Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Balernas Wien

Wien, huvudstaden i Österrike, bär på en historia som närmast verkar vara en välregisserad operett. Allt började 1273 när Habsburgarna började sin långa Kejserliga bana som avslutades 1918. Man utökade inte riket genom strid, utan man gifte sig till områden och skapade på så sätt ett rike som med tiden hade sina gränser från Polen i  norr och till Italien i söder. Den kejserliga ätten tyckte själva att dom stod närmast under Gud. Ofta gifte man sig dessutom inom släkten med påföljd att det blev inavel med allt vad det innebär.

Flera Kejsare lät uppföra palats där det var vad vi kallar superlyxliv.

Under Habsburgarnas styre föddes Josef Strauss som vi känner som de stora valsernas mästare.

Det är snart dags för balsäsongen i Wien och ska ni vara med gäller det att ha allt klart redan nu. Kläder, hyrda eller köpta. Dessutom ska det vara klart med dansskolan. Det gäller att inte göra bort sig på dansgolvet. ca 400 baler hålls varje vinter så det gäller att ligga i.

Balerna startade på 1800-talet och då var det bara noblessen som fick tillträde.. Kejsar Josef ll öppnade Redoute-salarna i Hofburgpalatset för alla. Man kunde då kopiera sederna vid hovet, som fortfarande lever kvar. Det är precis som jag läste när jag var ung.

Debutander, danskort, högtidsdräkter och öppningsfanfarer bland annat! Tänk om den här byggnaden kunde tala.

Wien är idag både modern och håller på en del seder från förr. En mix! Valserna uppfattades ursprungligen som en provokation och som alltid när något nytt kommer, är det lite farligt!

Lite av stämningen på en bal ville vi uppleva och åkte till Kursalon som byggdes mellan 1865 0ch 1867. Här har man konserter med musik av Strauss och Mozart!

Tyvärr var det fotoförbud under konserten, men en bild blev det i alla fall.

Det går liksom inte att beskriva känslan när man sitter på plats och får uppleva alla kända musikstycken som man hört varje nyårsdag från Wien.

Ett eller flera cafébesök är ett måste. Jag gillar inte sachertårta, men det finns ju så mycket annat!

 

Grattis på 1-årsdagen

Det var inte länge sedan vi fick reda på att du skulle komma och nu är du redan 1 år, med egen vilja och ett underbart leende.

Det är faktiskt jag som fyller år. Tårta har jag fått. Många människor är här för att fira min ettårsdag. Blir det inga presenter?

Visst blev det presenter. Mormor hjälper till att öppna!

Det var en hel hög och mamma övervakar allt. Så glad hon är. Presenterna är ju inte hennes!

Sådärja. Ordningen återställd. Mamma får serva och jag fixar paketen.

Läs för mig då. Ta bort kameran. Snälla C. hjälp mig!

Jag tar med mig mammas kusin ut på promenad. Dom andra är så tråkiga.

Alla samlade. Det är inte så ofta. Från vänster näst äldsta barnbarnet D, ett litet lånebarn som mer än gärna ville vara med på bild, yngsta barnbarnet K, näst yngsta barnbarnet A, som är bror med D. Sist men inte minst äldsta barnbarnet J tillsammans med sin son E som är vårt barnbarnsbarn. J är för övrigt storasyster till D och A. Lite klurigheter för läsarna att reda ut.

Lite senare på kvällen när gästerna hade åkt hem passade den lille 1-åringen på att ta sin första lilla promenad på egna ben. Vilken lycka.

Liten håller på att bli stor!

 

Bunkring i IKEA

Vi åkte till det blågula varuhuset för att bunkra upp inför vintern.  Det är inte min grej att vandra i ändlösa korridorer, förbi en massa varor som jag inte behöver. Den här gången visste jag vad som skulle inhandlas.

Vi startade med att se till att vara mätta innan vi gick igång. Två 75:or tog vi. Dvs Kycklingfilé, beasås, pommes, bakelse och kaffe för 75 svenska kronor! Gott och billigt!

Måttband kan alltid vara bra att ha. Det ligger nu i min ”välsorterade” handväska. Banden finns gratis på varuhuset. Dessutom hade jag glömt mitt familykort hemma. Vid olika datorer kunde man skriva ut ett nytt! Vilken service! Tack för det IKEA!

Nya kuddar behöver vi. Inslagna och klara. Bara att lägga ner i resväskan. Rätt storlek för örngotten och mjukare än dom man köper i Thailand.

När vi åkte sist slängde vi vår ljusslinga. Den hade gjort sitt. En ny ville vi ha, helst med solceller. Inga sladdar eller annat som ligger i vägen. Självklart LEDlampor. Jag googlade på nätet och hittade det i det blågula varuhuset.

