Författare: Veiken (sida 32 av 370)

Vädret var strålande och vi åkte till Floda mellan Göteborg och Alingsås. Vi hade läst att det fanns ett Elvismuseum där. Saken blev inte sämre av att det dessutom finns ett café där.

En kille kom fram, frågade om han kunde hjälpa oss. Ja, vi vill gärna titta in i museet om det går. Visst, sa han. Ni kan gå en guidad tur. Det kostar 100 kronor och jag är er guide.

Hoppsan här finns mycket att se i TC Band House of music. Inte bara Elvisprylar. De flesta stora är representerade här.

”Vi nämner några av föremålen här såsom Johnny Cash elgitarr som han skänkte till Carl Perkins, James Burtons signatur elgitarr, Jerry Scheff elbas, DJ Fontanas trummor, Tommy Blom,s första ukulele och munspel , Janne Lucas piano mm.” saxat från TCB:hemsida.

TCB står för The Cadillac Band!

På dom här trummorna har Ringo Starr spelat, men tillhörde någon annan som jag har glömt. Jag tror att det var Buddy Hollies trummis som ägde dom.

Elvis och Little Gerhard på bild och en jacka som har tillhört Jonny Cash!

En replika av Elvis barndomshem finns också. Elvis föddes i Tupelo, Mississippi. Huset var inte stort.

Det var inte stort inne, men man fick plats med ett litet kök och ett sovrum. En jukebox fanns inte i Elvis barndomshem.

Avslutningsvis gick vi till den lilla bion. Där såg vi Elvis show från Hawaii, som sändes i januari 1973.

Efter visningen var det dags för lite fika. Vi satt inte inne i caféet, utan föredrog att gå ut i trädgården.

Lite eftermiddagsmusik bjöds vi på av två äldre gentlemen, med gitarr! Så mysigt!

Den som vill veta mera om området kan gå in på deras hemsida

TCB HOUSE

Jag fortsätter med ett inslag från Kenya som innehöll otroligt många fina stunder.

Bilarna vi åkte med skulle packas för en hel vecka. All vår packning skulle med. Vi sov på en ny camp varje natt!

Vi hade inte åkt långt förrän vi var mitt ute i ingenstans. Skulle vi få se några vilda djur?

Visst fick vi det. En giraff stod i godan ro och åt frukost, eller om det var lunch.

På lite avstånd såg vi en hel hjord elefanter. Den kom allt närmare oss.

Under total tystnad från oss passerade hjorden på ca 5 meters avstånd! Den lille får hjälp av mamma. Gåshud!

De stora öronen talar om att det är en afrikansk elefant. De indiska har mycket mindre öron av någon anledning.

Här började det köra ihop sig. Den här store hanen passade ett vattenhål och han såg oss som inkräktare. Störst går först och vi var absolut inte störst!Han blockerade vägen så fort vi försökte köra vidare. Chauffören stannade, slog av motorn och väntade. Adrenalinet började pumpa på oss inne i bilen. Vi var tre bilar som gjorde sällskap. De två första hann igenom, men vi fick stanna. Efter en stund tröttnade elefanten och började gå in mot skogen, men vände tvärt när motorn i vår bil startades. Det blev tal om att vända, men helt plötsligt drog vi järnet förbi och elefanten jagade oss i ca 100 meter innan han vände tillbaka! Det skumpade ordentligt när vi körde över 50 km/timme på en redan dålig väg.

Efter en stund såg vi en massa springboks och det skulle bli fler!

I skymningen såg vi detta par som mumsade på löv. Vi åkte sakta förbi till nattens bungalow!

Det beror på skulle jag vilja säga. Det skulle aldrig falla mig in att bo i ett tält utan några som helst bekvämligheter. Husvagn utgår också. Någon enstaka natt i husvagn, men aldrig en hel semester. Det finns som vanligt ingen regel utan undantag.

Jag höll på att tacka nej till safari i Kenya när jag läste att vi skulle bo i tält några nätter, men dragningen till att se all natur och alla djur blev starkare. Här sitter L och vilar efter en dag ute på savannen. Det är ett hårt liv att vara på safari. Uppe med tuppen och sent i säng.

Välkomna in i vårt tält.

Var sin dubbelsäng, var inte helt fel. Om jag minns rätt använde vi bara en säng! 🙂

Dusch, toalett och handfat inne i tältet passade oss precis. Bättre kan det inte bli.

Det är fantastiskt att höra de vilda djurens nattläten när man ligger tryggt i sin säng. Vakter patrullerade området så att inga vilda djur kunde ta sig in.

Över alltihop vaktade det heliga berget Mount Kenya, Afrikas näst högsta berg, 5199 m över havet. Det var tidig morgon och nattdiset låg fortfarande kvar. Vi åkte vidare…

Jag tänker hoppa på Marias Memoarers fototema för juli som är människor. Lite sent i månaden, men visst är det några dagar kvar innan augusti gör entré!

