Det var lite småregnigt när vi var i Äskhult, fast SMHI hade lovat uppehåll! Äsch det är smällar man får ta.
Jag tänkte att vi skulle följas åt i den lilla byn och se hur det såg ut för länge sen när radio, tv och andra tekniska under inte fanns.
Det fanns fyra gårdar i den lilla byn som hette Äskhult. Dom hette Jönsas, Bengts (där caféet ligger idag), Derras och Göttas gårdar och i slutet av 1800-talet bodde 35 personer här, varav 15 sedan utvandrade till Amerika. Den siste som bodde här dog 1964.
Byggnaderna låg tätt i den lilla byn och varje gård brukade omkring 5 tunnland jord, omkring 60 tunnland skog. Det växte korn, råg, havre, rovor och lite annat smått och gott innan potatisen kom.
Då som nu gick hönorna fritt och gav ägg och lite kött till gården.
Det är några hus som har anor från 1600-talet och taken hade torv, halm, spån eller tegel. Själva byggnaderna är byggda i ek eller furu. Det fanns ju gott om skog i gårdarnas marker.
”Gösselsta’n” bakom ladugården. Man kan se hur nära boningshuset ligger mellan husen.
Kvinnorna var också med ute på fälten samtidigt som dom skötte barn och hem. Det blev långa dagar för dom.
Detta huset är nästan som ett litet radhus och det växer gräs på taket på mittendelen.
Utsikten är fantastisk och om det är fint väder kan man ta med sig en fikakorg och sitta nere vid sjön och ta ett dopp både i kopp och i vatten.
Kvinnorna har lämnat sina redskap ute och gått in i husen för att fortsätta arbeta där. Vi kanske ska följa efter?
Härinne är dom! Vi kikar in genom fönstret innan vi går in.
Ni får faktiskt ge er till tåls ett tag så får ni också följa med in och se vad som döljer sig där!