Dom gamla lyste fint, men nya är på gång. Det är så mysigt med ljus på balkongen i mörkret när man kommer hem. Nu har vi fixat det!

Hoppas slingorna håller vad dom lovar!

Jag lär mig min kamera

Jag har haft min kamera några år, men bara använt en bråkdel av vad som finns i den.

Motiv, klick – klart!

Nu vill jag lära mig mer….. ”hittade” en funktion där man kan välja färg och låta resten vara i svartvitt.

En början, men det blev inte riktigt rätt. Dom där grå rören är i verkligheten helt gröna, men kameran ville inte ta det.

Rött blir så bra så…. mumsiga äpplen ville vara med på bild.

Dom här godingarna blev helt ok med grå bakgrund, men jag är ändå inte nöjd.  Det måste finnas bättre inställningar. Jag har nu kollat på nätet. Visst finns det, men det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Måste ta det steg för steg tills det sitter. Om jag inte är helt obildbar så återkommer jag när jag kan hantera eländet!

 

Utmed Säveån

Idag, söndag 2 september, är det helt vindstilla och solen är på sitt allra bästa humör.

Det fick bli en promenad utmed Säveån, som är 130 km lång. Tyvärr blev det inte hela sträckan, utan en liten del som ligger i Partille. Det får vara måtta på hurtbulleriet.

Vi var ganska tidigt ute på förmiddagen. Folk låg nog i sina sängar och trynade, för vi var i stort sett ensamma på vår promenad.

Någon hade varit flitig. Det är så fint när daggen fortfarande sitter kvar i spindelnätet. Solen hade inte hunnit torka upp trådarna ännu.

Några hade ”roat” sig på annat sätt. Glasflisor  från en pangad ölflaska låg mitt i vägen.

Insekternas godisfabrik står rak och lockar till sig kunder på  sin restaurang.

Säveån fortsätter mot Lerum, men vi vände här och gick tillbaka  i den fantastiska septembermorgonen.

Nyponen står klarröda och talar om att det faktiskt är höst även om vi inte tror det – än!

Lyfter man blicken mot bergen, kan man se att torkan i somras har gjort sitt. Träden har haft det svårt i klyftor och språng, nästan helt utan vatten.

Hösten gör resten!

Drottning Hackas grav

Efter vår tur till Ragnhildsholmen (förra inlägget) tog vi en liten omväg hem.

Drottning Hackas Grav ville vi se. Även den är nämnd i en av Mats Ahlsteds böcker.

Några stenar står som ett monument över svunnen tid.  Drottning Hacka lär ligga här. Graven är en så kallad långdös och är Göteborgs äldsta kända forngrav. Den är 5000 år gammal! Det är lite svårt att greppa hur lång tid det egentligen är. I början av den yngre stenåldern till och med.

Enligt sägnen var Drottning Hacka en klok kvinna med en mindre klok man. Det var svält och mycket ont om mat. Kungen tyckte då att man skulle döda var tredje person och på så sätt få färre munnar att mätta.

Ingen bra idé tyckte drottningen och föreslog då istället att man skulle utrusta folk med hackor och skålpund med korn för att börja odla. Då fick drottningen namnet Hacka!

Toppstenen väger tre ton och har små urgröpningar (lite svårt att se på bilden) där man troligen har offrat.

Graven ligger riktigt nära Norrleden vid Säve. Ni kan se vår bil parkerad lite längre bort. Det gäller att titta ordentligt till höger direkt man kommit in på leden och inte blinka för då kan man missa den.

När man hittat den lilla stigen som går ner är det bara att följa den till graven som lär ha använts i 1000 år som släktgrav.

1978 grävdes den ut när Norrleden skulle byggas och man flyttade den då 10 meter österut så att graven kunde bevaras.

Ragnhilds Holme

Just nu sträckläser jag en deckarförfattare, Mats Ahlstedt, som skriver om Göteborg, Kungälv med omnejd och Marstrand. Jag har blivit helt fast. Jag känner ju igen mig i miljöerna.

En av böckerna heter Mordet på Ragnhildsholmen.

Jag visste ungefär var den fanns. I Nordre Älv, strax utanför Kungälv. Vi åkte dit och hittade med hjälp av google maps gps. Vi möttes av en vacker klöveräng. Det var länge sedan jag såg det. Vi fortsatte på en spång över till borgen.

På Ragnhildsholme ligger en gammal borgruin som har en central plats i boken. Här händer saker.

Det är Kung Håkons borg som byggdes på 1250-talet, som skydd till staden Kungahälla.

