Ett av våra stopp på kryssningen var ön Kefalonias huvudstad Argostoli.

Den lilla huvudstaden har inte mer än ca 12000 invånare och jag föll direkt för den.

Det var tidig morgon och vi saktade in och gjorde oss färdiga för att gå iland när vi hade ätit frukost.

Lotsen är på väg för att assistera så att allt går rätt till och att vi säkert kan lägga till.

Uppe på däck innan man kan gå iland. Det tar en stund innan alla papper med myndigheter, tull och annat är färdiga.

Klart! Kapten har gett klartecken för att gå iland. Vi brukar vänta tills ”stormen” har lagt sig. När dom flesta har gått av är vi nästan ensamma och slipper trängas.

Den här dagen var extra varm, men ändå så skön. Dags för vätskekontroll? Nix! Vi gick vidare.

Vi gick inte upp till höger, utan fortsatte rakt fram.

En öl och lite vatten satt fint efter en stund. Omgivningen var så mysig och jag hade kunnat sitta där länge.

Om man ville kunde man hyra trampbåtar i den lilla viken. Lugnt och stilla. Det kändes inte särskilt turistiskt i Argostoli, bara så vackert.

Vi tog strandpromenaden tillbaka i värmen. Trötta fötter efter en dag iland.

På väg tillbaka gick vi förbi en fruktmarknad. Så vackra färger och många sköna vitaminer.

Tillbaka på båten kom en yacht med ungdomar som skrålade Mamma Mia. Så passande för oss svenskar och i den grekiska övärlden!

Vi var inte i Sverige på flera månader och levde i vår lilla thailändska bubbla. Jag var inte helt borta när det gällde nyheter hemifrån, men vi förstod liksom inte att mat numera verkar vara en lyxvara i Sverige. Lätt chockad tittade jag på prislapparna. Kyl och frys var helt tomma och dom skulle fyllas med något.

Jakten på röda lappar och att ställa om från ekologisk mat till ”vanlig” är numera ett tillstånd i Sverige har jag förstått. Man måste väl tugga i sig det, men det svider i många plånböcker att bara få äta sig mätt!

Räkor i Yellow Curry för 75 kronor kan man bara drömma om här.

Ljuspunkter finns: Våren är på G och när solen tittar fram är det underbart att vara i Sverige.

Det är härligt när flockmedlemmar kommer tillbaka. Ett skutt och Börje var uppe i knät. Ville absolut inte gå ner! Visst är han fin!!

Det är inte vår hund, utan dotterns och svärsonens.

Nu ser vi fram emot en fantastisk sommar!

Hej alla!

Det blev en längre bloggvila än jag hade tänkt mig, tyvärr. Jag tål nog inte Sveriges klimat, för jag åkte på en rejäl förkylning när jag kom hem. Lite småfeber, en hosta som bosatte sig långt ner i kroppen och som höll på utan uppehåll. Det är dessutom tur att vi har råd att köpa toapapper eftersom jag snöt ut liter efter liter. Att öppna datorn eller bloggen var det inte tal om, men nu är det över och jag är på G igen.

Skål vi har haft en underbar tid hemma i Thailand, men allt roligt har ett slut! Dags att åka till kallare breddgrader.

Efter många timmar i luften är det dags att gå ner i Helsingfors för landning. Då är det bra att bottna med en frukost. En ljuvlig blåbärsjuice i glaset dessutom.

Bakom oss lämnade vi mangos som ännu inte hunnit mogna, men några hann vi i alla fall smaka på.

En tidig morgon när alla låg och sov passade jag på att ta bilder alldeles utanför vårt condominium!

Det är konstigt, men jag saknar den här lille kompisen som hälsade på ibland, utanför vår dörr. Gerania Bosci heter den lille krabaten

Några meter utanför vår balkong, som ligger på andra våningen, fanns det en bisvärm. Först trodde jag att det var en växtboll av något slag. Det gick några veckor och sedan upptäckte jag…

…att bina var borta och efter sig lämnade dom en stor vaxkaka, som småfåglarna frossade i! Naturen är fantastisk.

Jag längtar tillbaka, men nu är våren här och den ljusa härliga tiden i Sverige vill jag inte missa. Det kanske väntar andra äventyr bakom hörnet, vem vet?

Det är egentligen en matfestival som alltid när det gäller Thailand. Mat är en viktig ingrediens i allt som händer i detta landet. Folk hade börjat sätta upp sina stånd, så vi började med en promenad på stranden.

Det var inte många som hade sökt sig ut i solen, utan det var desto mer människor i skuggan under träden.

