Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Författare: Veiken (sida 1 av 326)

Kiel Tur och Retur

Vi brukar ta en Kielkryss några gånger per år och i onsdags var det dags igen. Kiel är en mysig stad, tillika huvudstad i den Nordtyska delstaten Schleswig Holstein. Kiel blev svårt bombad under andra världskriget, men har rest sig. Kiel har ca 260 000 invånare och ligger längst in i den grävda Kielkanalen.

När vi kom av båten gick vi precis som vanligt till parken som ligger runt de två små sjöarna eller stora dammarna om man så vill. Tidig morron och redan sitter folk och solar.

Efter en stund kom vi till ett av alla ALDI som finns för lite shopping. En arkad med glastak utmed hela huset gillar vi. Man slipper bli våt när det regnar och har skydd mot solen, beroende på väder.

Vackra byggnader kan man hitta lite här och där. Allt bombades inte. Tyvärr vet jag inte hur gammalt just det här huset är, men jag tycker att det är vackert!

Varmt och skönt, men vissa valde skuggan under träden.

Efter en lång promenad och några timmar senare blev det dags för en vätskepåfyllning vid Europaplatz.

Ingen rast, ingen ro. Dags för vidare sightseeing i Kiel. Det här huset kommer för evigt att kallas kuddhuset av mig. Man säljer sängkläder i bottenvåningen. Nu ville man tydligen göra reklam för kuddar. En coolt sätt att göra reklam på.

Dags för lite mat. Vi gick till Löwebrau, en pub-liknande restaurang!

Jag beställde en schnitzel “für die kleine Hunger”. Dvs till en som inte är så hungrig. Därtill fick vi en stor skål med pommes. Jag åt nog ungefär hälften. Synd att lämna, men man får inte plats med allt.

Dags att gå tillbaka till båten efter en härlig dag i Kiel.

Kielkanalen är ca 10 mil lång, överallt utmed stränderna ser man segelbåtshamnar. Dessutom ett stort antal människor som paddlar kanot.

Stränder finns det gott om och på varje strand står ett antal strandkorgar. Det är små privatägda oaser som man kan sitta i, lägga lite personliga saker i när man åker hem. Man kan naturligtvis låsa och fälla upp sitsen som en liten dörr. Stänga till helt enkelt!

En stund efter vi kommit ur Kielkanalen var det natti, natti. Jag vaknade med ett ryck när jag hörde Godmorgon klockan är halvåtta. Vi klädde oss, gick till frukostmatsalen, fyllde på förråden och gick sedan upp på däck. Några hade druckit kaffe ute på akterdäck.

Början till Göteborg hamninlopp. När man kommer dit känner man sig som hemma!

Vi hade tur med vädret både i Kiel och när vi kom tillbaka!

Så härligt med en liten tur!

Min Mamma genom Europa på en HD år 1929

För nästan exakt 90 år sedan åkte min mamma genom Europa till Spanien på sin HD! Hon var 19 år, åkte själv när autobahn i Tyskland inte ens var påtänkt.

Hon fortsatte att resa hela sitt liv och jag fick ofta följa med mina föräldrar. Min första flygresa var till Oslo där vi hade släkt. Jag var en liten tjej. Året var 1950.

Min mamma åkte i slutet av 50-talet till USA, via Island, där man fick övernatta! Hon berättade för mig som satt och lyssnade. Det fanns minsann något i USA som hette FÄRG-TV. Hon berättade också om Island. Jag blev nyfiken och min reslust grundlades där och då.

Jag ville också.

Reykjavik låg bokstavligt talat för mina fötter. Jag visste att mamma varit där och det kändes som att hon var med mig i det ögonblicket.

Vid vårt andra besök i Island, gjorde vi en rejäl rundresa till ställen jag aldrig hade sett om jag inte som liten tjej blivit vaccinerad med en resgen.

Utan mina föräldrars reslust som varit mycket smittsam hade jag aldrig fått se geysrar slunga hett vatten ur jordens inre.

Inte heller kommit till Tingvellir. Platsen för Alltingets allra första möte år 930. Det är en nationalpark och ett av UNESCOS världsarv!

Det är fantastiskt att upptäcka nya miljöer och naturscenerier.

Reslusten har gett mig och min familj dom mest underbara ögonblicken både i Sverige och långt borta.

På frågan om jag aldrig längtar hem, så är svaret nej. Däremot längtar jag efter mina barn och barnbarn.

Det finns alltid en lite vrå i mig som längtar ut, vill se, förstå och lära mig mer.

Ett stort tack till en gammal HD som var startskottet till allt vi har fått och skall uppleva!

