Res med mig genom livet

Författare: Veiken (sida 34 av 370)

Jag är en restokig mormor och farmor, som är glad för det mesta, ogillar orättvisor och har åsikter om allt och ingenting. Jag måste bli minst 200 år om jag ska hinna med allt jag vill göra. Vill inte dö nyfiken. Tycker om när folk har humor.

Apoteket.se

Jag upptäckte nyligen att man kan köpa medicin på nätet från apoteket. Både medicin på recept och utan. Dessutom såg jag att priserna på de receptbelagda recepten var likadana som på apoteket. Däremot kunde man tjäna en del på de receptfria och apoteket.se har billigare webbpris på vissa varor.

Naturligtvis var jag tvungen att testa. Vi tog skogsvägen upp för att hämta vårt paket som var för stort för brevlådan. Ett SMS talade om var paketet fanns.

Väl inpackat. Alla varor var med.

Jag tog upp en sida där det var webbpris. Alltså billigare än man köper på plats.

Det är många allergiker som har det jobbigt nu. Clarityn är 20 kronor billigare på nätet för den som är intresserad.

Den här nässprayen kostar 229 kronor på apoteket, men ”bara” 178 kronor om du skickar efter den! Det bästa är att det är helt fraktfritt!

Texten är liten, men du kanske ändå kan se vad det står!

Har man bråttom kan man få en expressleverans i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Norrköping, Umeå, Uppsala, Västerås, Örebro och Östersund.

Då kostar frakten 69 kronor i Stockholm, 39 kronor i Göteborg och Malmö. Övriga 19 kronor.

Länk till Apoteket.se finns HÄR om ni vill se exakt hur det fungerar!

Jag väljer alltid att handla på det statliga apoteket eftersom vinsten går till statskassan och inte till någons fickor på Caymanöarna eller liknande.

För den som undrar är detta inte ett sponsrat inlägg!

Nolhaga Naturreservat

När vi hade strosat i mysiga Alingsås tog vi oss ner till reservatet. Parken hoppade vi över den här gången.

Vi valde att gå till höger utmed sjön Mjörn. En väg som vi aldrig hade gått förut. Vädret var strålande, men människorna var någon annanstans. Vi var i stort sett ensamma i reservaten. Någon sprang förbi oss på sin träningsrunda, annars människotomt!

Helt öde var det inte. En kopparorm/kopparödla ringlade över vägen. Den såg faktiskt ut som koppar i solskenet. Helt ofarlig och vacker!

En liten rastplats som var helt tom. Vi gick vidare utan att vila.

Från ett litet utsiktstorn såg vi en liten pir, högt upp till vänster i bilden. Dit ville jag! Inga problem, det är ju bara att ta sig dit!

En riktig sommaräng. Härligt!

En räkmacka på Tallhyddan var inte att tänka på. Vi hade ju fikat i Alingsås.

Framme på piren som troligen byggts för att skydda den lilla hamnens fritidsbåtar från stormar och andra oväder.

Första båtturen den här säsongen kanske. Jag minns hur det var en gång när jag fick ta ekan och ta en sväng. Jag kunde nästan känna samma känsla nu när jag såg ungdomarna ta en tur på försommaren!

Det syns att det är tidigt på säsongen. Alla båtar har inte hunnit komma i ännu. Här rinner Säveån ut i Mjörn på sin färd vidare mot Göta älv och Göteborgs hamn.

En fantastiskt fin försommardag. Nästan helt ensamma under den blå himlen!

Potatis eller fika i Alingsås

Vi började klättra på väggarna efter alltför många dagar hemma i en så kallad karantän. Valet på utflyktsmål föll på Alingsås som ligger ca 5 mil från Göteborg.

Potstisstaden eller fikastaden som den också kallas. Vi åkte inte dit för en träff med Jonas Alströmer och hans potatis. Där finns så mycket annat!

Säveån flyter stilla genom Alingsås. Vi promenerade ju utmed Säveån för några veckor sedan, fast då på ett helt annat ställe.

Det vackra vädret lockade folk att sitta på trappan mitt i stan!

Vi stannade inte där, utan tog oss med apostlahästarna in i stan. Gatan framför oss var en bra idé att starta promenaden på tyckte vi.

