Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Delsjön i Göteborg

Vi har inte bara havet nära, utan några rätt stora insjöar i kommunen. Delsjöarna ligger ganska centralt och är ett omtyckt rekreationsområde. Det ligger inte alls långt ifrån Liseberg i Örgryte. November är väl inte bästa tiden att ta sig dit, men vi ville ut någonstans.

Vill man gå runt Stora Delsjön är det 7.5 km. Vägarna är bra, lite kuperat, men man kan ta sig fram med barnvagn om man vill.

Har man turen att gå på sommaren när det är varmt, är det bra att packa ner picknick och badkläder. Det finns badplatser lite överallt.

Kanoterna som man kan hyra ligger staplade och väntar på vår och sommar.

Någon trotsade novembervädret och var ute någonstans på Delsjön.

Man kan undra hur den här stubben hade blivit som den blev. Vriden och toppig!

Det är inte bara vi som är mossiga. Den här gärdsgården tog nog i alla fall priset!

Bäst att vara välklädd, när det blåser lite från sjön.

Vi såg inte många människor, men upptäckte någon som grillade.

Vi ville avsluta med en våffla på Café Lyckan, men den var jättestängd. Dom har bara uteplatser i coronatider och i novemberväder är det ingen som vill sitta ute.

Vinteröde. Det är bara att komma tillbaka när våren behagar göra sin entré.

Helt utan gäster var det inte, men dessa släpptes inte heller in. Vi åkte hem och tog fikat hemma. Det går lika bra!

Vi fryser

Kylan börjar krypa ner på termometern, det blåser blandat med regn lite då och då.

Jag har precis kommit in i värmen efter en raid i trädgården. Kofta som inte syns, en tjock jacka och en rejäl scarf. Trots det så frös jag.

Buskarna får klara sig med ett lager av soppåsar och en massa löv i botten. Frilandshibiskusarna överlever säkert.

Jag skulle inte tro att vi kommer att ligga eller sitta på solstolarna mer det här året. Inte förrän långt in på nästa år!

Ett normalt år hade vi varit ute på vägarna i vår sareng, med bara shorts och linne.

Vi hade troligen gett oss ut i mangroveträsken och njutit av den svalka som träden ger.

Det hade säkert blivit möten med olika människor. Thailändarna vill gärna vara med på bild när dom ser en utlänning (farang- uttalas falang)

En promenad uppför 189 trappsteg (ungefär) njutit av utsikten och vårt fina vita tempel.

En liten paus med färskpressade apelsiner tilsammans med goda vänner är inte fel.

Tyvärr uteblir den här säsongen, men vi tar nya tag till nästa säsong hösten 2021.

Runt Bohus fästning

Vi hade strålande väder 20 november och bestämde oss för att gå runt Bohus Fästning, som för övrigt gett namn till Bohuslän. Fästningen byggdes med början 1308 av den norske kungen Hakon V Magnusson även kallad Håkon Hålägg.

Bilden lånad från Sueciaverket.

Fästningen ligger på en ö som heter Bagaholm nästan inne i Kungälv. Först byggdes fästningen i trä, men kom att betyda mycket för Norge så man byggde på med sten. De två tornen heter Fars Hatt och Mors mössa. Namnen känns igen från ett hotell och ett café i Kungälv.

Vi bestämde oss för att gå runt fästningen och därmed också ön som ligger där Nordre älv och Göta älv möts.

Solen värmde gott. Folk satt lite här och där med matsäck och njöt. Det var faktiskt riktigt skönt.

Jag antar att det var ungefär här man försökte gång på gång att inta fästningen, vilket aldrig lyckades.

Sluttningarna mot fästningen. Jag kunde nästan föreställa mig soldater och andra välla upp mot det ointagliga fortet.

Så nära med ändå så långt borta. De olika anfallen hejdades. Det var bara att dra sig tillbaka. Fantasin går igång jag lovar!

