Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Gamla Ban Phe

Den 4 km långa byn Ban Phe är mest en knutpunkt för färjorna till Koh Samed. Det var backpackers som först upptäckte den lilla fiskebyn, men nu är det många turister, både thailändare och andra som passerar här.

Några stora supermarkets har byggts och vi brukar bunkra upp i någon av dom.

Delar av det gamla Ban Phe finns kvar och en gång om året vill jag gärna gå in där. Vi brukar vara de enda västerlänningarna. Kanske någon mer ibland.

Vi gick in i den gamla delen vid lunchtid.  Tyvärr hade många butiker stängt den här dagen av någon anledning som jag inte lyckats ta reda på.

En man drog sin kärra full med stolar i bambu. Det är bara att stanna honom om man vill köpa en stol. Man kan ofta se folk utmed vägarna som säljer allt möjligt från sina kärror.

Den här damen satt och rensade chili. Små som attan. Ett evighetsjobb om ni frågar mig. Hon satt utanför en matmarknad där chilin sedan skulle säljas.

Rent och snyggt ska det vara. Varje morgon ser man människor som är ute och sopar rent framför sina butiker och bostäder. Renare än i Sverige? Absolut!

Det är alltid mat på gång någonstans. Mat är socialt och viktigt!

Inte mycket trafik alls. Tack var att många butiker var stängda.

Gammalt och nytt möts. Det nya huset bakom till vänster visar att nya tider är på gång, även i den gamla delen av Ban Phe.

Lyfter man blicken lite kan man upptäcka de vackraste balkonger.

Det går små gränder från huvudgatan där man kan gå in och titta om man vill. Jag känner mig trygg här. Folk ler och nickar när man går förbi. Efter mörkrets inbrott blir jag nog försiktig och ger mig inte in i gränderna.

Notera den lilla vaggan, höger i bild. Mamman har en röd lina i händerna, som är fäst vid vaggan. Hon drar i tråden och vaggar på så sätt den lille som ligger i det lilla tygstycket. Vaggan gick fram och tillbaka medan vi gick förbi.

Hungern satte i så vi gick för att äta lunch.

Vårt hårda liv

Vi packade en liten väska och åkte iväg till ett ställe som heter Mezzetto och ligger i Laem Mae Phim

En läcker pool som är omgiven av en hotelldel och lägenheter. Poolen får användas av de boende, kunder till restaurangen och gäster. Dvs. alla om jag tolkar reglerna rätt. Dessutom ingår härliga poolhanddukar och en skön solsäng om man så önskar. Helt gratis!

Poolen är lite drygt 40 meter. Skönt med en simtur utan att behöva vända hela tiden.

Lunchen den här dan bestod av en clubsandwich som gubben och jag delade på. Det är mycket mat. 170 baht, ca 45 kronor för två personer. Gott är det också.

Det var skönt med lite vila efter maten. Innan vi åkte vidare. Vi (damerna) ville kolla i en baddräktsbutik på väg hem.

Jag fastnade för och köpte den här. 125 svenska kronor ungefär fick jag punga ut med.

Utanför butiken satt våra bättre hälfter. Dom tyckte tydligen att vi var inne lite väl länge innan vi kom tillbaka.

Det är ett hårt liv vi lever!

 

Shopping i Ban Phe

Det var lite småmulet igår, så det passade bra med en tur in till Ban Phe för lite shopping. Vi tog ”grisbilen” in eller Songtaew som den egentligen heter.

Vi samlade mod innan shoppingen med att gå ut på piren en liten stund och tittade på fiskebåtarna. Vissa behöver nog målas om.

Hej, var kommer ni ifrån? Ahhh, Sweden… välkomna till Thailand, hoppas att ni trivs här. Dessa underbara thaiare. Man kan inte annat än att tycka om folket i det här landet!

Äntligen dags för shopping, tyckte vissa. Det var rätt tidigt på förmiddagen och trafiken var fortfarande rätt lugn inne i Ban Phe.

Trupperna samlar sig, kollar in vad som finns och shoppingen är igång.

Storlekarna är inte alltid för västerlänningar! I alla fall inte för mig!

Lite ögongodis, men inte mer. Jag köpte ingenting, men ett antal saronger, barnkläder  och badbyxor fick följa med hem till Palm Leaf.

Vi ville ganska snart tillbaka och fick vänta på grisbilen en halvtimma i värmen.   Den var mer än välkommen. Fartvinden va så skön. Nästan så vi kunde betala för den.

Hållplatser existerar nästan inte. Det är bara att ringa på en knapp i taket, så stannar föraren. En tur med grisbilen kostar 20 baht. ca 6 kronor. Värt varenda baht.