Det är så charmigt med alla gamla bevarade hus. Våra svenska småstäder har varit bra på att bevara gamla levande stadsdelar.

Är man i Alingsås är en fika ett måste. Vi hamnade på Eksteds Café som har anor från 1886. Vi satte oss i innergården. En oas att njuta i.

Vi tog med oss brickan ut med godsakerna. Nästan kalorifria inbillade vi oss. Så gott. Jag tog Budapestbakelsen. Oj så god den var!

Caféerna ligger tätt och vi gick förbi Nygrens Café. Dagen efter var det här fiket bland många andra nämnt i GP . Vi får pröva detta nästa gång!

Vi gick vidare genom Alingsås. Vi hade fått en extra energikick och behövde röra på oss. Då hamnade vi så småningom…..

I Nolhagas naturreservat. Där tog vi en välbehövlig promenad efter bakelseintaget!

Ni får gärna följa med på den promenaden i nästa inlägg!

Vita Templets topp

Vi sitter i köket i Sverige och ser ut på det gråa vädret. Dessutom i självvald karantän light.

Vad är då bättre än att kolla bilder från vårt andra hems närområde?

Vi tog inte trapporna upp till toppen. ca 189 av varierande höjd och skick. Vi tog sarengen upp för den något branta backen. Uppe på toppen satt en munk och välkomnade oss. Han ville gärna välsigna oss. Det fick han. Ett armband runt handleden och en slant i krukan framför munken. Han hade aldrig släppt oss utan ett bidrag!

Det var värt varje baht för utsikten däruppe. Det var inte första gången vi var där, men det är lika vackert vajre gång.

Jättebuddhan står där och vaktar tillsammans med några kompisar!

Ganesha är en av kompisarna. Han är en Gud i den indiska gudavärlden och är son till Shiva och Parvati. Det är många legender i hinduismen om honom och han ses som visdomens Gud. Genom århundraden har Ganesha även blivit en del av Buddismen.

Ganesha följs alltid av en råtta av någon anledning. Jag har ingen aning om varför!
Allt du ber om med rent hjärta, får du av den snälla guden som också tycker om musik. Jag tycker det ser ut som att råttan ber om något!

Staketet däruppe pryds av guldfärgade kronor. Jag kan undra när jag kan stå däruppe nästa gång! Förhoppningsvis i slutet av 2020 eller i början av 2021!

Gammalt varvsområde

Det börjar bli lite tråkigt att sitta i karantän, men vi kan ändå röra oss rätt fritt. En promenad på Norra Älvstranden är en favorit, där det en gång ekade av alla ljud som kommer från en varvsindustri. Ljuden har tystnat och det har kommit annat istället!

En massa lägenheter har byggts och ett fint promenadstråk utmed Göta Älv finns också numera

Jag blir så ”glad i magen” när jag vandrar utmed kajer. Ett gratis nöje är att titta på alla fina båtar. Det doftar så gott av hav och salt.

Här ligger hon, båtarnas båt! Ostindiefararen Götheborg! Inte mycket aktivitet så här i coronatider. Vi har haft förmånen att följa henne från första plankan tills hon avgick till Kina. Kvällen innan hon åkte var vi ombord. Nästa gång vi såg henne, låg hon vid kaj i Shanghai.

Fikadags för många. Mysigt att sitta med en kopp kaffe och titta ut över älven. Observera. Avstånd hölls på det här fiket!

Dom här två känner jag igen. Son och sonson. Dom skulle titta på ”totempålen” som står där! Nåja en pållare som är målad är väl rätt!

Vi åkte bil ut, men den som vill kan ta Älv- Snabben som ingår i spårvagnsnätet. Kostar inget extra att åka och se sig omkring i hamnen.

Lindholmens gamla torrdocka har helt andra användningsområden idag! Båtägarna ha bra båtplatser alldeles utanför lägenheten. Torrdockorna har blivit våtdockor!

Den som vill kan läsa på om Lindholmen. Det är historisk mark!

