Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Alla nationer är här….

Äntligen är Gothia Cup igång och matcherna pågår för fullt över hela stan.

Vi gick till Kviberg och vi var inte ensamma. Det är ett gammalt militärområde som har blivit en gigantisk idrottsanläggning. Det finns 25 fotbollsplaner plus en inomhus. Då är det bara fotbollen. Många fler idrotter får plats på området. Vädergudarna har visat sig på ett strålande humör hittills.

Vi brukar alltid fastna en stund och titta på lagen som spelar i Kim Källströms Trophy.

Kim Källströms Trophy är en turnering som spelas av ungdomar som har någon form av funktionsnedsättning. Där visas glädje och sorg på ett sätt som är äkta rakt igenom.

Initiativet och förverkligandet av en turnering som den här, visar att Kim har ett stort hjärta som sitter på rätta stället.  Hatten av för honom. Han kommer dessutom själv varje år och hälsar på deltagarna en av dagarna.

En liten läktare finns också på plats framför en av planerna.

Det är energikrävande att vara ambulerande publik så lite påfyllning ville vi ha. Det blev en aning mycket, men glass är halt så alltihop slank ner!

Människor från många länder går sida vid sida. Jag tycker att detta är en fantastisk bild som visar hur det borde vara ute i världen.

Sida vid sida, tillsammans!

Vi sladdade in i  inomhushallen, men vi vände snart och gick ut igen. Det är ju sommar ute.

Lite taktiksnack före match. Flaggan är italiensk så jag utgår ifrån att det var ett italienskt lag som snart skulle ut på planen.

Ensam och övergiven. det finns viktigare saker än en cykel i dessa dagar. ”Husse” eller ”Matte” hämtade den säkert efter någon match.

Cupen går vidare och vi ska in till Heden (huvudarenan)  mitt i Göteborg och kolla läget där.

Promenera utmed Säveån

Säveån ringlar sig sakta 130 km från sjön Säven mellan Vårgårda och Borås tills den så småningom rinner  ut i Göta Älv i Göteborgs hamn.

Det finns många promenadstigar utmed ån och vi valde att börja vår promenad i Partille. Vi parkerade vid Kyrktorget där en stor matkedja har en bra parkeringsplats.

Till höger om parkeringsplatsen ligger en sprillans ny lekplats, men den gick vi förbi den här dan.

Massor av rallarrosor växer utmed vägen man går. Visst är man nära ån, men växtligheten skymmer den ibland.

En av dom alla som sakta vajade för vinden.

Helt plötsligt fick vi syn på en gummibåt som sakta paddlades nerför ån. Det var Riverrun som var igång.Sträckan Jonsered-Göteborg.

Det gick i sakta mak och jag skulle nog kalla det för Riverwalk istället.  Det brukar vara många båtar som deltar. Jag vet inte hur många det var i år!

Mat och vätskepaus behövs. Det tar ungefär 6-7 timmar om man åker hela vägen. Dom som rodde de här båtarna tog en paus på en känd hamburgerkedja.

På andra sidan ån stod några fina hästar. Jag undrar vad dom tyckte om att vara publik när båtarna kom förbi.

Den som vill ta en lite paus eller bara sitta och njuta av tillvaron kan sätta sig här en liten stund! Vissa tar med picknick har jag sett!

Vår promenad var nästan slut och jag rekommenderar varmt att ni tar en promenad utmed Säveån där det finns promenadvägar!

Det behöver ju inte vara precis där vi gick.

Ett tips på gratisaktiviteter året runt!!

Det ska börjas i tid

Yngsta barnbarnet ”lurade” med oss ner till fotbollsplanerna för att inviga sina nya målvaktshandskar. Klart att vi följde med.

Tre generationer gjorde planerna osäkra. Dom hade 24 planer att välja på och valet blev inte svårt. Den näst närmaste passade bra!

Pappa  och farfar levererade bollarna till killen mellan stolparna!

Bollen är min! Den här tar jag!

Japp, den satt som en smäck! Nye Ravelli??

