Res med mig genom livet

Kategori: Island (sida 1 av 1)

Det franska sjukhuset i Fáskrúðsfjörður

Islands äldsta sjukhus byggdes av fransmän på östra sidan av Island i en by som jag inte ens kan uttala namnet på!

Franska fiskare kom till Island i nästan 250 år för att försörja sig och sina familjer. Det var ingen lätt resa. Farlig och i största allmänhet med livet som insats. Fransmännen kom från 1700-talet och fram till första världskriget. Man antar att 400 fartyg gick under med besättning och allt de sista 100-åren som fisket pågick.

Männen kom mest från Normandie och områdena däromkring. 1850 fick danskarna, som då regerade över Island, en förfrågan om att bygga ett sjukhus. Dom fick nej, men i slutet av 1800-talet byggdes i alla fall det sjukhus som ni ser på bilden. Dessutom byggdes, ett katolskt kapell, bårhus och en doktorsbostad.

Numera finns ett hotell på exakt den plats där sjukhuset låg. Det rekonstruerades. Det började man med 2006. Alla byggnader som fanns då finns numera på plats. Ett litet museum finns i den gamla läkarbostaden!

Fiskare som av en eller annan anledning ville ha läkarhjälp.

En skadad hand. En man som behövde ses om. Jag levde mig in i situationen att bli skadad eller sjuk så långt hemifrån utan chans att få kontakt med de sina.

Rätt så gamla instrument, men dom hjälpe nog många!

Dog man inte på havet, så kanske man dog i en sjukhussäng med en nunna vid sin sida!

Vi bodde på hotellet på en av jordens vackraste platser.

Dimman sveper in på kvällarna i fjorden och gömmer den fina utsikten!

Dimslöjorna lättar med solens hjälp och visar vad dom gömde igår!

Numera åker folk hit för att titta på norrskenet, men vi var där på fel årstid för det!

På en strand i Island

Vi gjorde en rundresa i Island i våras, som några kanske kommer ihåg. När jag nu tittar på bilderna kan jag dela med mig av stopp vi gjorde, som inte har setts i den här  bloggen ännu.

Direkt när jag satte min fot på stranden och kände lukten av salt hav och tång, kände jag mig som hemma.  Det kunde varit en lite kylig höstdag i Sverige, men ändå inte.’

Dimman låg rätt så tät på  lite längre håll. Om man har tur kan man finna någon sorts halvädelsten här.  Vi var ju inte dom första som sökte efter  en skatt, så chansen är väl ganska obefintlig att hitta något. Är det inte självaste Marresmams som står därborta?

Vissa började leta på en gång, medan jag blev fascinerad av färgerna på klippan i bakgrunden.

Jag tittade ner vid mina fötter och såg dessa ärgfärgade stenar som fick följa med hem.  Ingen visste namnet på stensorten, men att det är fullt med mineraler är det ingen som helst tvekan om. Jag gillar dom, men min man säger: Vad ska du ha dom till? För en gångs skull blir jag faktiskt svaret skyldig!