Veiken's Blog

Res med mig genom livet

När förskolan har studiedag

När förskolan är stängd för studiedag, får gammelmormor och gammelmorfar rycka in så mamma kan åka till sitt jobb.

Syns det att jag har haft blåbär på min gröt?

Ja, runt munnen, men tungan har klarat sig!

Haha! Det syns att han har grävt i jorden med fingrarna!

Det är tidig morgon så en stunds lek på golvet med alla bilarna och den viktiga helikoptern, sitter fint!

Vad ska jag vattna? Ska jag vattenkriga eller använda vattenkannan?

Det gäller att passa på så man får allt vattnat när man har arbetskraft hemma.

Belöning måste man ha när man har jobbat ordentligt! Besök på ett glasscafé ingår liksom!

När vi kom hem fick vi se Halo, en rund ring kring solen där ljuset bryts genom små iskristaller på ett speciellt sätt. Häftigt!

En nässelfjäril som hälsade på. Det är fantastiskt att se saker med en liten killes ögon. Man får frågor och kunskap om mycket efter alla frågor! Man måste ju hitta svaren!

Välkommen tillbaka när förskolan stänger nästa gång!

Från Belfast till Greenock

Vi lämnade Belfast för Greenock som var vårt nästa stopp och för er som aldrig hört talas om den här lilla staden kan jag berätta att det är en hamnstad till Glasgow i Skottland.

Greenock har ca 40100 invånare och är administrativt centrum i området Inverclyde  Council.

Där finns också en utsiktspunkt som heter Lyle Hill som ligger 130 meter över havet. Vi tyckte att det var en utflykt som vi ville göra. Tanken var att ta en taxi ända upp och sedan promenera ner.

Vädret var precis som det brukar vara i Skottland. Dimmigt. Om vi hade väntat några timmar hade dimman lättat och solen tittade fram.

Vi började vår vandring ner mot byn medan vi njöt av det vi såg. Floden Clyde rinner här.

Vi valde en liten stig utan trafik när vi tog oss ner.

Ginsten stod i full blom tillsammans med många andra vackra sorter.

EDIT: Det är troligen inte ginst utan: Ärttörne, som tillhör ginstfamiljen såg jag när jag googlade.

Tack till Lena i Wales, som visste!

Blue Bells, är inte som våra blåklockor, utan en helt egen sort

Engelsk Klockhyacint! Vackra är dom i alla fall!

Vi passerade en järnekshäck!

Britterna är kända för sina vackra trädgårdar, vilket härmed bevisas!

Den här gången hade vi inga vykort eller brev som skulle skickas! En brevlåda i muren – coolt!

Så småningom kom vi ner till Esplanaden som var ganska folktom på söndagsförmiddagen. Efter lunch såg vi många som var ute och flanerade.

Naturligtvis finns det en gräddhylla utmed Esplanaden med utsikt över floden! Här bor gräddan i Greenock fick vi reda på.

Naturligtvis ska man ha en belöning efter en långpromenad. Enligt turistinformationstanten, bästa glassen i Greenock. Den var jättegod, men vi hann inte smaka på fler.

När vi lämnade Skottlands och Greenocks gröna kullar kom solen fram. Lite sent, men vi hade haft en härlig dag i den skotska naturen

Färdiga för take off

Vi har haft fullt upp med både fåglar och rådjurskid i vår trädgård. Ett blåmespar har flyttat in, lagt ägg, ruvat och matat de små.

Tittut – är det någon här?

Jodå, några riktigt hungriga blåmesbarn som blir matade hela tiden av båda föräldrarna.

Livet är fyllt av faror för de små. En stor hackspett fick nys på boet och slet ut tre stycken, men vi hann skrämma bort den innan den fick ut fler.

Ut med stegen så vi (min man) kunde lägga tillbaka dom små i holken igen. Några hackspettbarn blev utan den här gången.

Helt omättlig. Det gäller för föräldrarna att hålla igång.

