Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Författare: Veiken (sida 1 av 308)

Ceremoni för bra risskörd

Vi blev inbjudna till en ceremoni strax utanför Palm Leaf där jag bor.

Sala står tom för det mesta, men när det är en ceremoni på gång fylls den av människor från vår by Plong Saway.

Ordningsmakten var bland dom första på plats och ville gärna vara med på bild. Uppsträckta såklart!

Sala började fyllas med folk och alla satt på mattor. Vi välkomnades och blev anvisade plats på en matta. Lite knepigt att sitta ner och se till att fotsulorna inte pekade på någon. Det anses oförskämt!

Ceremonin var till för att det ska bli en bra risskörd. Alla hade bamburör med sig. Man hade stoppat ris, kokosmjölk och socker i rören som sedan sänkts ner i en het grop i marken för att koka. När kokosmjölken hade försvunnit var det klart.

Bamburören skalas sedan och öppnas så att man kommer åt det kokta riset.

Riskorvarna tas ut och en del hamnar på munkarnas tallrikar.

Munkarna anländer för att göra sitt jobb!

När munkarna hade intagit sina platser fick vi skålar med ris som vi skulle lägga i olika byttor till munkarna. Det känns bra att vara inkluderad. Lilla fröken A gjorde succé. Det var många som ville ta på henne och hon lät dem göra det!

Ceremonin kan börja. Först en civilklädd person som ber till andarna.

Munkarna tar över och håller på och ”sjunger” länge. Tyvärr hade jag glömt den kameran som jag brukar filma med. Det är första gången med systemkameran så filmen blev inte så bra. Ljudet däremot kan ni lyssna på. (Måste lära mig filma med systemkameran)

Det ställdes fram otroliga mängder mat till munkarna. När dom hade ätit fick ”församlingen” äta resten. Vilket betyder tur. Vi fick smaka på bamburiset redan innan ceremonin. Det var klibbigt, sött och lite som godis.

 

 

 

Fiskmarknaden utanför Ban Phe

En lite disig morgon, som gjord för en utflykt. Vi hade faktiskt ett ärende in till Ban Phe och stannade vid fiskmarknaden.

Fisken är landad och kunderna samlas för att köpa. Lite olika sorter att välja på.

Näten rensas och de riktigt små fiskarna lossar man försiktigt.  Splitta garn sa man förr i Bohuslän. Jobbigt värre.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. En liten bit nät att hålla i är inte dumt. De små får vara med när de äldre jobbar.

En del av en krabbsoppa kanske eller skaldjurssallad.

Mat är viktigt i Thailand. Det finns alltid tid för att äta.

Folk äter hela tiden och är smala som streck. Orättvist!

Vi var rätt tidigt på plats och båtarna tömdes fortfarande på sin dyrbara last.

Den där farangen (jag) vad gör hon här? Det är en konstig manick hon håller i framför sitt ansikte! Ser hon sån ut på riktigt???

 

 

Strandhäng på Kims Beach

Ibland är det skönt att göra ingenting, åka ner till stranden och vara nära vattnet. Ett dopp ingår naturligtvis i det varma vattnet.

Vi åker oftast till Kims, fast det finns några ställen till som vi besöker då och då. Nya One Beach som efter några månader har blivit en magnet för soldyrkare, Någon gång Three Tree Beach, även det nytt. Ao Kai är också en favorit, men Kim är nummer ett för oss!

Utsikt från en solsäng. Blått och gult känns bekant. Det är inte alls för att fjäska med svenskarna. Snarare står det gula för kungen och det blå för Drottning Sirikit.  Alla veckodagar har en färg i Thailand. Måndag gul, tisdag rosa, onsdag grön, torsdag orange, fredag blå, lördag lila, söndag röd. Kungen är alltså född på en måndag och Drottning Sirikit är född på en fredag. Själv är jag en rosa person. Vad är du?

Det går inte att slöa på en solsäng för länge utan en promenad längs stranden är både skön och nyttig.

En urtidsmänniska har gått här. Dvs  jag. Generna sitter där dom sitter sedan årtusenden tillbaka. Lite häftigt!

Kilometer efter kilometer kan man gå om man vill. Jag nöjer mig med en kortare sträcka.

När jag kom tillbaka stod frestaren där i form av pannkaksmannen. Den här gången stod jag emot.

En rispannkaka med banan är mums, men lite väl fet kanske!

Lite nöjd med mig själv var jag när jag gick upp och åt stekta räkor med vitlök plus ris istället för att falla i kaloriernas gap!

Vågat pröva nytt

Vågat och vågat. Vi brukar testa lite olika saker och fick tips av goda vänner att åka till Na Vana om vi ville ha massage.

Vi åkte dit på vinst och förlust. Naturligtvis var det upptaget och vi fick en tid två timmar senare för oljemassage. Det var ingen idé att åka hem.Det fick bli en fika. Iskaffet smakade gott i värmen.