Göta älv söker sig upp mot Vänern.

Här var det halt. Undrar om det var lika mycket mossa när man skulle inta fästningen.

Vi hade gått hela varvet och ser att tornet Fars Hatt är ganska intakt, medan Mors Mössa har rasat en del. 1789 var fästningen utdömd och folk fick tillåtelse att hämta sten för att bygga sina egna hus. Tack och lov satte Karl XIV Johan stopp för det 1838. Annars hade nog inte fästningen stått kvar.

Nu är det ett statligt minnesbyggnadsmärke. Man håller på att restaurera så att vi och kommande generationer kan besöka detta minnesmärke.

Nu är fästningen stängd, men öppnar igen till påsk 2021.

Fästningsön till vänster. Nordre älv flyter här som den alltid har gjort. Tänk om den kunde berätta!

Du som vill kan läsa allt om Bohus Fästning HÄR

Kan en giraff få ont i halsen?

Jag har haft lite ont i halsen tillsammans med småfeber i helgen som gick.

Genast undrade jag om smaken och lukten fanns kvar. Jajemensan, inga problem med det. Lite torrhosta kompletterade det hela. Hade jag möjligen covid-19. Var hade jag i så fall hittat det? I min ensamhet?

Då kom jag att tänka på giraffen som har lika många halskotor som vi, närmare bestämt 7 om någon undrar.

Girafferna når högt, mycket högt för att hitta mat, men bara 7 halskotor. Dom måste vara riktigt rejäla!

Bilderna är från Kenya och vi var ute tidiga mornar och sena kvällar när djuren är som mest aktiva. Det är fint att se när girafferna kommer i sakta promenadtakt med lite högburna huvuden. Det ser lite malligt ut.

Det är tidig morgon 0ch på håll fick vi se hur ett lejon samlade sig för ett anfall på giraffen. Så småningom anslöt ett lejon till. Efter en stund tog lejonen det säkra före det osäkra och avlägsnade sig. Puh, skönt tyckte jag. Två lejon har alldeles för dåliga odds mot en giraff som kan sparka ihjäl dom. Vår giraff hade full koll och stod alldeles blickstilla beredd på en attack!

Frågan kvarstår: Kan en giraff få ont i halsen?

PS. Jag är helt ok nu!

D-Vitamin på burk

För första gången i mitt liv har jag börjat äta D-vitaminkapslar. När allt är normalt brukar jag tanka D-vitamin hela vintern på ett helt naturligt sätt. Dvs via solljus. Inte den här vintern på grund av ett litet virus som håller oss i ett järngrepp.

Vi tankar när vi är på utflykt. Här på väg mot HTMS Prasae, ett gammalt krigsfartyg.

Dottern, ombord på Prasae, vill också tanka D-vitamin, men måste precis som vi stanna i novembermörkret.

Här tankar sonen ordentligt. Han hade också hoppats på att ha en vintersemester hos oss.

Nu börjar folk julpynta för fullt, men dom här tomtarna får vackert ligga i sin låda julen 202o-2021. Förra julen vaktade dom utanför vår lägenhet.

Förra årets tomte på Palm Leaf. Där var det ingen som frös.

Juldoppet och vattengympan uteblir. Jag får väl i alla fall kosta på mig en dusch dagen till ära!

Hoppas på nästa säsong, men nu i vinter kommer det att bli D-vitamin på burk.

Vissa tror att D-vitamin dessutom kan skydda mot Covid-19

Läs mer på DN. HÄR

Fototema: 50 nyanser av…..

November, den mest onödiga månad jag vet, är grå, grå, grå….

Maria som driver bloggen Marias Memoarer tycker att månadens tema ska lysa upp med lite färg. Det behövs verkligen och jag har tolkat det på mitt sätt!

Jag blir glad när jag ser dessa färgglada fiskebåtar. Alla målade i olika nyanser. Bilden är tagen strax utanför Ban Phe i Thailand.

