Jag är en restokig mormor och farmor, som är glad för det mesta, ogillar orättvisor och har åsikter om allt och ingenting. Jag måste bli minst 200 år om jag ska hinna med allt jag vill göra. Vill inte dö nyfiken. Tycker om när folk har humor.
Jag vaknade tidigt av att mistluren lät gång på gång. Vi gick genom Inside Passage och där var det mjölkvitt.
Det gjorde inte så mycket för vi skulle ha en dag till havs! Men vi såg ingenting av omgivningarna!
Efter frukost rättade det till sig och de flesta hade en härlig dag uppe på däck. Vi såg val på långt håll. Det var en som var blyg och bara släppte upp en vattenkaskad lite då och då.
Dubbelt så bra kan man inte ha det var det nån som sa! 🙂
Andra passade på att koppla av vid inomhuspoolen.
Vattenspelet var i full gång. Lite mysigt när man hör vattenplasket.
En stund i biblioteket kan också vara avkopplande.
Den här delen av isbaren var helt tom. Alla flaskor står nersänkta i is.
Den andra delen av baren hade full rusch!Det är bara att sätta sitt glas på isbänken och drinken hålls kall. Om du inte dricker upp den först vill säga! En liten drink blev det innan det blev god natt!
Vi vaknade tidigt eftersom jetlagen satt i kroppen. Vistelsen i Vancouver blev inte så lång den här gången, tyvärr!
Utsikten från vårt fönster. Husen badade i sol. Det lovade gott. Vi var hungriga. Frukost nästa.
Vi beställde omelett. Vi fick så vi teg. Stor som bara den och god.
Tur att vi hoppade över buffén.
Vi skulle vidare och hamnade på en båt. Det var en kryssning vi skulle ut på. Några hade redan invigt utepoolen i det fina sommarvädret. Det gällde att passa på för resan går norrut.
Sakta rörde vi oss från land. Många var ute för att se det sista av Vancouver.
Tack och adjö. Nu väntar nya äventyr.
Den där bron skulle vi under. Hur skulle det gå? Var bron tillräckligt hög? Självklart var den det!
Det är något alldeles speciellt med en solnedgång i havet! Dags att gå in och avsluta dagen med en show i teatern.
Darren Dowler hade vi aldrig hört talas om, men var en härlig sångare. Känd av de flesta i publiken. Vi hade aldrig hört talas om honom, men visst var han bra!
I går blev det lite stressigt. Vi skulle åka till Vancouver via Amsterdam med 1.5 timmar mellan planen. När vi satt i planet från Sverige talade Kaptenen om för oss att vi var tvungna att vänta minst 30 minuter innan vi fick starta. Jaha, skulle vi missa planet till Kanada och hinner väskorna lyftas över.
Vi hann och trötta efter resan och tidsomställningen (Sverige ligger 9 timmar före) gick vi ut från hotellet på en promenad.
Varmt och skönt så långt. Solen uppe,men strålarna nådde inte ner till marken.
Det är läckert med glashus. Andra hus kan spegla sig i det och njuta över hur vackra dom är.
Vi gick ner mot hamnen och såg oss omkring.
Käre maken fick lite att titta på. Arbetsskadad efter många år i hamnen hemma. Ögongodis för honom alltså.
Vi såg många amfibieplan som landade på vattnet och fantasin sattes genast igång. Kanada är de stora viddernas land. Vilka uppdrag har dom och vart åker dom?
En liten del av Vancouver omringad av mäktiga snötäckta bergstoppar. Vancouver ligger vid kusten Lower Mainland i British Columbia i Kanada. Den har fått sitt namn från den brittiske kaptenen George Vancouver, som utforskade området på 1790-talet. Vancouver blev stad 1886.
Naturen är aldrig långt borta här och Vancouver har en spännande historia med olika indianstammar som har levt här och naturligtvis guldruschen!
Efter vår promenad gick vi tillbaka till hotellet, tittade på varandra och sängen lockade mer än allt annat! Vi hade varit vakna i nästan 24 timmar!
Sista dagen i april, tillika Valborgsmässoafton. Varmt ute ca 24 grader. Jag minns Valborgsmässoaftnar när jag har frusit värre än om jag varit på Nordpolen.
