Författare: Veiken (sida 42 av 370)

Sista stoppet innan vi vände tillbaka till Southampton, var La Coruña vid Atlantkusten i Norra Spanien. Staden har ca 250 000 invånare och är näst största staden i Galicien. Jag hade aldrig hört talas om La Coruña, men den idrottsintresserade maken visste att det finns ett bra fotbollslag.

Vi hade parkerat mitt i stan så det var bara att ge sig in i gränderna.

La Coruña ser lite annorlunda ut är de städer vi redan hade varit i! Vackra ovanliga fasader.

Många olika balkonger såg vi. Nästan alla i smidesjärn! Naturligtvis med blommor!

Vi kom till ett litet torg med marmorbeläggning. I beläggningen hade man ristat in olika seriefigurer. Obelix och Asterix bland annat!

Ett slott trodde vi, men det var stadshuset! Vaktat av tungt beväpnade poliser! Vi försökte gå in, men det blev tvärstopp!

En mäktig balkong mot det stora torget. Jag kan nästan se höga herrar hålla tal till folket därifrån! Bla, bla, bla…

En läcker dörrklapp på ett hus. Knack, knack – någon hemma?

Fasaderna ser ofta ut som på den här bilden. Här skulle jag inte vilja vara fönsterputsare!

La Coruña är en riktigt gammal stad, där delar av den romerska ringmuren finns kvar! Tänk den här porten har romarna använt och passerat genom. Historiens vingslag!

Titta hur man har integrerat nya hus med den gamla muren! Häftigt tycker jag när gammalt möter nytt!

Strandpromenaden som vi till slut hamnade på är nog en av de finaste och längsta jag har gått på!

Det blev till slut dags att ta sig tillbaka till båten för att åka vidare!

Folk samlades när vi åkte iväg. Trevligt med folk som vinkar adjö eller på återseende!

Nu är det inte vinet Madeira jag ska skriva om, utan ögruppen som tillhör Portugal. Öarna ligger mitt ute i Atlanten ca 60 mil utanför Afrikas kust. Madeira har självstyre!

Temat för den här kryssen har varit städer. Madeira var inget undantag, utan vi höll oss i Funchal, huvudstaden.

Vi kom in till Funchal tidig morgon. Det var fortfarande mörkt ute. Vi gick till frukostmatsalen innan vi gav oss ut på stan.

Redan ljust ute, ryggsäcken på plats och vi började ungefär utanför The Ritz. En restaurang och café. Otroligt fina kakelbilder på väggarna.

Jag tyckte detta liknade Österrike lite, men vi var i Funchal. Det visste vi bestämt!

Madeira är blommornas ö. Trillingblommor eller bougainvillea är favoriter. Vi behövde inte leta. Dom bara fanns där!

Vi hade siktet inställt på Old Town, men kunde inte låta bli att ta en bild på ännu en kakelvägg.

Yes, vi hittade!!! Det fanns en speciell anledning till att vi valde Old Town.

Dörrarna!!!! I stort sett alla dörrar var målade i olika motiv. Otroligt läckert! Alla var inte målade av stora konstnärer, men jag blev nog lite förälskad i den här delen av Funchal!

Dörrmotiv från sagovärlden! Pinoccio och Askungen var målade på den här dörren!

I den här delen av stan går man inte in i fel dörr, jag lovar!

Motvilligt lämnade vi Old Town och hittade ett gäng som kollade läget lite från sina platser.

Vi hittade en liten park som vi besökte. Mycket fint fanns där.

Bland annat en bloggare som tog stöd mot ett träd, modell större! Vi gick vidare in i parken, som får ett eget inlägg en annan gång!

Den tredje ön som vi besökte med vårt fartyg på kryssningen var Teneriffa. Den största av Kanarieöarna. Jag var på Teneriffa första gången med min mamma 1958. Då fanns nästan inga turister där.

Vi har missat Santa Cruz, huvudstaden på ön, så det var läge att utforska den nu.

God Morgon Teneriffa. Yrvaken stod jag på vår balkong och tittade på en lika yrvaken stad, Santa Cruz.