Vi som bor på landet tycker att det är suveränt att åka ”kommunalt” när vi ska någonstans.

Ölstopp i Wang Kaew

Vi tog en promenad i Wang Kaew, en Nationalpark med små stränder, som ligger mellan Ban Phe och Laem Mae Phim innan vi skulle sätta oss på restaurangen och ta en öl.

Inte helt fel i värmen. Jag dricker sällan öl, men ibland sitter det som en smäck.

Strax nedanför ligger små båtar redo att ge sig av för att sätta nät.

Några bojar låg utslängda på gräsmattan. Dom såg inte trasiga ut. Kanske var dom nymålade?

Flaggorna som markerar var näten finns tillsammans med bojarna har redan varit i tjänst många gånger. Det syns tydligt!

Dags att lägga ut och lägga näten. Alla förberedelser gjorda. Det är ett ensamjobb.  Jag hoppas verkligen att det var laddat för en god fångst. Det är inte alltid att näten blir fulla.

För den som stannar hemma finns det alltid något att plocka med, innan det blir dags att själv ge sig ut och lägga nät.

Det är fint i Wang Kaew.

Inga översvämningar alls

Vi är inte på den sidan av Thailand där monsunregn och hårda vindar har gjort livet svårt för många thailändare och turister. Jag talade med en god vän igår som kommer från en Surat Thani och där står vattnet midjehögt. Hus och hem har lämnats och man vet inte när man kan komma tillbaka.

Regnet och åskan  hade den goda smaken att komma på natten när vi sov.  Bevisen kunde man se på morgonen.

Vågorna gick relativt höga. En sjörullad kokosnöt hade spolats upp på land.

Vi kunde inte låta bli, utan gick in till Ravadee och mindes. Här har vi tillbringat många veckor, ensamma eller med barn och barnbarn. Det är några år sedan. Här trivdes vi, men nu är det inte vad det var en gång, tyvärr.

En sista titt på området i värmen, innan vi gick därifrån. Jag ville i havet och slänga mig i vågorna.

Villa Villerkullabyn ligger alldeles intill Ravadee. Tyvärr Inte i bästa skick. helt enkelt mycket förfallet. Det är flera år sedan det bodde någon där.

Tråkigt att se hur man bara struntar i hur det ser ut och överger området. Det har bästa strandläget, men det spelar visst ingen roll.

Belöningen är nära! Härligt att kasta sig i de varma vågorna ca 29 grader….

Vi har det bra och klagar inte heller.

Vad finns utmed stranden?

Vi tog en strandpromenad i ett perfekt promenadväder. Lite småmulet, men varmt.

Vi kallar stranden för Silverbeach, men den heter säkert något annat på Thailändska. Vi brukar gå åt vänster när vi kommer dit och når då Coca-Cola Beach efter ca en halvtimma. Den här gången gick vi åt höger. En sträcka vi aldrig gått förut.

Det låg gröna, hårda, lite fyrkantiga frukter på stranden, som jag aldrig sett förut.Lika stor som en knytnäve ungefär. Är det någon som vet vad de heter??

Privata tomter i olika bra skick ligger alldeles på stranden. Vi såg inte en människa. Helt tomt.

Ytterligare en växt med frukt. En fastbunden tina stod som värd för klättringen.

Ett stort träd med blommor. Jag trodde först att det var porslinsblommor, men när jag tittade närmare var det något helt annat!

Jag tyckte om bron med båten bakom. Den var nog en gäststuga, men passade perfekt i omgivningen!

Vi blev rejält svettiga fast vi nästan höll snigelfart. Snart hemma och en efterlängtad dusch!  Tänk att det kan vara så skönt med svalt vatten på sin kropp.

PS. På grund av missförstånd med publiceringen kommer inget inlägg från bröllopet!

 

Det gäller att göra rätt

När man kommer till Thailand ska man registrera sig inom 24 timmar enligt lag, men många har inte en aning om det. Till och med folk på immigrationen är ibland inte uppdaterade. Jag anser att folk som kommer till Sverige ska göra rätt och då måste jag göra enligt alla regler när jag kommer till ett annat land.

Det är tidig morgon, det har ljusnat. Det är lugnt och tyst i området.

Vår nattvakt är vaken. Han fixar poolen innan han går hem och sover.

Innan vi åker till immigration måste man äta frukost. Hos oss är det alltid på balkongen.

Man älskar papper i Thailand. Det gäller att ha med vad man behöver annars får man komma tillbaka. Fyra olika papper plus pass, måste väl räcka. Vi ska ju bara registrera vår adress. Hoppas att rätt person får hand om oss, så löser det sig nog.

