Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Novi Sad, Serbien

Vi fortsatte vår resa i Europa och kom så småningom till Novi Sad som betyder ”Ny plantering” på serbiska, är Serbiens näst största stad och är huvudstad i provinsen Vojvodina. Naturligtvis finns där en fästning, Petrovaradin, som vi faktiskt hoppade över och tog en rejäl promenad i centrala Novi Grad istället.

Vi gick genom olika sorters kvarter. En del riktigt fina, andra lite sämre.

Vi kom till fiskmarknaden men jag såg inte en enda fisk. En gång var det en ren fiskmarknad, men nu är det mest grönsaker.  Otroligt fräscht och inbjudande.

Vi var i trakter där det var helt omöjligt att läsa skyltarna. Det kyrilliska alfabetet ställde till det för oss, men det funkade ändå.

Som sagt, vissa kvarter hade ingen lyxstatus precis.

En stor kontrast. Det är många olika etniska grupper som varit med och format Novi Sad vilket man kunde se runt om i stan.

Den här mannen satt i ett gathörn med sitt instrument och sin något knarrande röst. Han var en levande tidning och sjöng om vad som hänt. Jag kan tänka mig att det är som riktigt gamla skillingtryck hos oss.

En kontrast till. Modefotografering strax intill nyhetsmannen.

Taket på en stor kyrka. Kakelplattor som tak var riktigt läckert.

Det är otroligt så många vackra hus som fortfarande står kvar efter både bombningar och annat som hänt genom historien.

Lilla tanten som säkert varit med om allt som hänt på Balkan de senaste åren. Det kan inte vara lätt att hänga med i svängarna när gränser skrivs om och historia skapas.

Vackra grönområden och parker finns lite överallt. Bilden är från Donauparken i Novi Sad.

Platanblad med frukt. Det finns plataner lite överallt utmed vägar och alléer. De anses renande, enligt uppgift! Bladen liknar lönnlöv, men är tjockare, hårdare och grönare.

Trötta i fötterna gick vi tillbaka till båten och åkte sedan vidare på Donau! 

 

Lunch i Jarak

Vi åkte ut på landet till byn Jarak som ligger en bit utanför Belgrad i området Vojvodina. Vi skulle till en före detta bonde som ”bjöd” på lunch och underhållning.

Först trodde jag att det skulle bli något som liknade grisfest, men detta var mycket trevligare.

Vi blev välkomnade av traditionell musik, bonden själv, hans fru och några av deras barn.

Här ser vi den serbiske guiden, som talade i stort sett perfekt svenska som han lärt sig på universitet i Belgrad. Herr och Fru ville också vara med på bild.

I den här delen av Serbien är man inte mycket för ord, utan maten får tala. Här bjuder man på läckerheter istället för att säga att man älskar någon.

En buffé av serbiska rätter stod och väntade på oss.  Jag tog lite av varje. Nya smaker är alltid roligt att testa.

Så här såg min tallrik ut efter rundan vid bordet. Allt var gott och smakrikt! Köttet mört så det ramlade isär.

Värden gick runt och hällde upp slivovitz så fort man druckit upp. Det gällde att ha koll. På den här flaskan ser man ett päron, men det ska vara plommonbrännvin. Hmm…undrar vad vi drack.

Efter lunch tog vi en liten promenad i trädgården. Den här kalkonen hade mycket att berätta. Var inte tyst en sekund. Tyvärr kan jag inte serbiska. Definitivt inte när kalkoner kacklar.

Det var skönt med träden som gav lite skugga. Här ett valnötsträd. Jag hade inte en aning om att valnötter ser ut så här när dom sitter på träden.

En storkunge satt i sitt bo och tog adjö av oss när vi skulle tillbaka till båten.

Det ser likadant ut i hela världen när folk väntar på bussen för att komma hem efter en arbetsdag.

Snart dags att gå ombord igen för nästa etapp på resan.

Hejdå och tack för den här gången Belgrad!

 

 

Sankt Savas Tempel – Världens största

Jag brukar gå in i kyrkor när jag är på så kallad främmande ort och Belgrad är definitivt främmande för  mig! Vi skulle gå in i världens största, men inte högsta, ortodoxa kyrkan. Det har varit många turer innan den stod så färdig att man kunde gå in i den.

Den började byggas redan på 1800-talet när de styrande ville hedra helgonet Sankt Sava, men det kom en del krig och oroligheter emellan så 1989 kunde man avtäcka byggnaden och allmänheten kunde få tillträde till den.  Kyrkan är fortfarande inte färdig som man kan se när man kommer in.  När vi hade rynkat lite på näsan skulle vi gå ner i källaren. Gå försiktigt i trapporna!

Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig – men inte det här!

Jag tappade hakan och den vilade på mina knän en lång stund!

Här hade man inte sparat på något. Dyrare material får man nog leta efter.

Överallt i taken fanns religiösa målningar…… otroligt skickligt gjorda.

Den enorma ljuskronan. Undrar hur mycket den väger egentligen.

Kanske en predikstol.

Helt tagna över vad vi såg skulle vi vidare.  Jag tror att hakorna på oss fortfarande hängde  långt ner när vi gick.

Kontrasterna är stora! Det här huset låg bara några hundra meter från kyrkan.

Belgrad – Den vita staden

Belgrad huvudstad i Serbien är inte särskilt vit, men namnet vi känner till betyder ”Vita Staden” Första gången Belgrad blev huvudstad i Serbien var år 1284 och är därmed en av Europas äldsta huvudstäder.

Vi vaknade upp och tittade ut tidigt på morgonen efter att vi anlänt under sen natt! Tur det för alla båtar på andra sidan Donau är partybåtar. Tänk när det är fullt ös och alla spelar var sin sorts musik. Tack för att vi slapp det!

Vi startade direkt efter frukost med en utflykt till bl.a Belgrads fästning Kalemegdan.

”Borgen har byggts upp och förstörts i omgångar sedan romartiden. Innehavare har i tur och ordning varit kelter, romare, bysantiner, serber, osmaner och serber igen, varvat under kortare perioder med hunner, goter, sarmatier, gepider, ungrare, bulgarer, österrikare och tyskar”. Allt enligt wikipedia.

Dåtidens graffiti. Inget nytt under solen. Det ska föreställa ett svärd.

Borgen är också ett stort parkområde som man kan promenera omkring i.

Kalemegdan ligger naturligtvis uppe på en höjd med magnifik utsikt.  Floden Sava rinner ut i Donau just där.

Den vackre mannen är Pobednik, som betyder segraren. Han har stått där sedan 1928 och har blivit en symbol för Belgrad!

Tyvärr kom en cementblandarbil i vägen när jag tog bilden på det bombade huset. Det är meningen att hålet ska lagas, men hur? Huset får inte rivas för det har ett särskilt värde och ingen vill betala kostnaden och därför står det där det står med sitt hål!

På flera ställen i både gamla och nya Belgrad står hus som andas kommunism. Många hus behöver rustas upp, men ingen gör något. Enligt uppgift är det bättre på insidan än utsidan…. man kan ju tro vad man vill om det!

Små pittoreska gator kan man också se lite här och där.

Det är ont om pengar överallt, men om man vill bygga monument eller annat så får det kosta,. Den här fontänen kostade 2 miljoner euro att bygga, drygt 20 miljoner svenska. Den fungerar bara ibland. Vår guide berättade att han fått order från högsta ort att visa den för turisterna.  Byggen av det här slaget drar turister – tror dom!!!

Naturligtvis finns det fina byggnader och kontinentala caféer lite överallt i centrala delarna av Belgrad.

Till och med vissa brunnslock är konstnärligt utformade.

Turen i Belgrad gick vidare……

 

 

Järnporten

En heldag på Donau är inte helt fel. 30 grader varmt och otroligt fina vyer passerade medan vi satt på soldäck.

Till att börja med såg vi lite byar, men det skulle snart ändra sig.

Järnporten i sikte.  Donau är en naturlig gräns mellan flera länder på sin väg genom Europa. Järnporten har inget med järnridån att göra. Det är helt enkelt ett vattenkraftverk som ligger på gränsen mellan Rumänien och Serbien och är det femte största i världen. När dammen byggdes försvann staden Orsova + 5 byar och ön Ada Kaleh. För att komma vidare måste man slussas. Inte en utan två gånger.

Slussen var öppen och det var bara att köra in.

Slussarna består av en dubbelkammare som är 340 meter lång, 34 meter bred och  en fallhöjd av 2×16 meter. Det tar en stund att slussas genom två kammare. Portas ska öppnas och stängas eller höjas och sänkas så att vattnet är där det ska vara.

Vi var genom slussarna och vi passerade en liten båt. Vilket är bak och vilket är fram?

Det här är inga nya konstverk precis.  Tabula Trairana är från år 101 e. Kr. Den markerar var den romerska truppen drog fram. Vattennivån i Donau har stigit med åren och 1972 flyttades tavlan upp 35 meter.