Res(ia)barometern 2019

Resia har sedan 2006 tagit pulsen på Sverige och svenskarna angående restrender. Nu är det dags för 2019 års upplaga.

Trender kommer, trender går – Reslusten består

Ett säkert kort är att gissa på att vi är ett folk som vill resa och se oss omkring, men hur och under vilka förhållanden?

När man gör listor av det här slaget, är det ju snittet som talar om för oss hur vi är och någon medelmåtta är jag inte. Den saken är klar.

Resia har tittat på 4 olika trender.

  1. Hållbarhet – en fråga om många medvetna val.
  2. Relationer – hur påverkas dessa under semestern?
  3. Digital Detox
  4. Trygghet – viktigare än man kan tro!

Dom tre första trenderna har det skrivits spaltmetrar om, men det är inte ofta någon tänker på att trygghet kanske är den viktigaste ingrediensen när man väl har bokat. Planeringen är färdig, väskorna packade och det är nerräkning från 10. Lite resfeber, som skärper sinnena är bara nyttigt!

Det som är trygghet för mig kanske inte är det för dig.

Om jag ser på mitt eget perspektiv när det gäller trygghet.

  • Jag väljer bort länder som UD varnar för.
  • Jag väljer dokumenterat bra samarbetspartners. Resebyråer, tågbolag, kryssningsrederier, flygbolag och så vidare. Det är den basiska tryggheten för mig. Det kommer jag långt på.
  • Jag väljer inte hotell i riskområden.
  • Jag ser alltid till att ha en bra reseförsäkring

Efter det kan det roliga börja.

Väl på plats skiljer det sig vad vi vill göra.

Farbrorn är som en tidning. Sjunger nyheter på uråldrigt vis.
Novi Sad, Serbien

För oss får det vara lite spänning, upptäcka området, äta nya rätter och njuta av livet i största allmänhet.För andra räcker det att ligga på en strand och slappa. Gå ner i varv och bara vara.

Jag har någon gång sagt att jag inte vill dö nyfiken, vilket innebär att upplevelser är bland det bästa med livet.

När man kommer till främmande länder, möter människor från jordens alla hörn, får man bättre förståelse för hur dom tänker och lever. En större förståelse mellan människor från olika delar av världen är ett gigantiskt fredsprojekt. Vilket genererar trygghet för alla.

Buda-Pest by night. En fantastisk upplevelse.

En del i tryggheten är att man vet vilka ramar och förutsättningar som finns. Tack vare eller på grund av vår svaga valuta har det blivit mycket dyrare att resa bara på några månader. Man kan eventuellt hitta alternativ till vad man har tänkt. Det kräver lite mer planering, men betalar sig i längden.

Gratisaktiviteter – finns det i närheten? Brukar ofta vara riktig bra alternativ till dyra events. Kanske till och med det bästa!

Hungrig? Ät inte i en restaurang på flashiga gatan. En tvärgata några meter bort kan göra stor skillnad i plånboken.

Svenskarna kommer att fortsätta resa oavsett hur vindarna blåser och vilka trender som kommer och går.

Det gäller bara att sätta så lite avtryck på vår planet som möjligt!


En fantastisk dag som avslutades med en magisk solnedgång.

Det är underbart att resa om man känner sig trygg!

Det uppgrävda Göteborg

Just nu och ett antal år framöver kommer Göteborg att vara som en uppgrävd sandlåda. Inga barn kommer att leka i den sandlådan, men vuxna har den som arbetsplats många år till.

Göta Älvbron, eller Hisingsbron som alla säger, stod färdig 1939 och är numera pensioneringsfärdig och ska rivas när den nya står färdig 2021.

Vi fick en guidad tur av sonen som arbetar i centrum och vet vilka vägar som gäller. Lite snett bakom Centralstationen ser det en aning rörigt ut! Hur ska man få ihop det till slut?

Om man vänder blicken åt andra hållet ser det inte bättre ut. Det är inte bara broar som ska fixas. En byggas och en rivas. Det ska påfarter, tillfarter, avfarter. Allt som behövs för att vi ska kunna ta oss upp på den nya bron. Allt annat ska fixas till kring det projektet.

Vi tog en promenad på Hisingsbron till andra sidan och såg att man har börjat gjuta fundament och satt upp en del stålkonstruktioner.

Högst upp på Hisingsbron. Rost överallt, som man kan se på staketet. När det är riktigt varmt, spolar man vatten på vägbanan. Troligen så att asfalten inte ska expandera för mycket i hettan. Bron är skranglig, men ändå säker tills den nya bron står färdig!