Det var så viktigt att ha på sig sina nyinköpta vårkläder, som var alldeles för tunna! Skönt att slippa frysa idag!
Dom gula orkidéerna, läs maskrosorna, vänder sina små ansikten mot solen! Skönt!
Alla vill vara med och visa sin klorofyll, även om det verkar vara ett gammalt träd!
Människorna hjälper till med blomsterprakten. Njutbart i en gräsmatta!
Men vad är detta? Ett torg som med blomsterringar gör reklam för OS?!
Det kanske är lite tidigt med OS ringar, men är man optimist så är man. Kanske får Sverige anordna OS tillsammans med några andra länder! Vem vet?
Stolta raka björkar står liksom i givakt utmed gångvägen!
Det var dags att förnya våra pass. Vi bokade en tid hos passpolisen och det gick smidigt när det var vår tur! Passet måste vara giltigt 6 månader efter utresa från vissa länder bland annat Thailand.
Jag, min slarvemaja, hade inte upptäckt att våra gamla pass bara var giltiga i 5 månader och tre veckor vid utresan från Bangkok.
Käre maken fick sin utresestämpel direkt, medan jag fick vänta en stund medan min passkontrollör vände, bläddrade i mitt pass, mumlade för sig själv och tittade på sin datorskärm ett antal gånger innan hon beslutade att jag fick åka ut.
Puh, man hinner tänka mycket när man står där med vetskapen om att det saknades en vecka!
Man känner sig lite som i en bubbla och vet liksom inte vad som händer.
Man kanske skall döpa om Jackfruit till Lucky fruit!
Nu har vi helt nya pass som gäller i 5 år. Räkna inte fel som jag gjorde, det kan stå dig dyrt. Jag har ingen aning vad en påföljd kan bli, men så himla onödigt!
Just nu är vi i en förberedelsefas medan vi njuter av våren och allt vad det innebär.
Först upptäckte jag att det saknades varma, tåliga, bekväma skor i min garderob. Ilade iväg och lättade på plånboken.
Jag följer med sa maken. Måste också ha. Vi tog två flugor på en smäll och nu kan kylan och vätan komma.
Medan vi väntar så hälsar vi nya blåmesgrannar välkomna. Vi tror att dom har flyttat in. Vi får se.
Vi svär över mossan som någon har rullat ut den gångna vintern. Ett tjockt täcke ligger där.
Marktäckande blommor ska krossa mossan och ge oss lite mindre jobb.
Vi njuter av grönskan som har kommit och hoppas nu på att växtligheten får en skjuts av regn. Vatten behövs. Just nu kommer molnen som förebådar regn in över oss.
Vi åker till Marstrand varje år och tar gärna med oss besökare dit. Denna gång var Skåningen och hennes Rudi med!
Denna lilla ö som man går runt på några timmar, medan man njuter av vad man ser är ett måste för mig.
Bergs Konditori får också alltid ett besök. Har du inte varit där har du inte varit på Marstrand. Bergs konditori startade i början av 1920-talet på Hospitalsgatan. Under 1930-talet öppnades en filial på Hamngatan 9, där Bergs finns idag. Konditoriet på Hospitalsgatan fanns kvar till början av 1940-talet. Huset där Bergs konditori håller till byggdes redan år 1881 som en sommarbostad åt två förmögna Göteborgsfamiljer. Runt sekelskiftet fanns här Sveriges första sparbank. Mellan åren 1907 och 1908 användes lokalen av flottan som officersmäss. Här samlades också den tidens kändisar!
Undrar vilka som har suttit här och tittat ut på kajen när folk gick förbi.
Marstrand har varit en tummelplats för Kungar och andra celebriteter.
Några båtar har kommit i sjön för säsongen. Många båtar ligger i året runt. Bor man på en ö är det smidigt att alltid ha tillgång till en båt.
Det blåste kyligt så vi gick bara åt ett håll på en liten promenad. Många hus vittnar om en storhetstid som i vissa fall lever kvar idag.
Öppet gatt mot det stora blå. Där har jag som barn åkt många gånger med min pappa när vi skulle gå mot Pater Noster (fyren) och dörja makrill!
Vi gick mot Societeten, där Oscar II höll hov. Många baler har hållits här och traktens flickor var ofta inbjudna.’
