Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Heter det Stamsjön?

Vi passade på att åka på utflykt när sommaren ändå vill stanna kvar och inte släppa in hösten. Vi hade inte varit vid Stamsjön i Lerums kommun på länge så vi åkte dit. När jag kollade så heter det inte Stamsjön utan Långa Stamsjön. På skyltarna står det L. Stamsjön. Alla tror att det står för lilla, men så är det inte. Lilla Stamsjön är något helt annat! Puh, lite rörigt kan man tycka.

Det gäller att passa på när man är Herre på Täppan. Folktomt. På sommaren finns både kiosk och toalett på området! För den som vill kan man gå runt hela sjön. Den här gången gjorde vi inte det.

22 grader i luften 23 september är inte fy skam. Jag trodde nog att några tappra solbadare skulle vara där, men icke!

Lite växtlighet vajade lite lätt för vinden!

Jag gick långt ut på bryggan. Den svajade lite av vågorna. Till vänster om bryggan finns en ramp för rullstolsburna personer. Så smart och bra tänkt. Det är en EU badplats så det gäller att se till att den är tillgänglig för alla!

Bryggan är byggd i vinkel. Jag såg att den var lika lång åt det hållet.

Den som vill kan simma ut till ett hopptorn. Finns uppe till höger i bild.

Något bad blev det inte i Långa Stamsjön, men lite påfyllning var vi värda.

Det satt som en smäck med några kulor i solgasset! Struten är min. Jag tycker om rånet!

Gullholmen 2010

Det är exakt 10 år sedan vi var på Gullholmen, en liten ö längst ut i Bohusläns kustband. Gullholmen ligger i Orusts kommun! Sonen hade hyrt en liten stuga genom sitt jobb och de gamle var välkomna med.

Eftersom det är en ö, måste man åka färja över. Skönt att man slipper simma.

Gullholmen var ett litet fiskläge och när stormar och oväder drog in från havs, gällde det att bygga så att husen skyddade varandra. Husen står tätt.

Här kan man se vad grannen gör och äter. Troligen var det som en storfamilj med allt vad det innebär.

Jag skulle vilja veta vilka som har bott här genom åren och hur man levde. Troligen är det numera en sommarbostad.

Jag upptäcker på bilderna att vi hade typiskt höstväder när vi var där. Stilla, mulet och alldeles underbart!

Vi såg nästan inga människor, men vi var inte ensamma på ön upptäckte vi.

På morgonen när vi vaknade hade dimman skaffat sig ett grepp om Gullholmen.

Där är jag i full fart med att göra något. Det var innan jag bejakade min gråa naturliga hårfärg!

Allt trevligt tar slut och på hemvägen gjorde vi en sväng om handelsman Flink, som Evert Taube har skrivit om i visan Maj på Malö!

Idag var det en trevlig städning bland alla bilder. 10 år går fort!

Hipp Hurra för 3-åringen

Vår yngste familjemedlem har blivit tre år. Hur det har gått till vet jag inte, men det har gått fort.

Här är E, bara några timmar gammal. Det känns inte alls att det är tre år sedan.

Man kan inte tro att det är samma lille kille, men så är det. 3 år och helt uppe i sina nya bilar som han fick i present.

Han var mycket bestämd och ville inte ha tårta. Det fanns ju viktigare saker!

Blåsa ut ljuset var ok….

Efteråt gick han tillbaka till altanen och sina bilar en stund tll.

Helt plötsligt kom han på att alla andra hade ätit. Han ändrade sig och ville också ha.

Är man tre år är det helt ok att stoppa fingrarna i munnen så man får med sig allt.

Ut igen till alla dom andra. Hoppsan han slant och ramlade på sin födelsedag. En av morbröderna hjälpte till så han kom upp.

Bäst att sätta sig under bordet för att få vara ifred med bilarna. Först hade han parkerat sin sprillans nya trehjuling som han var så stolt över!

Vädret var varmt och tillät firandet utomhus, vilket är bra och trevligt på alla sätt!

Grattis vårt lilla barnbarnsbarn!

Medan jag längtar

Det är inte lätt att inte veta. Just nu skulle jag varit på G att lämna Sverige, för andra destinationer. Jag har lagt mitt andra hem på hyllen den här säsongen, men längtar just nu efter att kryssa igen.

Vad gör vi istället? Byter i sängarna medan tankarna far till Villefranche på den Franska Rivieran 2018.

Via en tender kom vi till fast land från vår kryssare!

Dom flesta passagerarna åkte på utflykter till Nice och andra ställen. Dom missade den ljuvliga Ville Franche. Vi gick upp till Citadelle Saint-Elme, som byggdes på 1500-talet.

Medan jag drömde mig bort blev det dags för dagens andra tråkighet. Strykningen!

Tillbaka till dagdrömmeriet, gränder, kullar och färgstarka hus. Vill åka nu. Tålamod är inte min bästa gren!

Man har en del timmar på sig innan man ska vara tillbaka ombord. Det gäller att se så mycket som möjligt under tiden! Denna lilla by är så härligt mysig. Vi har varit där två gånger.

