Visst hittade vi bron. Det var ju ”bara” att följa skyltarna.
Jag trodde att vi skulle kunna köra över bron, men det gick inte. Det var en hängbro som skakade lite när man gick på den. Trots det så kändes den riktigt stabil.
Bron är inte alls hög, men man får fina vyer i alla fall!
Nästan på andra sidan och bron ser ut som broar brukar göra om man tittar bakåt. Liknar riktigt stora broar man har passerat med bil.
På andra sidan övergår bron snabbt i gångvägar som leder rakt in i ett mangroveträsk. Vilken överraskning.
Vi fortsatte in i träsket. Vi såg ingen, men hörde folk skratta och prata.
Vi kom till en paviljong och mötte där det här glada gänget! Dom blev alldeles till sig när dom såg faranger. Två västerlänningar. Det var dom inte vana vid. Huxflux skulle det fotograferas både fram och bak, upp och ner innan det blev min tur med kameran! Jag älskar deras välkomnande sätt, glädje och i viss mån barnslighet. Här gäller det att hänga med! Underbart, det värmer i hjärtat!
Det var så svalt och skönt inne i träsket, men så småningom var vi tvungna att gå tillbaka. En liten fiskebåt låg färdig för att hämta ny fångst!
I alla tider har människan byggt och bott utmed floder. Inget undantag här heller. Gratis tillgång till vatten är viktigt! Enkelt att ta sig till jobbet om man är fiskare.
Så ser skyltarna ut som vi följde. Dom finns utmed vägen mellan Mae Phim och Klaeng. Det är bara att hålla ögonen öppna och svänga rätt!
En riktigt trevlig utflykt!