Jag började fundera var jag skulle börja och kom fram till att hållla mig till människor från Zanzibar.

Efter en vecka på safari i Kenya där vi spejade efter djur, var det skönt att ”vila upp sig” på Zanzibar. Dessa kvinnor är på väg till jobbet. Dom skulle plocka en särskild sorts tång som man odlade för export. Det gällde att passa på vid lågvatten.

Vår självutnämnde guide som visade oss allt som blev kvar på reven när vattnet hade dragit sig tillbaka.

Min vapendragare, bäste vän och man trivdes alldeles utmärkt med tillvaron!

Jag förstår att den här mannen inte cyklade. Det är tungt nog att dra sin cykel, med packning, i sanden!

På asfalt går det mycket bättre!

Svärdfiskar i mängder kunde man se i Stonetowns saluhall. I Stonetown föddes Freddie Mercury, för den som inte visste det! Kommersen var stor och högljudd!

En dam gör dagens inköp i saluhallen. Underbara färger på alla goda grönsaker.

Dagens sista bild blir på den här kvinnan. Hon arbetade i en butik som sålde det mesta. Hon ville dessutom gärna vara med på bild!

Temat för augusti vet vi inte ännu, men det är inte omöjligt att jag hakar på där också!

Har man väl börjat snygga till på ett ställe, är det lika bra att fortsätta. Vi är ju ändå hemma hela sommaren.

Den så kallade framsidan åt norr. Här trivdes maskrosor, ogräs och mossa!

Bort med alltihop. Häck och ”gräsmatta”.

Det mättes, justerades och arbetades för det nya utseendet.

Ganska fort växte det nya fram. Det gäller att vara noggrann. Tur att det finns folk som kan.

Det är ett tungt jobb. Folk som jobbar med att lägga sten behöver inte slänga ut pengar på ett gym!

Färdiglagt. Nu är det bara sopa, sopa, sopa kvar! En liten stund varje dag går vi ut och försöker fixa till fogarna. Tack till regnet som hjälper till. Tänk så lägligt det kom!

Snart kan vi börja ”inreda” plattan, så vi kan ”flytta in”

Ni som läste mitt inlägg om Nääs fabriker får en fortsättning här. Folk som arbetade med och i fabrikerna var tvungna att bo någonstans. Då byggde man upp ett litet samhälle strax intill fabriksområdet. Tollered ligger några hundra meter bort. Det är ett av det bäst bevarade brukssamhällen vi har i Sverige.

En skola var helt nödvändig så barnen kunde lära sig att räkna och skriva!

Skolan byggdes 1898 och undervisningen som var i B-form höll på ända till 1951 då en ny skola togs i bruk!

Kommunens äldsta hus.

Byggd på 1700-talet. ”Båt-Johans” Arbetarbostad, för ångbåtskaptenen.

Teatern, en arbetarbostad, byggd 1892. Ett resande teatersällskap framförde en pjäs i huset innan någon hann flytta in. Huset fick sedan heta Teatern.

I Tollered finns fortfarande byggnader som tillhör Nääs Fabriker! Väl bevarade.

Får jag presentera Tuben? Det är ett 335 meter långt rör som transporterade vatten till det lilla kraftverket man behövde för verksamheten i fabrikerna. En grävd kanal gick från sjön Torskabotten till tuben som man använde sista biten.

Öfvre Fabriken var ett bomullsspinneri, som byggdes 1833. Man lyste upp lokalerna med gas, vilken var orsaken till en brand 19 februari 1848. Allt brann ner utom tegelväggarna. Det innebar att man kunde bygga upp fabriken igen. Numera är det en festlokal därinne!

Vi gick en rejäl slinga uppför ganska branta backar och hittade Skogvaktarbostaden byggd 1908, ombyggt 1944. Stora områden tillhörde fabrikerna, med skog som skulle skötas. Jag hade inte en tanke på att man behövde en skogvaktare, men när jag nu vet hur stort området är, förstår jag bättre.

Snickarstugan. Arbetarbostad byggd på 1800-talets första hälft!

En butik behöver man i ett litet samhälle. Speciellt på den tiden när det inte fanns fungerande kommunikationer.

Nääs konsumtionsförening bildades redan 1868, men flyttade inte in i nuvarande butik förrän 1895 när huset byggdes. Här handlade man ”på bok”. Man skrev upp vad man handlade och betalade varje gång man fick lön.

Det finns många fler hus i Tollered som är intressanta. Detta är bara ett axplock. Man ser spår överallt efter en tid som för länge sedan har försvunnit, men här är det mesta väl bevarat!

Vi avslutade vår utflykt med att åka till sjön Torskabotten, som en gång var reservoar för Nääs Fabriker och dess elförsörjning.

Nu för tiden används sjön mest för bad och fiske!