Den här gossen hette Decebalus. En krigarkung som förlorade slaget mot Trajanus år 106 e.Kr

Ansiktet är 40 m högt och 25 m brett. 12 skulptörer gjorde ansiktet på uppdrag av en rumänsk affärsman och en historiker vid namn Dragan. Prislappen var bara på 1 miljon dollar. Vansinne om ni frågar mig.

Vi skulle vidare, passerade ett kloster och åkte in i den berömda ravinen Stora Kazan.

Den smalaste delen av Donau är enligt uppgift 150 bred och 80 meter djup. Det var otroligt vackra vyer som vi fick se när vi gled fram på Donau till……

Vidin vid Donau

Jag hade aldrig hört talas om lilla Vidin innan jag kom dit, men det var en trevlig bekantskap.

Enligt legenden regerade en bulgarisk Tsar över området. Han hade tre döttrar och regerade i Vidin. Döttrarna hette Wida, Kula och Gamza. Vid hans död delades hans rike mellan döttrarna- Två döttrar gifte sig, medan Wida förblev singel och lät bygga fästningen.

Wida står i ett rosenhav och hälsar välkommen till fästningen, Baba Vida!

Baba Vida.byggdes på 900-talet. Bra byggarbetare på den tiden

Två glada grabbar som ville vara med på bild.

Den ortodoxa kyrkan i Vidin.

Högsta hönset dvs Patriarken måste bo ståndsmässigt! Fint ska det va’

Som kontrast till kyrkorna finns det nästan alltid ett frihetsmonument som påminner om sovjettiden! Hur fria dom var vet ingen.

Den vackra synagogan i totalt förfall. Under kommunismen gjordes absolut ingenting och nu saknas det pengar.

Färgglatt och kreativt! Läckert tycker jag.

Naturligtvis tog vi en promenad på stan innan vi gick tillbaka till  båten.

Det är med fara för eget liv som man går ut på den här balkongen.

Vidin ligger i Bulgarien precis mitt emot Calafat i Rumänien och Donaus längsta bro förbinder de båda länderna.

Vi gick ombord på vår båt och seglade mot nya mål!

 

Ur Bukarest mot……

När vi väl kom ut ur Bukarest och var på väg igen möttes vi av rena rama landet.

Lugnt och tyst. Inga betesdjur så långt ögat kunde nå. Snart skulle vi komma till två romska byar.

Det är skolplikt i Rumänien, men tyvärr uteblir ca 20% av alla romska barn och man beräknar att halva den romska befolkningen är analfabeter.

Det byggs en del i dessa byar. Flotta hus, som fattiga människor har tiggt ihop i bl.a Sverige. Någon tar sedan hand om dessa pengar som svenskar skänkt.

Vissa hus ser precis ut som palats. Detta kommer att bli ett sådant! Ni kan läsa en artikel i Expressen om dessa byar. HÄR

 

‘Rumänskt vin kan vara gott och vi åkte förbi några vinodlingar …

Framme på den här etappen! Donau ligger och väntar på oss! Denna fantastiska flod som är 286 mil lång och berör enligt uppgift 10 länder och är därmed Europas näst längsta flod.

Vi skulle inte gå på vattnet, utan gå ombord på en flodkryssare som redan låg välkomnande och startklar!

Uppackade och klara i hytten. Vi lämnade Turnu Magurele efter middagen. Dags för nya mål och strandhugg.

En rundtur i Bukarest

Det fick bli en rundtur i Bukarest innan vi åkte vidare genom en del av Rumänien.

De flesta i Rumänien är rumänsk-ortodoxa och det finns helgedomar nästan överallt. Den här kyrkan ligger centralt i Bukarest och heter Kretzulescu Church. Den byggdes i början av 1700-talet, men skadades i en jordbävning 1940. Reparationen var sedan klar 1943. En ovanlig arkitektur för en kyrka tycker jag.

CEC Palace  är numera huvudkontor för en bank. Byggdes 1900 och är en av alla ståtliga byggnader i Bukarest.

Dom flesta städer ligger vid en flod och Bukarest är inget undantag. Dambovitafloden rinner genom stan!

Den här lilla stugan även kallad Folkets Hus är egentligen Parlamentspalatset och är världens näst största byggnad. Bara Pentagon i USA är större. Efter en jordbävning ville Ceausescu bygga en stad med Pyongyang som förebild.  Byggnaden, som började uppföras 1984, är 240 meter bred, 270 meter lång, och reser sig 86 meter över och 92 meter ner under gatunivå. Under byggnaden finns ett omfattande tunnelsystem, vilket bland annat inkluderar en flyktväg för diktatorn genom att ansluta till tunnelbanan. ”Stugan” innehåller bara 1100 rum.

