Res med mig genom livet

Kategori: Okategoriserade (sida 1 av 46)

Vår nya bro över Göta älv

Den gamla Götaälvbron stod färdig 1939 och är numera en enda rosthög. Vi var nere och kollade läget igår och såg då att spårvagnar, bussar och andra tyngre fordon kryper sakta över den gamla bron. När man går över bron känner man skakningar. Måtte eländet hålla tills den nya bron står klar i mars 2021.

Vi åkte ner och parkerade på Gullbergsvass och hoppades på att kunna se bra. Det kändes lite som första parkett. Den gamla Götaälvbron eller (som den heter i folkmun) Hisingsbron kan ni se bakom den nya, ska rivas när den nya står klar.

Det är bara att lyfta blicken till andra sidan Göta Älv och man anar absolut inte att ett stort brobygge pågår alldeles intill.

Tillbaka till den nya som blir en lyftbro med en fri segelhöjd på 12 m. Öppen 28 meter. Är man högre får man väl backa eller låta bli att segla där.

Den gamla bron har en fri segelhöjd på 18 meter och oändligt när klaffen är öppen mot himlen.

Den nya bron skulle vara bra för trafikanter och fotgängare. Dessutom ge mer plats vid brofästena.

I farleden ligger det en massa små metallramar. Vi undrade vad det var för något. Här ser man att det byggs på dom. Vad är frågan och varför?

Vi tittar lite närmare. Vad kommer det att bli? Någon som vet?

Lite verktyg på en pråm som låg vid kaj. Pråmens “golv” bestod till stora delar av ruttna träbalkar. En renovering skulle behövas.

Den nya bron ska vara färdig i mars 2021 och invigas i september samma år. Om tidsplanen håller förstås!

Istället för värme…

… blir det kyla och karantän i Sverige. Thailand ser avlägset ut den här säsongen. Vi är liksom inte välkomna på grund av något vi inte kan se.

Nu skulle vi suttit uppe bland molnen och sett fram emot att få en vinter med värme.

Det blir ingen frukost på balkongen innan vattengympan.

Jag kan nästan känna doften från hav, värme och fisk. Jag kommer att sakna det!

Här var det en utflykt till Rockgarden. Vi åkte runt ganska mycket för att se oss omkring.

Ibland måste vi tanka. Ofta tankar vi hos tanten runt hörnet. Det går inte åt mycket bensin så det blir billiga utflykter.

Istället:

Träffar vi våra nära och kära under så säkra former som möjligt!

En höstpromenad på landet. Det är ett tag sedan man använde den här numera brädhögen.

Hand i hand med gammelmorfar är mysigt. Gammelmorfar har handskar på sig såklart!

Det finns mycket spännande på vägen. Vi hittade spår efter hästar. Det var många avtryck och vi kollade alla!

En gammal hästvagn såg vi, men hästarna hade säkert rast!

Om detta hade varit kunskapens träd, hade vi fått veta när vi kunde resa fritt i världen igen.

Det är inte så dumt med en fin höstpromenad i Sverige heller.

Bröllopsresa del 2. Lanzarote 1966

Vi stannade inte hela tiden på Gran Canaria, utan åkte med ett miniplan över till Lanzarote. En ö som skulle bli vår absoluta favorit av alla kanarieöar.

En annorlunda värld öppnade sig. Jag visste inte då att man odlade vin på Lanzarote. Ön består mycket av svart lavasand. Nätterna kan vara kyliga och dagarna varma. Det gäller att ta vara på kondensvattnet, gräva gropar och ha små murar omkring. Då ger man vinrankorna de bästa förutsättningar att ge skörd. Vinet är inte särskilt gott, men smaken är olika!

Vår första träff med kameler. Det skulle bli mer.

Saliner – en saltodling. Man fyllde dom med havsvatten och lät det dunsta. Kvar blev salt. Man gör på samma sätt även idag!

Lite spännande med lavastrand och klippornas färger.

