Veiken's Blog

Res med mig genom livet

Meny Stäng

Kategori: Okategoriserade (sida 1 av 24)

Ett litet S

Vet ni hur ett enda s, kan ställa till det? Jag vet.

Jag hade hört att man kunde säkra upp sin sida med att lägga till ett s i sin webbadress. Alla börjar ju med http. Jag ville, som vanligt ha mer, och hittade ett så kallat tillägg som skulle vara sååå lätt. Det var hur enkelt som helst, men då ställde gamla widgets till det och blockerade delar av sidan.

I en vecka låg bloggen nere. Jag slet mitt hår och räddningen blev bästa Marie! Hon gjorde grovjobbet, men det blev ändå inte helt bra! Skulle vi ge upp?

Utsikten var det inget fel på, även om mungiporna pekade åt fel håll. Supporten kopplades in flera gånger, men vi kom ändå inte på lösningen tills jag fick en “uppenbarelse” Det måste vara gammal skit som ligger och inte vet vad den ska ta vägen.

Några koppar kaffe gick åt medan jag rensade och rensade. Jag tog bort alla gamla widgetar och heureka! Det funkade! Mungiporna upp igen och ett nytt inlägg från min balkong i Palm Leaf!

Nu finns det ett lås på min sida och https fungerar som den ska!

Ett jättetack till Marie, rektor på ESS, svenska skolan i Ban Phe. Utan dig hade jag aldrig fixat det. Du är guld värd!

Kolla så vackert!

Klåfingrig Bloggare

Jag började att ändra lite i bloggen och kom ett litet stycke på väg, men sedan sprack det. Jag varken kunde eller vågade gå vidare, så nu ligger bloggen i träda tills jag har fått hjälp av någon som kan!

Återkommer när allt är OK!

Troligen lätt som en plätt för andra men inte för mig!

Ha det gott så länge!

På väg

Efter en härlig massage lite längre bort skulle vi åka hem. Det finns en del att se utmed vägen och ni får hänga med. Observera att alla bilder är tagna i en hastighet av ca 40km/tim

Vi svängde ut på vägen och svängde vänster. Den blå tunnan är en soptunna och dom står överallt. Tyvärr har inte alla thai förstått det, utan slänger skräpet där dom står och går.

En liten sarengfabrik utmed vägen. Här beställde och köpte vi vår sareng. Numera mycket sliten.

Någon måste ju hålla i kylskåpet.

Lite lätt överlastad med plastflaskor. Några THB blir det när han lämnar dom. Källsorteringen har börjat!

En liten butik utmed vägen. Bananerna är lite väl gröna tycker jag.

Gröningarna skulle nog hängt kvar lite till på sin bananplanta!

Rätt så många sarenger i farten på vägarna.

Marknad på vänster sida och alla var där. Vi åkte bara förbi.

Vattenmelonmannen hoppade över marknaden, parkerade sin bil vid vägkanten och sig själv i en hängmatta. Vill du köpa får du väcka honom. Avslappnad livsstil kan man säga!

Templen ligger tätt och vi svischade förbi dom i hög hastighet. 35-40 km/tim

Kreativiteten flödar. En reservdelsgubbe vinkar när vi far förbi.

Lite kors och tvärs

Vi brukar åka lite hit och dit. Vi vet inte alltid var vi är, men hittar alltid hem igen. Om man ska till en punkt och åker lite fel kan det bli ett lyckokast.

Om man ska till HMTS Prasae, som jag har skrivit om förut HÄR,och åker över “fel” bro hamnar man i en liten by. Så nära men ändå så långt borta. Vi var ensamma utlänningar här.

Ungdomar över hela världen är sig lika. Dom samlas och löser sina världsproblem. Vem minns inte det?

En jättefin park kan byn visa upp. Tyvärr låg där mycket skräp.

Friterade bananer. Kan det vara något? Det ser gott ut och det började kurra lite i magen.

Vi köpte sex bananer och fick åtta. 20 THB. Ungefär sex kronor. Friterade i sesamfrön och lite kokossmak. Mums. Jag kan åka tillbaka till den byn bara för att äta mera!

