Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Sida 2 av 328

Flygskam

Ett språk ska vara levande och förändras över tid och spegla samtiden. Ett av de allra senaste orden är Flygskam. Man ska alltså skämmas om man flyger. Nättrollen vaknar och “de som vet bäst” hänger på.

Det är typiskt. Pendeln slår alltid hårt åt ena eller andra hållet. Vi ska betala flygskatt – till vilken nytta? Pengar gör ingen nytta. Det gäller för oss passagerare att väja flygbolag med så ny flygplansflotta som möjligt = mindre utsläpp.

Jag påstår att om man reser till främmande länder och kulturer, är man med i ett gigantiskt fredsprojekt. Möten mellan människor ökar förståelsen och tilliten.

Vi kan inte hejda utvecklingen! En tillbakagång till 1800-talet. Var och en sitter i sin lilla by och vet inget om omvärlden!Vem vill ha det?

Vi måste vara rädda om vår jord och sätta press på flygbolag och andra att pressa ner utsläppen.

Jag tänker inte sluta flyga och känner ingen som helst flygskam.

Gör du?

Faranger

Det är underbart att resa och träffa nya människor i främmande kulturer. Många “reser” från ett mål till ett annat. Lämnar aldrig hotellområdet där det mesta finns för både barn och vuxen. Det är absolut inte mitt sätt att resa. Jag vill veta mer om kultur och det land jag besöker. Se och försöka förstå skillnaderna i vårt sätt att leva och tänka. Känna pulsen i det område eller land jag besöker.

Thai har sitt sätt att se på oss utlänningar och allmänt så går vi under benämningen “Faranger” dvs vita utlänningar.

En farang på väg ner i badet.

Jag läste text skriven med glimten i ögat om skillnaderna mellan oss i väst och thai i öst.

  • …..böjer sig ner varje gång man går förbi en äldre människa. – Respekt helt enkelt. Det är ju som när vi neg för äldre förr i Sverige.
  • …..dricker Black Label med massor av is och soda – inget för mig!
  • …. inte tycker att det är uppseendeväckande med fyra personer eller mer på en MC – vi från väst får nästan hicka när vi ser det.
  • …..tycker att folk som är högljudda är lite knäppa (undantag karaoke) – jag kan väl hålla med om folk låter som en hel industri.
  • …. aldrig går mer än 500 meter om det inte är nödvändigt – jag skulle vilja slopa en nolla. 50 meter låter mer rätt.
  • ….. tycker det är ok att sova på jobbet när det inte finns något att göra – man ser faktiskt lite överallt att det stämmer.
  • …tycker det är viktigare med religiösa symboler som hänger i backspegeln än säkerhetsbälte – hmmm, tumme ner för det!
  • ….har på sig långärmat i 35 graders värme – hur orkar dom?

Hur många av punkterna känner ni igen? Jag sägar som min man: Hurra för den lilla skillnaden. Trots allt är vi väldigt lika!

Källa: thai.nu

Vinter i Plong Saway och en besökare

Äntligen kom den, vintern som vi har väntat på. Frisk härlig luft möter oss på morgonen när vi öppna och går ut på balkongen. Bara 20 grader och dags för att använda den tunna morgonrocken en stund innan solen värmt upp.

Nattens dimmor höll på att lösas upp av den uppåtgående solen.

Vissa träd har tappat sina blad. Knoppar finns under så om en vecka eller två är det helt grönt igen. Inga svarta pinnar mot skyn i månader, som i Sverige.

När vi gick ut, satt den här lille rackarn utanför vår dörr. En bönsyrsa. Jag kröp allt närmare och då…

….tog den ett par vingtag och satte sig på kameran. Jag hade lika snabba reaktioner som Stålmannen, satte ifrån mig kameran och hämtade min systemkamera.

Även en bönsyrsa kan vara nyfiken.

Den ville nog ta en selfie, men bestämde sig för att flyga och sätta sig på min man som inte var helt med på det utan fick den att flyga iväg till ett träd!
Dom är coola tycker jag!