Pass på  – nu kommer en utspark! Tar ni den??

Har man fina målvaktshandskar och en bra boll, måste man ju testa dom igen och igen!

Det är härligt att kunna vara med och att det dessutom uppskattas av den här  grabben!

 

Kväll på Liseberg

Efter en härlig dag med dotterns familj åkte vi hem för en hemmakväll – trodde vi.

Goda vänner, vars söner spelar i Callinaz, skickade meddelade att sönernas band skulle spela på Liseberg. Ville vi komma, så vi kunde träffas? En minuts betänketid och vi bytte om.

Carolina sångerskan i Callinaz är dessutom nominerad till Årets sångerska i Guldklavengalan.

Tyvärr blev det inga bilder från spelningen pga dåliga bilder!

Vi stannade till slutet och jag tycker att det redan har blivit mörkare och att vi går mot höst. Sakta, men säkert.

När vi vände oss om och gick mot utgången upptäckte vi att nästan alla hade gått hem. Jaja, klockan hade dragit sig mot 23.00 så det var väl inte så konstigt!

Här har vi ryggen mot stora scenen och det brukar vara trångt som attan här när Lotta på Liseberg och andra artister uppträder.  Vi hade området för oss själva igår kväll.

När vi kom mot utgången mötte vi ett lämmeltåg av människor som var på väg hem.

Vi hade en trevlig kväll och jag begriper inte varför vi så sällan går till Liseberg. Jag vet att det kommer några favoriter lite senare i sommar och då hoppas jag att vi får ändan ur vagnen och åker dit.

Tack för den här gången. Vi var nästan vid parkeringshuset för att hämta bilen och åka hem. Nästa gång tar vi spårvagnen in. Det går fort och är gratis för oss!

 

Snart börjar det

I Samarbete med Agency Island

Först ut är Partille Cup. Världens största handbollscup för ungdomar. Vecka 27 varje år kommer handbollslag, tränare och fans hit till Göteborg

I år deltar 1200 lag från 40 länder och det sätter färg på stan.

Handbollsfolket har nästan inte lämnat Sverige innan det är dags för Gothia Cup i fotboll i vecka 29. 2017 lär det komma 1700 lag från 80 nationer. Det ska spelas 4500 matcher på 110 planer.

Vi kommer att vara på båda cuperna och titta på matcher, mest på Kviberg som bjuder på 25 fotbollsplaner och jag vet inte hur många handbollsplaner man ska ha där.

Heden, mitt i stan är som alltid navet, där många seedade matcher spelas.

Det handlar inte bara om sport. Ungdomar från hela världen lär känna varandra och det är två gigantiska fredsprojekt. Man spelar och umgås sida vid sida i en vecka oavsett vem man är och var man kommer ifrån.

Medaljens baksida?? Folk som inte kan skilja på mitt och ditt. Tyvärr sker det stölder varje år.

Nöden har ingen lag. Ibland är det bråttom.

Glädjen på läktarna går inte att ta fel på när det egna laget gör mål. Undrar om dom hade något odds på sin favorit 

Här har vi pojken med guldskorna. Jag har ingen aning om hur det gick för det laget, men dom hade säkert hur kul som helst.

Ibland kan det vara skönt med en vilopaus och titta på de andra lagen, innan man ska spela sin egen match.

Nu laddar vi för två härliga veckor i Göteborg.  Allt är upp till vädergudarna så att det blir lyckat för alla som kommer från hela världen.

 

 

Promenad i Falkenberg

Vi brukar åka till Vallarnas Friluftsteater och titta på genrepet av årets upplaga av och med gänget med Annika Andersson, Jojje Jönsson och Siv Carlsson i spetsen. 2017 var inget undantag, men vi åkte tidigt och ville ”göra” Falkenberg innan föreställningen.

Först parkerade vi bilen innan vi promenerade in till Falkenberg, en lite småstad på Västkusten som lever upp sommartid. Promenaden gick över Tullbron som byggdes 1756 – 1761 och det påstås att det är Sveriges vackraste stenbro.  Förr kunde man inte passera bron utan att betala tull och då blir det glasklart  var namnet kommer ifrån.

