Res med mig genom livet

Vi tar det med ro.

Det börjar bli läge nu att klättra på väggarna. Den här pandemin sätter spår både här och där. Man blir otroligt begränsad när man ska hålla sig från folk!

Vintern håller fortfarande sitt grepp om oss. Istapparna hänger ner från uterumstaket. Visst är det fint att titta på, men då är det bara ögonen som får sitt! Resten då?

Man måste få utlopp för de energier som nu ligger lagrade lite här och där i kroppen. Vi beställde en maskin på nätet, som kom i tusen delar och skulle sättas ihop. Förhoppningsvis rätt!

En pappersmanual kom med – på finska. Varan kom från Finland, men vi förstod inte det språket bättre för det! Ett ljushuvud kom på att det möjligen kunde finnas en beskrivning på youtube. Javisst, men den var också på finska. Tur i alla fall att ögonen fungerar så man kunde titta på en sekvens i taget.

Sakta växte den fram vår roddmaskin.

Klar! Den som trodde att ni skulle få följa med på en roddtur ut på fantasins ocean hade helt fel. Vi ror iväg helt själva!