När Kung Håkons Borg var ny tillhörde Bohuslän Norge och gränsen till Norge och Danmark gick alldeles intill Ragnhilds holme.

Efter bara 60 år hade borgen gjort sitt och Bohus Fästning byggdes. I dagligt tal kallad Kungälvs fästning.

Nordre älv var på den tiden porten mot Europa och borgen skulle skydda både, älven och Kungahälla- Dessutom var det viktigt att hålla fienden borta från hamnstaden Lödöse som låg längre upp i Göta Älv. Lödöse var för övrigt den enda hamnstaden i väster. Göteborg fanns ännu inte.

Jag önskar att alla murar kunde tala och berätta hur det var att bo här.

Fantasin sätts igång när man går däruppe. Lite rengöring av fötter. Det är inte kul när småsten hittar in i sandalerna.

Det känns som att den här gården spelar en roll i boken av Mats Ahlstedt. Kan det vara så??

Det var trevligt att både få lära sig lite om vår historia och gå i bokens fotspår! Vi kanske gör fler utflykter efter böcker vi läst!

Vi får se!

Göteborgstips

Sommaren håller på att vända oss ryggen, men det finns många fina dagar kvar innan kylan och mörkret kommer hoppas vi.

Jag tänker tipsa om en lite ovanlig utflykt i Göteborg dit få turister eller infödda göteborgare hittar. Kruxet är att man måste ha bil med sig.

Man åker vägen mot Skandiahamnen. Man  kör förbi den mot Arendal, precis som den ljusblå linjen visar. När man kommer fram parkerar man bilen. Tar med sig sin matsäck. Den får ni inte glömma.

Där finns en liten pärla med fina promenadstråk, salta vindar och få människor.

En strandpromenad finns på plats.

Utsikten från filten man också har med sig, är ljuvlig.

Druvfläder växer lite överallt. Tyvärr är dom vackra bären giftiga. Dom bör alltså inte ätas mer än med ögonen.

Området, som jag inte vet vad det heter, ligger utanför Skandiahamnen!

Jag kunde inte se en enda båt som skulle behöva en så här grov kätting, men den fyllde sin plats.

Området inbjuder inte till bad tyvärr, men det är ändå ett fint utflyktsmål.  Om ni har möjlighet, åk gärna dit.

Några optimister satt och hoppades på napp. Skam den som ger sig. Någon fick faktiskt en liten makrill till middag!

 

Bloggen som tog semester

Bloggen tog semester för livet kan man säga. Det har varit fullt upp hela sommaren. Prioriteringen har legat på en liten person, vars mamma fick ett jobb. Inte kan man tacka nej till jobb, även om förskoleplats saknas.

Den här lille mannen har haft fullt upp med att hålla gammelmormor och gammelmorfar i gång. Vila är ett måste så man orkar hela dagen.

Fullt ös från morgon till sen eftermiddag. Det gäller att hålla igång.

Är det möjligen en riktig hund? Bäst att vara försiktig.

Det mesta i livet är roligt – än så länge.

En aktiv liten herre som håller två vuxna igång hela tiden. Även på promenad.

Det är inte lätt att ta på sig sandaler/skor för första gången.

 

Endast Veiken var vaken

Vi har varit några dagar i Falköpingstrakten, närmare bestämt på Mösseberg och en camping som finns där. Camping är egentligen inget för oss, men att hyra stuga går bra. Vill gärna ha toalett och dusch inne.  Tyvärr kunde man inte skryta med ett bra wi-fi. Hade man tur kunde man komma in på det sega nätet så datorer fick vila.

Jag vaknade före alla andra tidigt som attan. Ville lägga mig på andra sidan, men kom på andra tankar, kravlade mig ur sängen och tog en morgonpromenad.  Dimman låg fortfarande över Falköping när jag kom ut.

Träningsredskapen låg helt öde. Ingen träningsfreak var här redan vid 6-tiden på morgonen.

Skidanläggningen med lift och annat ligger öde så här års och bara väntar på vinter.

Den lilla badsjön, Skogssjön, låg stilla. Vattnet såg inbjudande ut. Efter frukost blev det full fart här.

Någon hade glömt en handduk kvällen innan.. Hoppas att ägaren hittade den.

Ljuset är så fint tidigt på morgonen. Den här dagen missade jag det inte. Tyst och lugnt dessutom. Balsam för själen.

Goda vännerna låg och sov när jag gick förbi.  Endast Veiken var vaken!

Tillbaka till stugan och här låg det en del slöfockar och sov när jag kom tillbaka. Dom visste inte vad dom hade missat!

Kaffet smakade ljuvligt efter den sköna promenaden.

© 2018 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.