling. Med betoning på små.
Platsen nedanför röjdes för några år sedan för att ge plats åt en stor marknad. Det blev som det blev – inget!
Solen var vänlig att visa sig från sin bästa sida innan den försvann helt!
Tiden går fort när man har trevligt. Natten kom för att stanna några timmar och vi åkte tillbaka till Palm Leaf!
En liten båttur på träsket i den botaniska trädgården låter väl lockande? Vi tyckte det och bokade tid.
Snart dags att ge sig ut med båt.
När jag tänker på träsk, föreställer jag mig gojig sumpmark, men jag hade fel. Kristallklart vatten med växter jag inte har sett förut. Någon meter under ytan låg dessa.
Sakta tog båten oss runt bland olika växter. Olika näckrosor fanns det.
Blomningsäsongen är nästan över. Jag kan bara föreställa mig hur det ser ut när alla lotusblommor står i full blom.
Det fanns några fina exemplar kvar! Vad som är vad får ni själva avgöra!
En frökapsel från en utblommad lotusblomma, för övrigt Thailands lycko och nationalblomma. Man kan äta fröna när man har skalat bort det gröna. Smakar lite sött. Ganska gott! Det är livskraftiga frön som kan sättas flera hundra år efter blomningen om förutsättningarna är de rätta!
En liten slända som gärna ville vara med på bild. Så vacker i sin enkelhet!
Det var fler än vi som var ute den här dan. Undrar om dom fick napp!
Ett lotusblad som håller på att vissna, men ändå kan vara en liten skål för vatten.
Vi åkte genom ängar av små gula blommor! Verkligen fint!
Vi hade några små stopp och gick iland i den botaniska trädgården. Här ett stort träd med köttätande hängen!
Hoppsan en lite översvämning. Det var ingen som ville gå över bron som delvis låg under vatten.
Vi gick förbi ett träd som hade munktyg virat kring stammen. Varför? Jo, en munk hade köpt trädet och det var numera heligt! Se men inte röra!
Stämningen var på topp i vår båt. Redan hemväg och vi hade hunnit se så mycket.
När vi kom tillbaka fick vi gott kallt vatten. Det behövdes i värmen. Turen var på drygt en timma. Verkligen trevligt!
Igår, torsdag var det premiär på Kim’s Special på Kim’s Beach. Varje torsdag hela säsongen mellan 11.00-22.00 har du möjlighet att äta gott till Specialpris. Vad sägs om kycklingfilé med ett täcke av mozzarellaost, stekt potatis, grönsaker och en liten frukttallrik som efterrätt till specialpriset 159 THB!
Vi var där på premiären.
Betyg: Den godaste västerländska mat vi har ätit i Thailand. Mätt blir man också!
Kran lagar maten och då blir det bra!
Resten i mitt sällskap,dotter och man var lika nöjda som jag!
Kim var också nöjd. Uppsträckt och allvarlig.
Oj, jag höll på att glömma efterrätten. Skulle jag orka den? Ja, den slank ner, men sedan var alla hål fyllda!
Jag rekommenderar er att själva testa. Ni har många torsdagar att välja mellan. Jag tänker gå varje torsdag hela säsongen.
Det är en fråga som vi ofta får om vår tid i Thailand. Folk tror att vi sitter på breda baken och rullar våra tummar så att tiden går tills vi åker till Sverige igen!
Tänk så fel dom har!
Vi börjar dagen med en god frukost, kaffe, ett glas elektrolyter och GP i paddan. En skön stund på vår balkong.
Varje morgon klockan 9.00 är det 1 timma vattengympa för den som vill.
Jag vill!
Sängar ska bäddas innan vi åker ut.
Av någon anledning blir det tvätt här i paradiset! Det blir min uppgift att sträcka, hänga och plocka in all tvätt!
Käre maken dammsuger. Själv dammar jag och torkar golven.
Matlagningen fixar jag när vi äter hemma!. Liksom bäst så.
Tanken måste vara fylld när vi åker på ”äventyr” Vår granne, bensintanten hjälper gärna till.
Den asiatiska gapnäbbsstorken ser oss och håller ordning på oss när vi är ute på våra utflykter. Särskilt när vi är i den botaniska trädgården.
Är det någon nu som tror att vi bara sitter av tiden i Thailand?
PS. Vad gör vi i Sverige när det är mörkt och kallt tror ni?