Vi tog en hop on hop offbuss genom stan. Vårt mål var egentligen den botaniska trädgården Palmetum.

Om ni kommer till Santa Cruz. Åk bussen på en rundtur. Otroligt många vackra, gamla byggnader åker man förbi.

Inträdesbiljetten till Palmetum ingår i priset för sightseeingen. Vi började vår vandring i parken som är 120.000 m2 stor.

Det finns växter och palmer från hela världen i parken. Vi har den här växten i Thailand också. Kallas allmänt för purjolöken!

En avbruten blomma på muren?

Nej inte avbruten. Den har ett växtsätt mad långa stänglar som skjuter långt ut.

Det här är en lite del av ett träd som påminner om gran. Man kan tro att bladen/barren är konstgjorda, men är läderartade och mjuka att ta på.

Små porlande vattendrag kändes skönt i hettan. Troligen mer än 30 grader!

En sorts fikonträd. Fikonen växer direkt på grenar och stam. Jag har ingen aning om det är ätbara frukter.

Det fullkomligt kryllade av frukt även på stammen.

Innan vi gick ut ur parken såg vi den här ”varelsen”. En kaktus som liknade en orm eller en bläckfisk. Välj själv!

Vi hann inte mer än att sätta oss på bussen så svepte det här färggranna trädet förbi.

Vi hoppade av i centrum där dom har en gigantisk damm. Det finns alltid plats för rekreationsplatser centralt i många länder. Ett andningshål helt enkelt.

Den här MG:n stod alldeles innan vi gick ombord igen. Ingen aning om årsmodell, men fin var den!

Las Palmas, Gran Canaria var vårt nästa stop.

Det här inlägget tar oss tillbaka till år 1966. Två ungdomar, helt nygifta, var på bröllopsresa. Han 22 och hon 19 skulle snart fylla 20.

Alla framtidsplaner och drömmar tog dom med sig på sin resa.

Catalinaparken, så liten den känns 2019.

Va? Sitter farbrorn kvar sedan sist? Nej det måste vara en man som var ung 1966 och minns den tiden i Las Palmas.

Var det möjligen här det nygifta paret bodde? Hotellet är säkert borta sedan länge. Det köptes en flaska Brandy som smakade fotogen. Flaskan gavs till portieren. Han blev glad.

Naturligtvis skulle brudparet äta fin middag på Reina Isabel. Ett hotell med nattklubb som invigdes december 1965. I slutet av januari gick brudparet dit. Vid bordet intill satt ett annat brudpar. Lill Babs och Lasse Berghagen.

Las Canteras stranden, blev de ungas hem dagtid. Den unge nyblivne maken skulle naturligtvis göra som de canariska grabbarna. Dyka genom vågor som rullade in. Tyvärr blev tajmingen lite dålig och han dök över vågen ner i sanden. Skrapsår på höft och ben blev resultatet, som den unga hustrun ömt vårdade (liten överdrift)

Strandpromenaden fanns inte.

Fötterna står stadigt tillsammans på Las Canteras som den gången.

Maspalomas var fortfarande en öken utan hotell, Puerto Rico hade inte ännu börjat byggas.

Så underbart att på denna kryss återse den plats där allt började!

Independence låg kvar när vi kom tillbaka hand i hand.

Lanzarote, en av mina favoritöar. Det är en av sju Kanarieöar som man brukar tänka på när folk ska åka hit. Öarna ligger strax utanför Afrikas västkust. Här finns otroligt mycket att uppleva. Inte bara strandliv.

Vi hade nästan klippkort dit för ett antal år sedan. Vi hyrde alltid bil och körde runt, men missade huvudstaden Arrecife. Det kunde vi ta igen när Independence of the Seas hade ett port of call här!

Lanzarote är en lavaö och det ser man överallt! Murar, trappsteg, allt är byggt av lava!

Naturligtvis finns det en strand i stan. Det är bara att slå sig ner, men vi hoppade över det!

Vi är lite dåliga på att shoppa, men det är alltid roligt att promenera på gågatorna.

