Res med mig genom livet

Carlstens (Marstrands) Fästning

Jag vet att ni är många därute som läser Ann Rosmans böcker. Hon skriver deckare från Marstrand i dåtid och nutid! Jag har fått en del förfrågningar om själva fästningen och jag har en del bilder från förra veckan, som räcker till två inlägg. Här kommer det första!

DSC_0619+

Silhuetten av fästningen syns på mils avstånd från ön. Marstrand låg perfekt till för att försvara Sverige. Inloppet till och genom Marstrand frös aldrig och därför var det perfekt för handels och krigsfartyg att använda hamnen även på vintern. Fästningen tog 200 år att bygga färdigt  1658 började man och på 1800-talet ansågs den vara en av Europas starkaste fästningar!

DSC_0609+

Ammunition behövdes och det här är kruthuset.

DSC_0611+

Fästningen användes också som fängelse. Det fanns tre sorters fångar på Carlsten.

  • Arbetsfångar  fick Marstrandsarbetet och det var lagens strängaste straff.  Det var samhällets mest kriminella. Några var också lösdrivare utan jobb och skulle sitta där tills dom hade skaffat ett jobb.  Hur skulle det gå till när dom satt där.
  • Statsfångar satt ofta för landsförräderi, smädelse av kungen eller högre tjänsteman.Om man ville bli av med någon oliktänkande var det ett sätt att sätta dom på fästningen.
  • Bekännelsefångar: Om man inte kunde bevisa att någon hade begått ett brott fick dom sitta inspärrade tills dom erkände och då blev det en ny rättegång! Fruktansvärt!

DSC_0612+

Dom två sista bilderna är från smedjan.

DSC_0613+

Tänk om den här väggen kunde tala.

DSC_0617+

Kyrkan är från 1840-talet. Det kristna budskapet skulle präntas in i  dom som var på fästningen.

DSC_0625+

Naturligtvis fanns där en galge som kunde användas vid behov!

DSC_0644

Det prövades något nytt: Philadelphiamodellen. Det innebar att man hade tre celler med en person i varje. Där skulle dom sitta i fem år utan att träffa någon annan än prästen.  Två av männen dog och den tredje blev galen. Han skavde sina fingrar mot muren tills huden försvann och målade väggarna med blod. Lite finns kvar i den här cellen.

Det var alltså ingen trevlig plats vid den här tiden!

I nästa inlägg från fästningen kommer vi att få se hur Lasse-Maja hade det och vem han var!