Vindarnas tempel! Det är en katedral på randen till älven. Den ser ut som ett kors och vinden kan blåsa genom den i nord-sydlig och öst-västlig riktning. Det ska vara en hyllning till naturens och vindarnas kraft. Det finns olika åsikter om ”Templet”, men jag tycker om konstverket som är gjort av Per Kirkeby!

En två timmar lång promenad var slut och jag hade fått min havsdos även om det var riktigt kyligt i vinden!

Utflykt till Jonsereds Trädgårdar

Jonsered, en gammal bruksort, ligger i Partille kommun, inte långt från oss. Vädret var fint men kallt och vi kom på att vi inte hade besökt Jonsereds trädgårdar. Vi tyckte att det var läge för det!

Vägen dit är bra skyltad så vi slapp att åka vilse. Det är bara att gå in. Inträdet är gratis.

Trädgården är inte gammal, utan invigdes 2014. Den ligger i anslutning till Jonsereds Herrgård. Man tänker att allt ska vara i 1800-tals stil.

Ett dass i trädgården! Runt det har man planterat dassrosor. Det hade man förr i Skåne bland annat för att doften från dasset inte skulle kännas. Väldoftande rosor utanför gjorde susen.

Nuvarande byggnad byggdes 1857, men herrgården har anor sedan medeltiden. Numera huserar Chalmers här.

Naturligtvis ligger herrgården på en kulle med utsikt över sjön Aspen.

Just nu är det inte många blommor, men några hade landat i en kruka!

På sommaren brukar man ha en del aktiviteter här. Nu är det tomt. Det kanske får stå tomt hela sommaren 2020, vem vet?

Den som var sugen på en fika fick tji! Inte öppet i caféet. Varje bord har sin egen plats i en bersåliknande rundel. Avskilt och trevligt. Vi kommer tillbaka och då är det räkmacka som gäller!

Vägen upp till trädgårdarna är en vacker utflykt i sig. Det finns parkeringsplatser vid trädgårdarna om man inte vill gå hela vägen upp.

På väg hem genom Jonsered. Vi kommer tillbaka, var så säker!

När kan man åka tillbaka?

Normalt är vi i Sverige den här årstiden, men hur ser det ut i slutet av året och nästa år 2021? Ovissheten gör faktiskt att längtan tillbaka är större än vanligt. Ett litet osynligt virus ställer allt på ända över hela världen.

Då är det mysigt att drömma sig tillbaka och kolla bilder som inte varit inne i den här bloggen tidigare!

Den lilla båtturen som vi tog, gled sakta utmed hus och mangroveträd, var en upplevelse och balsam för själen.

Sedan urminnes tider har vatten dragit till sig människor. Vatten är förutsättningen för liv.

En övergiven båt, eller bara en båt som ligger och väntar på sin ägare?

Vi kan tycka att det är torftigt, men det är absolut inget hinder för att må bra.

Mangroveträden växer tätt och skickar ner sina rötter i vattnet!

Det gäller att bygga tillräckligt högt. Tidvattnet stiger och sjunker rejält. Det är inte så långt från havet.

Nästan övervuxet av mangroveträd. Jag har sett på flera ställen att man planterar mangrove för att bevara träsken.

Mangroven är ett av världens mest produktiva ekosystem. Det återfinns mellan land och hav längs med tropiska och subtropiska kuster. Den skyddande mangroven med sina labyrinter av rötter och trädstammar fungerar som barnkammare, skydd och skafferi åt fiskar, skaldjur och andra organismer. Mangroven är också viktig för många fåglar, reptiler och groddjur.

Mangroven mildrar också klimatförändringar genom att ta upp nära fyra gånger så mycket koldioxid som regnskog.  Texten är från naturskyddsföreningens sida.

Fisk på tork alldeles bakom vårt tillhåll. Troligen fiskad i havet utanför den lilla flod vi åkte på!
Får se när vi återser allt detta och om båtturerna finns kvar nästa säsong.

Kvibergsnäs Landeri

Vi såg i förra inlägget några pampiga byggnader som tillhör Kvibergsnäs landeri. Ett av dom få landerier som finns kvar. Många har brunnit eller rivits då man ville åt marken landerierna låg på.

Kvibergsnäs Allé som leder ner till landeriet. Vad är då ett landeri?