Det behövdes mycket mark så innan byggarbetet påbörjades förstördes stora delar av det historiska Bukarest: 19 ortodoxa kyrkor, 6 judiska synagogor, 3 protestantiska kyrkor och 30.000 bostadshus.

Typiskt en diktator med storhetsvansinne.

Bukarest kallas lilla Paris och naturligtvis skulle man ha en paradgata. Det skulle vara större och bredare än Champs Elysées. 1 meter bredare räckte gott och väl för att bräcka fransmännen. Sa jag storhetsvansinne?

Lilla Paris måste naturligtvis ha en triumfbåge också.  Den restes som ett minnesmärke över soldaterna i första världskriget och landets återförening 1918. Triumfbågen byggdes först i trä år 1922 men slutfördes i granit år 1936.

Kontrasterna kan vara stora mellan offentliga byggnader och där vanligt folk bor.

Jag blev lite förvånad över hur många parker och grönområden som finns.

Titta noga på balkongen. Det var här Ceausescu höll sitt allra sista tal  21 december 1989 till dom uppretade massorna. Han och hans fru fick ta sig in i byggnaden, blev jagade upp på taket, flydde i helikopter, blev sedan infångade och makarna avrättades redan 25 december. Tyvärr blev det en blodig historia och många dödades i den här revolutionen. Ni kan se Diktatorns sista tal sist i inlägget!

Den här lilla tjejen behöver inte leva under Ceausescus styre. Hennes land är med i EU och framtiden är hennes kan man hoppas.

Vi lämnade Bukarest för nya vyer och upplevelser och passerade en karpodling på vägen dit!

 

 

På väg till nya upplevelser

Resväskan var packad och planet stod och väntade på att att vi skulle gå ombord till en för oss helt ny destination.

Hoppsan det fanns spårvagnar där precis som hemma, men dom såg lite äldre ut.  En stad hade vi i alla fall kommit till.

En storstad var det med mycket trafik. En huvudstad till och med.

Tyvärr händer det tråkigheter i trafiken även i den här stan!

 

Incheckade på hotellet. Trötta efter  resan och sängen såg mycket inbjudande ut.

Tidig nästa morgon satt vi i bussen för en rundtur i Rumäniens huvudstad Bukarest, som egentligen inte var vårt huvudsakliga resmål, men väldigt trevligt ändå.

Rundturen kan börja. Följ gärna med på den i nästa inlägg!

Minitripp till Kiel

Vi brukar åka till Kiel med Stena någon gång per år för att bunkra lite och bryta vardagen några dagar.

Kiel är huvudstaden i delstaten Schleswig-Holstein och bombades rejält under andra världskriget, men är nu sedan länge uppbyggd igen. Kiel blev  en Hansastad 1283 men uteslöts 1518 efter anklagelser om sjöröveri. Det märker man inget av idag. Det är så fredligt och känns tryggt.

Det kändes nästan som i Göteborg. Halva innerstaden är uppgrävd. Det ska bli en liten kanal inne i Kiel när det är klart!

Vi är inga shoppingmänniskor, utan drog oss som vanligt till de små sjöarna mitt i stan. Kleiner Kiel närmare bestämt.

Man har ett rikt fågelliv runt de små sjöarna och små sothöneungar är redan i farten. Dom skyddas av en tunnel gjord av hönsnät.

En majestätisk fågel spatserade i sjön och hitta lite mat ibland.

Några ålekråkor (skrakar) luftade sina vingar en stund.

Jag tycker om röd kastanj fast den är inte så vanlig.

Många människor på det lilla torget. Jag tror det heter Klostertorget!

Tysk glass är smarrig i värmen

En liten sväng till shoppingstråket hann vi med innan vi skulle ombord och åka tillbaka till Sverige!

Alle man ombord och dags att kasta loss!

Kielkanalen är helt fantastisk. Den är 10 km lång och började byggas 1887 och invigdes av Wilhelm II 1895. Ca 14 timmar senare var vi tillbaka i Göteborg igen. Tänk så fort tiden går.

PS. TIPS!

Vi växlade inte till euro i Sverige, utan gick in på en bankautomat i Kiel och tog ut valuta. Kursen blir mycket bättre än om man växlar i Sverige. Skillnaden är faktiskt ganska stor.

© 2018 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.