Författare: Veiken (sida 43 av 370)

En spårvagn fick det stora äran att transportera oss till stan.

Vi klev av vid Grönsakstorget där Sociala Huset,numera pedagogen ligger. Pedagogen, den förskräckliga glasbyggnaden som man har integrerat med det gamla, vackra huset. Nytt möter gammalt på absolut sämsta sätt enligt mig!

Vi är många göteborgare som minns dom tunga stegen på slitna stentrappor, upp till Pudervippan och hennes kompisar på Folktandvården. Det gröna kuvertet med tandkortet vägde tungt i handen. Våra tänder undersöktes, borrades, lagades eller drogs ut. Inte alltid en nödvändighet.

Husets historia börjar långt före skräckslagna ungar gick till tandläkaren. Det var meningen att det skulle byggas ett ovalt hus till det nya Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset, men pengarna räckte bara till en halv oval! Huset stod i alla fall klart 1855. Byggnaden blev för trång och sjukhuset flyttades 1899 till Änggården där nuvarande Sahlgrenska ligger.

Precis som idag fattades det pengar till olika projekt.

Huset byggdes på resterna av Carolus Dex. En bastion som var en del av befästningsverket som omgav 1600-talets Göteborg. Ett par rum och några gångar från bastionen finns kvar än idag under huset. Grinden i muren visar var man kan gå ner.

Jag sträckte mina armar innanför den låsta grinden och fick ett hum om gångarna därnere!
Här ordnas guidade turer i underjorden så man kan se det som finns kvar. Man kan kolla på walknet på nätet och beställa en tur om man vill.

Jag har aldrig gått den turen, men det börjar bli dags nu!

Vi åkte in till centrala Göteborg och passade på att ta en promenad samtidigt som vi gjorde en del ärenden.

Vi började gå utmed ån mot Kungstorget, där saluhallen ligger.

Den ligger kvar: Hurra! Vi upptäckte något annat som vi inte hade sett förut!

Hela muren runt Kungstorget pryds av små konstverk. Bäst att gå närmare och titta!

Allt är gjort i mosaik.

Barn och ungdomar har träffats på Kulturkalaset och fått göra konstverk av mosaik. Jag tycker att dom har lyckats.

Det är nog inte bara barn som har varit i farten.

Tänk så roligt det är att upptäcka nya saker i sin egen stad! Det är många konstverk att titta på. alldeles gratis dessutom!

Jag visste inte ens att det fanns något i Göteborg som heter Mosaikfabriken. Nu har jag lärt mig något nytt idag också!

Hösten har landat i Sverige och det börjar suga i restarmen på många. Thailand hägrar för en del och planeringen har börjat inför säsongen.

Lotusblomman, Thailands nationalblomma står där stolt, men det finns grus i maskineriet. Människorna i Thailand förbrukar 76 miljarder plastpåsar varje år, som hamnar lite här och där. Mycket under ytan i våra hav. Syns inte finns inte!

En strand helt i min smak. ren och snygg. Tyvärr är det inte alltid så!

Efter en storm fanns detta kvar på en strand när vågorna hade dragit sig tillbaka! Detta får fiskar och andra vattenlevande djur i sig och dör av all plast som kommer ner i deras magar!

Thailändarna kom ut för att städa och göra allt fint igen – men på sitt sätt! Man krattade all skit tillbaka till havet. Syns inte, finns inte enligt dom.

Utbildning, information och ett annat tänk behövs. En kortfenad grindval hittades död på en strand i Sonkhlas (var det nu ligger) med 8 kg plast i magen! Gräsligt!

Marinbiologer vill att den Thailändska regeringen inför omedelbart stopp för alla engångsplastpåsar!

Regeringen har en diffus plan. Då alla engångssaker som innehåller plast ska förbjudas! Typ någon gång innan 2022.

Tills dess får vi alla ta med oss skräp som vi hittar på stränder och kuster runt om i världen så det inte åker ut i havet igen.

Trots allt kommer det att bli en underbar vintersäsong hoppas jag!

Det var varmt och nästan vindstilla. Vart skulle vi åka? Jag ville till havet där det brukar svalka, men L ville gå i en skuggig skog. Vad gör man inte för sin man?

Jo, det blev skogen som vi har som närmsta granne.

Vi känner skogsstigarna väl i våra trakter. Här är en rotvälta som inte slagit igen på flera år. Växtligheten håller på att ta över, men vältan är kvar!

Vackert men förrädiskt. Jag antar att rotvältan kan slå igen vilket år som helst!

Det brukar rinna och porla i skogen, men igår var det bara små rännilar som tog sig fram! Vi behöver vatten.

Mossan breder ut sig och man anar en skog à la John Bauer

Skogen är full av svamp. Här står tripp, trapp, trull och visar upp sig. Troligen giftiga. Dom fick stå kvar!