Det blev dags att rida på kameler upp till toppen i Timanfaya, vilken man inte kan göra idag. Nu är det reglerat och turisterna kan inte vistas i området precis hur som helst!

Timanfaya är ett lavaområde och nationalpark. Numera skyddat av Unesco.

 Vulkanerna och de orörda lavafälten i den 5 000 hektar vidsträckta nationalparken på Lanzarotes västkust. Eftersom det inte har funnits någon yttre påverkan är inget förändrat i området.

Det var mäktigt att stå högt upp och titta ut över all lava.

En dag år 1730 var det ett vulkanutbrott som kastade glödande lava i hela området. Det fanns ett ögonvittne, en präst i byn Yaisa, som skrev dagbok. Utbrottet höll på ända till 1736. Alltså sex år! Det är otroligt att området är i stort sett orört sedan dess.

Några meningar från prästens dagbok:

Jorden slets upp i Timanfaya, en bit från Yaiza.

Ett enormt berg reste sig ur jordens bröst.

Flammor sköt ut från dess topp”

Vyn är nästan oändlig. Man skulle tro att man inte är på jorden, utan en helt annan planet!

Om man skrapar lite i sanden eller gruset är det fortfarande hett. Det var bara att slänga i lite torrt ris för att det skulle ta eld inom några sekunder. Numer har man ett hål i marken där man har lagt ett grillgaller. Där grillas kyckling med värme från jordens inre! Jag var med min mamma på Lanzarote 1959 och då stekte man ägg direkt ca 1 dm ner i marken.

En sista blick på flygplatsen innan vi flög tillbaka till Gran Canaria. Det ser “lite” annorlunda ut idag!

Varje gång vi har kommit tillbaka till den här ön har det blivit en tur till Timanfaya. Ön har mycket mer att erbjuda, men 1966 var det inte aktuellt med en stor rundtur!

Bröllopsresa till Gran Canaria 1966

Vi gifte oss i januari 1966 och fick i present av min pappa en bröllopsresa till Gran Canaria. Innan vi reste åkte vi till min mammas grav och la brudbuketten där. Hon skulle vara med oss var vi än var.

Framme vid vårt hotell. Havsutsikt hade vi minsann!

Snabbt gick vi till Las Canteras, stranden i Las Palmas. 1966 fanns inga fler turistorter. Mas Palomas, Amadores och Puerto Rico var vid den tiden ödeland. Kanske fanns det en och annan liten fiskeby utmed kusten.

Restaurang Tres Coronas blev snart en favorit. Vi letade efter den förra året på vår kryssning, men den var säkert borta sedan länge.

Den nyblivna frun gör paket och skickar hem cigaretter.

Den lika nyblivne maken tar en liten vila medan frun….

…stryker en klänning som blivit skrynklig.

En ganska stor del av Las Canteras var vikt för fiskare och deras små båtar.

Åsna och vagn var absolut ingen sällsynthet för mer än 50 år sedan.

Ung och nygift. Numera morfar, farfar och gammelmorfar. Ett av barnbarnen tycker att morfar var en hunk. Vart tog det vägen?

En bok på balkongen är inte dumt.

Medan unga frun tankar D-vitaminer i januari.

En sista blick över Las Palmas innan vi skulle vidare till en annan kanarieö, som blev en av våra favoriter.

Alla bilder är skannade från diabilder.

Nästan som en vårdag

Vi skulle fixa lånekort på biblioteket i Partille och när det var gjort tog vi en promenad utmed Säveån. Det kändes nästan som vår i luften!

Solen sken, inte den minsta vindpust och ån låg blank som en spegel.

Lite lågintensiv träning. Det ena benet före det andra i rask takt. Ja växelvis då förstås.

19 oktober och de små blommorna vågar vägra hösten och påminner om den vår som ska komma….

Busken orkade inte längre, utan blev ett hem för lava och mossor. Nästan som en installation.