Efter 927 meters promenad över älven vände vi oss om och såg hur långt man kommit på Hisingssidan. Den gamla bron till höger i bilden.

Detta är bara en liten del av vad som pågår i Göteborg. Ny tunnel under älven, västlänken, den för många så förhatliga. Plus en massa annat. Jag hittar snart inte längre i min egen stad!

Allt ska stå färdigt någon gång på 2030-talet. Då är det väl dags att börja om på nytt med något som är gammalt. Älvsborgsbron exempelvis!

Lugnt och skönt vid Lilla Bommens hamn. Där går livet vidare precis som om inget konstigt händer runt omkring.

Det var faktiskt rätt skönt att komma hem och titta på alla fjärilar som hade middagsdags i gräslökstuvan!

Ägg och Coca-Cola

Jag såg en ruskig liten film på FB och trodde inte mina ögon.

Titta lite. Filmen tar 19 sekunder.

Jag ville inte tro att det som folk dricker skulle kunna hantera ett ägg på det här viset. Jag gjorde därför ett eget experiment.

Ägg, glas, litermått och Coca-Cola behövdes. Jag hoppade över Pepsi-Cola.

Ägg i glas. Det hoppade inte dit själv. Jag la ner det så försiktigt!

Jag hällde i Coca-Cola från en nyöppnad flaska.

Litermåttet satte jag över hela härligheten. Sedan var det bara att vänta!

24 timmar senare…….

Simsalabim. Vad har hänt?

Täckelset har fallit och ägget har ett intakt skal. Lite färgat av colan. Det ser ut att vara allt!

Inuti då? Ägget verkar vara helt friskt och OK, men vi åt det inte. Jag hade lekt färdigt med maten och inser att man ska inte tro på allt man ser eller läser. Speciellt inte på Facebook!

En ny medlem i flocken

När vi var på kryssning i Alaska utökades vår familj med en liten hundvalp. Får jag presentera Lille Börje?

Liten och nyfiken. Precis lagom storlek för bästa kompisen, lille E.

Smilla vill också vara med, men är tillräckligt gammal för att tycka att det blir jobbigt med dom två små.

Där du är vill jag också vara. Hundbädden rymmer många.

Bäst att vila lite och leka med annat!

Det kan gå hett till ibland! Bara på lek förstås!

Vi åkte till Universeum

En ruskig Kristihimmelfärdsdag, med regn och blåst. Vi bestämde oss för att åka till Universeum. Köpte biljetter online, kunde gå förbi långa köer och direkt in i härligheten. Vilken tur. Halva Göteborg hade kommit på samma briljanta idé.

Foto: Jenny Jansson

Vår minste familjemedlem och tillika vårt barnbarnsbarn gladdes med oss. Det stora akvariet var toppen tyckte han.

Det bästa med Universeum är att fåglar och apor lever fritt bland besökarna. Naturligtvis inte ormarna förstås. Dit gick vi inte eftersom J. har ormfobi.

Det är så häftigt att se djuren på nära håll och på deras villkor. Vill dom inte så vill dom inte!

Jag älskar att titta som dom här små krabaterna. Leker lite gömme. Ibland här ibland där.

Det här var en toppenplats tyckte lille E. En hel avdelning propagerade för tandhälsa. Det är en del av experimentdelen. Här fanns mycket för både liten och stor!

Underbara kuddar för en liten byggmästare. Alla andra, de större barnen, hade försvunnit in i en kemiverkstad, så den här lille herrn kunde husera på egna villkor!

Det var mörkt i tunneln och hajarna svepte fram över våra huvuden! WOW! Så konstigt.

Det blev dags att åka hem och vara nöjda med att vi kom så tidigt och slapp den värsta trängseln. När vi åkte hem var det knappt ståplats entrén.

Tillbaka till Vancouver- sedan hem

Allt har ett slut, även de bästa upplevelserna, men det lämnar spår i form av fantastiska minnen.

Det närmar sig resans slut och vi fick en rundvandring backstage. Vi fick se fantastiska shower och konserter varje kväll i den stora teatern som finns ombord. Här är tjejernas omklädningsrum.

Varje dag hölls intressanta föreläsningar och seminarier i teatern. Den används inte bara kvällstid. Allt ingår i priset för kryssningen!

Sista kvällens föreställning hette Euphoria.

Det var verkligen en euforisk föreställning av mycket hög klass.

Precis som i själva livet. Det gäller att våga. Kanske inte alltid att svänga sig i akrobatiska konster, utan att våga upptäcka och ge sig ut på lite spännande saker.

Det gäller att ta sig upp, upp, upp.

Tidig morgon i Vancouver. Sista timmarna ombord.