Nästan hemma. Här brukar det vara en relativt stor och brusande fors. Nu ligger det bara en massa stenar, som möjligen är lite våta om fötterna.

Vi hade hunnit bli både varma och svettiga i den 30-gradiga värmen. Det satt skönt med en sval dusch när vi kom hem!

Vi var på Fuerteventura för 14 år sedan. Jag har gjort ett djupdykning i arkivet och hittade några bilder därifrån.

Det var första gången en digitalkamera fick följa med. Tänk, vi slapp göra papperskopior. L. hade med sin lilla filmkamera som var med hela tiden.

Vi bodde bra på den blåsiga ön. En av de få gånger vi har haft all inklusive. Vi hade en fin lägenhet, men tyvärr alldeles för tunna väggar. Våra grannar, ett ganska ungt par, hördes tydligt på kvällarna. Vi kunde inte missta oss på vad dom hade för sig!

En härlig strand, men den blåste omkring och vi hade sand överallt. Vi köpte ett litet tält för att få lite lä. Hur skulle vi sätta upp det? Vi hade inte en aning. Allting går bättre om man tränar. Sagt och gjort. Vi smällde upp det lilla tältet i vår lägenhet på vår dubbelsäng! Det var inte lätt, men till slut satt alla stag och metallpinnar där dom skulle. Vi kände oss som proffs när vi nästa dag slog upp vårt lilla tält på några minuter, medan andra slet i vinden för att få det rätt!

Övning ger färdighet!

Ön består inte bara av sandstränder.

Troligen lunchdags.

Divan på divanen. Tanten finns kvar, men bikinin är för länge sedan död.

Kaffe med avec sitter fint efter maten.

Vi fick en rejäl regnskur en av dagarna. Hotellets tak läckte. Personalen var luttrad och visste precis var dom skulle ställa spännerna som fångade upp vattnet.

Det gällde att inte halka på det våta golvet. Tyvärr finns det mesta från den resan på en massa filmsnuttar som inte går att visa här.

Man kan undra varför man åker till Torekov när säsongen är slut och regnet står som spön i backen.

Torekov, en typisk sommarort långt nere i Skåne där kändisar och andra trängs på sommaren.

Vi har turen att ha vänner där och besöker gärna Torekov i vilket väder som helst.

Trots blåst och regn, älskar jag att stå och se utöver havet. Det ger mig lugn och harmoni.

Badbryggan ligger nu tom. Väntar på bättre väder eller en ny säsong. Då kommer fina herrarna och damerna i bil eller på cykel för att bada. Gärna förberedda med badrocken över badbyxor och baddräkt!

Det är ganska tomt ute på byn, men en bil på väg någonstans såg vi.

Några rosor blommar fortfarande. Stockrosorna däremot hade tagit slut.

Äntligen kväll och dags för mat innan vi skulle lyssna till Molez.

En förrätt med grillade gambas och en grilltallrik med mumsiga såser bottnade vi med innan killarna satte igång.

Helt fullsatt! Skönt att sitta under tak med gasolvärmare som hjälp att hålla värmen.

Äntligen dags! Från vänster: Tom Lindqvist, Mats Ole Svensson (Mole), Fralle, och Roger Eriksson. Pappa Sören Lindqvist gömmer sig med sina trummor!

Det var fullt ös från start till mål när fredagen redan hade blivit lördag!

Här får ni ett smakprov som Birgitta Lindqvist har spelat in.

En riktig kultlåt som verkligen gick hem hos publiken. Speciellt hos ungdomarna!

Tack för en fantastiskt rolig kväll och natt!

Det är dags att börja röra på sig efter att mina fötter strejkade.

Vi åkte till Partille för att gå en promenad utefter Säveån och upptäckte något som heter Årundan i Stadsparken.

När jag hade hämtat mig efter skrattanfallet började vi gå. Stadsparken!! Det är till att, som räkan, tro att man är en hummer.

Det finns tre rundor. Bävern som är 0.8 km, Sländan 1.3 km och Laxen 2.2 km. Rundorna är döpta efter dom djur som finns i och kring ån. Vi tog den längsta.

Åh, en bro. Här kan vi gå över. Ånej, inget fusk här!!!

Höstplanteringarna med lite dova färger har redan satts! Vackert, men vemodigt!

Islängda kundvagnar gillar vi inte alls. Hur kan man bli så urbota dum??

Kastanjerna däremot är fina. Dom ser ut som ett vapen från medeltiden eller ännu tidigare.

Vi har följt Laxrundans sträckning och är nu på andra sidan Säveån.

Sträckningen utmed ån är inte alltid så kul. Här skulle jag aldrig gå ensam när mörkret har fallit!