Till vänster om ”Såsen” hittar man detta magnifika trähus. Vilken utsikt man kan skryta med där.
Stora skärgårdshus finns i massor. Det ligger fler åt det andra hållet på Marstrand.
Vi gick halvvägs upp till Karlstens fästning, som har spelat stor roll under åren. Både som statsfängelse och försvar. Meta Foch är den enda kvinna som suttit här.
Utsikten är fantastisk ju högre upp man kommer och Albrekt Sunds Kanal kan man se smita in mellan kullarna längst bort i bild.
Kanoner från 1800-talet står och vaktar, men har inte så mycket att göra nu för tiden. Den kände tjuven Lassa-Maja satt här på fästningen från 1813-1839. Han var duktig kock, berättade bra historier och fick komma ombord på Kronprins Oscars båt och blev slutligen benådad av Karl XIV Johan.
Marstrands Wärdshus låg tomt och öde. Säsongen har inte börjat ännu. Det är för övrigt den första restaurang jag åt på. Vi fick glass till efterrätt och det var inte så vanligt då. En liten grabb i sällskapet ville hellre ha varm glass. Detta var någon gång på 50-talet.
Hit gick vi ofta på söndagar för att lyssna på musik i den lilla paviljongen. Jag vet inte om det fortfarande är så.
Så här års är det nästan folktomt på Marstrand, men snart väller turisterna och sommarboende in till ön. Regattor avlöser varandra och Swedish Match avgörs här.
Vill ni läsa mer och lära er massor av Marstrands historia rekommenderar jag varmt Ann Rosmans böcker som utspelar sig i dåtid och nutid.
Bloggvännen, Skåningen, sedan många år tog med sig sin Rudi och kom på besök. Så trevligt. Det är säkert 10 år sedan vi träffades på en bloggträff i Höör och vänskapen består.
Alltid glad och alltid höjdrädd. Det kan vara för högt att stå på en tröskel. Det första vi gjorde var att åka upp på Ramberget för att se Göteborg lite grand från ovan. Kanske inte så snällt, men det gick såå bra!
Vi gick inte alltför nära stupet, men det sög tydligen i magen i alla fall.
Båten mitt i stan? Ånej, det är bara ögat som luras! Hon ligger så fint vid kaj i Göteborgs inlopp. Göta Älv.
Utsikten är fin uppe på Ramberget. Långt borta kan man se Liseberg och Gothia Towers tre byggnader.
Vi åkte sedan ner i lagom höjd för höjdrädda och satt på kajen en stund. Nu är Skåningen lite tuffare och berättar något för gubbarna.
Göteborgs stolthet Götheborg. Här ligger hon och var inte öppen för guidning förrän lite senare i vår. Jag hade förmånen att vara ombord kvällen innan hennes Kinaresa. Vi hade dessutom följt hela bygget från start till mål.
En sista titt på hamnen innan vi åkte hem till maten!
Man blir hungrig när man är på utflykt. Varmrökt lax smakar alldeles utmärkt här på Västkusten! Nya äventyr väntade, fast nästa dag!
Ett av barnbarnen spelade innebandycup i helgen och vi följde med. Publik måste man ha när man spelar!
Jag är inte så insatt i alla regler, men jag vet i alla fall att man ska få in bolleländet i mål.
Ett mål som är så litet att målvakten står på knä när han spelar. Jag är glad att jag slipper stå på knä länge. Jag skulle aldrig komma upp igen.
Uppvärmning innan match är viktigt. Här laddades det för fullt.
Lika viktigt är energipåfyllnad mellan matcherna. Det gäller att vara på topp!
En liten promenad för publiken i en paus.
Magnolian stod i full blom. Ljuvliga vår.
Dags för en ny match och vi bänkade oss. Pojkarna spelade 4 matcher. Rätt så korta, men det suger i alla fall.
Då gäller det att vila sig i form när man inte är inne och spelar. Det var en trevlig dag och även publiken blev lite trötta, men kunde inte ligga ner så här.
Ute var det fortfarande full vår, men trädet mår nog inte så bra. Trots det är så tycker jag att det är vackert.
Nu kan jag lite mer om innebandy och det var faktiskt riktigt spännande ibland.
