Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Kategori: Okategoriserade (sida 1 av 29)

Kiel Tur och Retur

Vi brukar ta en Kielkryss några gånger per år och i onsdags var det dags igen. Kiel är en mysig stad, tillika huvudstad i den Nordtyska delstaten Schleswig Holstein. Kiel blev svårt bombad under andra världskriget, men har rest sig. Kiel har ca 260 000 invånare och ligger längst in i den grävda Kielkanalen.

När vi kom av båten gick vi precis som vanligt till parken som ligger runt de två små sjöarna eller stora dammarna om man så vill. Tidig morron och redan sitter folk och solar.

Efter en stund kom vi till ett av alla ALDI som finns för lite shopping. En arkad med glastak utmed hela huset gillar vi. Man slipper bli våt när det regnar och har skydd mot solen, beroende på väder.

Vackra byggnader kan man hitta lite här och där. Allt bombades inte. Tyvärr vet jag inte hur gammalt just det här huset är, men jag tycker att det är vackert!

Varmt och skönt, men vissa valde skuggan under träden.

Efter en lång promenad och några timmar senare blev det dags för en vätskepåfyllning vid Europaplatz.

Ingen rast, ingen ro. Dags för vidare sightseeing i Kiel. Det här huset kommer för evigt att kallas kuddhuset av mig. Man säljer sängkläder i bottenvåningen. Nu ville man tydligen göra reklam för kuddar. En coolt sätt att göra reklam på.

Dags för lite mat. Vi gick till Löwebrau, en pub-liknande restaurang!

Jag beställde en schnitzel “für die kleine Hunger”. Dvs till en som inte är så hungrig. Därtill fick vi en stor skål med pommes. Jag åt nog ungefär hälften. Synd att lämna, men man får inte plats med allt.

Dags att gå tillbaka till båten efter en härlig dag i Kiel.

Kielkanalen är ca 10 mil lång, överallt utmed stränderna ser man segelbåtshamnar. Dessutom ett stort antal människor som paddlar kanot.

Stränder finns det gott om och på varje strand står ett antal strandkorgar. Det är små privatägda oaser som man kan sitta i, lägga lite personliga saker i när man åker hem. Man kan naturligtvis låsa och fälla upp sitsen som en liten dörr. Stänga till helt enkelt!

En stund efter vi kommit ur Kielkanalen var det natti, natti. Jag vaknade med ett ryck när jag hörde Godmorgon klockan är halvåtta. Vi klädde oss, gick till frukostmatsalen, fyllde på förråden och gick sedan upp på däck. Några hade druckit kaffe ute på akterdäck.

Början till Göteborg hamninlopp. När man kommer dit känner man sig som hemma!

Vi hade tur med vädret både i Kiel och när vi kom tillbaka!

Så härligt med en liten tur!

Min Mamma genom Europa på en HD år 1929

För nästan exakt 90 år sedan åkte min mamma genom Europa till Spanien på sin HD! Hon var 19 år, åkte själv när autobahn i Tyskland inte ens var påtänkt.

Hon fortsatte att resa hela sitt liv och jag fick ofta följa med mina föräldrar. Min första flygresa var till Oslo där vi hade släkt. Jag var en liten tjej. Året var 1950.

Min mamma åkte i slutet av 50-talet till USA, via Island, där man fick övernatta! Hon berättade för mig som satt och lyssnade. Det fanns minsann något i USA som hette FÄRG-TV. Hon berättade också om Island. Jag blev nyfiken och min reslust grundlades där och då.

Jag ville också.

Reykjavik låg bokstavligt talat för mina fötter. Jag visste att mamma varit där och det kändes som att hon var med mig i det ögonblicket.

Vid vårt andra besök i Island, gjorde vi en rejäl rundresa till ställen jag aldrig hade sett om jag inte som liten tjej blivit vaccinerad med en resgen.

Utan mina föräldrars reslust som varit mycket smittsam hade jag aldrig fått se geysrar slunga hett vatten ur jordens inre.

