Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Svensk Älg 22

Om man åker 45:an norrut från Göteborg kan man se en Älg stå och titta mot trafiken. Vi blev intresserade, åkte dit och hittade den. Den står inhägnad i ett industriområde, men det är tänkt att den ska flytta någonstans så småningom! Mohannad Solaiman heter konstnären och kom till Sverige från Syrien 2015. Han startade med en häst som står i Uddevalla.

Älgen är ståtlig. 5 meter hög och gjord i rostfritt stål! Namnet Svensk Älg 22 kommer av att det är 22 taggar i kronan.

Tittar man på älgen bakifrån kan man se att det är en herre, även om kronan också berättar det!

Mule och ögon är helt fantastiska. Jag som inte ens kan dra streckgubbar blir imponerad!

Lånad bild! Fotograf Maria Rasmusson/Uddevalla kommun

”Syrisk häst” gjord av samma konstnär och står numera vid Skeppsviken nära Hästepallarna i Uddevalla.

Fönsterputs à la Thai

Nu när vårsolen visar sig mer och mer, ser jag att mina fönster är allt annat än rena! Färgsättningen är melerad grå! Här har vi ingen hjälp, utan putsar helt själva!

I Thailand har vi det bättre.

Man behöver någon som inte är höjdrädd, en bambustege och någon som håller stadigt i stegen!

Flip flops så man står stadigt!

Handskar på toppen av stegen för att skydda väggen. Nu har jag väl fått med allt?

Oj jag glömde rengöringsmedel och tidningspapper. Nu är det bara att sätta igång!

Hoppsan tur att jag var påklädd!

Andra motionerar på ett helt annat sätt än att fixa rena fönster!

Snyggt! Våra tre fönster i övervåningen glänser. Jag kommer aldrig att putsa dom fönstren själv. Då får dom hellre gro igen om ingen annan vill!

Kreativa musiker – utan jobb

Pandemin slår åt alla håll utan pardon. Många har blivit utan jobb och därmed inkomst! Det gäller att ta vara på tiden och inte bara sitta i soffan och vänta på bättre tider!

Några som håller igång är bland andra Callinaz. Just nu är två av medlemmarna på tapeten som “Väschöttarna” som testar det mesta! Jag tänkte att ni också skulle få inblick i dessa killars nuvarande hyss!

Det var semmeldagen i veckan och naturligtvis skulle det testas. Hetvägg eller inte! Kolla får ni se vad dom tyckte!

Dom har hittills testat lättöl och provat på att lära sig virka, vilket kommer här på bloggen vilken vecka som helst!

Mycket nöje!

Vi tar det med ro.

Det börjar bli läge nu att klättra på väggarna. Den här pandemin sätter spår både här och där. Man blir otroligt begränsad när man ska hålla sig från folk!

Vintern håller fortfarande sitt grepp om oss. Istapparna hänger ner från uterumstaket. Visst är det fint att titta på, men då är det bara ögonen som får sitt! Resten då?

Man måste få utlopp för de energier som nu ligger lagrade lite här och där i kroppen. Vi beställde en maskin på nätet, som kom i tusen delar och skulle sättas ihop. Förhoppningsvis rätt!

En pappersmanual kom med – på finska. Varan kom från Finland, men vi förstod inte det språket bättre för det! Ett ljushuvud kom på att det möjligen kunde finnas en beskrivning på youtube. Javisst, men den var också på finska. Tur i alla fall att ögonen fungerar så man kunde titta på en sekvens i taget.

Sakta växte den fram vår roddmaskin.

Klar! Den som trodde att ni skulle få följa med på en roddtur ut på fantasins ocean hade helt fel. Vi ror iväg helt själva!

I väntan på…

Just nu är det tre V som står i fokus här: Vaccin, Värme, Vår. Sedan hoppas jag att frihetens klockor slår.

Just nu gläds vi åt att kunna sitta i vårt uterum. Premiär igår!

Det gäller att passa på när värmen kommit upp lite. Det var plus 1 på morgonen, men solen värmer.

En bok i handen och snö utanför.

Om den här vintern hade varit normal, så hade jag haft en helt annan utsikt än den här!