Verkligheten pockar på och våra små husdjur, dammråttorna, måste ha sig en vända. Dom förökar sig snabbt!

En espresso, en bloggare, salta vindar och en alldeles ljuvlig upplevelse.

Man kan undra när det blir dags att gå ombord igen! Längtar!

Dagshög – bara en hög?

Några kilometer från Torekov i Båstads kommun, ligger Dagshög. När vi ändå var i närheten åkte vi dit!

Fantasieggande Dagshög. Här har Skånes största gravhög, Dagshög, ruvat på sina hemligheter troligtvis sedan bronsåldern. På stranden vid Skälderviken utkämpade enligt sagan kung Dag och hans män sin sista strid mot en övermäktig armé, ledd av en makthungrig sveakung. Efter striden höglades kung Dag och hans män på denna plats – därav namnet Dagshög.

Torekovs hemsida

Man ser tydligt att det blåser rejält här. Enarna kurar ihop sig som små kupoler i skydd mot vind och salt!

Heden ligger nära havet och är på så sätt utsatt för väder och vind.

Vi klättrade upp på gravhögen. Är det tillåtet att stå på gravar? Helt ok på Dags och hans mäns grav i alla fall. Lite konstigt är det att den bara står där utan att det kliar i fingrarna på arkeologerna. Det var i alla fall fin utsikt uppe på toppen!

Man kan ju undra vilken årstid det är. Vissa bar shorts, andra såg ut som nordpolsfarare.

Inte långt från Dagshög fanns det här. Var det ytterligare något som är flera hundra eller tusen år gammalt?

Ånej, det har legat ett gammalt stenbrott här. Ärren syns i naturen.

Man bröt sten här mellan 1904 – 1909. Damen på bilden är av yngre modell!

Här jobbade ca 60 arbetare till nästan ingen lön. Ruinerna står kvar.

Stenen skeppades till Danmark via en liten hamn som man ser resterna av.

Jag skulle tro att vi ser resterna av en brygga där båtarna la till och fick sin last!

Det är ett fantastiskt fint rekreationsområde, som till och med ståtar med röda näckrosor!

Solen började komma och vi åkte till Torekovs hamn, som ni kunde läsa om i förra inlägget!

En tripp till Torekov

Vi fick ett ryck i förrgår, satte oss i bilen de 19 milen och åkte till Metropolen Torekov, där vi har goda vänner. Sonen i huset visste att vi skulle komma, men i övrigt var det en överraskning!

Vi köpte med oss några räkmackor. Det började närma sig lunch och vi visste att alla tyckte om skaldjur!

Tjena, kul att ni kom! Vi satt en lång stund och babblade. Naturligtvis blev det lite livemusik också. Vi hade kommit till en mycket musikalisk familj. Nåja de flesta!

Vi åkte allra först på en tur runt Torekov. Mer om det i nästa inlägg, men sedan ville jag till hamnen. Torekovs hamn var nu en ganska stillsam plats när turisterna har åkt hem. Härligt, men det ligger fortfarande många båtar i sjön.

Om man vill kan man åka till Hallands Väderö,som ligger utanför Torekov, från hamnen, men jag tror att turerna är slut för säsongen.

Lotsutkiken är ingen stor sak, men från det lilla huset har man troligen räddat många genom årens lopp.

I ett litet skjul hänger många namnbräder från båtar som har gått under utanför Torekovs kust.

Båtarnas namnbrädor har flutit iland från dessa fartyg. Enligt sägnen plundrades fartygen av torekovsbor efter förlisningen.

Skjulet är inte stort, men ändå värt ett besök. Namnbrädorna sätter fantasin i rörelse. I alla fall hos mig!

Vi avslutade dagen med en härlig efterrätt som familjens kock hade gjort. MUMS!

PS. Vi åt faktiskt middag först! Den var också riktigt smarrig!

Vad vi gjorde mer kommer i nästa inlägg!

SeptemberUtmaning: Soluppgångar och solnedgångar

Jag är med i utmaningen som Maria på Marias Memoarer lägger ut varje månad.

Det ska vara solnedgång eller soluppgång och alla hittade jag i mina Thailandsbilder. Det gäller att göra det lätt för sig.

Solnedgångarna på Chackpong Beach strax utanför Mae Phim är oftast magiska.

Samma beach några veckor senare. Färgerna växlar dag för dag i solnedgångarna.

Soluppgång vid Villa Ravadee, numera Beach Bar! Jag var uppe före tuppen och såg solen komma mer och mer.

Solen stiger sakta. Jag sitter fortfarande på första parkett på Villa Ravadee och väntar på att alla ska vakna mer än jag och solen.

WOW! Vilket ljus vilka färger. Ibland lönar det sig att inte ha sovmorgon! Villa Ravadee och Thailand levererade den här morgonen.

Det är nästan kväll. Fiskarna måste jobba även om det är sent. Det är fascinerande att se på när näten dras in för hand. Bilden är tagen på stranden utanför Villa Ravadee.