Religionen betyder mycket i Sydostasien. Till och med den är färgglad. Drakarna som slingrar sig upp på pelaren har fått ett rejält färgbad. Jag undrar ibland om man tar alla gamla färgburkar man har och gör slut på det som är kvar. Det spelar ingen roll vilken färg. Jag har säkert fel, men det är känslan man får!

Den här gubben har man bett till. Det kan man se av alla nerbrända rökelsepinnar som finns i förgrunden.

Just nu i november längtar vi till lite mer värme och färgrika blommor. Bougainvilleas finns i otroligt många färger lite överallt”

Bara lite större än de man har i fönstren i Sverige.

Snart är det bara svarta pinnar som sträcker sig mot himlen när träden går i vintervila här i Sverige. Nu gäller det att vänta in våren.

Ta hand om er därute!

Askimsbadet i Göteborg

Det är ganska många år sedan vi var i Askim, men nu tyckte vi att det var läge för det. Kanske ganska folktomt. Det hade passat oss perfekt. Vi var inte ensamma , men det var helt ok i coronatider.

Det är ett stort bad med en 259 meter lång pir rakt ut i havet. Askimsbadet är otroligt långgrunt, vilket passar för barnfamiljer, men vill man doppa sig snabbt är det numera den 6 år gamla piren som gäller.

Någon skippade piren, tog sina stavar och gick rakt ut i vattnet. Det var lågvatten så hon blev nog inte alltför blöt.

Det var inga större köer vid badtrappan. Inte vid ramperna heller för den delen.

Några djärva doppade sig snabbt. Ingen simtur den här dan i alla fall.

Fler på gång ner i vattnet. Jag var fullt påklädd med täckkappa, långbyxor och halsduk!

Vi gick tillbaka upp på land. Där finns lekplatser för både vuxna och barn. De lite äldre kanske föredrar kafé, bangolf, beachvolleyplan.

Sommartid är det smockfullt på Askimsbadet. Det finns små undangömda plättar att vara på.

Männen har sina ställen där dom kan lätta på trycket. Damerna får vackert pallra sig till toalettbyggnaderna.

Vi tog oss upp till grillplatsen som ligger på en liten höjd och kunde se ut över den enorma gräsmattan som nu ligger tom. Fina sommardagar finns det nästan inte ståplats där.

Farsdagsvädret var skönt. Växterna hade också upptäckt det och trodde nog att våren redan är på gång!

En trädgunga? Den som inte vill bada kan gå strandpromenaden och njuta av hav och land!

Vi hade en fin dag, men undviker Askim när det är semestertid. Vi tycker inte om att trängas!

6 november och Gustav II Adolf

Gustav II Adolf grundade Göteborg 1621 och det glömmer vi inte. Han dog 6 november 1632 i Lüzendimman, när han ledde det 30-åriga kriget.

Han föddes på slottet Tre Kronor i Stockholm 1594, en liten grabb som tillhörde Vasaätten. . Den som är snabb i huvudet räknar genast ut att han bara blev 38 år. Kung blev han 1611 och som alla kungar hade han ett valspråk: Med Gud och segrande vapen. En riktig krigarkung alltså. Han var dessutom en mycket välutbildad man. Förutom svenska talade han ytterligare 5 språk.

En Gustav Adolfsbakelse till minne av hans dödsdag. En vanlig tradition som vi i Göteborg har hållit i liv länge. När jag var barn hette det att vi hyllade hjältekonungen. Frågan är hur mycket hjälte han egentligen var!

Min mamma född 1910 hade lite andra tankar om den döde kungen. Hon reste sig upp i skolan när det talades om att han var en hjältekung. Hon sa: Det är ingen hjälte han är en tjuv och rövare, nästan allt vårt kyrksilver stals under det 30-åriga kriget. Den gången hade min mamma tur att hon hade den pappa hon hade, för han räddade henne från att bli relegerad från det läroverk hon gick i.