Vi gick in i Gamla Stan och visste inte riktigt vad vi skulle hitta. Här var det i alla fall fler än vi.  Det är utanför S:t Laurentii Kyrka. Det skulle bli ett bröllop där lite senare.

Vi gick in och tittade i den gamla kyrkan.  Den byggdes i början av 1300-talet. Brann ner på 1500-talet, men byggdes upp igen.

Det som slog mig v ar att färgerna är så ovanliga för att vara i en kyrka. Vackert. Jag tittade särskilt på målningarna i taket!

Enkelt och stilrent. Jag tycker om det lilla fönstret bakom Jesus på korset.

Den gamla kyrkan ligger fint inbäddad i grönskan.

Vi hittade gamla stan. Den var riktigt mysig och  rogivande att gå omkring där.

Det märks att det är en liten stad. Lördag eftermiddag och allt är tyst och lugnt. Vi var ganska ensamma på gatorna den här lördagen. Falkenberg har ca 20 000 bofasta invånare och dom var inte på stan i alla fall.

Hungern satte in. Vi såg många restauranger, men alla var stängda så vi började dra oss tillbaka mot Vallarna. Det fanns folk som försökte fixa middagen på annat sätt. Ätran är laxrik. Jag undrar om det blev lax till middag för grabbarna på andra sidan bron.

Till slut hittade vi ett ställe som var öppet och det blev högrevsburgare med pommes.  Ganska ok.

Efter maten gick vi utmed Ätran och där fiskades det lax ”på riktigt” Vi såg inte att den här mannen fick napp, men lite längre fram både såg och hörde vi lax som hoppade.  Rundturen i Falkenberg var slut och vi bänkade oss för kvällens föreställning ”Soldat Bom”

Tiden går fort när man har roligt och vips blev det dags att åka hem. Klockan var 22.30, solen var på väg ner och himlen var så vacker. Tänk om det kunde vara så ljust året runt.

 

Räven kom på natten

Vi i vår familj har god sömn, vilket gör att vi inget hör när det händer saker nästan utanför vårt fönster.

När jag vaknade såg jag ett rådjur utanför vår tomt. Det lät så konstigt tyckte jag.

Den vände sig mot mig och det lät nästan som att den grät. Troligen ett lockrop.

Grannarna kom ut och undrade om vi hört skriken vid 4 tiden i morse, men tystnade efter en liten stund. Någon hade blivit attackerad av något.

Vi kom till den slutsatsen att räven hade tagit rådjursmammans lilla kid.

Så vitt jag vet letar den lilla mamman fortfarande. Hon har kommit till vårt område många gånger idag. Hon ropar hela tiden på sitt lilla barn, som räven gjorde slut på den gångna natten.

Det är naturens gång, men det gör ont i hjärtat att se rådjuret leta efter den lille.

Blåmesbarn checkar ut

Det dröjde i år innan vi förstod att vi hade en blåmesfamilj i fågelholken. Visserligen flög några vuxna blåmesar in och ut i holken, men det var knäpptyst länge.

En dag någon vecka senare hördes små, små pip från dom små nykläckta ungarna och sedan dröjde det inte länge förrän dom visade sig lite snabbt.

Mamman och pappan flög utan avbrott hela dagarna för att skaffa mat till sina små. När äter och sover dom själva undrade vi.

Man vet ju hur ungar är. Det gäller att fixa till det lite inne också, innan man ger sig ut efter mer larver och annat gott.

Dom här är stora hot för ungarna i holken. Dom ställer sig på taket, knackar lite och blåmesbarnen tror att det är mer mat på gång och sticker ut sitt lilla huvud. Vips är skatan framme och norpar den lilla ungen och har till middag. I år har vi jagat bort skatorna och fångsten  har blivit mager för dom. Troligen inget alls.

Små, små fågelungar får då aldrig nog.

Se där. Är det så här världen ser ut! Ska jag ta steget nu? Nja, jag väntar nog lite. Det är ju bra service i holken.