Det fanns en hel del att titta på. Jag har aldrig sett likadana blommor. De satt på ett träd och vajade lite i vinden. Läckert.

Vägen in till massagen. Ingen kan se vad som döljer sig bakom kröken. Man kan tro att man har kommit fel.

Helt plötsligt, mitt ute i ingenstans ligger Na Vana. Vilken otrolig miljö. Så vackert och spännande.

Vi ”checkade in” och fick sitta i ”väntrummet” Sämre ställe kan man vänta på.

Näckrosblad, modell större, skvalpade omkring och en springbrunn satte rotation på vattnet.

Miljön inomhus matchar den utomhus, men längre än så här får ni inte vara med. Massagen var ljuvlig – jag lovar!

För den som undrar ligger Na Vana ganska nära Klaeng och skylten står på vägens högra sida. Kör in där och leta er fram.

 

En annan del av Wang Kaew

Lite törstiga blev vi efter promenaden i parken och styrde våra steg mot restaurangen på området.

Det här gänget verkade inte tillhöra filmgänget (som ni kunde läsa om HÄR) Dom deltog i alla fall inte i förberedelserna för inspelningen. Kanske detta var skådespelarna? Vad vet jag?

Det finns lite sittplatser för den som har trötta ben, men vi gick vidare.

Förbi den lilla stranden, uppför några trappor och efter en liten promenad…..

….fick vi lite i våra torra strupar. Utsikten är det absolut inte fel på.

Tvärs över viken ligger en annan favoritrestaurang. Ser inte mycket ut för världen, men……

Vissa måste skaffa sin mat själva. Det kan finnas något gott i strandkanten.

Några fiskare brukar hålla till här, men när vi var där såg det tomt ut. Dom vilade sig säkert i form inför nattens fiske.

Lite av fiskredskapen. Jag har sett modernare! När drickan var slut drog vi vidare hem för ett dopp i poolen. Så skönt!

 

Wang Kaew – en oas

Egentligen är det så långt ifrån en oas man kan komma, för det ligger absolut inte som en grön plats i öknen. Det är en park som ligger under naturskydd här i Thailand.

När man svängt till vänster vid skylten (se header) är det bara att ta sats uppför backen och åka in i härligheten.

Det finns en del småvägar i parken, men man får prova sig fram så man kommer ner till havet.

Oftast har man de två stränderna och den här delen av parken för sig själv. Matsäck får man ta med sig. Här finns absolut inget att köpa. Det finns en thairestaurang i en annan del av parken, men det är mysigt att kunna äta lite här.

Lite vila i en hängmatta efter mat och bad kan sitta skönt!

Hoppsan – idag var vi inte ensamma. Ett gäng fixade mat. Glada att vara med på bild – eller?

Jag gick vidare längst ut på udden och där var jag helt ensam. Trodde jag…..

Svaret på vilka alla människor var finns här. Det riggas för en filminspelning, vilket är vanligt i parken. Serier och filmer spelas ofta in här. De stora stjärnonrna brukar vara med här. Jag hade inget autografblock med mig. Förresten det gör detsamma eftersom jag inte skulle känna igen kändisarna i alla fall!

Kulisser och annat sattes på plats. 

Överallt stod minibussar med rekvisita och all teknisk utrustning som behövs för en filminspelning. Kläderna var på plats under ett tälttak.

På väg från den delen av parken till restaurangen lite längre bort. Dit får ni följa med i nästa inlägg!

Thailand börjar rensa haven

Thailand har tagit ett stort steg fram i miljötänket, vilket gläder mig. Det är mycket som ska förändras i ”tänket” men det första steget är taget.

Våra hav är en stor avstjälpningsplats för många. Thailand är det första landet i Asien som tar del i projektet ”Upcycling the Oceans”, med ambitionen att minska mängden skräp i haven, vilket gläder både människor och allt som lever i våra hav.

Målet är att bevara havet och kustområden samt omvandla plastskräp till tråd för att göra tyg, och i sin tur även kläder och accessoarer. Det tre år långa projektet började på Koh Samet, där lokala fiskare och dykare gick samman för att rena stranden och havsbotten.

Att ta steg som hjälper havet är något Thailändska Turistbyrån gör med glädje, särskilt med tanke på att hälften av syret på planeten kommer från just havet. Varje år hamnar 8 miljoner ton plast i haven och det tros vara runt 150 miljoner ton plast i havet just nu – motsvarande 4 650 miljarder plastpåsar från mataffären. Vid 2050 kommer det finnas mer plast än fisk i haven. Bara 5 % spolas upp på stränder igen, och ändå är det något som märks av för de boende längs kusterna samt resenärer. Människor på haven är ansvariga för 20 % av skräpet i haven. Plast i haven försvinner inte, men omvandlas till mikroplaster – vilket gör det ännu mer angeläget att rena haven från skräp. Det mesta skräpet i haven, 80 %, är skräp från land som förts dit av regnvatten, vindar och översvämningar, och hälften av det vi slänger är cigarettfimpar – vars filter består av plast. (saxat ur ett mail från Thailändska turistbyrån)

Personligen trodde jag aldrig att Thailand skulle bli ett föregångsland i Asien för att rena våra hav. Det kommer att ta lång tid innan det blir resultat, men allt börjar någonstans.