Man måste orientera sig innan man flyger ut i den stora världen.

Snart dags att pröva sina vingar och ge sig av. Sista bilden på de små innan de gav sig iväg. När vi vaknade nästa morgon var holken tom. Nu gäller det att undvika alla faror som små nya fåglar kan utsättas för.

Från Liverpool till Belfast

Belfast i Nordirland blev en ny bekantskap för mig. Jag trodde att Belfast var en sliten stad, men det var en modern stad vi möttes av.

Nordirland har en brokig historia med både protestanter och katoliker som har haft många motsättningar genom åren. Numera är det övervägande katoliker som bor här. Huvudstaden Belfast har cirka 300 000 invånare.

Vi blev avsläppta tidigt på morgonen mitt i centrum, där det nästan var folktomt!

Vi gick nästan direkt till St Georges market, en av dom häftigaste saluhallar jag har besökt. Där fanns precis allt.

Under tiden man gick runt och tittade kunde man lyssna på irländsk musik, en musikstil som både är medryckande och trevlig.

Ville man så fanns det plats både för mat och musik medan man vilade benen.

Pannkakor med olika fyllningar fanns att köpa! Inget för mig!

Den som har svårt att välja ska inte stanna här.

Vi lämnade saluhallen som har funnits här sedan 1604. Den nuvarande byggnaden byggdes i slutet av 1800-talet och blev renoverad 1997 för hisnande 4.5 miljoner pund, vilket motsvarar ca 55.6 miljoner svenska kronor!

Den som vill åka de rosa bussarna kan åka till Belfast och ta en tur runt stan.

Det började bli dags för en vätskekontroll och naturligtvis hittade vi en trevlig PUB, Bittles Bar, som ni kan läsa om HÄR

Denna ikoniska plats, känd som Flat Iron Building, har varit ett landmärke i Belfast i århundraden. Saxat från Bittles Bars hemsida.

Det var rätt många som också ville ha något att dricka.

Ett glas öl ville dom flesta ha, men jag föredrar cider. Den här gången blev det äppelcider för mig!

Ett annat gäng ville ha Guinness – typiskt irländskt. Gott, men otroligt mättande!

Dags att dra vidare på stan.

På väg tillbaka kom det ett gäng som motionerade. Det gäller att trampa själv om man ska komma någon vart! En trampcykel för många helt enkelt.

Medan vi väntade på bussen som skulle ta oss tillbaka till båten såg vi en del yrkesdemonstranter framför City Hall som är Belfasts Stadshus. Den byggnaden ser ni i dagens header!

Ett nyfött rådjurskid i vår trädgård.

Jag tittade ut och såg, vad jag trodde, ett riktigt stort löv bakom frilandshibiskusen. Jag gick lite närmare och där låg ett litet nyfött rådjurskid alldeles ensam. Mamman hade lagt sin bebis där medan hon var ute på lunch. Ett litet nyfött kid är helt doftlöst, så det är svårt att hitta för rävar och andra djur som kan ställa till det.

En liten som precis har har kommit till världen låg där helt stilla.

Jag höll mig på avstånd och zoomade in den lille.

Den låg alldeles stilla i flera timmar och till slut ropade den på mamman. Då kom hon snabbt med mjölkbaren!

Jag tog några småsnuttar film som ni kan njuta av! Tyvärr hade vi på vår TV, men vågade inte röra oss och stänga av så ni får med det ljudet!

Glöm inte att titta – det är en sötchock!

Tack för barnpassningen, nu går vi. Tyvärr var en katt snabb och la sig där den lille hade legat, så det gällde att hitta en ny plats!

Naturen är helt fantastisk. Tacksam!

En promenad i Beatlarnas fotspår

Man kan ju inte vara i Liverpool utan att gå till Mathew Street där allt en gång började. Man behöver inte ens vara ett fan för det är stor musikhistoria.