Nu är det nära. Det börjar bli trångt härinne.

Jag tog språnget. Först ut!  När kommer dom andra efter???

Jag hoppar på den där gubben som har suttit här hela våren på dagarna. Honom känner jag ju. Han verkar trygg.  Jag sitter här medan jag ser mig omkring lite.

Detta hände på midsommarafton och fortfarande finns det några syskon kvar som fortfarande inte vågar eller är mogna för att ta steget.

Just nu var det en skata som ville ha ett skrovmål, men vakten (min gubbe) var snabbt ur startblocken och körde iväg den!

 

Jöback, Körberg och Sjöholm på Ullevi

Igår var det dags för I love musicals på Ullevi.  Vi åkte tidigt eftersom vi visste att alla skulle bli kollade av vakter innan man släpptes in på arenan.

Ullevi är stort och jag trodde faktiskt att en mindre arena hade räckt, men såg att folk strömmade till som det värsta lämmeltåg, långt innan det skulle dra igång.

Vi kunde absolut inte klaga på våra platser.  Scenen var rakt fram.

Idén om I love musicals är tydligen Peter Jöbacks. Han var konferencier och artist hela kvällen.

Alldeles i början bjöds vi på ett medley från My fair Lady. Hon hade en del att lära, enligt Higgins.

Eliza blev till slut en riktig dam. Shakespears Pygmalion ligger till grund för musikalen.

Bland annat så spelades några låtar ur Hair. Det gjorde sig toppenbra på den stora arenan. Orkestern kunde verkligen spela ut och det var bara att följa med i musiken.

Kvällen absoluta topp. Helen Sjöholm sjöng ” Du måste finnas” ur Kristina från Duvemåla med en inlevelse och röststyrka, som ingen i världen kan slå. Sista tonen hade inte klingat ut innan 27 000 människor reste sig som en person och jublet steg mot den nästa helt blå himlen. Det hördes säkert lång väg att publiken var på plats och gillade det dom hörde!!

Jag säger det igen! Vilken Kvinna, vilken sångerska och artist!

The Anthem ur Chess. Mäktigt! Det gnabbades friskt om vem som skulle sjunga den. Jöback gjorde ett försök, men det sprack! Ålder går före, Körberg tog taktpinnen.

Cabaret! Willkommen, Bienvenue, Welcome……..

Vi höll oss inte bara på jordytan, utan tog en liten titt i underjorden där det är mycket varmare än här.  Häxorna i Eastwick

Kvällen avslutades med fyrverkeri och folk var som tokiga och vi fick till slut några extranummer. Bland annat ” Guldet blev till sand”

Jag njöt fullt ut hela kvällen, tyckte inte om allt lika mycket. En del var världsklass enligt mig.

Utöver den svenska trion hade man dansare och sångare från både Sverige, Broadway och England.

Kvällen var lång och vi var inte hemma förrän vid midnatt ungefär.

Det här är ett axplock av de 16 musikaler vi fick ett smakprov av. Tyvärr får ni inget ljud!

Betyg? WOW!

 

Ett inlägg utan bilder

Jag tänker inte visa bilder i det här inlägget av skäl som ni kanske förstår om ni läser vidare.

Bloggerskan har en tid haft problem med den delen av kroppen där ryggen slutar och något annat tar vid. Den lilla grejen skulle bort och med ett litet (?) gummiband snörs nu det eländiga av från allt vad näring heter och ska ramla bort efter en vecka eller så.

Helt enkelt en hemorrojd som ska döden dö!

Jag kan meddela att det inte var helt smärtfritt och att besöka en stol och slå sig ner där var inte att tänka på. Efter en halv dag började det lugna ner sig och nu är det helt OK!

Ingreppet gjordes igår och i kväll ska vi på Ullevi och lyssna på Tommy Körberg, Helen Sjöholm och Peter Jöback som är på turné med ” I love musicals”

Jag har inte tränat på att sitta så länge än, men det gäller att bita ihop! 🙂

© 2017 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.