Vattenytan var nästan som en glasskiva som träden speglade sig i.

Höst och vår samsas. Björken, som faktiskt är en ask, ser ut att vara våren och lilla busken intill är helt klart höst!

Tack till Pettas blogg för bra syn!

Naturen bjuder på lite godis för alla småkryp som vill ta del av det. Sedan kommer fåglarna och får sig ett skrovmål.

Varma och lite svettiga kom vi tillbaka till vår utgångspunkt. 3.5 km i ganska rask takt känns bra. Lite kort kanske, men bättre än inget!

Idag regnar det!

Underbart är kort!

Planteringsdags

Jaha, nu är hon inte riktigt klok, är säkert din första tanke. Det är ju i mitten av oktober. Faktiskt nästan november. Visst jag är helt klar över det.

Det är vitlöken som ska ner i jorden. Man kan ju hoppas på skörd i slutet av sommaren 2021. Det blir ett test.

En liten klyfta i varje hål.

En blomsterpinne vid varje vitlöksklyfta, så vi vet vad som kommer upp. Annars tror vi väl att det är ogräs.

Förhoppningsvis kan vi ha egna vitlökar nästa år. Gott!

Det finns faktiskt ett annat skäl också till att vi vill ha vitlök. Vi vill inte att grannarnas katter ska använda slänten som toalett, vilket dom gärna vill göra idag. Tipset var att katter inte tycker om vitlöksdoft!

Hoppas det funkar så att katterna gör sina behov någon annanstans!

Dessutom hoppas vi att det avskräcker rådjuren som äter upp allt dom tycker är gott!

Tack för alla boktips!

Frosten har gjort entré hos oss. Det blir kallare och mörkare nu. Då är det skönt att slinka ner i en skön soffa med en bra bok!

En utblommad rölleka med frostmössa.

Några böcker som jag fick tips om har jag redan läst!

  • Utvandrarna av Wilhelm Moberg. Läst
  • Årstidskvartetten av Anders de la Motte Läst
  • Milleniumserien av Stig Larsson
  • Där kräftorna sjunger av Deilia Owens , nerladdad.
  • Gift med en beduin av Marguerite van Geldermalsen
  • Marvatten av Ann Rosman
  • Barnbruden av Anna Laestadius Larsson
  • Svärdet och spiran av Ken Follet
  • En värld utan slut av Ken Follet
  • Farväl till vapnen av Ernest Hemingway
  • Klockan klämtar för dig Ernest Hemingway
  • Bara ett barn av Malin Giolito Persson
  • Störst av allt av Malin Giolito Persson
  • En helt vanlig familj av Mattias Edwardsson
  • Silvervägen av Stina Jacksson
  • Den tyska flickan av Armand Lucas Carrera
  • Glöm mig av Alex Schulman
  • Familjen av Johanna Bäckström Lärneby
  • Millenium av David Lagerkrantz
  • Tracys hämnd av Sidney Sheldon
  • Ödesmark av Stina Jackson
  • Den sorgsna busschauffören av Håkan Nesser
  • Tritonus av Kjell Westö
  • Hilde av Kjell Ola Dahl
  • Linda Olssons böcker
  • Bill Nilssons vita skjorta av Björn Ranelid
  • Sundets Röda Nejlikor av Conny Palmqvist
  • Tim av Colleen McCullough

Jag ska ge alla böckerna en chans. Jag inser dessutom att min kvot av böcker är fylld för det närmaste året!
Tack för hjälpen. Det ska bli roligt att hitta nya (för mig) författare!

Dags att skörda nyponen

Tips på bra böcker, tack!

Nu i karantäntider läser vi en hel del. Vi laddar ner från biblioteket, vilken är suveränt bra. Har vi iPaden med, så har vi alltid en bok också. Bra om man reser.

Vi läser det mesta. Helst ska det vara någorlunda lättläst, gärna med spänning eller humor. Feelgood, biografier, bra romaner (gärna historiska) mm.