Det är mark som tilldelades staden av staten i samband med att staden fick stadsprivilegier. Landeriet ägdes av en medborgare i staden. I början var det sommarboställe, men blev alltmer ett åretruntboende. Jordbruk och boskapsskötsel var huvudnäringen på landerierna.

Kvibergsnäs började byggas på 1690-talet och är det enda landeriet inom Göteborgs gränser som har ekonomibyggnader kvar. Ganska nyligen restaurerade.

Gamla betesmarker har blivit en inbjudannde trädgård. Idag finns förskola, kontor och bostäder här.

Dagens byggnader är från sekelskiftet 1800. 1899 löste kommunen in landeriet och då blev det bostäder för högre officerare. Regementet låg alldeles i närheten.

Här bor man ståndsmässigt!

När kommunen hade löst in marken utarrenderades den till jordbruk och ekonomibyggnaderna användes ända till 1973. Vem minns inte Ko-Sixten? Han var dräng som vallade korna på Kvibergs ängar! Bussarna fick stanna när hans kor skulle över Utbyvägen för att beta på ängarna där det nu ligger 25 fotbollsplaner!

Idag kan man inte höra några kor råma här. Kvibergsnäs är stilla och fridfullt!

Tack för att Kvibergsnäs Landeri inte föll för rivningsraseriet, utan bevaras för framtiden!

PS. Som kuriosa kan nämnas att Lisebergs Landeri numera sedan länge är Lisebergs Wärdshus!

Vår utmed Säveån

Äntligen tittade solen fram och visade våren från bästa sidan. Det var länge sedan vi gick utmed Säveån, nu blev det läge för det! Det gäller att välja var man vill gå. Ån är 130 km lång. Vi valde den delen som ligger närmast oss.

Vi hade fint sällskap av sonen. Social distansering gällde.

En kapsejsad båt låg intill åkanten. Hoppas ingen var i båten när den välte.

Två kanoter med kanotister kom glidande, nästan ljudlöst. Riktigt läckert. Glad att jag inte hade försökt mig på att tränga mig ner i kanoten. Jag hade garanterat vält med kanot och allt.

Min pappa hade fått dåndimpen om han sett all kirskål som kantade vår väg. Kjärs kallade han det och förde en hopplös kamp mot ogräset som kom tillbaka år efter år!

Inte lunchdags. En svampstuvning på dessa svampar rekommenderas absolut inte! Vackra att titta på ändå!

En liten porlande bäck tog sig friheten att rinna ut i den lite större Säveån.

Vi gick förbi några pampiga byggnader som har en helt egen historia. Vill ni veta vad, så kommer nästa inlägg att handla om dom!

Våren är lika fantastisk som vanligt. Inte ens ett coronavirus kan rå på den!

Vi roar oss i Coronatider

Social distansering är ett av de nyaste ord jag har lärt mig. Man lever lite som i en egen ö i havet, men det betyder inte att det är tråkigt, även om jag längtar efter nära och kära. Visst kan vi träffas utomhus med behöriga avstånd, men en kram till barnbarnen utgår!

Annars händer det saker vid eller nära vårt köksbord. Vi bor längst in på en återvändsgata. Vad skulle den här jätten in här att göra? Betongblandare.

En liten lastare möter upp och ska ta med sig betongen i sin skopa, men hur tänkte dom?

Ja, man kan vända på det stora eländet och det gör man inte hur lätt som helst. Först lägga in backen, backa runt en ganska tvär kök, upp för en backe och hitta en vändplats stor nog. Det gick som man kan se!

Man kan ju hoppas att ingen teknik strular på en sån här bautagrej.

Det blev ett litet avbrott i vår verkliga sysselsättning den här förmiddagen. Spel och dobbel på hög nivå!

Det gäller att skaka och hoppas att tärningarna lägger sig som dom ska.

Om det lyckades? Tja för en av oss blev ställningen 4-0.

Min blygsamhet förbjuder mig att berätta vem som

vann 🙂

När man tröttnar på att räkna prickar på små kuber kan man alltid sätta sig i uterummet och höra haglet mot taket och njuta av att vara inne!