Res med mig genom livet

Uddevalla, många år senare

I det här huset på söder bodde min mormor. Två fönster mot gatan. Innanför ligger ett vardagsrum. Här bodde jag tillsammans med henne, medan mina föräldrar arbetade.

Sovrummet och köket vette mot gården. Här lekte vi barn. När jag nu ser huset, kan jag inte förstå att det ser exakt likadant ut som då. Inget har gjorts. Husen bredvid har fått nya fönster och fasader, men i “mitt” hus har tiden stått stilla. Vi bodde växelvis här och växelvis i Göteborg tillsammans med mina föräldrar.

När jag gick ut på gatan och tittade åt det ena hållet såg jag det här.

Sörkälleparken. Här åkte vi skidor på vintern och på sommaren badade vi i dammen. Gubben står och undrar hur vi kunde bada här.

I Sörkälleparken träffades barnen som bodde runt omkring. Vattnet som vi badade i var alltid brunt och grumsigt. Ingen blev sjuk av det vad jag vet, men jag skulle aldrig låta barnbarnen sticka ner en tå i vattnet på sommaren.

Vi var inte alltid så lydiga. Ibland smet vi ner till torget. Det var bara att gå gatan fram i stort sett.

Den här dimmiga novemberdagen var det ganska folktomt på torget.

När vi kom till stan, var det stora nöjet att åka rutschkana på var sida om trappan. En gång kom jag hem och hade åkt så mycket att underbyxorna var helt slut och jag med rumpan bar. Då gick det inte att neka på frågan om jag hade varit vid Hasselbackens trappa.

OBS! Det är inte jag som åkt sönder trappan!

Allt, nästan, är som förr. Har dom inte ens tvättat lamporna sedan ja flyttade härifrån, när jag skulle börja skolan? Fast jag var ju här på många lov också…..

 

ArabicChinese (Simplified)DutchEnglishFrenchGermanItalianPortugueseRussianSpanishSwedishThai