Ett litet S

Vet ni hur ett enda s, kan ställa till det? Jag vet.

Jag hade hört att man kunde säkra upp sin sida med att lägga till ett s i sin webbadress. Alla börjar ju med http. Jag ville, som vanligt ha mer, och hittade ett så kallat tillägg som skulle vara sååå lätt. Det var hur enkelt som helst, men då ställde gamla widgets till det och blockerade delar av sidan.

I en vecka låg bloggen nere. Jag slet mitt hår och räddningen blev bästa Marie! Hon gjorde grovjobbet, men det blev ändå inte helt bra! Skulle vi ge upp?

Utsikten var det inget fel på, även om mungiporna pekade åt fel håll. Supporten kopplades in flera gånger, men vi kom ändå inte på lösningen tills jag fick en “uppenbarelse” Det måste vara gammal skit som ligger och inte vet vad den ska ta vägen.

Några koppar kaffe gick åt medan jag rensade och rensade. Jag tog bort alla gamla widgetar och heureka! Det funkade! Mungiporna upp igen och ett nytt inlägg från min balkong i Palm Leaf!

Nu finns det ett lås på min sida och https fungerar som den ska!

Ett jättetack till Marie, rektor på ESS, svenska skolan i Ban Phe. Utan dig hade jag aldrig fixat det. Du är guld värd!

Kolla så vackert!

Klåfingrig Bloggare

Jag började att ändra lite i bloggen och kom ett litet stycke på väg, men sedan sprack det. Jag varken kunde eller vågade gå vidare, så nu ligger bloggen i träda tills jag har fått hjälp av någon som kan!

Återkommer när allt är OK!

Troligen lätt som en plätt för andra men inte för mig!

Ha det gott så länge!

På väg

Efter en härlig massage lite längre bort skulle vi åka hem. Det finns en del att se utmed vägen och ni får hänga med. Observera att alla bilder är tagna i en hastighet av ca 40km/tim

Vi svängde ut på vägen och svängde vänster. Den blå tunnan är en soptunna och dom står överallt. Tyvärr har inte alla thai förstått det, utan slänger skräpet där dom står och går.

En liten sarengfabrik utmed vägen. Här beställde och köpte vi vår sareng. Numera mycket sliten.

Någon måste ju hålla i kylskåpet.

Lite lätt överlastad med plastflaskor. Några THB blir det när han lämnar dom. Källsorteringen har börjat!

En liten butik utmed vägen. Bananerna är lite väl gröna tycker jag.

Gröningarna skulle nog hängt kvar lite till på sin bananplanta!

Rätt så många sarenger i farten på vägarna.

Marknad på vänster sida och alla var där. Vi åkte bara förbi.

Vattenmelonmannen hoppade över marknaden, parkerade sin bil vid vägkanten och sig själv i en hängmatta. Vill du köpa får du väcka honom. Avslappnad livsstil kan man säga!

Templen ligger tätt och vi svischade förbi dom i hög hastighet. 35-40 km/tim

Kreativiteten flödar. En reservdelsgubbe vinkar när vi far förbi.

Lite kors och tvärs

Vi brukar åka lite hit och dit. Vi vet inte alltid var vi är, men hittar alltid hem igen. Om man ska till en punkt och åker lite fel kan det bli ett lyckokast.

Om man ska till HMTS Prasae, som jag har skrivit om förut HÄR,och åker över “fel” bro hamnar man i en liten by. Så nära men ändå så långt borta. Vi var ensamma utlänningar här.

Ungdomar över hela världen är sig lika. Dom samlas och löser sina världsproblem. Vem minns inte det?

En jättefin park kan byn visa upp. Tyvärr låg där mycket skräp.

Friterade bananer. Kan det vara något? Det ser gott ut och det började kurra lite i magen.