En familjeutflykt på piren. Här förenar man nytta med nöje. Nu hade vi åkt över rätt bro och var på andra sidan.

Vi tog en lunch där. Det var fler än vi som gjorde. Det ser gott ut.

Vad är det här? Det ryker ur marken. Finns det möjligen varma källor här?

Nej, men man kan laga mat på många sätt. Här lägger man ner ved som blir till glödande kol (tror jag),lägger ner maten och lägger över sand. Man ser till att röken har någonstans att ta vägen och sedan sköter långkoket sig själv.

Jag har smakat mat som kokats under marken i flera andra länder och det smakar underbart! Synd att vi har tjäle i Sverige.

Phon Beach – 5 dagar senare

Vi återvände till Phon Beach och ville först och främst “sponsra” genom att äta lunch. Dessutom ville vi se vad som hänt sedan vi var där efter översvämningen.

Folk har redan börjat komma tillbaka. Så välbehövligt!

Det har hänt en del, men det är mycket kvar att gräva ut!

Livet återgår sakta till det normala. Några solsängar är framgrävda, lite skavda av sanden, men fullt dugliga att ligga på. Nya dynor inköpta!

Här kan man se hur mycket sand som vräkte in den natten. Det blir första parkett och första balkong. Fast resten ska också grävas ut.

Arbete pågår med att återställa restaurangen. Falanger hjälper till!

Det är inte lätt att veta vilken ända man ska börja i.

Den “nya” utgrävda delen ligger lurigt nära vattnet. En fantastisk utsikt, men vågorna är oberäkneliga. Hoppas att havet drar sig tillbaka snart!

Halva stränderna är borta. Det kan ta månader innan det är som vanligt igen.

Vad säger facket?

Vi sitter på första parkett på vår balkong och ser hur folk jobbar med takrenovering.

Ställningarna byggs. Det ser lite annorlunda ut än i Sverige.

Självklart förankrar man och binder samman bambukäpparna på ett säkert sätt.

Särskilt vid taknocken. Jag tycker det ser ut som värsta garnhärvan.

Så där, man hjälps åt så det blir bra!


Tvätta taket med högtryck utan något som helst säkerhetstänk. Barfota dessutom.

Byggnadsarbetare i Thailand är nog bland det sista jag vill bli.

Phon Beach hårt drabbad

Phon Beach ligger mer eller mindre under sand efter vågorna som slog in med full kraft klockan 0400 på morgonen 4 januari.

Det mesta ligger 1 meter under sanden som vågorna tryckte in.

Vi pratade med ägaren och dessa träd har vårdats ömt i nästan 20 år. Nu blir det svårt att börja om. Det är som mina barn, sa ägaren.

En solstol ligger begravd. Många åkte ut till havs. Strömmar och vågor drog med sig dom med kraft.

En solstol som man börjat gräva fram. Det ser lite makabert ut.

Man vet inte hur skadat allt är som ligger där.

Man räknar med att det tar minst en månad att gräva fram det som finns kvar.

Lite av toalettskylten är ovanför sanden.

Man gräver försiktigt. Rädda det som räddas kan.

L begrundar förödelsen. Vattnet har lugnat sig, men har inte dragit sig tillbaka helt. Minst 20 meter längre ut är normalt.

Helt provisoriskt i restaurangen.

Köket är öppet. Det är högsäsong när allt skulle vara som mest att göra. Vi kan hjälpa till med att gå dit och äta lunch eller middag. Det behövs!

Trots allt elände så är ägaren tacksam över att hans familj lever. Dom låg vid restaurangen och sov när vågorna rullade in den natten!

Billiga haket

Det är alltid roligt att hitta nya ställen och små restauranger lite utanför huvudvägarna. Vi ger och får tips. Den här gången ger vi.

Vid denna magnifika Bougainvillea körde vi rakt fram. Inte vägen som svängde till höger eller vänster.

Några kringelikrokar senare körde vi över en lite bro och förbi detta andehus. Där hänger alltid nya klänningar på gaveln och jag begriper inte alls varför.