Vi hade åkt Hop on hop off, satt med en karta i handen, bestämde oss för att gå till ” Beatlesgatan” som ligger i Cavern Quarter. Bara ett kort stenkast bort från oss.

Det var redan rätt mycket folk på den lilla gatan, som numera är världsberömd på grund av fyra Liverpoolgrabbar.

Fyra lite långhåriga grabbar hade gjort en del spelningar i Hamburg 1960 och återvände till England 1961, till bl.a Cavern Club, där man gjorde flera hundra spelningar. Originalet finns inte mer, men en ny byggdes upp i stort sett på samma plats. Nästan alla band spelade på Cavern Club. Just nu är det Cilla Black som hälsar välkommen.

Självklart fotograferas det både högt och lågt. Nattetid vaknar den här lilla gatan upp, precis som den gjort sedan 60-talet och ännu tidigare.

John Lennon står lite nonchalant lutad mot en tegelvägg. Vi tittade lite närmare på den.

Om man tittar närmare på tegelstenarna kan man se vilka band och artister som varit och uppträtt på den här gatan.

Ännu lite närmare. Kan du läsa namnen och finns dina favoriter här?

Cavern Club restaurant ligger också på Mathew Street. På väggen hänger ett antal guldplattor som visar antalet utmärkelser som tilldelats band och artister från Liverpool. Liverpools Wall of Fame.

Inte mycket till gata, men det är nästan hjärtat av musik i England.

En sista titt på Mathew Street innan vi sakta gick vidare.

Alldeles intill låg den här puben White Star. Här fick beatlarna betalt för sina spelningar på Cavern Club och Fab Four gjorde sin första spelning där. Idag står det en skylt i fönstret som säger att: Barn är förbjudna både inne och utanför. Tyvärr var puben stängd när vi var där. En liten missräkning!

Vi lämnade dom här killarna och åkte vidare till nästa stopp på vår kryssning.

PS. Vi är mycket bättre, men Är inte helt friska från Covid ännu!

En ovälkommen fripassagerare.

När vi kom hem från kryssningen började vi känna oss förkylda. Snuva, hosta, trötta och lite småfeber. Vi tänkte inte närmare på det, men vi ska på studentuppvaktning för ett barnbarn., så vi tog ett Covidtest som visade att det inte är en vanlig förkylning, även om det känns så.

Vi mår förhållandevis bra, men jag låter bloggen vila några dagar. Sedan åker vi vidare!

Från Cork till Liverpool

Liverpool i England var vårt nästa stopp, en stad som har ca 500000 invånare. Storstadsområdet har ca 1,3 miljoner och ligger vid floden Merseys mynning i nordvästra England.

Vi startade med en Hop on Hop off tur för att sedan veta vad vi ville gå.

Man behöver inte fundera på om man har kommit till rätt stad eller inte! Liverpool FC syns överallt på stan.

Det var fler än vi som var ute på vift.

Som av en händelse låg där plötsligt en Pub, men vi var ståndaktiga och gick förbi!

Ett del av Liverpool som har gågator och naturligtvis gick vi in, men köpte inget!

Vi gick genom blandad bebyggelse. Gamla hus och nya låg inte långt från varandra!

Vi drog oss sakta mot Waterfront och blev sugna på glass. Stängd – typiskt!

Gamla varvsområden läggs ner, nya aktiviteter startar. Mycket kultur i husen runt det gamla området!

Kärleken blomstrar. Överallt runt kajerna hade man hängt kärlekslås. Tusentals, många rostiga andra glänsande nya! Undrar hur många förhållanden som fortfarande pågår!

Vi gick vidare utmed kajen. I bakgrunden The Three Graces, återkommer till dom.

Färgglada utflyktsbåtar kunde man åka med. Vi hoppade över det för vi hade liksom en egen lite större båt!

The Three Graces

Dessa mäktiga byggnader ligger nästan vid kajkanten. Det är the Three Graces som är The Royal Liver Building, The Cunard Building och Port of Liverpool Building.