Inte heller kommit till Tingvellir. Platsen för Alltingets allra första möte år 930. Det är en nationalpark och ett av UNESCOS världsarv!

Det är fantastiskt att upptäcka nya miljöer och naturscenerier.

Reslusten har gett mig och min familj dom mest underbara ögonblicken både i Sverige och långt borta.

På frågan om jag aldrig längtar hem, så är svaret nej. Däremot längtar jag efter mina barn och barnbarn.

Det finns alltid en lite vrå i mig som längtar ut, vill se, förstå och lära mig mer.

Ett stort tack till en gammal HD som var startskottet till allt vi har fått och skall uppleva!

Res(ia)barometern 2019

Resia har sedan 2006 tagit pulsen på Sverige och svenskarna angående restrender. Nu är det dags för 2019 års upplaga.

Trender kommer, trender går – Reslusten består

Ett säkert kort är att gissa på att vi är ett folk som vill resa och se oss omkring, men hur och under vilka förhållanden?

När man gör listor av det här slaget, är det ju snittet som talar om för oss hur vi är och någon medelmåtta är jag inte. Den saken är klar.

Resia har tittat på 4 olika trender.

  1. Hållbarhet – en fråga om många medvetna val.
  2. Relationer – hur påverkas dessa under semestern?
  3. Digital Detox
  4. Trygghet – viktigare än man kan tro!

Dom tre första trenderna har det skrivits spaltmetrar om, men det är inte ofta någon tänker på att trygghet kanske är den viktigaste ingrediensen när man väl har bokat. Planeringen är färdig, väskorna packade och det är nerräkning från 10. Lite resfeber, som skärper sinnena är bara nyttigt!

Det som är trygghet för mig kanske inte är det för dig.

Om jag ser på mitt eget perspektiv när det gäller trygghet.

  • Jag väljer bort länder som UD varnar för.
  • Jag väljer dokumenterat bra samarbetspartners. Resebyråer, tågbolag, kryssningsrederier, flygbolag och så vidare. Det är den basiska tryggheten för mig. Det kommer jag långt på.
  • Jag väljer inte hotell i riskområden.
  • Jag ser alltid till att ha en bra reseförsäkring

Efter det kan det roliga börja.

Väl på plats skiljer det sig vad vi vill göra.

Farbrorn är som en tidning. Sjunger nyheter på uråldrigt vis.
Novi Sad, Serbien

För oss får det vara lite spänning, upptäcka området, äta nya rätter och njuta av livet i största allmänhet.För andra räcker det att ligga på en strand och slappa. Gå ner i varv och bara vara.

Jag har någon gång sagt att jag inte vill dö nyfiken, vilket innebär att upplevelser är bland det bästa med livet.

När man kommer till främmande länder, möter människor från jordens alla hörn, får man bättre förståelse för hur dom tänker och lever. En större förståelse mellan människor från olika delar av världen är ett gigantiskt fredsprojekt. Vilket genererar trygghet för alla.

Buda-Pest by night. En fantastisk upplevelse.

En del i tryggheten är att man vet vilka ramar och förutsättningar som finns. Tack vare eller på grund av vår svaga valuta har det blivit mycket dyrare att resa bara på några månader. Man kan eventuellt hitta alternativ till vad man har tänkt. Det kräver lite mer planering, men betalar sig i längden.

Gratisaktiviteter – finns det i närheten? Brukar ofta vara riktig bra alternativ till dyra events. Kanske till och med det bästa!

Hungrig? Ät inte i en restaurang på flashiga gatan. En tvärgata några meter bort kan göra stor skillnad i plånboken.

Svenskarna kommer att fortsätta resa oavsett hur vindarna blåser och vilka trender som kommer och går.

Det gäller bara att sätta så lite avtryck på vår planet som möjligt!


En fantastisk dag som avslutades med en magisk solnedgång.

Det är underbart att resa om man känner sig trygg!