Så småningom fick vi den här rondellen, som ligger i Kram, i sikte. Där körde vi in. Man kan komma dit från flera olika håll.

Innan vi villade bort oss svängde vi vänster.

Några hundra meter senare ropade jag: STOPP, här är det.

Vi beställde vår mat och väntade. Jag beställde thaimat och gubben min falangmat.

Jag hade beställt tunna glasnudlar med soja och wokade grönsaker. En liten skål buljong fick jag också. Gott!

Min man tog in en kycklingschnitzel med pommes – galningen.

Det var tjocka plånboken som kom upp. 144 thb för båda inklusive var sin flaska sodavatten. Tja cirka 40 svenska kronor för båda. Det kan man leva med. Dessutom både gott och trevligt!

Tipstack till Micke och Rickard!

I utkanten av ett oväder

Vi har fått rapporter om att ett tropiskt oväder har dragit in över Thailand med storm och regn. Vissa öar i södra Thailand har tydligen råkat illa ut, men vi som bor på östsidan har klarat oss.

Om man åker ner till stränderna idag ser man att något har hänt ute till havs. Vi har haft det lugnt och lite mulet, men efter stormen trycker havet på även hos oss.

Vågorna går ända upp till restaurangerna. Något bad är inte att tänka på.

Inga solstolar eller annat är framtaget. Det går liksom inte att surfa på vågorna på land.

Vår lilla strand är helt uppäten av vågorna och massor av skräp har spolats upp.

Det är inte bara vi som ville se hur det såg ut efter havets härjningar.

Den här bilden är helt otrolig. Folk städar sin strand. Dom vill ha det fint framför sitt hus. Hur städar dom?? Jo, man krattar ner skräpet mot vågorna så att havet ska ta tillbaka all skit. Miljötänket är på topp!

The waves clean the beach!

Hur får man folk att tänka om???

Rock Garden 2018

Ja ni läste rätt 2018 – det var förra året eller någon vecka sedan vi var där på vår årliga utflykt dit. När vi var i Rock Garden första gången såg vi ett område i förfall, men det blir mer och mer renoverat för varje gång vi är där.

Området består av en stor park och många privata hus i varierande skick. När man ser alla stenbumlingar “utslängda” lite här och där blir namnet på området glasklart.

Vi brukar ta en promenad i området och njuta av allt vi ser. Statyer och skulpturer från en saga “Nirat Mueang Klaeng” som Sunthorn Phu skrev. En av Thailands mest berömda poeter. Han föddes i Bangkok 1786, men flyttade sedan till vårt område. Sagan hålls vid liv än idag och jag jämför den lite med de isländska sagorna.

Området har en del skavanker och strandpromenaden är en av dom. Havet erövrar land om inget görs för att hindra det.

Poolen är helt fantastisk, men varför så tom?

Alla stenar är så fantastiska. Jag kan nästan inte se mig mätt på dom. Läckert.

Vi lämnade parken och åkte mot bostadsområdet. På en bro stod en kille och fiskade. Han fick faktiskt fisk i nätet. Kanaler från havet går genom området.

Kontrasterna inom området är verkligen stora. Vissa hus ser helt bortglömda ut. I förfall med andra ord.

Inte långt ifrån förfallet kan man ha det så här. Egen brygga för båten. Bara att åka ut på havet från egen tomt!

Det var nog länge sedan någon bodde i det här huset. Kanske till salu. Intresserad?

Snyggt och fräscht. Jag fantiserar om att det är någon från USA som äger huset. Undrar varför jag tror det?

Här har man inte sparat på krutet. Tyvärr tomt när vi var där.

Jag har läst mig till att området är 100 eller 200 hektar stort. Olika uppgifter. Stort är det i alla fall. 240 villor ungefär. Kan vara fel, men många är det och parken är stor!

Vi åker tillbaka nästa år och följer utvecklingen.

  • Om mig och kontakt
  • Mitt Instagram

© 2019 Veiken's Blog. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.

ArabicChinese (Simplified)DutchEnglishFrenchGermanItalianPortugueseRussianSpanishSwedishThai