Jag är en restokig mormor och farmor, som är glad för det mesta, ogillar orättvisor och har åsikter om allt och ingenting. Jag måste bli minst 200 år om jag ska hinna med allt jag vill göra. Vill inte dö nyfiken. Tycker om när folk har humor.
I dessa hysteriska coronatider kan det vara skönt att fokusera på något annat än hamstring och annat som pågår! Ryktet har nått oss om att det är galet i Sverige, men här känns det som lugna puckar!
Vi åker ibland den ”vackra vägen” och njuter av blomsterprakten där!
Kilometer efter kilometer kantas vägen av bougainvillaes i många färger.
Det kan variera lite med blomningen, men den här gången visade sig alla blommor från sin bästa sida!
Det blir inte vackrare än så här!
Andra sidan: Är ni klara?
Jajamensan fattas bara!
Efter utflykter är det alltid gott med en liten vätskepaus innan man åker hem!
Värmen börjar trycka till mer och mer så här års och det är viktigt med vätskepåfyllning!
Restaurangen i parken har en härlig utsikt. Den är stor och nästan alltid tom. Busslaster med thai kommer hit då och då för frukost eller lunch! Vi faranger kommer sällan, tyvärr!
Man kan njuta av utsikten medan vätskepåfyllning pågår!
Vattnet hade dragit sig utåt. Det var verkligen lågvatten den här dagen!
Hela den lilla byns fiskeflotta låg inne. Färdiga för nästa tur!
Näten låg prydligt upplagda, redo för att ge sina ägare i ny fångst! Vi var också färdiga och gjorde oss färdiga för att åka vidare.
Avvinkningskommittén låg redo att säga hej då när vi gick ut och åkte vidare!
Det har blivit tradition att åka en båttur med några göteborgare, skåningar och västgötar! Tyvärr lämnade skåningarna återbud i sista stund. Vi andra hade en fantastisk dag med goda vänner!
På väg mot havet passerade vi yrkesfolket som kommit hem med en god fångst!
Den här båten åkte vi inte med om någon skulle tro det!
Första landstoppet i sikte! Inte mycket folk där! Typ inga alls!
Avkoppling! Njutning! Bara vara!
Ett strandfynd! Inte plast eller annat skräp, utan en trädstock som flutit iland! Jag tycker om strandhugg som det här!
Sjön suger! Lite mat innan nästa etapp!
Mätt och belåten! Herre på täppan. Mot nästa mål!
Målet var Koh Thalu som många har besökt!
Här låg vi och skvalpade en timma innan det blev dags att dra sig tillbaka till fastlandet!
Stämningen stod högt i tak trots att turen snart var slut!
Sång musik och sjögung! Kan det bli bättre?
Vårat gäng; Frölunda behöver all support dom kan få! Det fick dom här. Jag lovar! Bära hjälmar av guld! Klicka på länken och njut!
Barnbarnet, hans mamma och pappa har varit hos oss några veckor dels för att hälsa på oss och dels för att njuta av värmen här.
Självklart måste han gå i skola här också. Inte smita!
Frukost på balkongen innan skolbilen kommer och hämtar!
Mamma och pappa följer med ner och vinkar av!
Prick 7.45 varje morgon kom bilen. K. var först att gå ombord!
Det är många barn som väljer den här skolan. När vi var där var det fullt!
Vi hade tur som var här när det var öppet hus I Svenska Skolan i Ban Phe! Många besökare kom! Kul!
Den som ville kunde gå på tipspromenad. Undrar hur det gick för den här familjen?
Det är så utvecklande för barnen att gå i skola i ett annat land. Man får en inblick i kulturen och vad som finns i landet!
Om alla i skolan och även utanför, lever efter kompissolen, skulle världen se annorlunda ut! Bra att man börjar i skolan!
Självklart måste man visa ”sitt” klassrum också. 12 barn i klassen låter som en dröm för svenska öron! Något man önskar att fler kunde ta del av i svenska skolor!
Hej då skolan! Vi ses nästa säsong. Det här året blev det bara en vecka i skolan, men nästa år hoppas vi på många fler!
Barnbarnen och deras föräldrar är ”sjukt” nöjda med vad den här skolan har att erbjuda!
Det finns många gummiplantager i vårt område, men dom försvinner en efter en. Syntetiskt gummi eller Latex som det också heter, tillverkas i många länder numera. priset på gummi har också sjunkit. Jag läste dessutom en artikel o att vissa odlare drygar ut gummit med substanser som inte ska finnas och blir på så sätt orent!