Nu sitter vi inte så här, även om vi skulle vilja. Det var sommaren som försvann.

En paus från alla bokstäver är inte alls fel!

Har ni tips på bra karantänläsning? Vi tar gärna emot det!

Packa nu? Näää…

Så här dags brukar vi vara i full färd med att packa för vår vinterförvaring i den lilla byn Plong Saway i Thailand. Tyvärr blir det inte något med det av känd anledning!

Våra utflykter på alla småvägar får vänta.

Dessa buffelaktiga djur som levererar mjölken som blir till mozzarellaost. En favorit hos mig! En pizza med äkta mozzarella är en pizza på riktigt!

När vi ändå är inne på mat, finns det inget som slår det som är tillagat på plats! Här kyckling med cashewnötter. Mums!

Jag kommer att sakna lyxen att varje morgon klockan nio göra ett vattengympapass. Ibland bara några som deltar andra dagar är det fullt i bassängen!

Istället för att ibland koppla av med goda vänner och lösa världsproblemen, måste jag ta fram vinterkläderna. Var är dom tro?

Min favoritallé som går in mot Ban Phe!

Just nu är det svårt att komma till Thailand. Om man skulle försöka måste man skaffa ett nytt hittepåvisum, trots att jag har ett gällande uppehållstillstånd som går ut i januari. Dessutom är det karantäntvång på ett dyrt hotell i två veckor med minst 2 coronatester. Dessutom kan man inte boka flyg själv. Det gör Thaiambassaden i Stockholm.

Javisst allt beror på ett litet virus, glömde visst skriva det!

Oktober Fototema: Man- made

Maria som har bloggen Marias memoarer står som värd för månadens tema som i oktober är : Man-made.

Det mesta är ju gjort av människan, men jag tänker ta med er till Petra i Jordanien. Vi var där 2009, innan försäljare, caféer och annat slagit rot!

Petra är dessutom ett av de nya underverken!

Om man vill nå Petra måste man gå genom springan i berget. Det tar ca en halvtimma. Det är bara 3 meter brett på det smalaste stället och bergssidorna är ca 200 meter höga.

Man kan se en uthuggen ränna i berget. Man ville ta vara på det lilla vatten som fanns. Nattkondensen kunde rinna ner där utmed bergsväggarna. Det är svinkallt på morgonen. Jag vet, för jag var klädd för värmen som är på dagen.

Känslan när jag först såg Petra går inte att beskriva.

Petra var Nabatéernas huvudstad och centrum för karavanhandeln. Man började bygga staden ca 500 år f.Kr och höll på i 500 år.

Belöningen för den ganska korta vandringen är Al Khasneh Farun, vilket betyder Faraos skattkammare. 45 meter hög och uthuggen direkt i berget.

Al Mahkamah grav, palats eller tempel? Teorierna är några stycken, men faktum kvarstår att detta är något alldeles extra. Vi gick upp för alla trapporna och in i “templet”. Taket är svart av sot som suttit där sedan byggnaden var i bruk. Titta på personerna i bilden och ni får en uppfattning om hur mäktigt det är.

30 000 människor levde och arbetade här. Någonstans skulle dom bo. Passar två rum och kök?

Folk som bodde här dog efter ett hårt liv. Gravar höggs ut i berget!

Det finns fortfarande påbörjade uthuggningar som inte är avslutade. Södra Sidenvägen ersattes av fartyg och jordbävningar härjade i området. Staden övergavs och föll i glömska i ca 500 år till en schweizare som hette Johann Ludwig Burchard återupptäckte Petra år 1812. Han hade hört rykten om att det fanns något bakom ravinen och hittade det som idag betraktas som ett underverk och jag kan bara hålla med!

Den som vill läsa mer om Petra kan kolla HÄR

ArabicChinese (Simplified)DutchEnglishFrenchGermanItalianPortugueseRussianSpanishSwedishThai