Då hade detta varit min promenadstrand varje dag. Saknar det!

En tur på havet. Oj så jag saknar det!

Känslan av att sakta tuffa ut ur den lilla floden ut på öppet hav!

Ett himmelrike för att sitta på min balkong och äta frukost!

Först Vaccin sedan tillåtelse att komma in i Thailand. Möjligen i oktober. Tills dess får jag njuta av det som Sverige kan erbjuda!

Fototema: Ljus

Maria som driver Marias Memoarer har temat Ljus i sitt fototema. Jag hakar på med en resa till Costa Rica som vi gjorde 2008. Gamla bilder, men en resa som alltid tänder ett ljus hos mig när jag tänker på den!

Costa Rica är ett lilleputtland i Mellanamerika. Landet är ungefär lite mindre än två Småland. Det ligger inklämt mellan Nicaragua och Panama, med Atlanten och Stilla havet på var sin sida. Där landet är som smalast kan man se båda haven samtidigt Bilden är tagen över stora kaffeodlingar.

Vi var uppe på 2.700 meters höjd när vi besökte vulkanen Poas. Fortfarande aktiv och det luktade svavel däruppe. Först kunde jag inte förstå varför det var lite tungt att andas, men det var syrefattigt på den höjden.

Det lilla landet har många exotiska (för oss) växter och djur. En kolibri vill ha lite sockervatten.

Costa Rica har ingen egen armé och vill bli det första koldioxidneutrala landet i världen. Vår guide sa att ingen skog får fällas utan att ha tillstånd av regeringen. Man exporterar skog via bilder och inget annat!

Vi klättrade ner till bottnen av vattenfallet och fick vår belöning med ett bad i vattnet. Då tänkte vi inte på att vi skulle upp för alla trappsteg igen.

En promenad över trädtopparna. Här både hörde vi och såg vrålapor och andra djur.

Costa Rica är ett av de minsta länderna i världen men har en otrolig mångfald av växter och djur! Landet har cirka 5 % av alla världens arter. Smaka på den!

En liten besökare när hotellets gäster har gått hem. Tvättbjörnarna välter soptunnor och annat i sin jakt på mat!

Vi var ensamma turister på stranden när en familj bjöd in oss att dela deras matsäck. Jösses det var en hel restaurang dom hade tagit med sig.

Av befolkningen är det mer än 97% som är läs och skrivkunniga! Det ska finnas en sjukvårdskunnig och en skola i varje by!

Den här bilden får symbolisera den berömda stranden Playa Grande, där de stora havslädersköldpaddorna, går upp och lägger sina ägg. De är världens största – vikten är ofta högre än 500 kg. Maximalt uppmätt lär vara 916 kg.. Vi låg i månskenet på stranden och sov, när en vakt ropade “arriva, arriva” Dom kommer. Upplevelsen att stå där mitt i natten och se dessa bjässar komma upp ur havet, gräva en grop, lägga sina ägg och sedan ta sig tillbaka till havet är mäktigt!

Färgprakt i det fria!

Det finns mycket att skriva och säga om Costa Rica, men ett är säkert. Denna demokrati tillhör ett av ljusen på jorden!

Idag för 50 år sedan kom en liten flicka till världen

Det var vårt första barn som vi hade längtat så efter!

På bild redan innan födseln i mammas mage!

Första besöket hos mammas mormor i Uddevalla!

Tiden går fort, redan en månad gammal!

Alltid glad! Det har följt henne genom alla år.

En av alla underbara dagar strax söder om Marstrand.

Åren gick och plötsligt var hon vuxen. Mamma till tre och mormor till en. Fortfarande alltid glad! Hon är dessutom ett riktigt vattendjur!

Jag vet hur mycket du längtar till sol, värme och vårt paradis i den lilla byn Plong Saway! Du får värma dig med bilderna!

Tyvärr träffas vi inte idag. Det är ett skitvirus som sätter stopp för det! Nu väntar vi på vaccinet så det kan bli ordning igen för oss!

Vi önskar dig en fantastiskt fin 50-års dag!