Hurra för Thailand

 

Munkarna ute på Nyårsdagen

Det är vanligt i vårt område ( kanske i hela Thailand) att de buddistiska munkarna går en  insamlingsrunda för mat tidigt på nyårsdagens morgon.

Utanför varje hus, nästan, ställer man ut bord med mat i mängder som munkarna ska samla in.

Tidig morgon och på väg till något. Kanske att bli välsignad av någon munk.

Här väntar man på den procession som snart ska komma. Maten är framme och snart är det dags.

Den äldre damen står med en skål ris till munkarna. Notera att hon har tagit av sig skorna i vördnad.

Äntligen är dom på gång.

Ärkemunken (heter säkert inte så) åker i första bilen och välsignar alla som står vid vägkanten. Han skvätter heligt vatten över folket med en visp.

Efter kommer följet som ska samla in all mat! Det är inte tiggeri – man ger människorna en chans att göra gott och samla poäng inför nästa liv.

Baljor och byttor är med som folk kan lägga sina gåvor i.  Munkar får inte vidröra kvinnor, så man har med sig ”civil” personal.

En paraply kan vara bra att ha  mot solen medan man ger sina gåvor.

Vi såg fyra till fem följebilar som var helt fulla med mat. Stora säckar med ris och många vattenflaskor bland annat!

Vi skulle vidare till Ban Phe och lämnade alla munkar, bilar och presentgivare bakom oss.

Det är mycket vi faranger inte förstår, men det är otroligt intressant!

 

Nyårsfirande 2017-2018

Sista lunchen år 2017 avnjöts med en vacker utsikt!

Det gäller att vila sig i form inför nyårsnatten

Vi gick lite utanför ramarna och firade inne i Mae Phim.

Duktiga filippinare som följde oss genom kvällen med härlig musik.

Fullsatt. Bäst att fylla magarna med mat och dryck. Det skulle bli det sista man åt och drack 2017.

Vi var beredda på att vänta på maten. Vi åt först en toast Skagen, men sedan tjorvade det till sig. Vi hade beställt oxfilémedaljonger som huvudrätt. Efter nästan 2 timmar kom tjejen som serverade och ville att vi skulle ge  en annan beställning för det skulle ta ännu mer tid innan vår mat var klar.

Vi gjorde en ombeställning omedelbart: Chicken cashewnuts, hamburgare och svenska köttbullar. Tiden gick och när klockan var 23.20 kom maten in för den siste vid vårt bord. Nästan alla i restaurangen var redan då mätta och nere på stranden. 2 timmar och 20 minuter är i det mesta laget att vänta på mat även om det är nyårsafton och mycket att göra i köket!!

Två stycken som var i hatten medan vi väntade på maten!

Nyårslek  på stranden.

Efter branden på nyårsnatten 2012-2013 när många restauranger brann upp efter en fyrverkeripjäs som slog rakt ner i ett halmtak är det förbjudet med fyrverkeri och rislyktor. Det är många som kanske inte vet eller struntar i det, för vi såg många rislyktor som släpptes alldeles intill oss.

Countdown! 10-9-8-7-6-5-4-3-2-1-0

Gott nytt år 2018.

 

Tamnampar – Classic Forest

En gång om året vill jag till Classic Forest. En djungelsrestaurang med hög mysfaktor. Nu ville barnbarnet D. samma sak så vi åkte dit med en minibuss som vi hyrde.

Lugnet infinner sig omedelbart när man går in i restaurangen.

Man hör ljudet av rinnande vatten överallt.

Tyvärr har de svarta svanarna tagit slut, vilket gjorde mig lite besviken, men man kan inte få allt. Istället finns det fler fontäner.

Det är en liten bit att gå i restaurangen innan man kommer fram till borden, men det finns mycket att titta på.

Framme.  Den döde kungen Bhumipohl står fortfarande och tittar på oss när vi äter. Bilden är i svartvitt, vilket innebär att man fortfarande sörjer. Den nye kungen får vänta med att få sin bild på Classic Forest.

Man blir verkligen uppassad vid bordet.

Det är ingen dålig bakgrund man har när man ska äta. Läckert.

En Cordon Bleu var välkommet och gott.  Mätt blev jag också.

Lady och Lufsen delade på en bananasplit! Den var försvinnande god!

Ett sista besök på damernas innan hemfärd! Lite Hedenhösaktigt, men coolt.

Ett besök här behöver inte kosta skjortan. Vi betalade 1800 thb för mat, dryck och efterrätt.  Ca 450 kronor för fyra personer!

Därmed önskar jag alla läsare

  Ett riktigt Gott nytt år 2018!

© 2018 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.