Nu är folk på G. En nyköpt flamingo från en av alla bilar eller MC som säljer allt för lek i vattnet. Tyvärr är det inte många thailändare som kan simma.

Några hade redan börjat försäljningen. Vi skulle inte ha grillat griskött.

Vem kan motstå helt varma små supertunna pannkakor?

Inte vi i alla fall. Dom kostar ungefär en krona styck.

Nästan färdigt i den här montern. Jag slutar aldrig att förvånas över räkor och annan mat som ligger uppe i värmen. Folk köper och äter hela tiden, så det är väl ok – för dom!

Hela familjer slår sig ner lite överallt med sitt pick och pack. Bilarna är för det mesta helt fulla med saker man ”behöver” för en eller två dagar vid havet. Tallrikar, bestick, skärbrädor, kylväskor, matlagningsredskap, något att sitta på, all mat och dryck.

Wokat och klart!

Även de minsta barnen är med. Sover ofta i en hängmatta som någon sätter i rörelse. Kolla den lilla videon.

Lite Jackfruit som avslutning är inte alls fel!

Kvällstid är det en del uppträdanden och så mycket folk att man nästan inte kommer fram , så vi valde lunchtid istället!

Strax utanför den lilla byn Plong Saway ligger det en korgfabrik, som vi besöker lite då och då. Tyvärr är den ofta stängd, så det är en chansning när man åker dit. Man kan troligen ringa och beställa tid så det är öppet när man kommer.

Edit: Ligger snarare i Chakkapong, utanför infarten till det så kallade Aptemplet.Allt går till templet och munkarna vilka odlar/torkar detta gräs och arbetet gör kvinnorna gratis./ Tack Mabel

Det är inte lätt att välja vad man vill ha. Utbudet är stort!

Man kan inte tro att det är ett specialgräs som man torkat och gjort väskor av.

Vi kallar det en korgfabrik, så korgar finns det naturligtvis också.

Tropiska väder fordrar solhattar och det kan man köpa här.

En urna, även den av gräs, kan man ha i sin lägenhet eller hus. Lite svårt kanske att ta med på flyget!

Damer med flinka händer sitter på golvet och tillverkar alla sakerna.

Man kan inte bli annat än imponerad över hur duktiga dom är.

Vi är ganska många som besöker detta kvinnokooperativ lite då och då, kanske handlar lite eller bara njuter av detta fantastiska arbete som kvinnorna gör !

PS. Mina vänner köpte var sin väska för 250 baht styck. Ungefär 75 svenska kronor.

Vi har besökt HTMS Prasae antal gånger och turen dit är en upplevelse i sig. Alltid en trevlig utflykt! Jag har skrivit om skeppet och dess historia förut. Du kan läsa om hennes brokiga historia HÄR i ett annat inlägg och med bilder som jag tog ombord.

När man åker över den stora bron är det fin utsikt över floden, husen och båtarna som kommer in med fisk.

En av båtarna hade precis kommit in med fisk och höll på att vittja näten.

Jag kan inte bedöma om fångsten var god, men det blev en del att sälja i alla fall.

Dags att hoppa i för ett dopp efter arbetet.

Tvätt ingår i den dagliga ritualen.

Tyvärr så förfaller byn alltmer för varje år. Jag ser inga tecken på renoveringar, men husen har troligen gjort sitt!

Vi kunde inte stå på bron hela dagen och hänga, utan åkte vidare och synade Prasae i aktern. I år såg vi inte thailändsk flagga vaja där.

Det här året höll jag mig på marken, men det var andra som ville upp!

Trots att hon ligger på land, tycker jag att hon ser mycket stolt ut. Det ska hon vara efter allt hon varit med om.

Man blir törstig i värmen och satte oss ner för en liten vätskepaus. 86 Baht för två sodavatten, två coca-cola och en Fanta, vilket blir 26.50 i svenska pengar!

En fin utflykt tycker jag att det är!

Vägbeskrivning får du HÄR

När vi skulle besöka Varanparken, som var stängd, kom en gammal dam ut och visade att vi skulle åka lite längre fram ca 100m och svänga vänster. Vi förstod inte vad hon menade men vi var lydiga och gjorde som hon sa.

Där låg en restaurang och damerna kan köra nästan ända in i restaurangen. Männen får gå lite längre. Äntligen lite rättvisa.

En mur av blommor mötte oss, vi skulle inte äta, bara gå in och kika lite hade vi tänkt oss.