Transport till flygplatsen. Planet tankades. Klart för boarding. Vår häftiga resa slutade alldeles för snabbt. Det kommer fler hoppas jag!

Hej då Kanada.

Victoria-British Columbia

Som en av de sista stoppen på vår resa till Alaska, hade vi en dag i Victoria. En liten storstad, tillika huvudstad i British Columbia. Ca 90 000 människor bor och verkar där. Jag blev genast förälskad i Victoria. Bara efter någon timma fick jag en WOW-känsla.

Victoria ligger på Vancouver Islands sydspets och här landsteg engelsmän för första gången i slutet av 1700-talet. Guldruschen kom och en handelsstation byggdes 1843, vilken innebar en stor ökning av invånarantalet.

Mitt inne i centrum blev vi avsläppta av shuttlebussen. En huvudstad? Det såg lite ut som en idyllisk småstad tycker jag.

Vi vek av på smågator och kom till Bastiontorget! Idylliskt så det förslår!

Vart ska vi ta vägen nu då? Fyra olika viljor, men det gick alldeles utmärkt att komma överens.

Det var bara att titta lite åt höger. Då hade vi den här utsikten. Det är aldrig långt till vatten i Victoria. Vi såg flera skottar i sina vackra kiltar!

Vi gick vidare och kom till China Town. En av de minsta jag har sett, men är faktiskt världens näst äldsta!

Dom karaktäristiska röda kinesiska lamporna visade att vi hade kommit rätt!

Naturligtvis fina stånd med massor med frukt och grönsaker!

Det tog inte lång stund, så hade vi gått ur China Town. Överallt såg man grönska.

Många hus påminner om landsbygden någonstans. Det är färger som man sällan ser i centrum i Sverige! Läckert!

Nere vid havet pilar de pyttesmå färjorna fram och tillbaka! Dom har olika färger. Jag undrar vilken rutt den gröna har!

Centrum är befriande rent från skyskrapor som skymmer solen och tar bort massor av ljus.

Tja, skyskrapor finns, men på andra sidan viken. Dock inte så många!

Upptäck Victoria. Det är en stad att tycka om. Ja, bli handlöst förälskad i. Det är en stad med själ. Ett litet smycke i Kanada!

Dawes Glacier & Endicott Arms.

Vi skulle upp i fjorden Endicott Arms och alldeles längst in ligger Dawes Glaciär. Sakta, sakta smög vi oss upp i fjorden.

Glaciären fick sitt namn 1891 efter Henry Laurens Dawes. Dawes var en republikansk politiker och advokat.
Dawes är främst ihågkommen för 1887 års Dawes Act som möjliggjorde fördelningen av indianstammarnas land mellan indianfamiljer med tillstånd av USA:s president. Ett av lagens syften var att ersätta indianernas kollektivism med individualism.

Det var tidigt på morgonen. Det första lilla isberget gled förbi och det var kallt ute.

Långt därinne ligger glaciären. Det ligger många isberg på väg in i det allra heligaste. Hit men inte längre kom vi. Det var alldeles för farligt med många isberg i vägen. Kaptenen påpekade att kryssaren inte är en isbrytare. Om man skulle gå in där var risken stor att vi skulle bli fast därinne.
Tack för att säkerheten sätts i främsta rummet.

Isblocken kallas isberg först när dom är 5 meter. Tänk också på att vi bara kan se 10% av isen. Resten 90% ligger under ytan. Jag var på 14 våningen när jag tog bilderna, så detta är ett hyfsat stort isberg.

Vi vände ryggen åt det innersta av Tracy Arms och tog oss sakta ur fjorden.

Vi satte oss på akterdäck, hämtade lite kaffe och njöt av att solen nu var på gott humör igen!

Det var full fart på passagerarna. Alla ville vara med och titta! Notera färgen på vattnet. Det skiftade hela tiden.

Ett läckert isberg. Isbergen kallas för Vita fåglar, blå fåglar och smutsiga fåglar. Det vita fåglarna är den is som ligger överst i glaciären. De blå fåglarna är is som har pressats hård under längre tid. Dom smutsiga fåglarna är kanten på glaciären eller det som har legat längst ner mot marken som ligger under glaciären.

Det tog några timmar att komma ut ur fjorden innan vi åkte vidare. Det var otroligt vackert hela vägen, men en liten tagg fanns kvar över att vi inte fick se Dawes Glaciär på nära håll.

  • Om mig och kontakt
  • Mitt Instagram

© 2019 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.

ArabicChinese (Simplified)DutchEnglishFrenchGermanItalianPortugueseRussianSpanishSwedishThai