Vi köpte sex bananer och fick åtta. 20 THB. Ungefär sex kronor. Friterade i sesamfrön och lite kokossmak. Mums. Jag kan åka tillbaka till den byn bara för att äta mera!

En familjeutflykt på piren. Här förenar man nytta med nöje. Nu hade vi åkt över rätt bro och var på andra sidan.

Vi tog en lunch där. Det var fler än vi som gjorde. Det ser gott ut.

Vad är det här? Det ryker ur marken. Finns det möjligen varma källor här?

Nej, men man kan laga mat på många sätt. Här lägger man ner ved som blir till glödande kol (tror jag),lägger ner maten och lägger över sand. Man ser till att röken har någonstans att ta vägen och sedan sköter långkoket sig själv.

Jag har smakat mat som kokats under marken i flera andra länder och det smakar underbart! Synd att vi har tjäle i Sverige.

Phon Beach – 5 dagar senare

Vi återvände till Phon Beach och ville först och främst “sponsra” genom att äta lunch. Dessutom ville vi se vad som hänt sedan vi var där efter översvämningen.

Folk har redan börjat komma tillbaka. Så välbehövligt!

Det har hänt en del, men det är mycket kvar att gräva ut!

Livet återgår sakta till det normala. Några solsängar är framgrävda, lite skavda av sanden, men fullt dugliga att ligga på. Nya dynor inköpta!

Här kan man se hur mycket sand som vräkte in den natten. Det blir första parkett och första balkong. Fast resten ska också grävas ut.

Arbete pågår med att återställa restaurangen. Falanger hjälper till!

Det är inte lätt att veta vilken ända man ska börja i.

Den “nya” utgrävda delen ligger lurigt nära vattnet. En fantastisk utsikt, men vågorna är oberäkneliga. Hoppas att havet drar sig tillbaka snart!

Halva stränderna är borta. Det kan ta månader innan det är som vanligt igen.

Vad säger facket?

Vi sitter på första parkett på vår balkong och ser hur folk jobbar med takrenovering.

Ställningarna byggs. Det ser lite annorlunda ut än i Sverige.

Självklart förankrar man och binder samman bambukäpparna på ett säkert sätt.

Särskilt vid taknocken. Jag tycker det ser ut som värsta garnhärvan.

Så där, man hjälps åt så det blir bra!


Tvätta taket med högtryck utan något som helst säkerhetstänk. Barfota dessutom.

Byggnadsarbetare i Thailand är nog bland det sista jag vill bli.

Phon Beach hårt drabbad

Phon Beach ligger mer eller mindre under sand efter vågorna som slog in med full kraft klockan 0400 på morgonen 4 januari.

Det mesta ligger 1 meter under sanden som vågorna tryckte in.

Vi pratade med ägaren och dessa träd har vårdats ömt i nästan 20 år. Nu blir det svårt att börja om. Det är som mina barn, sa ägaren.

En solstol ligger begravd. Många åkte ut till havs. Strömmar och vågor drog med sig dom med kraft.

En solstol som man börjat gräva fram. Det ser lite makabert ut.

Man vet inte hur skadat allt är som ligger där.

Man räknar med att det tar minst en månad att gräva fram det som finns kvar.

Lite av toalettskylten är ovanför sanden.

Man gräver försiktigt. Rädda det som räddas kan.

L begrundar förödelsen. Vattnet har lugnat sig, men har inte dragit sig tillbaka helt. Minst 20 meter längre ut är normalt.

Helt provisoriskt i restaurangen.

Köket är öppet. Det är högsäsong när allt skulle vara som mest att göra. Vi kan hjälpa till med att gå dit och äta lunch eller middag. Det behövs!

Trots allt elände så är ägaren tacksam över att hans familj lever. Dom låg vid restaurangen och sov när vågorna rullade in den natten!

  • Om mig och kontakt
  • Mitt Instagram

© 2019 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.

ArabicChinese (Simplified)DutchEnglishFrenchGermanItalianPortugueseRussianSpanishSwedishThai