Man har satt upp skyltar på alla hus som är från tiden när det var full fart på Nääs fabriker. Den här skylten sitter på huset som jag har i headern till detta inlägg!

….och som byggdes upp igen.

Muren i vår trädgård hade sett sina bästa dagar och behövde läggas om, innan någon fick en sten eller mer på foten. Ungarna tycker om att gå på muren. Ojoj, om det skulle hända något!

Vi skickade en förfrågan om hjälp och fick napp. Det är lika bra att passa på när det ändå är hemester! Muren plockades ner bit för bit.

Maskiner och gubbar började jobba redan klockan 07.00 på morgonen. Undrar hur mycket grannar och andra blev störda! Det var ett himla liv.

Underarbetet är det viktigaste sägs det! Helt rätt!

Det gäller att vara noggrann. Dom här killarna behöver inte gå till ett gym. Stenarna är riktigt tunga och dom är många!

Snyggt och prydligt. Stenarna rengjordes innan man byggde upp muren igen. Så skönt att vi äntligen såg till att det blev gjort innan något tråkigt hände med muren!

Nöjda!

Jag brukar få frågan om vi har bokat biljetter till vårt paradis, vårt andra hem, ännu. Nej tiderna är som dom är och det är social distans som gäller. Ingen vet i nuläget vad som händer.

Kan vi åka och/eller får vi komma in i Thailand?

Just nu känns det jättebra att åka in till Ban Phe och bunkra, men det är inte alltid så när man är på plats!

Ao Khai är aldrig fel. Fantastiska dagar i 30 gradigt vatten, lite god mat och semesterkänsla de luxe!

Det är alltid intressant att se om fisket har varit givande och vilka sorter man har dragit upp. Jag märker att det är färre och mindre fiskar nu än för några år sedan. Utfiskat av stora båtar eller kan det bero på allt skräp som finns i våra hav?

Överallt där det finns vatten med koppling till havet ligger båtar färdiga att ge sig ut för att dra in dagens fångst!

Någon ( sonen) ligger i vattenbrynet och mediterar. Finns det något mer avslappnande?

Tanka måste man. Vi gynnar gärna tanten runt hörnet!

Oj vad jag saknar den färska frukten. Passionsfrukt, bananer och en alldeles nyrensad ananas skulle inte alls sitta fel nu!

Det finns många sätt att använda ett paraply! Det här sättet är trevligast tycker jag!

Nu får vi titta i spåkulan för att få svaret om när man kan resa. Min spåkula är lite grumlig, tyvärr!

Medan rådjursmamman och hennes kid tittar in till mig i uterummet, håller jag på att rensa och sortera gamla bilder som legat länge i en kartong. Den som söker den finner säger man ju.

Det är Lucia 1945 0ch jag ligger i min mammas mage. I profilen syns det tydligt att jag finns därinne.

Här är jag tillsammans med min pappa. Vi åker radiobilarna på Liseberg. Blundar jag eller är jag rädd? Minns liksom inte det. År 1951 kanske,

Troligen samma år. Ett besök hos tomten på Ferdinand Lundqvist, numera NK. Undrar vad tomten skrev upp på min önskelista.

Balettuppvisning. Jag är i mitten. Mina barn och barnbarn får ett psykbryt när dom tänker på att jag dansat balett! När man ser mig idag har jag full förståelse för det.

Jakten i skåp och lådor går vidare!

Nääs Fabriker ligger ca 3 mil från Göteborg mot Alingsås. Verkligen värt ett besök.

Trots att fabrikerna är nerlagda så har man behållit namnet. Här finns idag massor att göra för den som vill. Hotell, restauranger, butiker, konferenscenter och en ljuvlig badplats.

Nääs ligger i Tollered, alldeles intill sjön Sävelången.

Peter Wilhelm Berg, som ägde  Nääs slott, var rik som ett troll, han insåg att framställning av bomullsgarn skulle dra in mer pengar till honom. Vattenkraft fanns på platsen och han lät uppföra ett bomullsspinneri 1833-34 av tegel som man hade bränt i området.

Textilkrisen kom till Sverige så fabrikerna lades ner 1980. Lerums kommun köpte 1982. Lerum sålde allt sedan till Byggfirman Ernst Rosén, som äger det än idag.

Precis som alltid dras vi mot vatten. Det var dessutom riktigt varmt.

När man ändå är där kan man passa på att ta en liten promenad i omgivningarna!

I det gamla tvätteriet har man numera en liten lanthandel. Om vi köpte något?

Jodå ”glassomanen” i familjen hittade naturligtvis glass som han köpte och snaskade i sig!

Om ni åker dit, glöm inte badkläder! Ett svalkande bad sitter aldrig fel!

Ni som tycker om att shoppa kan klicka er in via länken HÄR. Det finns hur mycket inredning, bomullskläder och annat som man kan fylla bilen med!

En länk till för den som är intresserad. Då får ni information om hela området! HÄR