Det uppgrävda Göteborg

Just nu och ett antal år framöver kommer Göteborg att vara som en uppgrävd sandlåda. Inga barn kommer att leka i den sandlådan, men vuxna har den som arbetsplats många år till.

Göta Älvbron, eller Hisingsbron som alla säger, stod färdig 1939 och är numera pensioneringsfärdig och ska rivas när den nya står färdig 2021.

Vi fick en guidad tur av sonen som arbetar i centrum och vet vilka vägar som gäller. Lite snett bakom Centralstationen ser det en aning rörigt ut! Hur ska man få ihop det till slut?

Om man vänder blicken åt andra hållet ser det inte bättre ut. Det är inte bara broar som ska fixas. En byggas och en rivas. Det ska påfarter, tillfarter, avfarter. Allt som behövs för att vi ska kunna ta oss upp på den nya bron. Allt annat ska fixas till kring det projektet.

Vi tog en promenad på Hisingsbron till andra sidan och såg att man har börjat gjuta fundament och satt upp en del stålkonstruktioner.

Högst upp på Hisingsbron. Rost överallt, som man kan se på staketet. När det är riktigt varmt, spolar man vatten på vägbanan. Troligen så att asfalten inte ska expandera för mycket i hettan. Bron är skranglig, men ändå säker tills den nya bron står färdig!

Efter 927 meters promenad över älven vände vi oss om och såg hur långt man kommit på Hisingssidan. Den gamla bron till höger i bilden.

Detta är bara en liten del av vad som pågår i Göteborg. Ny tunnel under älven, västlänken, den för många så förhatliga. Plus en massa annat. Jag hittar snart inte längre i min egen stad!

Allt ska stå färdigt någon gång på 2030-talet. Då är det väl dags att börja om på nytt med något som är gammalt. Älvsborgsbron exempelvis!

Lugnt och skönt vid Lilla Bommens hamn. Där går livet vidare precis som om inget konstigt händer runt omkring.

Det var faktiskt rätt skönt att komma hem och titta på alla fjärilar som hade middagsdags i gräslökstuvan!

Ägg och Coca-Cola

Jag såg en ruskig liten film på FB och trodde inte mina ögon.

Titta lite. Filmen tar 19 sekunder.

Jag ville inte tro att det som folk dricker skulle kunna hantera ett ägg på det här viset. Jag gjorde därför ett eget experiment.

Ägg, glas, litermått och Coca-Cola behövdes. Jag hoppade över Pepsi-Cola.

Ägg i glas. Det hoppade inte dit själv. Jag la ner det så försiktigt!

Jag hällde i Coca-Cola från en nyöppnad flaska.

Litermåttet satte jag över hela härligheten. Sedan var det bara att vänta!

24 timmar senare…….

Simsalabim. Vad har hänt?

Täckelset har fallit och ägget har ett intakt skal. Lite färgat av colan. Det ser ut att vara allt!

Inuti då? Ägget verkar vara helt friskt och OK, men vi åt det inte. Jag hade lekt färdigt med maten och inser att man ska inte tro på allt man ser eller läser. Speciellt inte på Facebook!

En ny medlem i flocken

När vi var på kryssning i Alaska utökades vår familj med en liten hundvalp. Får jag presentera Lille Börje?

Liten och nyfiken. Precis lagom storlek för bästa kompisen, lille E.

Smilla vill också vara med, men är tillräckligt gammal för att tycka att det blir jobbigt med dom två små.

Där du är vill jag också vara. Hundbädden rymmer många.

Bäst att vila lite och leka med annat!

Det kan gå hett till ibland! Bara på lek förstås!

Vi åkte till Universeum

En ruskig Kristihimmelfärdsdag, med regn och blåst. Vi bestämde oss för att åka till Universeum. Köpte biljetter online, kunde gå förbi långa köer och direkt in i härligheten. Vilken tur. Halva Göteborg hade kommit på samma briljanta idé.

Foto: Jenny Jansson

Vår minste familjemedlem och tillika vårt barnbarnsbarn gladdes med oss. Det stora akvariet var toppen tyckte han.

