Durian är en mycket speciell frukt – vissa älskar den andra hatar den. Den är förbjuden på många hotell, i bussar och flygplan beroende på att den stinker genom skalet.
Jag har länge funderat över träd i olika storlekar som odlas på många ställen i vår omgivning.
Dom står som lövade granar och gömmer sin hemlighet.
Rätt som det är ser man en massa små kulor hänga ner från grenarna och man blir inte mycket klokare för det.
Nästa steg är små blommor som kommer ur knopparna. Man kan inte tro att det ska bli stora frukter av några blommor.
Det är många kvastar, men allt blir inte till frukt!
När Durian är mogen kan man köpa från lastbilsflak. Frukten är ca 30 cm i diameter och kan väga mellan 1-3 kg.
Var så goda, bara att plocka en om ni vill.
Det är ingen billig frukt så den måste vägas noggrant.
Min personliga åsikt är att frukten smakar rutten grönmögelost!
Andra har genom historien beskrivit den så här:
Medan Wallaces varningar om att en mogen frukts doft till en början är ”verkligen oangenäm”, har senare beskrivningar av västerlänningar varit mer målande. Anthony Burgess skrev att äta durian är som att äta blancmangepudding på toaletten. Kocken Andrew Zimmern jämför smaken med genomruttna, mosade lökar. Anthony Bourdain beskriver frukten som ”Dess smak kan bara beskrivas som.. obeskrivbar, något du antingen kommer älska eller hata. Din andedräkt luktar som om du har kysst din döda mormor med tungan.
Wikipedia
Jag måste tillägga att många älskar Durian, men får då räkna bort mig i den skaran.