Det finns inte så många höga hus på ön, tack vare Cesar Manrique

En konstnär och arkitekt, som bestämde mycket på ön. Det skulle inte finnas höga hotellkomplex. Allt skulle vara i gammal kanarisk stil. Tyvärr omkom denne man 1992 i en trafikolycka utanför sitt hem. Tråkigt nog kan man se ett och annat höghus nu.

Den vackra blå färgen kan man se överallt, när man är ute på ön.

Här ett typexempel på hur lavan används. Dessutom det blå räcket. Effektfullt.

Det gäller att förtöja båten ordentligt vid lågvatten!

Ön har så mycket mer att erbjuda än Arrecife!

Ett otroligt vulkanlandskap,Timanfaya, som bildades vid ett vulkanutbrott som höll på mellan 1730-1736. En biskop lär ha skrivit dagbok om det! Idag en nationalpark! Området är fortfarande vulkaniskt. Man kan grilla kyckling med värme som kommer ur underjorden. Krafsar man bort lavasanden några decimeter går det alldeles utmärkt att steka sina frukostägg där. Stoppa ner torra grenar i ett hål och det tar någon minut så fattar grenarna eld. Det är magiskt!

En vinodling i lavan. Varmt och torrt på dagen, svalt och fuktigt på natten!

Det finns oändliga utflyktsplatser på ön. Våga testa.

 Lanzarote blev 1993 den första ö att i sin helhet bli klassificerad av Unesco som biosfärreservat!!

Jag har aldrig förut varit i Lissabon, men nu var det dags. Jag hade läst mig till att Portugals huvudstad ligger på 7 kullar, precis som Rom, Lissabon är dessutom en av världens äldsta städer. En halv miljon invånare bor och verkar där.

Det första jag gör när vi kommer till en ny hamn är att dra bort gardinerna, gå ut på balkongen och ta en bild. Ett första intryck är alltid bra.

Efter frukost gav vi oss ut på stan. Jag ville till den gamla stadsdelen Alfama. Det ingick inte i planen att åka dit. Man hinner se mycket mer på en promenad.

Det är rätt intressant att många hus och gränder är smyckade med kakel. Portugal är världskänt för sitt kakel sedan urminnes tider!

Lissabon är backigt, hur backigt hade jag ingen aning om, men skam den som ger sig. Den här spårvagnen hade jag gärna klivit på.

När benen går trögt är det bra att stanna och ta en bild. Där var vi nästan över takåsarna.

Man kan sätta sig och vila i en katedral också. Först tyckte jag att den var grå och tråkig, men belysningen gjorde ett varmt intryck.

Jag kunde inte låta bli att ta en bild på predikstolen. Tyvärr var det avspärrat så jag kom inte närmare.

Dags att gå vidare uppåt. Titta noga på huset där tvätten hänger, så ser ni att fasaden är kaklad!

Synd att det inte syns på bilden hur brant det är, men det blommande trädet är fint!

Det här trädet fick växa hur det ville. Vilka fantastiska rötter det har! Ett Knotträd.

Uppe så långt som jag ville gå. Inte en meter till i uppförsbacke. Jag är ingen självmordskandidat!

Nere på fast mark igen i värmen. Det var hälften så långt ner som upp. Vår kära GPS hade lagt till ett antal meter. Ser ni kakelplattorna på husen?

Tillbaka till båten för nya platser att besöka!

Häng med!

Vårt första stopp på den här kryssen var Vigo, en stad som ligger i nordvästra hörnet av Spanien. Norr om Portugal. 300 000 invånare gör Vigo till den största staden i Galicien.

Första intrycket fick vi från vår balkong, men vad fanns mer? Enda sättet att ta reda på det är att ge sig ut i stan.

Jag kände mig som hemma, när det första vi såg var elsparkcyklar!

Det här känns också bekant. En duva som tar sig friheten att sätta sig på en staty och skitna ner. Ingen respekt alls.

Dessa fantastiska parker som alltid finns i ”varma länderna” med stora härliga träd som ger svalka och skugga i hettan. En fontän gör det inte sämre!

Damen med hunden var ute och rastade sin lilla vovve.

Nu snackar vi balkonger. Kan ni se Julia, eller någon annan stå på balkongen, medan en friare står nedanför och sjunger kärlekssånger för henne?