Det var fler än vi som var ute på vägarna. En munk var på väg någonstans, men han behövde inte åka till immigration.

Efter många turer, bläddrande bland våra papper och noggrann koll i våra pass, fick vi ett leende och kunde gå ut med lättat hjärta. Det är gratis att registrera sig, men kostade 100 Thb. Lite extra pengar till en fika för personalen. Kan även kallas servicepengar.

Skönt att detta är avklarat i alla fall.

PS. Vi är på rätt sida i Thailand. Lite halvmulet och en kortare regnskur. Det är allt så långt!

Sverige – Bangkok

Äntligen, en månad försenat, var det dags att åka till vårt paradis. Vi skulle åka med Finnair, men fick ett meddelande strax innan vi skulle iväg.

Flyget inställt. Jag ringde till Finnair och ville veta orsaken och när vi kunde komma iväg.

Brist på piloter och vi var ombokade till Turkish Airways, ungefär samma tider som vi skulle haft.

Äntligen lyfte vi mot Istanbul. En härlig känsla.

Resan till Atatürks flygplats gick på lite drygt 3 timmar och vi blev serverade turkisk meze och en huvudrätt. Jag tycker om de små smakbitarna som är meze.

Vi hade några timmar på oss innan vi skulle vidare. Tiden tillbringade vi i en lounge där vi kunde sitta och läsa eller ta lite mat.

Ett toalettbesök hann vi också med. Snyggt och fräscht.

Loungen är enorm stor med flera avdelningar. Det märks att Istanbuls flygplats är stor, riktigt stor.

Den långa etappen har börjat och gubben min studerar menyn. Det är inte lätt att välja.

Kocken tar upp beställningar! Kul med service på hög nivå!

Klart för mat. Vi var faktiskt hungriga fast vi hade ätit på det förra planet.

Efterrättsvagnen. Borde inte – men vem kan motstå alla godsaker??

Mätt i magen och dags för några timmars sömn. Gott när man kan ligga ner.

En stund efter frukost låg Bangkok några tusen meter under oss. 8.3 miljoner invånare i själva staden och 14.6 miljoner i hela storstadsområdet! Ingen liten by precis.

Det låg en hel del fartyg i Chao Phrayafloden och vi var nästan framme. Chao Phraya är 365 km lång och är oerhört viktig för risodling och annat jordbruk!

Nu är vi i vårt paradis och njuter för fullt i den fantastiska klimatet.

PS. Vi väljer att åka business class eftersom vi har blivit bekväma med åren.

 

 

 

Nyårslunch med Ditte

Jag har inte haft nät sedan Nyårsdagen och nu äntligen blev det fart under galoscherna.

Ditte, en vän och bloggvän hade just kommit hem från vårt gemensamma paradis i Thailand, när vi träffades för en lunch i Göteborg på Nyårsafton. Jag hade ringt till favoritrestaurangerna och dom flesta hade ”jättestängt. Utom ett ”hak” på Avenyn. Le Pain Francais.

Inredningen är läcker, så vi bad om att få gå på en egen rundvandring. Stora delar var stängt inför nyårsfirandet lite senare på kvällen, men vi gick runt som om vi ägde stället!

Ditte gick med på rundvandringen och gillade de speciella stolarna. Det gjorde jag också kan jag meddela.

Bardisken i tredje våningen stod och väntade på att nyårsgästerna skulle komma.

Ytterligare inredningsdetaljer. Fräckt! Läckert!

Efter våra äventyr blev i hungriga. Vi beställde var sin sallad med valnötter och chevrèost. Gott och mycket.

Skål, det här var trevligt!

Plikterna kallade och våra vägar skildes. Varför går tiden så fort!

Tusen tack för en fin lunch tillsammans.  Det måste vi göra om. Kanske när vi ses i Thailand någon gång!

Nu ska julen ut

Nu har alla tomtenissar och julsaker gjort sitt hemma hos oss. Dags att krypa ner i sina lådor och invänta nästa advent, när det är dags att krypa fram igen.

Nu får dom sova länge, medan vi andra förbereder oss för ett nytt år.

Så här glad blir tomten över att  det är vila på gång!

Nya upplevelser står och vinkar runt hörnet, redan vid lunchtid. En bloggvän kommer till stan och vi ska se om det finns en restaurang som är öppet vid lunchtid!

Vi har mötts i cyberrymden och i vårt gemensamma paradis i Thailand. Hon har just kommit därifrån med härliga minnen och upplevelser i bagaget!

Det blir en rivstart för oss redan på Nyårsdagen. Mer om det senare!

 

© 2017 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.