Det är vanligt bland unga kriminella män att ha ADHD. Det är en stor andel av dom, upp till två tredjedelar som har (sjukdomen) den personlighetstypen.
Jag blir alldeles förstörd när jag tänker på hur många brott som hade kunnat undvikas om dom hade fått rätt behandling och stöd i tid!
Våra förskolor och skolor drar in på specialpedagoger och många barn som skulle behöva hjälp, blir utan.
Det är en samhällsekonomisk förlust när man sparar in på barnen och en personlig katastrof för dem att inte få en utredning, diagnos och hjälp.
Den kostnad som det är att sätta in extrapersonal i förskolor och skolor, skulle betala sig tusenfalt senare när barnen börjar bli vuxna!
Vem vågar driva frågan i riksdagen och få till en lagstiftning om att varje enskilt barn som behöver, har rätt till extra stöd och hjälp i skolorna?
shaban säger:
Den artikeln detta kommer ifrån är bara ett stort bevis på kategrisering som gått åt pipsvängen. Först av allt vill jag säga att ADHD inte är en sjukdom. Det är bara en diagnos på en viss personlighetstyp. Anledningen att man valt att diagnostisera denna personlighetstyp är att den inte är anpassad efter den samhällsstruktur som vi lever i, och därför vill man kunna anpassa och förbättra tillvaron för dom. Men när kategoriseringen leder till att man bara tar upp saker som detta betyder de att folk får en förvrängd syn om folk med ADHD och försämrar därmed tillvaron för det. Du märker själv hur du nämner det som en sjukdom. Själv tror jag dessutom att statistiken delvis kommer ifrån ”letar man tillräckligt noga efter något, så hittar man det, vare sig det finns eller ej”. Dvs att man söker upp förklaringar som inte egentligen finns för att man ska få bättre tro på sig själva. Känslan att avfärda brottslingar som ”sjuklingar” som ”inte är som oss” är väl bättre än att veta att vår art naturligt begår brott antar jag.
6 februari, 2013 — 06:39
Veiken säger:
Tack! Jag visste faktiskt mycket bättre än så! Det är absolut ingen sjukdom!!!
6 februari, 2013 — 06:46
Inga Magnusson säger:
Egentligen säger nog lagstiftningen redan att alla barn har rätt till det stöd de behöver, men kruxet är förstås att de barn som inte får det måste ha föräldrar som bråkar (anmäler) så att de får det. Sen behöver det stödet inte promt vara utformat på det sätt föräldrarna önskar men bör grunda sig på en seriös analys av elevens situation.
Att många kriminella har / har haft ADHD-drag i sin personlighet är belagt i många studier så där är nog ingen tvekan. Men det kan vara viktigt i sammanhanget att också få med att det trots allt är väldigt få människor med ADHD som blir kriminella. Det är väldigt vikigt att de här eleverna får rätt stöd i skola och på fritiden (inte minst för problematiska kamratkontakter gör nog mer ont i själen än knackig skolgång!) tycker jag som är speciallärare och specialpedagog, alltså hör till den där kategorin som det först sparas in på när kommuners ekonomi är dålig.
6 februari, 2013 — 07:17
Aurora säger:
dottern har diagnosen men i hennes fall har det absolut inte betytt kriminalitet. Hon har alltid haft svårt att sitta still men skött sig ändå. Kram
6 februari, 2013 — 08:05
Bibbi säger:
Intressant inlägg och kommentar 🙂
Kramizar
6 februari, 2013 — 08:13
Sita säger:
God morgon. Theas pappa har fått den diagnosen. Kram
6 februari, 2013 — 08:27
trollet säger:
Lägg lite bra mat i skolorna till det så har vi kommit långt…
Korten gick inte riktigt min väg, men oj så kul vi haft=))
6 februari, 2013 — 11:34