Personalen blev jätteglada när vi kom. Det är nog inte ofta faranger kommer till den restaurangen.

Vi sätter oss i alla fall en stund och tar in något att dricka. Skönt i värmen.

Naturligtvis slutade det med att vi beställde in mat. Räkor i friterad vitlök blev det för mig. MUMS!

Vi satt rätt länge och njöt av den fina utsikten.

Det började sakta mörkna och ljusen tändes på den lilla piren.

En sista blick bakåt innan vi åkte hem igen. Mycket nöjda med att varanparken var stängd.

Våra två ungdomar ville besöka ett tempel och jag visste ett som var nyrenoverat, vilket jag var lite nyfiken på.

När vi körde in på området med vår sareng kom en bil efter oss. Ur stiger en dam och undrar om vi ville bli guidade i tempelområdet vilket vi tackade ja till. Hon berättade att själva huvudbyggnaden var stängd på grund av förberedelser för en begravning. Hon visade oss fram till krematoriet där det var fullt pådrag.

Det går alltid att se vilken byggnad som är krematoriet på grund av den höga skorstenen.

Munkarna var på plats och hade lite förberedelser innan begravningen som skulle vara på eftermiddagen.

Mängder av blomsteruppsatser och naturligtvis en bild på den döda kvinnan.

Man kan också skicka fläktar i stället för blommor då man tror att själen då har det lättare att komma dit den ska.

Många anhöriga och andra kom fram till oss och inbjöd till lunch. Nyfikna frågor till oss faranger var vi kom ifrån och var vi bodde både i Thailand och Sverige.

Man känner sig så välkommen överallt, vilket gör att man trivs så gott här. Vi bor lite utanför turiststråken dessutom. Det underlättar en hel del.

Det här är vagnen som ska ta kistan till krematoriet, en sträcka på ca 30 meter. Kistan ska rullas tre varv runt byggnaden. En gång för buddismen, en gång för visheten och en sista gång för munkarna. Sedan ska kistan med innehåll brännas.

Vår fantastiska guide som lärde oss så mycket vid vår rundvandring!

Vi ville ge henne en liten slant för allt arbete och information, men hon vägrade ta emot något, så vi fick ett kuvert, skrev vårt namn, la i pengarna och gav till en munk!

Ett tempelbesök som blev en härlig upplevelse och ett fint minne!

Vår vana trogen skulle vi åka till Rock Garden och se utvecklingen där. Vi fick kalla handen och absolut inget tillträde detta året. Två vakter var mycket bestämda: Här kommer ingen obehörig in. Det är helt rätt egentligen, men det är fint att åka omkring där. Ni kan se ett tidigare inlägg HÄR

Vakterna var vänliga och visade att vi kunde åka en liten smal väg utmed muren på Rock Garden. Naturligtvis måste vi se vad dom menade!

Vägen slutade vid en nyanlagd strand där flera thailändska familjer hade picknick.

Där människor finns, kan man vara säker på att det finns matvagnar. En thai går aldrig hungrig.

Precis där mangroveträsket tar slut är stranden anlagd.

Vit sand, några bord att slå sig ner vid. Bättre kan det inte bli.

Enkelt men fint. När träden vuxit till sig kommer det att bli lite skugga här.

Barnen leker för fullt i strandkanten medan de vuxna kollar läget.

Tonåringar gör likadant i hela världen. Kollar sin mobil i ryggläge tillsammans med någon kompis. Tyvärr kan jag inte läsa vad det står på skylten.

Det blev inget Rock Garden, men vi fick en härlig dag ändå!

Cirka 20 minuter från Mae Phim kan man besöka en härlig restaurang och titta på varanerna som finns utanför. Vi åkte dit, mest för varanerna, men kan kan mycket väl bara åka dit för en lunch eller middag!

Vackra är dom inte, men desto mer intressanta att titta på!

En riktigt fuling om man frågar mig!

Det finns ca 25 stycken av varierande storlek i det gröna slemmiga vattnet och när vi tröttnat på varanerna gick vi in i restaurangen för lite lunch!

Vi hade inte förväntat oss denna fantastiskt läckra restaurang, mitt ute i ingenstans.

Man kan välja var man vill sitta och äta. Det mesta är åtskilt på något sätt. Så trevligt.

Den stora svårigheten är vad man ska välja att äta! Min favorit där är chicken with cashewnuts.

Om man vill kan man välja att sitta på golvet på japanskt vis, men det är absolut inget för mig!

Något på kvällen för honeymooners?

Stäm träff med Mr Google för vägbeskrivning så ni hittar!