Det känns nästan som att det är ständig solnedgång pga covid 19. Ingen vet när vi kan eller får åka tillbaka till vårt paradis!

Ett ovanligt besök på Kvibergs kyrkogård

Det var dags att titta till våra föräldrars gravar på Kvibergs kyrkogård i Göteborg. Norra Europas näst största för övrigt.

Vi passade på att se oss omkring på kyrkogården i det vackra vädret. Det var många år sedan vi gjorde det.

Det här hade vi aldrig sett förut! Vi gick lite närmare.

Ett monument är rest av någon anledning. Vi tittar vidare på det.

Många gravstenar som rests till minne av de unga män som förlorade sina liv i första och andra världskrigen.

Jag blir alltid så djupt gripen av dessa unga män som stred för sitt land och aldrig kom hem igen. Tyvärr ser inte alla det på samma sätt. För mig är dom hjältar!

Vi stod ganska länge innan vi gick vidare.

Det är så rofyllt och vackert på en kyrkogård. Vi hade ett mål till, som vi visste fanns.

Gravfältet där ungdomar från den fruktansvärda diskoteksbranden, även kallad Backabranden där 63 personer dog och över 200 skadades. L hade jobbat kvällen i Göteborgs hamn och var på väg hem när branden bröt ut.

Nu ligger 9 stycken begravda på Kviberg och är sammanlänkade med kedjor. Som om dom håller varandra i hand för evigt!

Fastlänkade vid varandra! Jag tycker mycket om den symboliken!

Jag avslutar inlägget på samma sätt som jag började med headern eftersom jag tycker att dessa klokord förtjänar att spridas! Orden finns på en av de 9 gravstenarna.

Från sommar till höst

Hösten landade hos oss med ett brak. Sommaren gjorde allt för att hålla sig kvar men till sist gick det inte längre. Idag blåser det rejält och rätt som det är kommer det en skur. Lite småkyligt, till skillnad från förra veckan.

Förra söndagen fick vi för oss att åka ut till Färjenäs Café och ta en fika. Jag har aldrig varit där, men när maken var ung, hade han och hans arbetskamrater detta som sitt stamfik.

Flickorna på Färjenäs finns i ett gammalt sekelskifteshus och ligger under Älvsborgsbrons fäste på Hisingssidan. Det är Göteborgs nästa äldsta café och har funnits i hela 111 år. Det är i Färjenäs, eller Färjestaden som det också kallas, som det första Göteborg grundades i början av 1600- talet av Karl IX. Det är en fantastisk miljö med dess historia, älven, de gamla husen, trädgårdar, Göteborgs största lekpark och Färjenäsparken – en oas som få känner till.

Goteborg.com

Vi backade direkt när vi såg vilken kö det var utanför.

Enligt säker källa bör man vara på plats redan när dom öppnar, om man inte vill köa förstås! Vi får åka dit en annan gång!

Vi vände och gick förbi Färjenäsparken.

Vi var alldeles intill fästet på Älvsborgsbron som stod klar 1966. Vi kallar den för pappas bro, eftersom L jobbade där.

Innan bron fanns var det en färja som gick över älven. Färjeläget ligger fortfarande kvar. Det är länge sedan en färja la till där.

Vi tyckte inte att det var dags att åka hem. Vi tog en promenad utmed älven. Det är mysigt att sitta och titta på allt som händer på Göta Älv.

Inne mot land tornade molnen upp sig, medan vi hade strålande sol ute vid Färjenäs.

Mitt emot oss låg Sjömagasinet, en av det kändaste krogarna i Göteborg!

Dyrt som bara den och inte alltid lika gott som det är dyrt. Notera att det är ett par år sedan jag åt lunch där. Kanske har det blivit bättre nu!

Nu får vi ladda för att åka till Färjenäs Café en annan gång!

Vi i riskzonen

Är man i riskzonen får man tänka till lite. Varje lördag är det dags att gå upp ur sänghalmen 06.30. Kylskåpet ekar tomt och behöver påfyllning.

Nu i september har solen nästan inte orkat upp ännu. 13 grader och lite småkyligt!

Bilen väntar på att köra oss till vårt bunkringsställe.

Inga problem med avstånd och social distansering.

Ingen trängsel ännu på parkeringen. Först!

Det är bara personalen som har kommit före oss.

Glöm inte spriten. Det är ju lördag!

10 minuter senare har vi fyllt vagnen. Ska bara kolla om allt är med.

Oj, fler kunder på gång!

Av någon anledning måste man betala också.

Notera att vi alltid lägger varorna i en banankartong. Bara att bära in från bilen sedan. Den kartongen är säkert mer än 15 år. Dom gjorde bra saker förr!

Dags för spritomgång nummer 2. Klockan är ca 7.20 och vi har redan varit på spriten två gånger.

Vi är färdiga och ska åka hem, medan dom som har tagit sovmorgon börjar komma för att handla.

Ibland är det skönt att vara en riskzonare!

ArabicChinese (Simplified)DutchEnglishFrenchGermanItalianPortugueseRussianSpanishSwedishThai