Full fart på caféerna, fast det var ganska tidigt på morgonen.

Jag älskar gränder, måste upp och se vad som gömmer sig ovanför trapporna.

En kyrka, modell större, gömde sig. När vi smög in var det nattvard och det hölls en mässa. När jag tog bilden försvann prästen med brödet och vinet för att sedan komma tillbaka. Vi satt en liten stund innan vi gick vidare.

Titta, sa L. en marknad. Ska vi kolla?

Ostron i massor. Vi hade hamnat på en gata med bara ostronrestauranger.

Det gäller att veta vilken restaurang man ska välja om det bara finns en sorts mat på hela den lilla gatan!

Dags att gå tillbaka till båten. Det låg en hel del båtar i hamnen. Det gällde att ta rätt skuta så vi inte blev akterseglade i främmande land!

Andra kvällen och Kapten hade sitt välkomstparty, men först.

Herr och Fru var inbjudna till till Konstauktion med Champagne. Eftersom vi är mycket konstintresserade gick vi dit. Nja intresset är väl i så fall hur man tillverkar champagnen för det är en konst i sig!

Auktionen har börjat och vi stannade kvar till champagnen i glasen var slut!

Vi gick direkt ut på däck och lyssnade till härliga reggaerytmer. Ett vinstdrag.

Efter en dusch och klädombyte var det dags för Kaptenens välkomstparty då det är ”Formal” night. Man klär upp sig efter bästa förmåga. Allt från smoking till shorts kunde man se.

Här sitter han, den ende. Han har minsann sett till att få två glas champagne. Jag ska inte gnälla han såg till att jag fick lika många.

Här står han, Kapten Teo från Dubrovnik, står på bron över Royal Promende, hälsade oss välkomna samtidigt som han presenterade sin närmsta stab.

Nu gäller det upp till bevis för honom så vi hamnar i rätt hamnar!

Hoppas, hoppas!

Första dagen var till havs. Perfekt för att lära känna fartyget – lite i alla fall. Vi börjar på utsidan!

Minigolf högst upp. Vi har inte hunnit testa det ännu, men det kommer.

Här kan barnen ligga i från morgon till kväll! Det gäller att föräldrarna är på alerten och hänger med.

Den lite större varianten av homo sapiens kan testa lite tuffare saker. Vi såg flera äldre män på brädan. Inte så lång stund, men dom provade i alla fall!

Klättra på surfbrädor kan man också göra om man vill Bra med nät runt om för de mindre barnen.

Ingen, ingen, ingen kan få upp mig i den här. Delar ligger utanför relingen. Jisses….

Vissa har hoppet kvar här i världen!

Överallt vid poolerna står rödklädda vakter, stilla som dockor är dom.

Avkopplande med bubbelbad. Varmt och skönt. Här sitter folk länge!

Det hände en hel del annat den första dagen. Återkommer till det.

Välkomna att följa med!

Klockan ringde när vanligt folk ligger och sover, men vi skulle vidare och hade en tid att passa!

Vi skulle till Landvetter och hade hört att det var långa köer till säkerhetskontrollen, vilket vi fick erfara. Kön var över hela flygplatsen. Uppskattningsvis 100 meter innan vi ens kunde komma till trappan och hade då lika många framför oss. Lite för mycket spänning för mig, men vi hann.

På plats med säkerhetsbältet runt magen drog vi iväg till Heathrow.

Japp, där ligger hon och väntar på oss och några till! Den som kan sin historia vet nu att vi är i Southampton och likheterna med Titanic slutar här.

Man kan ju tro att vi är någon annanstans när det första vi ser från däck är IKEA!

Spänd förväntan uppe på däck innan avgång.

Lika spänt var det på land att se vårt fartyg dra iväg på nya äventyr!

Vid lågvatten åkte vi sakta ut från Southampton och vi gick ner till vår hytt. Bagaget hade anlänt och vi packade upp.

Tja här ska vi väl trivas. Mysigt att varje morgon dra bort draperierna och se vad som finns utanför!

Den som vill får gärna följa med på den här kryssen! Välkomna!