Det bästa med Universeum är att fåglar och apor lever fritt bland besökarna. Naturligtvis inte ormarna förstås. Dit gick vi inte eftersom J. har ormfobi.

Det är så häftigt att se djuren på nära håll och på deras villkor. Vill dom inte så vill dom inte!

Jag älskar att titta som dom här små krabaterna. Leker lite gömme. Ibland här ibland där.

Det här var en toppenplats tyckte lille E. En hel avdelning propagerade för tandhälsa. Det är en del av experimentdelen. Här fanns mycket för både liten och stor!

Underbara kuddar för en liten byggmästare. Alla andra, de större barnen, hade försvunnit in i en kemiverkstad, så den här lille herrn kunde husera på egna villkor!

Det var mörkt i tunneln och hajarna svepte fram över våra huvuden! WOW! Så konstigt.

Det blev dags att åka hem och vara nöjda med att vi kom så tidigt och slapp den värsta trängseln. När vi åkte hem var det knappt ståplats entrén.

Var ligger “Red Dog Saloon?”

Den världsberömda Red Dog Saloon ligger i Alaskas huvudstad Juneau, som har ca 35000 invånare. Inte mycket för en huvudstad i en av USAs delstater. Alaska är störst till ytan, men invånarna är förhållandevis få.

Juneau är en riktig regnig plats på jorden med ett snitt på ungefär 2300 mm regn per år och 320 regndagar per år. Vi hade tur. Lite molnigt och man kunde ana regn i luften. Området har bebotts av Tlingitfolket sedan flera tusen år.

Vi gav oss ut i den lilla staden och jag blev förvånad över alla juvelerarbutiker som ligger där. Vägg i vägg med diamanter och guld som lockbete.

Vårt mål var Red Dog Saloon som är en världsberömd saloon. Hit kom guldgrävare och traktens boende för ett glas eller två efter en lång arbetsperiod. Saloonen är i ursprungligt skick, men har flyttats till den plats den ligger på nu.

Det är en ovanlig känsla att komma in där. Nu för tiden är det nästan bara turister som kommer hit. Annat var det förr. Byggnaden andas historia. En björn fick jag se.

Här hänger den – Wyatt Earps pistol som han en gång glömde kvar och aldrig hämtade. Ni som har läst “pangpangböcker” vet vem den skjutglade gossen var!

Det är trångt mellan borden. Många går dit för att se hur det en gång var!

Tidsenlig klädsel på servitriserna. Fattas bara annat!

Överallt hänger, sitter och ligger det saker som påminner om Alaska och den tid som för länge sedan är förbi.

Se där ja. Ingen idé att klaga. Sänk kraven istället!

Skål! Sänk blicken och titta på golvet. Där ligger ett lager av sågspån precis som på den tiden. När guldgrävarna kom hit fyllnade dom till frampå nattkröken och då kunde det hända att lite guld ramlade ner på golvet. På det viset kollade ägaren sågspånen varje kväll och hade på så sätt en alldeles egen guldgruva på Red Dog Saloon.

Med öl eller cider i magen gick vi ut på stan en vända. Molnen nuddade bergstoppen.

Tillbaka på båten förberedde vi oss på att kasta loss och åka vidare i Alaskas vatten till nästa stopp!

Whalewatching-Valsafari

Man kan ju bara inte åka till Alaska och inte åka på valsafari. Sagt och gjort ut på valsafari skulle vi.

Havet låg blankt som en spegel, men lite kyligt i luften tidigt på morgonen.

Varmaste kläderna på. Vi visste att det skulle bli en del fartvind. Bäst att vara förberedd.

Titta, titta – en val på väg upp. Den sprutar upp vatten i kaskad. Tur att dom förberedde oss.

Oj, två på en gång. Dom simmar dessutom riktigt tätt. Det måste vara mor och barn.

Jajemen. Där var dom igen. Uppskattningsvis var kalven ca 5 månader.