Rundan fortsätter med en liten grusad väg. Lugnt och skönt!

Rundan ska vara ett sätt att komma ut för besökande och invånare i Partille, men det gäller att hålla vägar och stigar öppna. Här håller det på att växa igen. Det behövs lite upprensning här. Årundan invigdes så sent som 2018. Det är dags att se över den nu innan växtligheten tar över helt.

Vi gick faktiskt längre än Laxrundan och avslutade inte förrän efter 4 km.

Rundan börjar bakom Willys i Partille om någon vill ta en promenad i det området!

Nu är semestern slut för dom flesta och sommaren har varit riktigt fin, speciellt här på Västkusten. Nu märks det att hösten är på väg och regnet har hittat hit och molnen har släppt många mm i våra rabatter!

Den här sommaren har jag mest suttit på min bak. Jag lyckades med bedriften att få rosfeber och gikt samtidigt i mina fötter.

Det var inte helt enkelt att gå dvs det gick inte alls. Tur att det finns läkare som kan fixa penicillin och inflammationshämmande värktabletter.

Här har jag suttit och faktiskt haft det rätt bra. Många böcker har jag läst och hittat,en för mig ny författare, Ramona Fransson. Jag ska läsa fler böcker av henne. Hon skriver om mina hemtrakter, Göteborg med omnejd, vilket gillas!

När jag tröttnade på att läsa, höjde jag bara blicken. Hade jag tur kunde jag se ett rådjur stå och titta på mig. Det hade nog lite medlidande i blicken.

Alternativ plats hade jag på utsidan uterummet. Skönt att sitta i skuggan.

Gladast över mina fötter var latmasken och allt ogräs som fått växa efter eget behag den här sommaren. Min bättre hälft har tagit bort det allra värsta innan det tog överhanden.

Om jag nu måste bli justerad, är jag tacksam över att det passade precis in i mitt schema. Vi hade inget särskilt planerat.

Så bra det ändå kan bli! Nu är jag på G igen!!

Mer och mindre än – vadå? Dom där små tecknen för mer än och mindre än håller på att driva mig till vansinne.
Jag har gått i skolan i många år. Räknat med dom flesta tecken, men dom här små vinklarna presenterades aldrig för mig.

< och > . Små, retsamma och jag gissar fel varenda gång!

Jaha enligt wikipedia har vi < 6 dagar kvar på veckan. Eller är det tvärtom?

Då betyder det att vi har >2 dagar kvar den här veckan.

Jodå, jag har läst på, men nästa gång dom små eländena dyker upp vet jag varken ut eller in.

Lite lätt kaos efter ett oväder i vintras, kan liknas med innehållet i mitt huvud när det vinklar till sig. Mer eller mindre likt kan jag säga!

Någon annan som har vinkelsvårigheter?

För dom flesta är väl Alingsås känd som potatisstaden. Jonas Ahlströmer höll till där. Dessutom är det cafétätt. Det finns ett Café i varje hörn – nästan i alla fall!

Vi valde att åka till Nolhagaparken. Vädret var fint tills vi kom dit, sedan var det alldeles för varmt.

Vi gick ända ner till Mjörn, den vackra insjön, men svängde av in i skogen där vi kunde få lite skugga!

Skönt för liten och stor med lite svalka! Området heter Kongo om någon undrar!

Trots hetta och brist på vatten hittade vi fina blommor!

Mitt i allihopa ligger Nolhaga slott.

Nolhaga park är till sin utformning en romantisk engelsk park med franska och italienska stildrag. Parken blev allmän när Alingsås stad genom köp 1921 förvärvade slottet och parken. Avsikten med köpet, som finns inskrivet i stadsfullmäktiges beslut 1920, var att göra Nolhaga park till ”en folkets park – en grön oas till alingsåsbornas glädje och nytta”. Nolhaga skulle bevaras och utvecklas som park och naturområde för alingsåsborna. Saxat från Alingsås hemsida!

Säveån ringlar sig fram i Västergötland. Från Vårgårda och så småningom ut i Göta älv! 130 km rinner den fram.

Det finns djur för barnen också. Den här getabocken var förståndig och hade ställt sig i skuggan!

Den här tyckte det var skönare i solen. Tja 45 grader i solen var lite väl mycket för oss!

Mitt inne i det gröna ”hittade” vi några båtar som var redo att glida ut på Mjörn!

Belöningen, en räkmacka och en halv liter vatten!

Bloggerskan försmäktar nästan i värmen!

Utsikten var det absolut inte fel på och den lilla bris som kom från sjön kunde dom tagit betalt för!

Vi fick ge oss på grund av värmen, men vi kommer tillbaka när vädret tillåter. Det finns mycket mer att se!