Res med mig genom livet

Kategori: Fåglar (sida 1 av 1)

Blåmesbarn checkar ut

Det dröjde i år innan vi förstod att vi hade en blåmesfamilj i fågelholken. Visserligen flög några vuxna blåmesar in och ut i holken, men det var knäpptyst länge.

En dag någon vecka senare hördes små, små pip från dom små nykläckta ungarna och sedan dröjde det inte länge förrän dom visade sig lite snabbt.

Mamman och pappan flög utan avbrott hela dagarna för att skaffa mat till sina små. När äter och sover dom själva undrade vi.

Man vet ju hur ungar är. Det gäller att fixa till det lite inne också, innan man ger sig ut efter mer larver och annat gott.

Dom här är stora hot för ungarna i holken. Dom ställer sig på taket, knackar lite och blåmesbarnen tror att det är mer mat på gång och sticker ut sitt lilla huvud. Vips är skatan framme och norpar den lilla ungen och har till middag. I år har vi jagat bort skatorna och fångsten  har blivit mager för dom. Troligen inget alls.

Små, små fågelungar får då aldrig nog.

Se där. Är det så här världen ser ut! Ska jag ta steget nu? Nja, jag väntar nog lite. Det är ju bra service i holken.

Nu är det nära. Det börjar bli trångt härinne.

Jag tog språnget. Först ut!  När kommer dom andra efter???

Jag hoppar på den där gubben som har suttit här hela våren på dagarna. Honom känner jag ju. Han verkar trygg.  Jag sitter här medan jag ser mig omkring lite.

Detta hände på midsommarafton och fortfarande finns det några syskon kvar som fortfarande inte vågar eller är mogna för att ta steget.

Just nu var det en skata som ville ha ett skrovmål, men vakten (min gubbe) var snabbt ur startblocken och körde iväg den!

 

Liten, ensam och rädd!

Jag satt på altanen för en stund sedan och tittade på vår fågelholk där några små blåmesar bor och dom är snart flygfärdiga.

Plötsligt kommer en skata från ingenstans och tar en unge som tittar ut på omvärlden.

Jag upp med fart och sa riktigt fula saker. Skatan blev rädd och släppte den lilla ungen.

Vart tog det lilla blåmesbarnet vägen?

DSC_0192+

Jag hittade den strax utanför vårt uterum. Den kunde inte lyfta av egen kraft där den satt!

DSC_0193+

Det kan inte varit lätt när stora jag med kameran i högsta hugg böjde mig ner….

DSC_0195+

Jag släppte kameran och tog upp den lille i min hand. Den satte sig på mitt pekfinger, tvekade ett par sekunder och sedan flög den för första gången ute i den stora vida världen!

Jag hoppas att den klarar sig. Vad tror ni???

 

 

Eländiga skator.

Just nu önskar jag alla skator och deras kraxande dit pepparn växer!

DSC_0058+

Vi har för andra året i rad hyrt ut vår lilla etta till Herr och Fru Blåmes. Det är så roligt när det är livat i holken.

DSC_0067+

Alla barnen ska matas från tidig morgon till sen kväll! I takt med att ungarna blir allt större kan man höra kören från de hungriga små.

DSC_0097+

Det är bäst att vara försiktig och se så att inga faror lurar! Skatan är en av dom. Det eländiga stycket hoppar ner på holkens tak, sticker in sin näbb i hålet och försöker ta en unge. Tyvärr såg jag att en unge togs på det viset. GRRRR!

DSC_0081+

Titta riktigt noga på den här bilden! Ni kan se den lilla ungens gap när mamman matar den! Nu dröjer det inte länge förrän dom är flygfärdiga, om inte skatskrället har tagit dom innan.  Vid fyratiden natten till idag, vaknade jag av ett himla väsen på alla fåglar! Jag sprang upp och fick se en skata sitta på fågelholkens tak, beredd för ett skrovmål. Tji fick den!!! Nästa år är det vi som skatsäkrar holken!

Vilken Gröngöling!

Helt plötsligt satt den där på vår gräsmatta! Den brydde sig inte om oss, för mat är ju viktigare!

page

Gröngölingen, en av våra hackspettar som gärna sitter på marken och slickar i sig myror med sin långa sträva tunga!

Den finns hos oss året runt, men vår gräsmatta brukar inte vara stamstället!

Det är så roligt, för vi har färre skator i år, mig inräknad, och en massa andra trevliga fåglar har kommit.

Gubben var snabbt framme med videokameran, tyvärr lite mörk film eftersom det var helt molnigt och regnigt!

Titta gärna på den lilla filmen. H*n är så söt vår Gröngöling!

Skatorna och haren

Skator är riktiga retstickor och dom anfaller och skränar i flock!’

Fotor0717185823+

Haren har gjort ett litet bo bakom stenen och det har skatorna upptäckt och gör allt för att retas. Dom flyger, hoppar och skränar över den stackars haren, som inte verkar bry sig så mycket!.

 

Den sista måltiden?

Bara några timmar innan Blåmesbarnen lämnade holken och flög iväg för första gången, togs den här filmen och vi kan se hur mamman kommer med mat. Kanske för allra sista gången innan dom små behövde söka sin egen mat.

Nu är holken tom och väntar på nästa lilla familj, som vi hoppas flyttar in till våren!

Hoppas ni gillar filmen lika mycket som jag! Mycket nöje!

 

Jag såg när ungarna lämnade holken!

Våra blåmesungar har flyttat och jag hade tur som en tokig. I går morse 06.30 vaknade jag och hörde att ungarna pep. Jag gick ut och fick se detta!

DSC_0561+

Ett litet snack med mamma dagen före den stora flytten.

DSC_0556+

Ett skrovmål är inte heller dumt. Man kan ju inte flytta på tom mage.

DSC_0653+

Nu är klockan 06.30 och det är dags att ge sig iväg. Jag måste tala om för hela världen: Här kommer jag!

DSC_0598+

Det är bäst att titta åt alla håll så  kusten är fri!

DSC_0599+

Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske!

DSC_0600+

Nu gäller det! Svisch och iväg på min första flygtur!

DSC_0601+

Jag hann med att se de fyra sista fåglarna i flocken innan alla hade gett sig av. Jag skulle tro att det var minst fem stycken till, men då hade jag inte hunnit ut.

Det var ett speciellt pip på alla ungarna strax innan dom gav sig iväg. Är det nödvändigt att berätta för skator och andra intresserade att det är dags?

Jag är otroligt glad över att jag fick se hur dom gav sig iväg en efter en! Det var magiskt!

ArabicChinese (Simplified)DutchEnglishFrenchGermanItalianPortugueseRussianSpanishSwedishThai