Färdigt för dyk. Då tar det en stund innan dom kommer upp igen. Vi beslutade att åka vidare. Under ca en halvtimma hade vi fått se en riktig show av knölvalarna. Dock inga späckhuggare, men man kan inte få allt.

Här fanns ju andra som ville vara med på bild. Två slöa sjölejon hade siesta.

Sjön suger och maten dukades upp när vi kom iland på ICY Strait Point. Enligt tradition från New Orleans läggs all mat i en sträng mitt på bordet. Sedan är det gästerna som får ta det dom vill ha.

Allt hade tillagats i samma “balja” Vi fick majskolvar, kungskrabbeben, potatis, svamp, räkor och en kryddstark korv.

Det var bara att plocka det man ville ha. Hushållspapper stod på borden om man blev kladdig. Det gick liksom inte att undvika.

Vilken fantastiskt fin dag vi fick. Delfiner och havsuttrar visade sig också för oss. Delfinerna lekte en lång stund med fören på båten.

ICY Strait Point är precis som det står en helt privatägd destination. Den enda i Alaska där kryssningsfartyg stannar. Det är en liten halvö där man försöker bevara och visa sin kultur så mycket som möjligt. Många av ägarna i Corporationen är från tlingitfolket. Dom har fått många utmärkelser för det dom gör!

White Pass & Yukon Route

Vårt nästa stopp blev Skagway, en liten sömnig stad som kom till under guldruschen i slutet på 1800-talet. Numera bor bara ca 1000 människor där. Skriet från vildmarken spelades till viss del in i Skagway.

Några människor hittade lite guldflingor i området och det spred sig snabbt. Folk kom från alla håll för att leta guld. Man gick upp till White Pass och in i Kanada, men det var alldeles för besvärligt, milt sagt. Folk dog på vägen upp. Man skulle upp med packning och mat till 3000 meters höjd.

1896 kom man på att bygga en smalspårig järnväg. Det var brant, kurvigt och svår terräng. 1900 var järnvägen färdig.

Drömmen om guld blev aldrig sann i Skagwayområdet och järnvägen övergavs. Järnvägen är idag renoverad och tågen går exakt samma rutt som en gång guldletarna åkte.

Naturligtvis hoppade vi på det tåget!

Det var lite spännande att vakna upp och kolla om vädergudarna hade övergivit oss. Vi var beroende av bra sikt när vi skulle 3000 meter upp och njuta av utsikten. Gudarna var på gott humör den här dagen också.

Loket med oändligt många vagnar väntade på oss.

Klara, färdiga, gå!

Väldigt sakta började vi stiga. Smältvattnet rann förbi i ganska strida strömmar.

Tåget slingrade sig utmed berget och vi kunde njuta av det vi såg. Inget för höjdrädda vill jag lova!

Två tunnlar finns på väg upp. På väg ner också förresten! Vi sitter i några vagnar bakom loket. Kurvan är skarp och bron ett plockepinn.

Vi fick verkligen lön för mödan, men jag tror inte att de fattiga guldletarna uppskattade utsikten lika mycket. Dessutom blev det inget guld i detta området!

Blunda om ni tycker det ser för högt ut. Ni kan se järnvägsspåren utmed bergssidan till vänster långt ner i bild.

Gränsen mellan USA och Kanada. Ingen gränskontroll här. Kommer nog lite längre fram!

Vi vände ner igen. Ån eller floden rinner neråt med fart.

Vi mötte ett tåg som var på väg upp. Det kryper väldigt nära berget. Tur att det inte var vinter.

Vi var i stort sett nere igen och hade “fast mark” under oss. Det är otroligt hur man kunde bygga en järnväg som detta. 20 miles lång och en stigning på 3000 meter.

Allt för att guldfebern tog tag i människorna. Dessutom blev det inget i dessa trakter. Både människor och djur hade svåra umbäranden och dog under byggandet av White Pass Railway!

  • Om mig och kontakt
  • Mitt Instagram

© 2019 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.

ArabicChinese (Simplified)DutchEnglishFrenchGermanItalianPortugueseRussianSpanishSwedishThai