Februari hade vintern med sig

Vi hade klarat oss från snö i stort sett hela vintern, men februari bestämde sig för att släppa snö över våra breddgrader. Vi som hade börjat få lite vårkänslor. Så är livet och vi får nog vänta lite till på våren.

Ett vitt täcke som kom igår.

När jag var ute och tog dessa bilder, hörde jag hur hackspetten letade efter mat i träden!

Så här ska det se ut!! Helt snöfritt!

Jag nästan känner doften av vår när jag ser den här bilden!

Det här slår allt. Varmt skönt, vinterkläder inhängda längst in i garderoben.

När mina barn var små, tyckte dom att man skulle kunna dela in vår trädgård i fyra delar. En för varje årstid. Jag vet prescis vilken del jag aldrig hade satt min fot i.

Den som gissar på vinter har helt rätt.

Nu väntar vi på vaccin så att det går att njuta fullt ut av våren när den kommer!

En risig skog

Det var lite kylslaget ute och naturen var lite pudrad, som en semla ungefär.

Vi har skogen runt knuten. Det är bara att ta på sig skorna och ge sig ut.

Allt är så kalt när löven inte finns där. Det ligger ris och omkullfallna träd lite överallt.

Jag vet att det är bra för naturen med lite gamla grenar som ligger som ett matbord för de små i skogen. Jag har ändå tyckt att dom kunde snygga till det lite, men det syns inte så mycket när det gröna kommer!

Här hade man röjt några träd. Jag blev förvånad över färgen på veden. Jag hade aldrig sett en sån färg förut. Jag stämde träff med Herr Google och fick fram att alträ är så orange! Har ni någon annan uppfattning?

Några hade nog hört mitt gnäll om en risig skog. Detta var en pekpinne till mig – är det en pekpinne till dig?

Emigranternas hus i Göteborg

Vi gick vidare utmed kajerna i Göteborg och kom till Packhuskajen. På 1600-talet var där ren sumpmark. 1621 fick Göteborg sina stadsprivilegier och Gustav 11 Adolf såg till att holländare började bygga staden.

På 1700-utvecklades Göteborg till en sjöfarts och handels stad och hade ca 10000 invånare. Det var fortfarande vassmark och kriminella ligor härjade här.

Området kring det stora tullhuset hette Franska tomten för att man slöt ett avtal 1784 med fransmännen där det stod att fransmännen skulle slippa betala tull för varor som passerade eller förvarades på den Franska tomten. I utbyte fick man den västindiska ön Saint Barthélemy, som man sålde tillbaka till Frankrike 1878.

Handeln ökade på 1800-talet och man byggde så småningom Tull och Packhuset. 1867 flyttade man in i det nya huset på det som idag är Packhuskajen. Huset skulle så småningom användas till något helt annat!

Fasaden ut mot vattnet. Göta Älv. Det här blev en plats för farväl! Folk som emigrerade till Amerika kom hit för att lastas i båtar som skulle ta dom från fattigdom till ett rikt liv hoppades man. 1.3 miljoner människor eller ca 25% av den svenska befolkningen åkte iväg. De flesta från det här huset och den här platsen.

Lånad bild.

Så här kunde det se ut utanför Packhuset innan avresa. I området fanns hotell, enklare övernattningsställen, reseagenturer, butiker. Ja allt man kunde behöva. T.om bordeller. De flesta båtar utgick från Packhuskajen. Innan avgång hölls särskilda gudstjänster. Trappan ner till båtarna kallades för “Gråtartrappan” Det var stunden man såg det sista av sitt land och sina släktingar.

Nu förstärks kajen, men det var här man gick när man skulle lämna Sverige!

Man lämnade kaj och åkte till vänster genom hamninloppet och vidare för att uppfylla sina drömmar om ett bättre liv! Detta pågick från mitten av 1800-talet till i mitten på 1920-talet!

Nu går här andra sorters båtar här. En färja som tar passagerare till olika hållplatser utmed Södra och Norra älvstranden!

Emigranternas hus är bland annat ett stort statligt Casino nu för tiden!

ArabicChinese (Simplified)DutchEnglishFrenchGermanItalianPortugueseRussianSpanishSwedishThai