På väg tillbaka till båten mötte vi det här gänget. Mer om det i nästa inlägg!

Från Weymouth till Cork

Medan vi sov tog vi oss till Cork i Irland. Inte dumt alls att vakna upp i ett annat land utan att göra mer än sova.

Cork är den näst största staden i Irland med ca 210 000 invånare. Nästan direkt efter frukosten gav vi oss ut på stan.

Det första vi gjorde var att besöka ett apotek för att köpa värktabletter. Någon hade ont i ett knä och någon annan i sin höft.

Det var mycket mer än ett apotek, en ”alltmöjligtbutik” vill jag kalla det för.

Vi tog oss sakta upp på höjden, när vi såg detta. Troligen obebodda hus som håller på att falla ihop.

En katedral med utsikt eller St Marys Church. Kunde vi gå förbi utan att gå in? Det kunde vi inte!

Katedralen är så grå på utsidan och vacker på insidan. Vilka kontraster.

Våra ben tog oss allt högre upp ovanför Cork och en husfasad hade man smyckat med lite växter.

Uppe på toppen hittade vi Corks äldsta Pub. Den fanns här redan 1895. Gick vi in? Självklart gjorde vi det!

Här sitter en man, min, och myser! Vi har upptäckt att det alltid är rent och fräscht på de pubar vi har besökt.

Har man tagit sig upp måste man ta sig ner också. Backen var brant så det gällde att hålla igen.

Färgglada hus gillas. Om man tittar noga på husfasaderna ser man att det inte finns några neonskyltar som blinkar utan bara en text, ibland en metallskylt bara. Snyggt!

En målning på en husfasad som ska föreställa en PUB!

Hela tiden medan vi var iland låg hon där vårt hem för några veckor!

Från Dover till Weymouth

Jag hade aldrig hört talas om den lilla badorten på Englands sydkust innan vi kom dit. Weymouth var viktig under andra världskriget på D-day . Tiotusentals allierade trupper lämnade den lilla staden på väg mot Normandies stränder Omaha och Utah.

När kriget i Europa var slut hade 517 816 soldater och 144 903 fordon varit genom hamnen. Det kan man inte tro när man ser staden idag.

Vi kom nästan direkt till hamnen där allt en gång hände på D-day. Idag en lugn fiskehamn.

En typisk badort på den engelska sydkusten i Engelska kanalen. Jag antar att det inte blir badvarmt där många månader på året.

Vi gick vidare in i centrum och såg dessa typiska engelska hus.

Det var mycket folk på shoppinghumör, fast vi köpte inget.

Big Ben var det inte som fanns på strandpromenaden. Kanske little Ben? Inte det heller. Det är ett minnesmärke över Drottning Victoria av Storbritannien. Hon finns som staty eller på annat sätt uppmärksammad lite överallt. Hon dog 1901.

Den här bänken står på strandpromenaden och en skylt berättar att den är till minne av en älskad familjemedlem. En uppmaning dessutom att man skulle sitta ner en stund och njuta av utsikten på samma sätt som den döde hade gjort.

En vätskepaus måste man ha när puben ligger nära och fötterna vill ha lite vila.

Det var fler än vi som behövde en vätskepaus.

Har ni vägarna förbi, kan jag rekommendera Kings Arms i Weymouth.

Det växte vallmo runt flera monument där man hedrar de omkomna i världskrigen. Jag har nu fått lära mig att det växte vallmo i Flandern där ett av de svåraste sammandrabbningarna skedde och många dog på båda sidor. Vallmon ska symbolisera allt blod som flöt där och då.

Tack till Bara Brittiskt och Ditte som delade med sig av sitt kunnande!

Tiden går fort och när det blev dags att lämna för nästa hamn så sköts det salut för oss! Trevligt!

ArabicChinese (Simplified)DutchEnglishFrenchGermanItalianPortugueseRussianSpanishSwedishThai