Hjältekung eller inte. Bakelserna var goda.

Vi satt ute i det fina vädret med bakelse och kaffe. Helt otroligt med 27 grader i solen och 15.5 i skuggan. Det är bara att tacka och ta emot!

Vi fick en fantastiskt fin eftermiddag på vår lilla altan! Var det sista gången för i år?

Äntligen Äntligen

Ni som har följt mig vet att vi tog bort den lilla mossmattan vi hade på framsidan och stenlade den. Om ni vill se hur det var kan ni titta in HÄR. Det var mitt i sommaren och sedan har vi väntat och väntat.

Medan vi väntade så sopade vi varje dag för att få ner sanden i sprickorna. Ett jobb bara det.

När vi hade bestämt oss för vad vi ville ha, var det dags att sätta upp stolpar runt plattan. Naturligtvis kunde vi inte använda standardmått, utan allt skulle specialbeställas. Tålamod är inte min bästa gren, men jag var tvungen att vänta. Det tog 5 veckor innan resten kom.

Igår vad det D-day. Glasräcket skulle upp. Allt var förberett så det gick ganska snabbt!

Idag vaknade vi till en fantastisk höstdag. Solen sken, det var vindstilla och inte alltför kallt.

Killen som satte upp glasräcket höll på länge efter det hade blivit mörkt. I dagsljus kunde vi se hur det blev. Supernöjda fast det tog lång tid.

Nu får vi börja planera våren. vad ska vi ha? Bara blommor i stora krukor, något att sitta på eller låta det vara som det är? Vi har hela vintern på oss att fundera!

En dröm gick i uppfyllelse

Förra inlägget jag skrev handlade om Drömmarnas Kaj i Göteborg. Båtentusiaster som drömmer om att komma ut med sin båt när den är färdigrenoverad. Några lyckas, andra inte.

För ett antal år sedan, närmare bestämt 22, fick vi möjlighet att segla i Karibien med en båt som legat vid Drömmarnas kaj. Det satt en lapp på Lennarts (gubben min) jobb om en resa. Någon hade vunnit den och kunde inte åka. Vi hade inte råd, men la ett bud på ungefär halva priset. Efter några dagar var resan vår. Vad hade vi gjort?

Flyg till Caracas i Venezuela där vi möttes av killen som uppfyllt sin dröm. Vi gick ombord och hade tur. Vi var helt ensamma gäster ombord.

Ett av dom första stoppen var i Santa Cruz, Venezuela. Vi var dom första utlänningar som många hade sett. Snacka om apor i bur!
Smart med butik i bakluckan!

På spaning efter delfiner. Vi hade sett en och annan, men det skulle bli fler.

Innan jag hann få upp kameran hann dom flesta smita, men en liten stackare hann inte ur bild. Lite senare när solen var på väg ner hade vi cirka 50 stycken som lekte runt båten. Det fångades på film. Jag kan ännu höra hur dom slog till varandra med sina kroppar för att komma så nära båten som möjligt.

Vi ankrade upp för natten i en liten vik. Tidigt nästa morgon tog vi ett dopp innan frukosten var färdig. Vi fick en makalös service hela veckan vi var ombord!

En av öarna var koloni för dessa skönheter. Kul att se, men det är inte mina favoriter.

Lite jobb ombord. På väg mot Coche, en ö utanför Venezuelas kust.

Efter en vecka gick vi iland på Isla Margarita för ytterligare en vecka som skulle tillbringas på hotell. Innan vi åkte hade vi möjligheten att välja om vi ville segla två veckor eller dela upp det, vilket vi gjorde. Med facit i hand hade vi gärna seglat hela tiden vi var där.

Färgglada hus på Isla Margarita som vi inte hade sett om vi hade seglat hela tiden. Man kan inte få allt, även om det hade varit trevligt!

ArabicChinese (Simplified)DutchEnglishFrenchGermanItalianPortugueseRussianSpanishSwedishThai