Gummiträden är planterade i snygga rader.
Man gör en rits i trädets bark för att sedan låta saven rinna ut i små koppar.
Dom här gummiträden har många ritsar i sin bark och måste vila och läka mellan varje gång.
Ingen vila för detta träd. Produktionen är i full gång!
På den här bilden kan man tydligt se ritsen och hur gummit sakta rinner ner i skålen. När träden vilar vänds skålen neråt.
När man har ”skördat” gummit drar man det genom en vals och pressar ur all fuktighet. Kvar blir gummiark som sedan säljs!
Ju torrare klimat desto renare gummi! Regn och väta ger tunnare sav.
Jag hoppas att inte alla plantager försvinner, men man vet ju aldrig!
Vi gör en sista titt i byn som ni kunde läsa om i förra inlägget, innan vi fortsätter mot ostronodlingarna!
Den lilla tanten står bredvid redskapen för odlingarna. Snyggt och prydligt lagda i en viss ordning!
Små plattor i betong sänks ner i vattnet så att ostronen kan få fäste, växa och bli stora!
Dags att åka vidare. Det sista vi såg av byn var de två kolmilorna.
Vi passerade hus och förråd på väg mot en av höjdpunkterna!
Många bambupålar nerstuckna i vattnet, bara sådär! Knepigt!
Titta där. Mellan bambupålarna har man lagt träribbor strax under vattenytan!
Vad händer nu??
Oj, hon lyfter upp de blivande ostronen från sin plats för att visa oss hur det ser ut efter två månader!
Man kan se att små ostron har fått ett litet bo att växa i tills dom är färdiga att äta om ca två år!
Tillbaka på land kunde vi se ostronskal i massor. Alla tomma på innehåll. Det låg säkert i många magar sedan länge. Jag tycker att ostron smakar som en kallsup på Västkusten så jag avstår mer än gärna att äta dom!
Om man kommer från Ban Phehållet ser det så här ut. Gå ner och boka en tid om du är intresserad av en tur på den lilla floden! 700 THB per tur (hela båten) som är ca 1,5 timmar lång. Bron ligger strax efter byggnaden som skulle bli en PUB. Tyvärr finns inga skyltar från Mae Phimhållet, men när man kommer till den lilla bron som går över floden har man kommit rätt!
Jag läste att man kan göra en liten utflykt på floden strax före Mae Phim (om man kommer från Ban Phehållet) Självklart ville vi göra det. Kostnaden skulle vara 700 thb per båt. Max 8 personer! Vi bokade och åkte iväg på en riktigt mysig tur.
Sakta gled vi fram och njöt av landskapet.
Vi åkte längre in i mangroveträsket, medan vi såg hus och vackra fåglar.
Här snackar vi strandtomt!
Medan vi passerade mangroveträden och dess rötter fick vi frågan om vi ville gå iland i en by som helt saknar el.
Vi valde att gå iland som ni ser. Båten vi åkte med syns till vänster i bild.
I den lilla byn bor det 40 personer som livnär sig på fiske och ostronodlingar!
Deras båt ligger väl skyddad i eget litet ”hus”
En alldeles egen kolmila håller man sig sig med! Jag trodde först att det var en termitstack!
Här bor man helt utan ström. Fotogenlampor lyser upp tillvaron när mörkret faller.
Tanten var så stolt och ville vara med på bild. Hon ville dessutom visa redskapen för att odla ostron. Mer om det i nästa inlägg!
Hejdå! Roligt att ni kom….. Vi skulle vidare till ostronodlingen och lära oss lite mer.
Det är mysigt att åka till olika stränder och inte fastna i en och samma hela tiden. I måndags var det kurs på Ao Khai!
Lite halvmulet, varmt och högvatten! Morgonen efter fullmåne om det är en förklaring!
Vågorna gick höga, så son och sonson passade på att ta en match bordtennis på Drift Bar. Bordet var ett hemmasnickeri, så bollarna spreds åt alla håll. Det var alla fall förklaringen!
En blomstertrappa med en gitarr är godis för ögat. Någon som kan spela på alla strängar kan säkert fixa till örongodis också.
En njuthörna på en platta mot havet. Man kan sitta i timmar och bara vara, medan man följer vågorna i havet!
Den som hellre sitter vid baren och löser världsproblem kan göra det.
Kämpiga dagar! Högvattnet suger! Det gäller att ha god kondition så man orkar några timmar!
